Dennis Ivarsson
2013 Juristexamen, Lunds universitet,
2014-15 Bitr.jur Advokatfirman Grönvall & Partners HB,
2015-16 Tingsmeriterad, Helsingborgs tingsrätt,
2016-17 Ramberg Advokater (Helsingborg),
2017 Grundar Juristfirman De juris est AB & databasen Lagens möjligheter,
2018-2020 Processledning LSS, Synskadades riksförbund,
2021- Jurist på Team Olivia.
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
När en rättshandling i form av en eftergift av en fordran återvinns och eftergiften utgjorde ett skuldinfriande till förmån för en tredje man medför återvinningen som huvudregel att skulden mellan borgenären och tredje mannen inte är infriad. Det innebär även att en säkerhet som lämnats för skulden fortfarande gäller. Officiell NJA-ingress.
Sammanfattat av ChatGPT.
Bakgrund
Målet involverar en tvist mellan PN och JS (klagande) och Hökerum Bygg Aktiebolag (motpart) och har sitt ursprung i en affärsrelation där PN och JS via sina bolag (UE-bolagen) var underentreprenörer till Hökerum. De fick ekonomiska problem och lånade pengar från Hökerum, där pantbrev sattes som säkerhet. För att reglera dessa lån utförde parterna kvittningar där UE-bolagens fakturafordringar mot Hökerum minskades, vilket senare återvanns i en konkursprocess för UE-bolagen.
Domstolens juridiska resonemang och ställningstaganden
Återvinningens giltighet och verkan - Domstolen bekräftade att UE-bolagens minskning av fordringar var att betrakta som gåvor och kunde återvinnas enligt 4 kap. 6 § konkurslagen. Återvinningen av dessa gåvor påverkade direkt skuldförhållandet mellan Hökerum och PN/JS, vilket återuppväckte deras skulder i proportion till de återvunna beloppen. Betydelsen av den nya reversen - Den nya reversen analyserades för att avgöra om den hade ersatt de ursprungliga låneavtalen och därmed hade förändrat villkoren för säkerheten (pantbreven). Domstolen fastställde att den nya reversen inte utgjorde en fullständig ersättning utan endast justerade de kvarstående skulderna och räntevillkoren. Sålunda gällde pantbreven fortfarande som säkerhet för hela den ursprungliga skulden till Hökerum. Återvinningens inverkan på tredje mans ansvar - Domstolen diskuterade omständigheterna kring återvinningens inverkan på tredje man (PN och JS i detta fall). Eftersom PN och JS hade full insikt i och delaktighet i de initiala transaktionerna, samt var väl medvetna om sina bolags ekonomiska problem, ansågs de fortsatt ansvariga för de återvunna beloppen. Domstolen ansåg att inga undantagsfall fanns som skulle befria dem från detta ansvar. Tolkning och konsekvenser av rättsfall och lagstiftning - Domstolen refererade till flera tidigare rättsfall och litteratur för att stödja sina ställningstaganden, inklusive NJA rättsfall som "Tainas kiosk" och verk av juridiska författare som Gertrud Lennander och Stefan Lindskog. Dessa referenser användes för att förtydliga hur återvinning enligt konkurslagen ska hanteras, speciellt i relation till tredje man.
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Skadeståndsansvar vid skatterådgivning, särskilt frågan om betydelsen av uppdragsgivarens risktagande och riskmedvetenhet. Officiell NJA-ingress.
Sammanfattat av ChatGPT
Bakgrund till Avgörandet
MB och RC ägde tillsammans bolaget IMS Europe AB, som bedrev verksamhet inom posthantering. BB, som var anställd och delägare i Grant Thornton, blev revisor för IMS år 2005 och bistod även MB och RC med att upprätta deras privata inkomstdeklarationer samt att sälja IMS till Swiss Post International Sweden AB i januari 2008. Skatteverket och strukturen - Skatteverket underkände i december 2013 ett upplägg i IMS, kallat "strukturen", och beslutade att MB och RC skulle upptaxeras eftersom medel betalade till dem genom strukturen skulle betraktas som lön. Strukturen upprättades under åren 2006 och 2007 och innebar att IMS betalade licensavgifter till det engelska bolaget Primetime Industries Ltd, vilket vidareförde dessa medel till MB och RC via kapitalförsäkringar i Luxemburg. Talan i Högsta domstolen - MB yrkade att Grant Thornton skulle betala honom 1 477 612 kr och RC yrkade att Grant Thornton skulle betala honom 1 414 056 kr, inklusive ränta och ersättning för deras rättegångskostnader. Grant Thornton motsatte sig ändring av hovrättens dom.
Domstolens Ställningstaganden och Juridiska Resonemang
Frågan om ett uppdragsförhållande om skatterådgivning - Domstolen konstaterar att ett uppdragsförhållande om skatterådgivning kan uppstå formlöst, till exempel genom konkludent handlande mellan en revisor och dennes klient (se "Confecta" NJA 1992 s. 243). MB och RC uppfattade att BB, som representant för Grant Thornton, gav dem skatterådgivning, vilket domstolen anser vara tillräckligt för att etablera ett uppdragsförhållande. Vårdslös rådgivning - En rådgivare bär kontraktsrättsligt ansvar för skada orsakad av oaktsam rådgivning. Vid bedömning av rådgivarens aktsamhet beaktas den metod som använts och om den var anpassad efter uppgiften, samt om rådgivaren presenterat rättsläget korrekt och varnat för eventuella osäkerheter (se "Skatterådgivarens ansvarsbegränsning" NJA 2022 s. 354). Domstolen ansåg att Grant Thornton inte var tillräckligt omsorgsfulla i sin rådgivning. Uppdragsgivarens risktagande - Domstolen betonar att uppdragsgivarens risktagande och medvetenhet om riskerna ska vägas in vid bedömningen av rådgivarens ansvar. Högsta domstolen har i flera rättsfall (t.ex. "Bankens skatterådgivning" NJA 1994 s. 598 och "Bergs fondkommission" NJA 1995 s. 693) funnit att uppdragsgivarens medvetenhet om risker kan utesluta rådgivarens skadeståndsansvar. Skadeståndsansvar - Trots att Grant Thorntons rådgivning hade stora brister, fann domstolen att MB och RC
medvetenhet om riskerna med strukturen och deras aktiva medverkan i genomförandet av denna, innebar att rådgivningen inte var skadeståndsgrundande. MB och RC förstod att obeskattade medel överfördes till deras privata konton, vilket gjorde deras eget agerande medvållande till skadan. Reklamation - Hovrätten fann att MB och RC reklamerat i rätt tid, vilket innebar att deras krav kunde prövas. Grant Thornton hade invänt att reklamation inte skett i tid, men denna invändning avslogs.
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Preskription av fordran på ideellt skadestånd på grund av överträdelser av Europakonventionen som ska ha begåtts under 1970-talet. Officiell NJA-ingress.
Sammanfattat av ChatGPT:
Bakgrund - I mål T 2760-23 har TR yrkat att Högsta domstolen (HD) ska förklara att hennes skadeståndsanspråk mot Nässjö kommun inte är preskriberat. Under åren 1972–1974 var TR fosterhemsplacerad, och i december 2021 väckte hon talan mot kommunen på grund av sexuella övergrepp som påstås ha skett under placeringen. Hon yrkar att kommunen ska betala 300 000 kr i ideellt skadestånd. Som grund för sin talan åberopar TR att kommunen försummat sitt tillsynsansvar enligt 1960 års barnavårdslag och därigenom kränkt hennes rättigheter enligt Europakonventionens artikel 3 och artikel 8. TR hänvisar till det allmännas ansvar enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen, bestämmelser om konventionsskadestånd i 3 kap. 4 § och rättspraxis samt allmänna principer om skadeståndsansvar vid överträdelse av konventionen. Kommunen invände att anspråket var preskriberat, vilket tingsrätten och hovrätten instämde i. HD fastställde hovrättens domslut och fann att TR:s skadeståndsfordran var preskriberad.
Domstolens ställningstaganden
A. Allmänt om preskription och Europakonventionen - Preskriptionslagens regler - Enligt 2 § första stycket preskriptionslagen (1981:130) preskriberas en fordran tio år efter dess tillkomst om inte preskriptionen avbryts dessförinnan. Preskription innebär att borgenären förlorar rätten att kräva ut sin fordran. Europakonventionens inverkan - HD betonade att artikel 6.1 i Europakonventionen föreskriver en rätt till domstolsprövning, men konstaterade att denna rätt inte är absolut. Begränsningar som preskription kan vara acceptabla om de har ett legitimt ändamål och är proportionerliga. Europadomstolen har framhållit att en åtgärd som innebär en begränsning, som preskription, kan vara acceptabel om den tjänar ett legitimt ändamål och om åtgärden är proportionell i förhållande till ändamålet. Ändamål för preskription inkluderar förutsebarhet och rättssäkerhet, såsom bevissäkring och möjligheten till ett rättsligt förfarande.
B. Preskription och skadestånd vid fel eller försummelse - Normal startpunkt för preskriptionstid - För ideellt skadestånd på grund av fel eller försummelse vid myndighetsutövning börjar preskriptionstiden normalt löpa när den skadegörande handlingen eller underlåtenheten sker. HD bedömde att TRfordran på grund av händelser under fosterhemsplaceringen 1972-1974 därmed är preskriberad enligt preskriptionslagen.
C. Preskription och skadestånd på grund av Europakonventionen - Rätt till konventionsskadestånd - HD noterade att 3 kap. 4 § skadeståndslagen, som trädde i kraft den 1 april 2018, föreskriver en rätt till ersättning för ideell skada vid överträdelse av Europakonventionen, men att denna rätt endast gäller för överträdelser som inträffat efter ikraftträdandet.
Rättsutveckling i praxis - Utöver den lagstadgade rätten har en rätt till ideellt skadestånd vid överträdelse av konventionen utvecklats i rättstillämpningen sedan 2005, oavsett den tidsmässiga begränsningen av det lagstadgade konventionsskadeståndet. Denna rätt har sin grund i Sveriges skyldighet enligt artikel 13 i Europakonventionen att tillhandahålla ett effektivt rättsmedel. Preskriptionstidens startpunkt för konventionsskadestånd - HD övervägde från vilken dag preskriptionstiden ska börja löpa för en fordran som grundas på rätt till skadestånd för konventionsöverträdelse. HD fann att det inte är acceptabelt att låta preskriptionstiden börja löpa redan vid tidpunkten för den påstådda kränkningen, dvs. vid slutet av fosterhemsplaceringen 1974, med hänsyn till att det vid den tiden saknades möjlighet att kräva ersättning direkt på grund av konventionen.
Fastställande av preskriptionstidens startpunkt - HD hänvisade till att Europadomstolen fastställt att det sedan december 2009 funnits en generellt tillämplig princip i svensk rätt om skadestånd för konventionsöverträdelse. Därmed beslutade HD att preskriptionstiden ska börja löpa från den 3 december 2009, den tidpunkt då Högsta domstolen genom NJA 2009 N 70 bekräftade rättsliga ställningstaganden som tidigare fastställts i rättspraxis.
Praktisk tillämpning - HD betonade att preskriptionsreglerna bör tillämpas så att den enskilde ges en reell möjlighet att kräva ut sin fordran, och att knyta preskriptionstiden till utvecklingen av rättspraxis var i linje med Europadomstolens riktlinjer.
D. Slutsats - HD fastställde att TR:s skadeståndsfordran, baserad på rättspraxis om skadestånd vid konventionsöverträdelse, preskriberas tio år efter den 3 december 2009. Eftersom inget preskriptionsavbrott hade skett och talan väcktes först i december 2021, bedömdes fordringen som preskriberad och kunde inte längre göras gällande.
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
En säljare av en fastighet betalade i en förlikning ett visst belopp till köparna efter att de hade framställt krav på ersättning för en vattenskada på fastigheten. Skadan hade orsakats av en städfirma som säljaren hade anlitat inför köparnas tillträde. Säljaren har haft rätt till ersättning från städfirman för sin betalning till köparna. Officiell NJA-ingress.
Sammanfattat av ChatGPT
Bakgrund - I målet mellan Pressateljen Städ & Tvätt AB (härefter "Pressateljen") och ÅHH uppstod en tvist om skadestånd. ÅHH hade sålt en fastighet med tillhörande bostadshus och inför köparnas tillträde anlitade hon Pressateljen för flyttstädning. Efter att städningen utförts tillträdde köparna fastigheten och upptäckte en vattenskada vid tröskeln mellan badrummet och vardagsrummet. Köparna krävde ÅHH på ersättning för skadan och de ingick senare en förlikning där ÅHH betalade 70 000 kr till köparna. ÅHH krävde därefter Pressateljen på motsvarande belopp, med påståendet att bolaget hade orsakat skadan. Pressateljen motsatte sig kravet, invände att skadeståndet borde beräknas utifrån åtgärdskostnaden och ansåg att det inte fanns någon utredning som visade att det yrkade beloppet motsvarade den ekonomiska skadan. Bolaget hävdade även att skadeståndet borde jämkas till noll kronor på grund av brister i tröskeln och badrumsgolvet som de inte kunde förutse eller hindra.
Domstolens ställningstaganden
Näringsidkares skadeståndsskyldighet enligt konsumenttjänstlagen (KtjL) - Enligt 32 § första stycket KtjL är en näringsidkare skyldig att ersätta en konsument för skada som uppkommer på konsumentens egendom medan den är i näringsidkarens besittning eller kontroll. Detta följer av skadeståndslagens (SkL) bestämmelser och allmänna skadeståndsrättsliga principer (prop. 1984/85:110 s. 83 ff. och 271 ff.). Ersättning för sakskada enligt skadeståndslagen -
Skadestånd vid sakskada omfattar ekonomiska följder av skadan. Detta inkluderar värdet av förlorad egendom, direkta utgifter och följdskador (5 kap. 7 § SkL). Principen om adekvat kausalitet innebär att ersättning endast utgår för följder som är förutsebara och inte osedvanliga eller osannolika. Den skadelidande ska genom skadeståndet försättas i samma ekonomiska situation som före skadan. Skadebegränsningsplikt - Enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer och 50 a § KtjL har den skadelidande en skyldighet att begränsa sin skada. Kostnader som kunde undvikas ersätts inte. Betalning till tredje man - För att en betalning till tredje man ska vara ersättningsgill krävs att betalningen grundar sig på en rättslig skyldighet för den skadelidande. Detta kan vara en skyldighet som fastställts genom dom eller en förpliktelse som reglerats genom förlikning (NJA 1982 s. 106; Marcus Radetzki, Skadeståndsberäkning vid sakskada, 3 uppl. 2019, s. 57 ff.). Skada på fastighet som är föremål för överlåtelse -
Enligt 4 kap. 11 § första stycket jordabalken (JB) står säljaren faran för fastigheten tills köparen tillträder. Köparen kan kräva avdrag på köpeskillingen för skador som inträffar innan tillträdet (4 kap. 11 § andra stycket och 19 c § JB).
Bevisfrågor - Den skadelidande har bevisbördan för både förekomsten och omfattningen av skadan samt för orsakssambandet. Vid svårigheter att föra full bevisning kan domstolen enligt 35 kap. 5 § rättegångsbalken (RB) uppskatta skadan till ett skäligt belopp (NJA 2005 s. 180).
Bedömningen i detta fall - Skadeståndsansvar:
Högsta domstolen (HD) fastställde att Pressateljen är skadeståndsskyldigt för vattenskadan i det bostadshus som ÅHH sålt men där köparna ännu inte tillträtt fastigheten. HD ansåg att betalningen ÅHH erlagt till köparna inom ramen för förlikningen var betingad av den aktuella skadan och att det förelåg ett adekvat orsakssamband mellan skadan och förlikningen. Bevisning och skadans storlek - Köparna hade initialt krävt ÅHH på 241 000 kr baserat på en offert för åtgärdande av skadan. En annan offert uppgick till 179 000 kr. HD konstaterade att ett åtgärdande enligt dessa offerter skulle innebära en mer omfattande renovering än vad som var nödvändigt för att reparera vattenskadan. Trots detta ansåg HD att köparna hade rätt till ett prisavdrag motsvarande minst 70 000 kr, vilket ÅHH betalade i förlikningen. Skadebegränsningsplikt och skälighet - HD bedömde att förlikningen var ekonomiskt gynnsam för ÅHH jämfört med alternativet att köparnas krav prövades i domstol, särskilt med hänsyn till risken för rättegångskostnader. Villkoren för förlikningen ansågs skäliga och förenliga med ÅHHskyldighet att begränsa skadeföljderna.
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Fråga om nödvändig processgemenskap på svarandesidan i ett mål om klander av testamente med förordnande om efterarv. Officiell NJA-ingress.
Sammanfattat av ChatGPT
Bakgrund - I detta mål, Ö 4487-23, handlar det om en tvist rörande klander av ett testamente mellan bröderna SM och RM. Testamentet, upprättat 2013, stadgade att den överlevande brodern skulle erhålla den avlidnes kvarlåtenskap med fri förfoganderätt. Vid den efterlevande broderns bortgång skulle kvarlåtenskapen tillfalla SLo och ELo. Efter SM död 2017 klandrade hans systrar EL och IK testamentet med påståenden om att testator utsatts för tvång eller annan otillbörlig påverkan av SLo och/eller ELo. EL och IK yrkade i tingsrätten att testamentet skulle förklaras ogiltigt. RM bestred yrkandet och begärde att käromålet skulle avvisas med hänvisning till att nödvändig processgemenskap förelåg mellan honom och makarna Lo. Tingsrätten och hovrätten biföll RMs yrkande om avvisning. Efter RM:s död blev hans dödsbo svarande, och efter IKdöd fortsatte hennes dödsbo tillsammans med EL som kärande.2. Domstolens ställningstaganden och juridiska resonemang
Domstolens ställningstaganden
Högsta domstolen (HD) ändrade hovrättens beslut och undanröjde tingsrättens avvisningsbeslut. HD ansåg att det inte förelåg nödvändig processgemenskap mellan RMs dödsbo och makarna Lo och återförvisade målet till tingsrätten för fortsatt behandling.
Nödvändig processgemenskap - HD förklarade att nödvändig processgemenskap innebär att flera personer måste uppträda tillsammans i en rättegång för att talan ska tas upp till prövning. Detta föreligger när rättsförhållandet måste gälla enhetligt för alla som har del däri, såsom vid samäganderätt. Enligt HD:s bedömning förelåg ingen nödvändig processgemenskap mellan RMs dödsbo och makarna Lo, då deras rättsförhållande inte var odelbart på det sättet. Testamentets utformning och efterarvsrätt - HD framhöll att ett testamente som förordnar att en testamentstagare ska erhålla egendom med fri förfoganderätt och en annan testamentstagare ska få efterarvsrätt, inte nödvändigtvis skapar en odelbar rätt. HD noterade att en klandertalan som endast riktas mot den förstnämnda testamentstagaren kan ogiltigförklara förordnandet för denna person utan att påverka efterarvingens rätt.
Delgivning och klander av testamente: Enligt 14 kap. ärvdabalken ska en testamentstagare delge den avlidnes arvingar en bestyrkt kopia av testamentet. Klandertalan måste väckas inom sex månader efter delgivning, annars förloras rätten till talan. HD påpekade att en klandertalan endast påverkar den testamentstagare som talan riktas mot och att en sådan talan kan medföra att testamentet ogiltigförklaras i förhållande till den klandrande arvingen, men inte nödvändigtvis i förhållande till andra arvingar. Rättskraft och testamentstolkning - HD betonade att en dom om klander av testamente endast har rättskraft mellan parterna i målet. Testamentstolkning ska ske enligt testators vilja. Om testators vilja inte kan utrönas, sker fördelningen enligt lagstadgad arvsordning. En klandertalan kan resultera i att vissa delar av testamentet ogiltigförklaras, medan andra delar förblir giltiga. Odelbart rättsförhållande - HD bedömde att ett odelbart rättsförhållande inte förelåg mellan den efterlevande brodern (som fick fri förfoganderätt) och testamentariska efterarvingar. HD framhöll att även om en ogiltigförklaring av förordnandet om fri förfoganderätt kan leda till komplexa juridiska situationer, innebär det inte nödvändigtvis att ett odelbart rättsförhållande existerar.
Skiljaktig mening - Justitieråden Anders Perklev och Margareta Brattström var skiljaktiga och ansåg att hovrättens beslut skulle fastställas. De menade att ett realiserande av efterarvet förutsätter att förordnandet om fri förfoganderätt är giltigt, och att det därför föreligger ett odelbart rättsförhållande mellan testamentstagaren och efterarvingarna.
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Frågan om en talan har väckts i den tid som anges i 3 kap. 3 § andra stycket ärvdabalken ska prövas som en del av själva saken. Officiell NJA-ingress
Sammanfattat av ChatGPT:
Bakgrund - Det aktuella målet involverar RS, som är arvinge och dödsbodelägare efter sin mor IS, som var dotter till VS. Efter VS:s död erhöll hans maka GBS egendom, inklusive två fastigheter, med fri förfoganderätt. GBS överlät dessa fastigheter till sina barn KL och RN genom gåva. Efter GBS:s död väckte RS talan mot KL och RN för att återbära fastigheterna, baserat på bestämmelserna i ärvdabalken som skyddar arvingar efter den först avlidna maken. Tingsrätten avvisade RS:s talan med hänvisning till att han inte hade väckt talan inom den femåriga tidsfristen efter gåvorna. Hovrätten bekräftade detta beslut.
Domstolens ställningstaganden - Skyddet för efterarvingar - Domstolen framhöll att reglerna syftar till att skydda efterarvingarnas rättigheter när en efterlevande make erhåller egendom med fri förfoganderätt, vilket innebär vissa begränsningar jämfört med full äganderätt. Prejudikatfrågan - Huvudfrågan var om den femåriga fristen för att väcka talan ska ses som ett rättegångshinder (som medför avvisning av målet) eller som en del av den materiella bedömningen av saken.
Fristens karaktär och tillämpning: Domstolen argumenterade att tidsfristen, som står att finna i 3 kap. 3 § andra stycket ärvdabalken, inte skyddar allmänna intressen utan snarare ingår som en del av de materiella reglerna om arv och gåvor, vilket talar för att fristen bör ses som en del av sakens bedömning. Jämförelser med andra rättsfall och regelverk - "AQ Enclosure Systems" och "Brunnen": Domstolen diskuterade när frister ska anses vara rättegångshinder och när de inte bör ses så, beroende på om omständigheterna kräver utredning eller om fristen är en del av materiella regler. "Den oavslutade bouppteckningen" och "Bröstarvingarnas taleändring": Dessa fall användes för att jämföra hur frister i liknande sammanhang behandlats som en del av saken snarare än som rättegångshinder. Bedömningen i detta fall - Högsta domstolen fann att tingsrätten och hovrätten felaktigt behandlat fristen som ett rättegångshinder och därmed felaktigt avvisat RS:s talan. Fristen borde ha prövats inom ramen för den materiella bedömningen av saken.
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Bakgrund till avgörandet
X och Y har tidigare varit sammanboende och ägt en fastighet gemensamt. Efter en separation förordnades av Attunda tingsrätt att en god man skulle hantera försäljningen av fastigheten. Initialt försökte mäklare sälja fastigheten genom extern budgivning, vilket misslyckades då Y förvägrade visningar av fastigheten, varvid inga externa bud inkom. Vid intern budgivning förvärvade X fastigheten. Y har yrkat på förvärvets återgång.
Domstolens ställningstaganden och juridiska resonemang
Domstolen har granskat om den gode mannen överskred sina befogenheter i samband med försäljningen. Enligt samäganderättslagen får fastigheten säljas på offentlig auktion om inte annat avtalats. Det framkom under rättegången att det fanns en överenskommelse mellan Y och X, medierad av den gode mannen, att sälja fastigheten genom en mäklare istället för på offentlig auktion. Domstolen fann att Y accepterat försäljningsmetoden genom mäklare, vilket stöddes av skriftlig bevisning och vittnesmål från den gode mannen. Y hade aktivt deltagit i urvalsprocessen av mäklare och uttryckt missnöje endast mot att en god man utsetts, inte mot försäljningsmetoden. Trots vissa tvister om hur budgivningen hanterades, ansåg domstolen att den gode mannen inte överskred sina befogenheter. Det var styrkt att Y, genom sitt godkännande av försäljningsprocessen och genom att inte invända mot publicerade kungörelser, hade accepterat både det externa och det interna budgivningsförfarandet. Y hade bevisbördan för att den gode mannen hade agerat utom ramen för sin befogenhet, vilket Y inte lyckades bevisa. Domstolen betonade att avtalslagens ogiltighetsregler inte kan tillämpas på grund av tredje mans handlingar om inga direkta skador eller avtalsbrott kan bevisas mellan de ursprungliga parterna. (Sammanfattat av ChatGPT).
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Bakgrund
Tvisten handlar om en fordran där Contractor Bygg i Skellefteå AB (Contractor) och Umia Skellefteå AB (Umia) är involverade i en betalningsdispyt gällande entreprenadarbeten utförda på fastigheten Rondellen 3 i Skellefteå. Parterna hade ingått ett entreprenadavtal där Umia skulle utföra vissa installationer. Umia utförde arbetena och fakturerade Contractor, som betalade delar av beloppen men lämnade resterande belopp obetalda. Umia ansåg att ytterligare betalning var förfallen och stämde Contractor i tingsrätten, som delvis biföll Umias yrkanden. Contractor överklagade sedan till hovrätten med yrkanden om att helt ogilla Umias krav och att Umia skulle ersätta Contractors rättegångskostnader.
Domstolens Ställningstaganden
Kontraktsarbeten - Hovrätten bedömde att det var Umia som bar bevisbördan för att arbetena utförts enligt avtal. Domstolen fann att Umia inte lyckats styrka att de extra arbeten som fakturerats faktiskt hade beställts eller avtalats som ÄTA-arbeten (ändrings- och tilläggsarbeten). Dessutom var fakturaunderlaget enligt domstolen otillräckligt för att specificera de utförda arbetenas natur och omfattning. Genkäromål - återbetalning av misstagsbetalning - Contractor hade även yrkat på återbetalning av en misstänkt överbetalning. Hovrätten fann att det inte fanns stöd för att ogilla Umias rätt att behålla de mottagna betalningarna, eftersom betalningarna gjorts inom ramen för de affärsmässiga relationerna och det inte framgått att Contractor hade förbehållit sig rätten att återkräva dessa belopp. (Sammanfattat av ChatGPT)
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Bakgrund
Avtal - En avsiktsförklaring undertecknades den 17 juni 2019, där Davidovic skulle överlåta fastigheten Björsund 9:1 under förutsättning av godkänt bygglov från Strängnäs kommun. Överlåtelsen fullföljdes inte av Davidovic, som istället sålde fastigheten till en tredje part i juli 2021.
Domstolens ställningstaganden
Avtalsförhållanden och bindande natur - Både tingsrätten och hovrätten bedömde avsiktsförklaringen som ett bindande avtal. De ansåg att överenskommelsen innehöll tillräckligt konkreta villkor för att kvalificera som ett avtal enligt avtalslagen, särskilt med tanke på att specifika betalningar och handlingar hade genomförts som en del av avtalsprocessen. Tolkning av återgångsvillkor - Domstolarna fokuserade på tolkningen av återgångsvillkoret i avsiktsförklaringen. Hovrätten använde inspelade samtal som bevis för att tolka parters intentioner, där de konkluderade att villkoret var avsett att tillämpas om kommunen inte godkände planerad exploatering i avtalad omfattning, vilket inte krävde ett formellt beslut från kommunen. Juridiska principer och lagrum - Avtalslagens tillämpning - Frågan om avtalet var bindande och tolkningen av återgångsvillkoret behandlades med hänsyn till principer om avtalsförbindelse och villkorets innehåll. Räntelagen - Domstolarna tillämpade 5 § och 6 § räntelagen för att reglera frågor om ränta på den återbetalda handpenningen. Bevisbörda och bevisvärdering - Hovrätten bedömde att Frense Living bar bevisbördan för att visa att förutsättningarna för återgång enligt avtalet var uppfyllda. De använde kommunikation från kommunen som bevis för att stödja Frense Livings ståndpunkt att exploateringsvillkoren inte kunde uppfyllas. (Sammanfattat av ChatGPT)
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Bakgrund
Lidström anlitade H Strömbergs Bygg Aktiebolag för renoveringsarbete på sitt hus, inklusive tak, fasad, fönster och isolering. Totalt utfärdades fyra fakturor, varav den sista, på 403 025 kr för arbete utfört mars-april 2021, blev omtvistad. Lidström betalade de första tre men vägrade betala den fjärde, vilket ledde till att Strömbergs Bygg väckte talan vid Haparanda tingsrätt. Lidström svarade med en genstämning och hävdade att det fanns fel på takarbetet. Tingsrätten gav bolaget rätt i huvudmålet men godkände också ett visst prisavdrag till Lidströms förmån för uppkomna fel.
Domstolens ställningstaganden
Avrådandeskyldighet - Hovrätten bedömde att Strömbergs Bygg hade en skyldighet att informera Lidström om potentiella problem och onödiga kostnader i samband med renoveringen, särskilt eftersom bolaget hade bättre insyn och expertis om arbetets natur. Hovrätten fann att bolaget brustit i denna skyldighet och att detta underlåtenhet hade påverkat Lidströms beslut att fortsätta renoveringen. Prövning av fakturans skälighet - Med hänsyn till avrådandeskyldigheten prövade inte hovrätten fakturans skälighet. Hovrätten ansåg att eftersom bolaget inte uppfyllt sin avrådandeskyldighet, var det inte skäligt att Lidström skulle betala för ett arbete som han kanske hade avstått från om han fått fullständig information. Bedömning av fel och skadestånd - Hovrätten identifierade ett konkret fel i takarbetet (snedheten i taket) och gav Lidström rätt till prisavdrag för detta fel. Dock fanns inte tillräckligt bevis för att andra delar av arbetet var felaktigt utförda, vilket innebär att Lidströms krav på vidare prisavdrag eller skadestånd för dessa delar ogillades. Kostnad för att åtgärda felet - Angående kostnaden för att åtgärda det felaktiga takarbetet bedömde hovrätten att de åtgärder Lidström föreslagit (fullständig omarbetning av taket) var överdrivna i förhållande till felets omfattning och Lidströms rätt till prisavdrag begränsades till en summa som stod i proportion till felets verkliga betydelse. (Sammanfattat av ChatGPT)
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Bakgrund
Safar anlitade Saee för att renovera sin fastighet. Ett avtal slöts mellan parterna, och arbetet omfattade bland annat el- och VVS-arbeten. Tvisten uppstod då Safar ansåg att arbetet utförts felaktigt och med förseningar, vilket ledde till att han hävde avtalet och krävde återbetalning samt skadestånd för ytterligare kostnader som uppstått på grund av de påstådda felen. Saee överklagade tingsrättens dom där han ålagts att återbetala mottagna pengar och ersätta Safar för rättegångskostnader.
Domstolens ställningstaganden
Tillämpning av Konsumenttjänstlagen - Hovrätten, liksom tingsrätten, bekräftade att Konsumenttjänstlagen var tillämplig på avtalet mellan Safar och Saee. Hovrätten ansåg att Saee agerade i näringsverksamhet och att tjänsterna han utförde var av sådan karaktär att konsumenttjänstlagen var relevant. Detta eftersom avtalet berörde arbete på fast egendom och Saee erbjöd sina tjänster till allmänheten som en del av sin yrkesmässiga verksamhet. Felaktiga tjänster och dröjsmål - Hovrätten fastställde att de tjänster Saee utförde var felaktiga och att det förekom dröjsmål i utförandet. Domstolen refererade till att Safar hade reklamerat felen inom skälig tid och hade rätt att häva avtalet enligt konsumenttjänstlagen. Det konstaterades att Safar hade följt avtalets villkor och betalat för tjänsterna men att de inte utförts enligt avtalad standard eller tidplan. Ny bevisning i hovrätten - Saee försökte introducera ny bevisning i hovrätten som inte presenterades i tingsrätten. Hovrätten avvisade denna bevisning med hänvisning till att Saee inte hade visat att han hade giltiga skäl för att inte presentera bevisningen tidigare, i enlighet med bestämmelserna i rättegångsbalken. Skadestånd och ersättning -
Hovrätten behandlade också frågan om skadestånd för de kostnader Safar hade för material som köpts in men inte kunnat användas på grund av det felaktiga utförandet. Hovrätten fastställde att Saee skulle ersätta Safar för dessa kostnader, då de direkt kunde kopplas till de felaktiga arbetena. (Sammanfattat av ChatGPT)
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Bakgrund
Torekull Interior Architecture & Design AB, genom Torekull, tecknade ett avtal med det Hongkong-baserade bolaget YCapital Management Inc., representerat av Youngs assistent, Gillerman, för inredningstjänster i en bostadsrätt på Engelbrektsgatan i Stockholm. Avtalet omfattade ritningar och renoveringshandlingar. Tvist uppstod när YCapital hävde avtalet och två utfärdade fakturor förblev obetalda. Torekull hävdade att Youngs, som privatpersoner, skulle hållas ansvariga för betalningen genom principer om ansvarsgenombrott, på grund av att de reellt hade nytta av tjänsterna och hade varit de faktiska avtalsparterna, trots att avtalet formellt sett ingicks med YCapital.
Domstolarnas ställningstaganden
Ansvarsgenombrottets tillämplighet - Domstolarna (både tingsrätten och hovrätten) undersökte om principer om ansvarsgenombrott kunde tillämpas. De konstaterade att för att ansvarsgenombrott ska kunna tillämpas krävs att ägare använt bolagsformen på ett stötande sätt för att minimera sin ersättningsskyldighet eller att bolaget varit underkapitaliserat. I detta fall fann domstolarna att inget stöd fanns för att Young och Amanda på ett illojalt sätt använt YCapital för att undvika betalningsansvar. Rätt avtalspart - Domstolarna bedömde att Torekull medvetet ingått avtalet med YCapital, och inte med Youngs personligen. Torekull hade haft direktkontakt med YCapitals representant, och avtalet hade formellt ingåtts med YCapital. Det ansågs inte föreligga något otillbörligt agerande från Youngs sida i detta avseende, vilket underbyggdes av att Torekull inte hade tagit nödvändiga åtgärder för att försäkra sig om YCapitals ägarskap i bostadsrätten innan avtalet ingicks. Torekulls status som frivillig borgenär - Domstolarna bedömde att Torekull var en frivillig borgenär eftersom de frivilligt ingått avtalet med YCapital och haft möjligheten att utvärdera riskerna. Torekull hade inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att kontrollera YCapitals bakgrund eller ägandeförhållanden trots att detta varit relevant för avtalets utförande. Bevisbördan och otillräcklig utredning - Domstolarna noterade att Torekull hade bevisbördan för sina påståenden om att det inte gick att få fram uppgifter om YCapital. Det ansågs inte bevisat att YCapital inte existerade eller att det var omöjligt att få fram information om bolaget. Domstolarna fann att Torekull inte hade utfört tillräcklig utredning i denna del. (Sammanfattad av ChatGPT)
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Bakgrund
Mahmmod och AEM Express AB (AEM) ingick ett entreprenadavtal den 9 maj 2020 för att bygga ett småhus på Mahmmods fastighet i Södertälje. Avtalet stipulerade att Mahmmod skulle erlägga en bankgaranti som säkerhet för den totala kontraktssumman på 1,6 miljoner kronor innan arbetet påbörjades. Trots att bankgarantin inte ställdes ut, påbörjades arbetet under sommaren 2020. Mahmmod delbetalade 250 000 kronor enligt avtalad betalningsplan. Den 12 oktober 2020 hävde AEM avtalet på grund av utebliven bankgaranti. Yrkanden i tingsrätten och hovrätten - I tingsrätten yrkade Mahmmod att AEM skulle återbetala 231 350 kronor, vilket motsvarar det överskjutande beloppet efter en bedömd skälig ersättning för utfört arbete och kostnader för att åtgärda fel på den uppförda grundplattan. AEM yrkade i en genkäromål att Mahmmod skulle betala 228 733 kronor för utfört arbete och andra relaterade kostnader. Tingsrätten ogillade Mahmmods talan och biföll AEM:s genkäromål, men hovrätten ändrade detta beslut och biföll Mahmmods talan medan AEM:s genkäromål ogillades.
Domstolens Ställningstaganden och Juridiska Resonemang
Hävningsrätten - Hovrätten fastställde att AEM inte hade rätt att häva avtalet baserat på Mahmmods underlåtenhet att ställa ut bankgarantin. Hovrätten hänvisade till konsumenttjänstlagen, där det anges att dröjsmål i betalning måste vara av väsentlig betydelse för att en näringsidkare ska få häva ett avtal. Eftersom Mahmmod hade följt den avtalade betalningsplanen, ansågs inga starka skäl föreligga för att anta att framtida betalningar inte skulle ske i tid. Bedömning av utfört arbete och skäligt pris - Enligt konsumenttjänstlagen ska ersättning för utfört arbete motsvara det skäliga priset med hänsyn till arbetets art, omfattning och utförande. Hovrätten bedömde att AEM hade rätt till ersättning för den uppförda grundplattan, men endast till det belopp som överensstämmer med skäligt pris. Mahmmod hade betalat 250 000 kronor, medan det skäliga priset för det faktiskt utförda arbetet (exklusive kostnader för att åtgärda de konstaterade felen) uppgick till endast 18 650 kronor. (Sammanfattat av ChatGPT)
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Bakgrund
Kärnberg ingick ett upplåtelseavtal med Bostadsrättsföreningen Östergatan 18-20 den 29 april 2015, där det angavs att lägenheten hade en yta på "cirka 79 kvm". Den 2 april 2020 utförde Anticimex en areamätning som visade att lägenheten endast var 71 kvm. Kärnberg reklamerade denna avvikelse till föreningen den 22 juni 2020 och stämde senare föreningen för skadestånd, där hon hävdade att den felaktiga arean utgjorde ett avtalsbrott. Tingsrätten gav henne delvis rätt och dömde föreningen att betala 90 000 kr i skadestånd, men Hovrätten ogillade hennes talan helt.
Domstolens ställningstaganden
Tingsrättens bedömning - Utfästelse och Felansvar - Tingsrätten ansåg att även om "cirka" angavs i avtalet, så var uppgiften om lägenhetens storlek en utfästelse som föreningen borde ha ansvarat för, eftersom det angavs i ett formellt avtal. Undersökningsplikt - Tingsrätten fann att Kärnberg inte hade en undersökningsplikt då lägenheten inte färdigställdes förrän efter upplåtelseavtalet signerades och lägenhetens yta krävde särskild mätning för att fastställa. Reklamationstid - Det ansågs att Kärnberg reklamerade inom skälig tid efter att hon fick reda på den faktiska arean och att föreningen inte visade att en senare reklamation skulle ha försvårat deras position juridiskt. Skadestånd - Tingsrätten bedömde att Kärnberg hade rätt till skadestånd som motsvarade skillnaden i värdet på lägenheten mellan utfäst och faktisk yta, men de kunde inte exakt beräkna skadan och gjorde därför en skälig uppskattning till 90 000 kr.
Hovrättens bedömning
Utfästelse och Ansvar - Hovrätten värderade avtalet och dess villkor annorlunda än Tingsrätten. De bedömde att termen "cirka" i avtalet faktiskt uteslöt en strikt utfästelse och att Kärnberg borde ha varit medveten om att ytan var uppskattad och inte garanterad. Bostadsrättslagens Tillämpning - Hovrätten fann att Bostadsrättslagen exklusivt reglerade frågor om skadestånd i samband med upplåtelse av bostadsrätter och att dessa regler inte tillät skadestånd för den typ av fel som Kärnberg påstod. Avtalstolkning - Hovrätten ansåg också att den ekonomiska planen, som Kärnberg haft tillgång till, borde ha informerat henne om att ytuppgifterna var ungefärliga och baserade på arkitektens information vid tidpunkten för planens upprättande. Detta ansågs ytterligare minska föreningens ansvar. (Sammanfattat av ChatGPT)
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Bakgrund
Dahlstens köpte en tomt på Skogstorpsvägen 13 på Frösön och ingick ett entreprenadkontrakt med Byggmästaren i Jämtland AB för uppförande av ett bostadshus med garage. Kontraktet inkluderade en produktionskostnadskalkyl och använde standardmallen ABS 18. Tvisten gällde framför allt kostnaden och mängden fyllnadsmassor som tillförts. Byggmästaren hävdade att de hade rätt att debitera för fyllnadsmassor utöver de 215,5 ton som ingick i det fasta priset, baserat på faktiska mängder som uppmätts och fakturerats enligt vågsedlar. Dahlstens bestred detta och menade att ytterligare massor var tilläggsarbeten som borde ha offrerats separat.
Domstolens ställningstaganden
Hovrätten ändrade tingsrättens dom och ogillade käromålet mot Dahlstens. I sin bedömning anförde hovrätten flera avgörande juridiska aspekter. Avtalstolkning - Hovrätten konstaterade att avtalstolkningen borde baseras på objektiva grunder där ordalydelsen är avgörande. Då ordalydelsen i entreprenadkontraktet gav utrymme för olika tolkningar, och inga klara bevis på en gemensam partsavsikt fanns, lade hovrätten vikt vid en naturlig tolkning av kontraktsvillkoren samt omständigheterna runt kontraktets tillkomst. Konsumenttjänstlagen och oklarhetsregeln - Hovrätten applicerade oklarhetsregeln och principen om att avtalsvillkor i konsumentförhållanden ska tolkas till konsumentens förmån om villkoren är oklara och om de inte har förhandlats individuell. Bevisbörda och presumtioner - Byggmästaren hade enligt hovrätten inte lyckats motbevisa Dahlstens uppfattning om avtalets innehåll trots deras skriftliga avtal. Hovrätten fann att Dahlstens kommunikation med entreprenören hade varit tillräcklig för att anta att de varit under intryck av att inga ytterligare kostnader för fyllnadsmassor skulle tillkomma. (Sammanfattat av ChatGPT).
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Bakgrund
Malo överklagade ett beslut från Arbetsmarknads- och socialnämnden i Malmö där hennes ansökan om ekonomiskt bistånd som ensamstående för augusti 2023 avslogs. Nämnden motiverade sitt beslut med att poliskontroller visat att M och hennes partner bott tillsammans, vilket innebar att hon inte var berättigad till bistånd som ensamstående. M hävdade att hon inte bodde med sin partner och att de endast tillfälligt delade bostad under sommaren.
Förvaltningsrättens dom
Förvaltningsrätten i Malmö avslog M:s överklagande baserat på flera faktorer: Bevisbördan - Domstolen underströk att det ankommer på M att visa att hon uppfyller kraven för ekonomiskt bistånd som ensamstående. Definition av samboförhållande - De tog hänsyn till äktenskapsbalkens bestämmelser om underhållsskyldighet och jämställde sambos med gifta par när det gäller ekonomiskt bistånd. Domstolen fann att M hade sammanboende med sin partner baserat på polisens rapport och M:s egna uppgifter. Inkonsekventa uppgifter - Förvaltningsrätten bedömde att M:s inkonsekventa förklaringar om hennes och hennes partners boendesituation bidrog till att undergräva hennes trovärdighet.
Kammarrättens dom
Kammarrätten i Göteborg omvärderade ärendet och kom fram till andra slutsatser än Förvaltningsrätten: Översyn av bevis - Domstolen granskade de bevis som M hade lagt fram, inklusive hyresavtal och journalanteckningar. Dessa stödde M:s påstående om att hon inte sammanbodde med någon annan. Nämndens ändrade inställning - Det var avgörande att nämnden, efter det ursprungliga avslaget, genomförde en ny utredning och accepterade att M var berättigad till bistånd som ensamstående. Domstolen betonade vikten av att korrekt identifiera och definiera ett samboförhållande enligt sambolagen, vilket kräver mer än bara tillfälligt eller delvis sammanboende. (Sammanfattat av ChatGPT).
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Bakgrund till avgörandet
Målet handlar om en tvist gällande påstådda fel i dräneringen av en fastighet som Gudmundssons köpt av ett annat par. Köparna hävdade att dräneringen inte var utförd korrekt, vilket påstås ha lett till skador på fastighetens sockel. De hävdade också att felaktigheterna var dolda och att de därför inte upptäcktes vid köpet trots en överlåtelsebesiktning utförd av Anticimex. Köparna gjorde gällande att dräneringen saknade Isodränskivor runt hela huset, vilket strider mot de utfästelser som gjorts i samband med köpet, och yrkade på prisavdrag. Säljarna, å sin sida, bestridde köparnas påståenden och hävdade att fastigheten inte avvek från avtalat skick och att köparna hade fullgjort sin undersökningsplikt.
Domstolens ställningstaganden och juridiska resonemang
Undersökningsplikt och reklamationstid - Domstolen tog ställning till flera viktiga juridiska frågor, däribland köparnas undersökningsplikt och tiden för reklamation. Hovrätten bedömde att även om köparna är lekmän, så borde de ha agerat snabbare när misstankar om fel först uppstod. Det fanns inga indikationer på att de lugnande besked som köparna mottog från hantverkare skulle ha grundats på en grundligare undersökning. Köparna ansågs därför inte ha reklamerat inom skälig tid vilket ledde till att de förlorade rätten att göra fel gällande. Prisavdragets storlek - Hovrätten ifrågasatte också storleken på det yrkade prisavdraget. Domstolen fann att bevisningen inte stödde köparnas yrkande om att dräneringen var felaktig runt hela huset och ifrågasatte de kostnader som åberopats för att rätta till detta. Vidare ansåg domstolen att eftersom endast en begränsad del av dräneringen var felaktigt utförd, var det inte visat att det påverkat fastighetens värde i den utsträckning som krävdes för ett prisavdrag. (Sammanfattat av ChatGPT).
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Bakgrund och händelseförlopp
I målet yrkade Vimark att Heljeved ska återbetala ett lån enligt ett skuldebrev. Parterna har haft ett samboförhållande där Vimark har lånat ut pengar till Heljeved under denna period. Heljeved har bestritt kravet och hävdat att skuldebrevet är ogiltigt samt att han inte är skyldig att återbetala lånet. Han har också framställt en kvittningsinvändning och hävdat att han har utfört arbeten på Vimarks fastighet vilket skulle täcka eventuella skulder.
Domstolens ställningstaganden och juridiska resonemang
Identifikation av skuldebrev - Hovrätten bekräftar tingsrättens bedömning att det är Heljeved som har undertecknat skuldebrevet och därmed är betalningsskyldig. Giltighet av skuldebrev - Domstolen har avvisat Heljeveds påståenden om skuldebrevets ogiltighet enligt 33 § avtalslagen och om oskälighet enligt 36 § samma lag. Kvittningsinvändningar - Hovrätten finner, i likhet med tingsrätten, att Heljeved inte har några kvittningsgilla motfordringar som skulle minska hans betalningsskyldighet mot Vimark. Räntebelopp - Heljeved har vidhållit tingsrättens sätt att beräkna räntan på kapitalbeloppet och detta har vitsordats i hovrätten. (Sammanfattat av ChatGPT)
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Bakgrund
Sten Olofssons Åkeri AB (konkursbolaget) förvärvade lastbilar på avbetalning från Bilbolaget Lastvagnar, Persson & Co AB (Bilbolaget). Avtal om återtagandeförbehåll överlåts sedan till Volvofinans Bank AB (Volvofinans). När konkursbolaget misslyckades med att göra betalningar enligt avbetalningsplanen, gjorde Bilbolaget betalningar för konkursbolagets räkning till Volvofinans under åren 2018 och 2019. Efter dessa transaktioner tog Bilbolaget över samtliga kreditköpsavtal från Volvofinans och konkursbolaget försattes i konkurs i oktober 2021. En tvist uppstod angående Bilbolagets rätt att kräva betalning ur de fordon som omfattas av de tio betalningarna.
Domstolens ställningstaganden och juridiska resonemang
Förvärv av Fordringar och Återtagandeförbehåll - Hovrätten bedömde att Bilbolaget förvärvade delar av Volvofinans fordringar genom de tio betalningarna, och därmed även återtagandeförbehållen som säkerhet för dessa fordringar. Ingen formell överlåtelse av fordringarna hade skett, men hovrätten ansåg att de faktiska omständigheterna och parternas avsikter indikerade en överlåtelse. Hovrätten stödde sig på att återtagandeförbehåll typiskt sett övergår till förvärvaren vid förvärv av en fordran. Giltigheten av Återtagandeförbehållen - Hovrätten fann att återtagandeförbehållen fortsatt var giltiga även efter att Bilbolaget hade tagit över fordringarna och att dessa därmed kunde göras gällande. Återvinning - Hovrätten avslog konkursförvaltarens argument om att Bilbolagets rätt att utöva återtagandeförbehållen skulle kunna återvinnas enligt konkurslagen. Domstolen ansåg att betalningarna och deras syfte (att ge konkursbolaget respit) inte var otillbörliga och inte syftade till att kringgå konkursreglerna. (Sammanfattat av ChatGPT).
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Bakgrund och händelseförlopp
Bakgrund - Tvisten mellan Twilfit AB och Chantelle SA gäller ett konsignationsavtal från den 29 november 2018, där Chantelle levererade underkläder till Twilfit för återförsäljning. På grund av olika omständigheter, inklusive COVID-19-pandemin, uppkom problem med leveranser och lagerhållning som ledde till konflikter om avtalsbrott och skadeståndskrav från båda parter. Chantelle och Twilfit ingick ett konsignationsavtal 2018 för att Chantelle skulle leverera varor till Twilfit, vilka Twilfit skulle sälja i sina butiker. Chantelle hävde avtalet den 20 juli 2020 på grund av vad de ansåg vara väsentliga avtalsbrott från Twilfits sida. Båda parterna anklagade varandra för avtalsbrott, där Twilfit hävdade att Chantelle inte hade uppfyllt sina leveransskyldigheter, och Chantelle påstod att Twilfit obehörigt hade slutat sälja deras produkter.
Domstolens ställningstaganden och juridiska resonemang
Avtalstolkning - Hovrätten inledde med att tolka konsignationsavtalet för att fastställa de grundläggande förpliktelserna för båda parter. Domstolen konstaterade att avtalet krävde ett ömsesidigt engagemang från båda parterna att främja försäljning av Chantelles produkter i Twilfits butiker. Avtalsbrott och dess konsekvenser - Hovrätten bedömde att Twilfit hade brutit avtalet genom att packa ner och sluta sälja Chantelles produkter från den 10 juni 2020, och att detta avtalsbrott var väsentligt. Å andra sidan fanns det inga bevis för att Chantelle hade åsidosatt sina leveransskyldigheter till den grad att detta skulle utgöra ett avtalsbrott. Skadeståndsanspråk - Trots att Twilfit hade brutit avtalet, kunde Chantelle inte lägga fram tillräckliga bevis för att styrka sin skada, specifikt den uteblivna vinsten. Därför avslog hovrätten Chantelles skadeståndsanspråk. Rättegångskostnader - Eftersom ingen part hade vunnit framgång med sin huvudtalans påstående beslutade hovrätten att varje part skulle bära sina egna rättegångskostnader för både tingsrätten och hovrätten. (Sammanfattat av ChatGPT).
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Ett villkor i ett kreditavtal som innebär att en konsument vid dröjsmål är skyldig att betala en förseningsavgift har ansetts inte strida mot de tvingande reglerna i lagen om ersättning för inkassokostnader m.m. Det har därför saknats förutsättningar att på den grunden förbjuda avtalsvillkoret. Officiell NJA-ingress.
Sammanfattat av ChatGPT
Bakgrund - Målet rör en tvist mellan Svea Bank AB och Konsumentombudsmannen angående ett avtalsvillkor i ett kreditavtal, som stipulerar att en förseningsavgift ska betalas vid utebliven betalning. Konsumentombudsmannen ansåg att detta avtalsvillkor var oskäligt enligt avtalsvillkorslagen (1994:1512) och stred mot de tvingande reglerna i inkassokostnadslagen (1981:739).
Domstolens resonemang
Huvudfrågan i målet var om Svea Banks avtalsvillkor om förseningsavgift var att anse som oskäligt enligt avtalsvillkorslagen och därmed också i strid med inkassokostnadslagen.
Inkassokostnadslagen och dess tillämpningsområde - Domstolen började med att analysera inkassokostnadslagen. Enligt denna lag ska gäldenären ersätta borgenärens kostnader för inkassoåtgärder som syftar till att driva in en förfallen skuld. Domstolen betonade att lagen är tvingande, vilket innebär att avtalsvillkor som medför att gäldenären ska betala mer än vad lagen medger, är ogiltiga. Förseningsavgiften - Inkassokostnadslagens tillämplighet - Domstolen konstaterade att inkassokostnadslagen är avsedd att reglera specifika kostnader som uppstår vid inkassoåtgärder. Enligt 1 § inkassokostnadslagen ska en gäldenär ersätta en borgenärs kostnader för inkassoåtgärder. Domstolen noterade att förseningsavgiften inte direkt kopplas till några specifika inkassoåtgärder utan är en generell avgift för att påskynda betalning. Förseningsavgiftens funktion och karaktär - Domstolen bedömde att förseningsavgiften inte täcker direkta kostnader för inkassoåtgärder, utan snarare fungerar som ett incitament för gäldenären att betala i tid. Den är en sanktion för försenad betalning och syftar till att kompensera borgenären för den eventuella skada som uppstår av förseningen.
Bedömning enligt avtalsvillkorslagen
Domstolen prövade om förseningsavgiften var oskälig enligt 3 § avtalsvillkorslagen. Härvid bedömdes villkoret mot bakgrund av både avtalets innebörd och det allmänna rättsläget. Domstolen ansåg att eftersom förseningsavgiften inte faller inom ramen för de kostnader som inkassokostnadslagen reglerar, kunde den inte anses vara oskälig på den grunden. Skälighetsbedömning - Domstolen undersökte vidare om avgiften kunde anses oskälig genom att bedöma om den rubbar balansen mellan parterna enligt 36 § avtalslagen. Domstolen fann att: Pris och verkan - Förseningsavgiften skulle inte anses oskälig i den bemärkelsen att den skulle rubba den avtalsmässiga balansen. Domstolen ansåg att en förseningsavgift har en avskräckande effekt och därmed kan anses vara rimlig ur ett avtalsrättsligt perspektiv. Övriga omständigheter Domstolen beaktade även omständigheterna kring avtalets tillkomst och villkoren i övrigt. Inga andra omständigheter framkom som tydligt visade på en oskälig påverkan på konsumentens ställning. Domslut - Högsta domstolen fastslog att Svea Banks avtalsvillkor om förseningsavgift inte stred mot inkassokostnadslagen och inte var oskäligt enligt avtalsvillkorslagen. Domstolen beslutade att upphäva Patent- och marknadsöverdomstolens dom och avslå Konsumentombudsmannens talan.
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Bakgrund till avgörandet
Tvisten rörde äganderätten till en skulptur med namnet "Harlekin". Gyllenberg, som hade lämnat in skulpturen för försäljning vid AB Uppsala Nya Auktionskammare 2019, påstod att han hade bättre rätt än Ädelsmed Sigurd Persson Design Aktiebolag (Bolaget) till skulpturen. Bolaget hävdade å sin sida att skulpturen hade stulits från deras lokaler både 2005 och 2009 och att de därmed hade bättre rätt till skulpturen.
Domstolens ställningstaganden och juridiska resonemang - Besittning och äganderätt - Domstolen tillämpade principen om att besittning ger presumtion för äganderätt, vilken är vedertagen i utsökningsbalken och obligationsrättsliga tvister om lös egendom. Gyllenberg, som hade skulpturen i sin besittning när den lämnades till auktion, ansågs därmed prima facie vara ägaren. Bevisbörda och beviskrav - Bolaget som motsatte sig Gyllenbergs påstående om äganderätt och hävdade stöld, hade bevisbördan för att styrka sitt ägande. Utvärdering av bevisning - Bolaget presenterade bevis som stödde att skulpturen hade stulits vid två tillfällen och återbördats, vilket underminerade Gyllenbergs påstående om att han hade förvärvat skulpturen före dessa stölder.:Gyllenberg försökte argumentera att fler än ett exemplar av skulpturen existerade baserat på dokumentation. Domstolen bedömde emellertid att det endast fanns ett exemplar, stärkt av vittnesmål och annan bevisning. Trovärdighet och rimlighet i påståenden - Domstolen ifrågasatte Gyllenbergs trovärdighet gällande tidpunkten för förvärvet av skulpturen baserat på inkonsekvenser i hans berättelse och den bevisning som Bolaget presenterat. Hovrätten fastställde tingsrättens dom och fann att Bolaget hade styrkt sin äganderätt till skulpturen, vilket ledde till att Gyllenberg skulle ersätta Bolagets rättegångskostnader. (Sammanfattat av ChatGPT).
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Bakgrund till avgörandet - Händelseförlopp:
Storbutiken i Nynäshamn AB och MANISON Control Center AB hade ett affärssamarbete där MANISON skulle utföra säkerhetstjänster för Storbutiken. Denna samverkan inkluderade tjänsterna "visuell butikskontrollant" (VBK) och "stängningsskydd" som syftade till att förhindra stölder och öka tryggheten vid butikens stängning. Tjänsterna utfördes via en uppkoppling till Storbutikens kameraövervakningssystem. Konflikten - Ett av huvudproblemen som ledde till rättstvisten var att Storbutiken uppdaterade sitt kameraövervakningssystem, vilket skapade tekniska hinder för MANISON att effektivt utföra övervakningstjänsterna. Detta ledde till att tjänsten VBK inte utfördes från och med maj 2019. Storbutiken fortsatte att få fakturor för tjänster som inte utfördes korrekt, vilket de slutligen protesterade mot och vägrade betala. MANISON hävdade å sin sida att de hade följt avtalen och utfört tjänsterna som överenskommet. Yrkanden - MANISON krävde betalning för tjänsterna trots att Storbutiken hävdade att de inte hade utförts enligt avtal. Storbutiken, å andra sidan, yrkade att tjänsterna inte utförts avtalsenligt och att de därför inte var skyldiga att betala. De yrkade även på att ha rätt till att ändra omfattningen av tjänsterna till noll timmar, vilket ytterligare komplicerade saken.
Domstolens ställningstaganden och juridiska resonemang
Hovrätten och tingsrätten behandlade flera nyckelfrågor i målet, inklusive om tjänsterna utförts avtalsenligt, om Storbutiken informerats tillräckligt om problemen som uppstått efter systembytet, och om Storbutiken hade rätt att justera omfattningen av tjänsterna till noll. Avtal och utförande - Domstolarna prövade om tjänsterna utförts enligt avtalen, med särskilt fokus på de tekniska hinder som systembytet orsakade. Tingsrätten fann att MANISON inte hade kunnat utföra tjänsten VBK på grund av tekniska begränsningar och att Storbutiken hade ett ansvar för detta eftersom de inte hade säkerställt att den nödvändiga funktionaliteten för tjänsten upprätthölls efter systembytet. Bevisbörda och skälighet i yrkanden - Domstolen belyste att bevisbörda låg hos MANISON att visa att tjänsterna utförts avtalsenligt. Därtill granskade domstolen yrkanden om ersättning för rättegångskostnader, där man kom till slutsatsen att ersättning skulle justeras baserat på målets utfall och rimligheten i de yrkade kostnaderna.
Kontraktets flexibilitet: En avgörande fråga var om Storbutiken hade rätt att permanent justera omfattningen av tjänsterna till noll timmar. Domstolen fastslog att ett sådant ensidigt ändrande av avtalens villkor inte stöddes av avtalen själva. (Sammanfattat av ChatGPT).
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Omprövning och preskription av livränta. Officiell NJA-ingress.
Sammanfattat av ChatGPT
Bakgrund
Målet mellan MLB och Länsförsäkringar Göteborg och Bohuslän handlar om en omprövning av livränta som MLB tillerkänts efter en trafikolycka 1996. Ursprungligen fastställdes livräntan 2005, men MLB ansökte om omprövning 2017 på grund av väsentligt ändrade förhållanden. Länsförsäkringar motsatte sig MLB:s yrkande, men medgav en höjning av livräntan från 2020 med lägre belopp än vad MLB krävde. Tingsrätten gick på MLBlinje medan hovrätten ändrade domen till Länsförsäkringars fördel. Högsta domstolen (HD) ändrade hovrättens dom och fastställde tingsrättens dom.
Domstolens ställningstaganden
Omprövning av livränta vid väsentliga förändringar - HD bekräftar att enligt 5 kap. skadeståndslagen kan ersättning för inkomstförlust som utgår i form av livränta omprövas om de förhållanden som låg till grund för ersättningens bestämmande väsentligt har ändrats. Syftet är att säkerställa att den skadelidande befinner sig i samma ekonomiska situation som om skadan inte inträffat. Trafikskadeersättningens reglering - Ersättning för inkomstförlust kan enligt skadeståndslagen fastställas i form av livränta eller engångsbelopp (5 kap. 4 § skadeståndslagen). En fastställd livränta räknas årligen upp med en procentsats som motsvarar förändringen av prisbasbeloppet för att upprätthålla dess köpkraft (lag 1973:213 om ändring av skadeståndslivräntor). Preskription vid omprövning - Enligt 31 § trafikskadelagen (före 1 januari 2015) måste talan om trafikskadeersättning väckas inom tre år från det att den ersättningsberättigade fick kännedom om fordran och senast inom tio år från det att fordran tidigast kunde göras gällande. HD understryker att preskriptionen omfattar fordran som hänför sig till tiden före den senaste väsentliga förändringen, men inte påverkar bedömningen av nya väsentliga förändringar som inträffar senare. Väsentlig förändring och omprövning - HD konstaterar att parterna är överens om att en väsentlig förändring inträffade 2007, vilket berättigade till en omprövning. Denna fordran är dock preskriberad. För en ny omprövning, som baseras på förändringar efter 2007, ska alla relevanta omständigheter beaktas, oavsett när dessa inträffade (se NJA 2020 s. 853 "Golvläggarens livränta"). Ny väsentlig förändring 2017 - Vid bedömningen av om en ny väsentlig förändring har inträffat, ska inte den preskriberade fordran från 2007 avräknas från inkomstunderlaget. HD finner att en ny väsentlig förändring inträffade 2017. Den tidigare preskriberade fordran ska inte påverka beräkningen av den nya livräntan. Beräkning av ersättning - Vid beräkning av ersättning ska alla relevanta omständigheter beaktas, även de som inträffade före 2007. MLByrkande om högre livränta från och med 2017 bifalls eftersom inkomstunderlaget och inkomst som skadad under relevant tid är ostridiga.
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Att en boutredningsman under en pågående boutredning tar ställning i en tvistig fråga som har betydelse för kommande arvskifte utgör i sig inte grund för entledigande.
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
En förstahandshyresgäst har ansetts skadeståndsansvarig på grund av avtalsbrott för sin andrahandshyresgästs kvarstannande i lägenheten efter hyrestidens utgång. Målet har avsett ett överklagande av en hovrätts beslut att inte meddela prövningstillstånd. De preklusionsregler som gäller för överklagade domar i tvistemål har ansetts analogt tillämpliga när Högsta domstolen beslutat att en prejudikatfråga ska prövas direkt.
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Ansvarsförsäkring och direktkrav med anledning av den försäkrades konkurs. Betydelsen av en tidigare dom där den försäkrades ersättningskrav mot ansvarsförsäkringsgivaren har ogillats. Tolkning av villkor om undantag från försäkringen vid grov vårdslöshet respektive medvetet risktagande.
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Tolkning av villkor i en epidemiavbrottsförsäkring. Uttrycket ”myndighets ingripande” har – med hänsyn till ordalydelsen och försäkringsavtalets villkor i övrigt – ansetts inte omfatta generella föreskrifter utfärdade av en myndighet.
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Lån upptogs från ett bolag, säkrat genom pant i fastigheter som ägdes av låntagarna. I december 2014 skrevs en revers som låntagarna menade förnyade skulden och begränsade pantens omfattning till den nya skulden. Bolaget hävdade dock att reversen bara uppdaterade lånevillkoren och att panten även gällde tidigare skulder. Hovrätten bedömde att ingen skuldförnyelse skett med reversen, och panten gällde därför fortfarande alla skulder. Låntagarnas skuld hade därmed ökat enligt bolagets påstående, och de blev skyldiga att betala drygt 2,4 miljoner kronor plus ränta till bolaget. (sammanfattat av ChatGPT)
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Mindhouse ingick avtal med FM Finans, inklusive pantsättning av bostadsrätter som säkerhet. Efter Mindhouses konkurs upptäcktes att de inte ägde bostadsrätterna vid pantsättningen. FM Finans hävdade att bostadsrättsföreningen varit vårdslös, vilket orsakat dem skada. Tingsrätten dömde föreningen att betala 3,8 miljoner kronor plus ränta till FM Finans. Hovrätten höll med om föreningens ansvar och höjde skadeståndet till 18,3 miljoner kronor plus ränta, inklusive rättegångskostnader i båda instanserna.
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
En klocka som förvarats i mittkonsolen i en bil har ansetts vara i förarens besittning på det sätt som krävs för tillämpning av äganderättspresumtionen i 4 kap. 18 § första stycket utsökningsbalken.
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Resenärer försenade på en flygning sökte ersättning, men stötte på juridiska hinder kring preskriptionstider. Flygbolaget hävdade att belgisk lag, med en ettårig preskriptionstid, gällde enligt avtalet. Trots en obalans i avtalsvillkoren ansåg hovrätten att tillämpningen av belgisk lag var lämplig på grund av bolagets bas och flygresans natur. Hovrätten fastslog att kravet var preskriberat enligt belgisk lag och fastställde tingsrättens dom. (Sammanfattad med ChatGPT).
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Ett företag sökte ersättning för en spricka i ett maskinstativ, vilket avslogs av försäkringsbolaget som ansåg att skadan var en gradvis utmattningsskada, och inte följden av en sådan plötslig händelse som täcktes av försäkringsvillkoren. Både tingsrätten och hovrätten avvisade företagets krav, och fastställde att skadan inte var ersättningsgill. (Sammanfattad med ChatGPT).
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Som invändning mot att betala för VVS-tjänster enligt utfärdad faktura, hävdade en man att han bara hade försökt få åtgärdat ett missljud i sin bostad och att han hade varit omedveten om ytterligare tjänster utöver de han fått preliminär kostnadsinformation för. Hovrätten, i linje med tingsrätten, ansåg att mannen inte hade givit sitt godkännande för tjänsten före dess utförande, att mannen korrekt hade utnyttjat sin ångerrätt, och att mannen därför inte behövde betala för de utförda åtgärderna. (Sammanfattad av ChatGPT)
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Vid byggnation av restauranger anlitades GTAB för betongarbete. Beställaren påstod att arbetet hade flera brister och krävde prisavdrag. Tingsrätten fastställde att beställaren hade rätt gällande vissa fel, vilket gav rätt till prisavdrag gentemot GTAB. GTAB var dock berättigade till ersättning för godkända ÄTA-arbeten. (Sammanfattad med ChatGPT)
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Dotter hävdade bättre rätt till en bostadsrätt än den registrerade köparen, på den grunden att köparen hade varit kvinnans bulvan. Dottern påstod att hon mottagit bostadsrätten från den tidigare ägaren, och belyste kvinnans tidigare bedrägeridom. Både tingsrätten och hovrätten fastställde dotterns bättre rätt till bostadsrätten. (Sammanfattad av ChatGPT)
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Snöras som orsakade kollaps av ett farstutak, ansågs av hovrätten liksom tingsrätten, ha berott på snötryck enligt vissa försäkringsvillkor, vilket ger fastighetsägaren rätt till ersättning under grundvillkoret för snötryck, men inte under allriskvillkoret. Trots riklig snö vid skadetillfället, specificerade inte försäkringsvillkoren "hotande stor" snömängd, och eftersom fastighetsägaren hade vidtagit åtgärder mot snömängden, ansåg hovrätten att försäkringsbolaget inte hade bevisat att snömängden var "hotande stor". Således hade fastighetsägaren inte försummat aktsamhetskravet. (Sammanfattad med ChatGPT)
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Broby anlitade Eltel för elektriska och telekommunikationsarbeten i ett projekt för SL. Eltel krävde extra betalning för arbetet, men både tingsrätten och hovrätten fann att det inte fanns tillräckliga bevis för att tolka avtalet så att betalning skulle erläggas för faktiska kostnader och utgår därmed från självkostnadsprincipen enligt de standardkostnader som framgick av avtalets prislista. Inte heller någon påstådd bonus kunde tolkas in i avtalet. (Sammanfattad av ChatGPT)
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Ett byggbolag överlät fakturor till bolaget Accessa med regress, och utöver överlåtelseavtalet ingick dess företrädare en borgensförbindelse. Efter att ha mottagit och sedan återbetalat betalningar från ett konkursat bolag, krävde Accessa att byggbolaget skulle återköpa fakturorna. Hovrätten fastställde dock att det ursprungliga avtalet inte kunde tolkas så att betalningen hade uteblivit på grund av återvinningen, därmed behövde byggbolaget inte återköpa fakturorna, och företrädaren var inte betalningsskyldig. (Sammanfattad med ChatGPT)
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Efter att ha renoverat ett badrum i ett pars lägenhet och fakturerat det överenskomna fasta priset, skickade bolaget en extra faktura för påstådda tilläggsarbeten. Detaljerade ritningar över lägenheten var del i hovrättens skäl för att tolka parternas överenskommelse så att bolaget inte kunde anses ha bevisat att paret hade godkänt några tilläggsarbeten utöver ordinarie pris. (Sammanfattad av ChatGPT)
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
EdgeMail ingick ett avtal med Fendea om belåning av fakturafordringar, där Fendea kunde kräva tillbaka betalning om en fakturagäldenär inte betalade. EdgeMails företrädare tecknade borgen. Avtalet förvärvades sedan av Nordiska Kreditmarknadsaktiebolaget (klaganden), som krävde 733 421 kr plus ränta från EdgeMail på grund av utebliven betalning. EdgeMail hävdade att det inte hade funnits någon skuld vid överlåtelsen. Tingsrätten avslog käromålet, men hovrätten fann bevis för att det vid tidpunkten för avtalsöverlåtelsen hade funnits en skuld, därmed fick EdgeMail och borgensmännen gemensamt betala 614 121 kr plus ränta till klaganden. (Sammanfattad av ChatGPT)
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Hovrätten bedömer att bolag inte har rätt till försäkringsersättning för varulager som förstörts i brand då skadans storlek inte är var bestämd till sin omfattning, vilket påstods strida mot försäkringsvillkoren. (Sammanfattad av ChatGPT)
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Vi klander av bodelning fastställer hovrätten att betalningsansvar på 170 000 kr är styrkt genom vittnesmål även om direkt bevisning saknas. Vidare har klaganden styrkt fordringar gentemot ett annat par med hjälp av dokumenterade skuldebrev och banköverföringar. Angående bohaget, så har hovrätten beslutat att dess värde och eventuell ersättning till klandrande part kommer att bedömas i en kommande bodelning. Samtidigt fastställs att den part som för närvarande har bohaget kan komma att behöva kompensera den andra. Följaktligen kommer frågor kring bohaget att fortsätta att hanteras, medan beslutet om skulderna nu är fastställt. (Sammanfattad av ChatGPT)
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
En kvinna som ansåg att en fastighet var samboegendom och ville ha den i bodelningen misslyckades med sitt krav i rätten. Hovrätten fann att hon inte hade begärt bodelning inom den lagstadgade tidsramen. Trots att hon erbjöds möjligheten att ärva fastigheten som universell testamentstagare, kunde hon inte ta över den på grund av bristande ekonomiska resurser. Som ett resultat av detta, i linje med tingsrättens tidigare beslut, måste kvinnan nu flytta ut från fastigheten och dessutom stå för dödsboets rättegångskostnader. (Sammanfattad av ChatGPT)
Ingår i följande rättsområden:
Kostnadsfri nedladdning av NJA 2023 s. 437 (Ö 4116-22) (PDF)Sammanfattning:
En skiljeklausul i ett ramavtal har utgjort rättegångshinder i en tvist om ett senare träffat avropsavtal.
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Entreprenör ska ersätta klagande med 1 406 106 kr plus ränta för omfattande fel i en tillbyggnad, inklusive brist på ritningar och kontroller. Tingsrätten hade tilldelat klagande 381 106 kr, men hovrätten höjde beloppet och täckte även rättegångskostnader, ansvaret utsträcktes till att inkludera avsaknad av fästbleck. (Sammanfattad av ChatGPT)
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Stämning på grund av vårdslös företagsförmedling. Hovrätten fann dock inget stöd för vårdslöst agerande, då klaganden dels hade dirigerat affären och dels hade ignorerat råd från svaranden. (Sammanfattad av ChatGPT)
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning:
Reinius försattes i konkurs 2011. År 2013 väcktes en återvinningstalan mot Catsaz AG (Catsaz) av Minoritetsintressen, en borgenär i konkursen, angående en fordran på 5 miljoner SEK plus ränta som överlåtits till Catsaz. Återvinningsdomen från Falu tingsrätt 2017 fastställde att överlåtelsen var en gåva och skulle återgå till konkursboet.
Catsaz väckte talan 2020 mot konkursboet för att få betalt för den återvunna fordran, hävdade vederlag för fordran, men tingsrätten avvisade talan p.g.a. res judicata (redan avgjord fråga). Beslutet återförvisades av Svea hovrätt och Högsta domstolen gav inte prövningstillstånd, så tingsrätten fortsatte behandla målet.
Fördjupning: I domen beskrivs att Catsaz och Reinius 2006 ingick en överenskommelse som involverade en fordran på 5 miljoner kronor och rättigheter relaterade till vissa fastigheter. Detta var en del av ett större finansiellt arrangemang mellan parterna.
Skuldebrev och Pantbrevsbelastning: Som en del av denna överenskommelse erhöll Reinius rätten att, genom en genstämning, väcka talan mot Vikek AB och S-bolagen avseende den oreglerade delen av köpeskillingen för fastigheten Värmdö Ekvik 1:29. Denna rätt att väcka talan var kopplad till ett skuldebrev, där det förelåg pantbrevsbelastning avseende fastigheterna Rösunda 3:5 och Västerby 5:333.
Syftet med Pant och Panträtt: Arrangemanget verkar ha varit utformat för att ge Reinius en möjlighet att kvitta fordringar mot hans skulder, med de panträtter som säkerställde Catsaz fordringar som en central del av överenskommelsen.
Förändringar i Arrangemanget: Senare händelser och domstolsbeslut påverkade värdet och relevansen av dessa panträtter. Exempelvis ledde domen från Nacka tingsrätt den 5 maj 2010, där det fastslogs att Vikek AB var skyldigt att betala de utestående 5 miljonerna kronor till Reinius, till att den ursprungliga överenskommelsen och de associerade panträttigheterna omvärderades.
Rättens Bedömning: Tingsrätten behandlade dessa aspekter främst i kontexten av att fastställa bakgrund och förklara sambanden mellan olika finansiella och juridiska transaktioner som genomförts av parterna. Domstolens fokus låg på att klarlägga händelseförloppet och de rättsliga transaktionerna snarare än att direkt bedöma pant- och panträttens juridiska status i det aktuella fallet.
Sammanfattningsvis, panträtt och pant spelade en viktig roll i de initiala överenskommelserna mellan Catsaz och Christer Reinius och var väsentliga för att förstå de komplexa finansiella och juridiska relationerna mellan parterna. Deras specifika juridiska behandling och betydelse i domen var dock underordnad domstolens bredare analys av fordringarnas överlåtelse och återvinningsprocessen. (Sammanfattat av ChatGPT)
Ingår i följande rättsområden:
Sammanfattning: