Lagens möjligheter - Rättsfall 2021-10-01 - Högsta domstolen - <p>Ett gåvobrev som avsåg en andel av en fastighet har innehållit en föreskrift för mottagaren om hembudsskyldighet vid försäljning. Den som tagit emot gåvan har gett andelen till en annan person. Mottagaren av gåvan i det andra ledet har ansetts inte vara bunden av föreskriften i det ursprungliga gåvobrevet vid försäljning av andelen.</p>

Ingårr i följande rättsområden:

Sakrätt / Samäganderätt (52 rättsfall)

Avtalsrätt / Överlåtelseförbud, partsbyte & ogiltighet (41 rättsfall)

Inloggning med mobilt BankID krävs för att ladda ner avgörandet.

Sammanfattning:

Ett gåvobrev som avsåg en andel av en fastighet har innehållit en föreskrift för mottagaren om hembudsskyldighet vid försäljning. Den som tagit emot gåvan har gett andelen till en annan person. Mottagaren av gåvan i det andra ledet har ansetts inte vara bunden av föreskriften i det ursprungliga gåvobrevet vid försäljning av andelen.

Sammanfattning:

En samägares andel i en fastighet har tillkommit genom dels gåva, dels köp. Ett med gåvan förenat hembudsförbehåll har inte hindrat att andelsinnehavaren på grund av köpet hade rätt till en försäljning av hela fastigheten enligt 6 § samäganderättslagen

Sammanfattning:

[RH 2015:54 överklagades] Den som köper en andel i en fastighet blir inte utan vidare bunden av ett villkor, som föreskrivits i samband med gåva av andelen till säljaren, om att fastigheten inte får bjudas ut till försäljning på offentlig auktion enligt samäganderättslagen. Det gäller även om köparen skulle ha känt till villkoret vid förvärvet (Rättsfall: NJA 1949 s. 645, NJA 1981 s. 897, NJA 1990 s. 18, NJA 1993 s. 468, NJA 2000 s. 262, NJA 2007 s. 455 och NJA 2015 s. 1040)

Sammanfattning:

I gåvobrev intaget förbud att överlåta den bortgivna egendomen har ansetts innefatta förbud även mot att pantsätta egendomen, om inte annat uttryckligen angivits eller framgår av andra omständigheter (jfr 1991 s 376)

Sammanfattning:

Vid bodelning och arvskifte tilldelades en dödsbodelägare boets fasta egendom. Genom förbehåll i bodelnings- och arvskifteshandlingen tillförsäkrades andra delägare förköpsrätt till egendomen. Förbehållet har ansetts giltigt, varför förutsättning förelegat för anteckning av det i fastighetsboken. 20 kap 14 § JB (jfr 1981 s 897, 1984 s 673, 1987 s 726 och 1989 s 696)

Sammanfattning:

En person har genom testamente förvärvat andel i en fastighet, varvid uppställts ett för förvärvaren bindande förbud att överlåta andelen. Förbudet har ansetts inte inverka på annan delägares rätt enligt 6 § lagen (1904:48 s 1) om samäganderätt att få samäganderättsförhållandet upplöst genom försäljning av hela fastigheten.

Sammanfattning: Vid gåva av fast egendom har gåvotagarna genom förbehåll i gåvobrevet tillförsäkrats förköpsrätt till varandras andelar i egendomen. Förbehållet har ansetts giltigt, varför enligt 20 kap 14 § JB anteckning om detsamma skolat göras i fastighetsboken (jfr 1971 s 516 och 1974 s 314)

......................................................................... 274.3.4Godtrosförvärvslagen ................................................................................................................... 294.3.5Allmänt tillämpliga godtrosregler ................................................................................................ 304.4 REGELN OM SAKR�TTSLIG VERKAN ......................................................................................................... 314.4.1Inledning ....................................................................................................................................... 31III4.4.24.4.2.14.4.2.24.4.2.34.4.34.4.3.14.4.3.24.55Avgöranden som talar för regeln.................................................................................................. 31NJA 2015 s 1040 och efterkommande avgöranden ................................................................................. 31NJA 2021 s 709 och tidigare avgöranden ................................................................................................ 35NJA 1966 s 97.......................................................................................................................................... 39Avgöranden som talar emot regeln .............................................................................................. 40NJA 1993 s 529 och tidigare inskrivningsmål ......................................................................................... 40NJA 2009 s 570........................................................................................................................................ 424.4.4Sammanvägd bedömning .............................................................................................................. 42SAMMANFATTANDE SLUTSATSER OCH ALLM�N DISKUSSION .................................................................. 444.5.1Allmänt.................

vändas eller inte får användas. Vidare utgöröverlåtelseförbud, precis som benämningen indikerar, förbud mot att överlåta enrättighet.Avtalade villkor kan ibland överlappa den ovan nämnda grupperingen. Exempelviskan en avtalad rätt att förvärva något konstrueras som både en optionsrätt för denbetingade (A) och som en skyldighet för innehavaren (B) erbjuda A att förvärva. 25Därtill behöver inte överlåtelseförbud vara totala tvärt om är det normalt att detavtalas om att B fritt får överlåta en rättighet när den har uppfyllt vissa villkor. Det kanalltså förekomma partiella överlåtelseförbud.26 Den närmre distinktionen mellan olikatyper av överlåtelseförbud anges dock först i avsnitt 3.2 nedan.21Hessler (1973) s 446; Håstad (2000) s 28. Jfr Rodhe (1985) s 599601. Rodhe hänför även villkorvid ofullbordad äganderättsövergång till betingelser.22 Jfr Håstad (2000) s 28; Strömgren Zackariasson (2021) s 251 f.23 Jfr NJA 2021 s 709; Strömgren Zackariasson (2021) s 251 ff.24 Jfr Håstad (2000) s 28 och 440 ff.25 Jfr NJA 2021 s 709.26 Jfr NJA 1989 s 696; Rodhe s 616; Strömgren Zackariasson (2021) s 252.102.5Sakrättsligt skydd och rättsföljderAtt en rättighet eller ett anspråk är sakrättsligt skyddat kan sammanfattas som att de avrättsordningen är prioriterade framför andra. Det sakrättsliga skyddet avgör såledesvilket av två konkurrerande anspråk som ges företräde. Detta säger emellertid intesärskilt mycket, varför innebörden av sakrättsligt skydd ska utvecklas något i dettaavsnitt.Grundproblemet i denna framställning är situationen där A överlåter en rättighet tillB men med en tillhörande förfogandeinskränkning beträffande B:s rätt att överlåta denifrågavarande rättigheten. B överlåter emellertid rättigheten till C i strid medförfogandeinskränkningen. Det rör sig alltså om en tredjemanskonflikt mellan A:s ochC:s respektive rätt, som uppkomme

förbud mot att överlåta enrättighet.Avtalade villkor kan ibland överlappa den ovan nämnda grupperingen. Exempelviskan en avtalad rätt att förvärva något konstrueras som både en optionsrätt för denbetingade (A) och som en skyldighet för innehavaren (B) erbjuda A att förvärva. 25Därtill behöver inte överlåtelseförbud vara totala tvärt om är det normalt att detavtalas om att B fritt får överlåta en rättighet när den har uppfyllt vissa villkor. Det kanalltså förekomma partiella överlåtelseförbud.26 Den närmre distinktionen mellan olikatyper av överlåtelseförbud anges dock först i avsnitt 3.2 nedan.21Hessler (1973) s 446; Håstad (2000) s 28. Jfr Rodhe (1985) s 599601. Rodhe hänför även villkorvid ofullbordad äganderättsövergång till betingelser.22 Jfr Håstad (2000) s 28; Strömgren Zackariasson (2021) s 251 f.23 Jfr NJA 2021 s 709; Strömgren Zackariasson (2021) s 251 ff.24 Jfr Håstad (2000) s 28 och 440 ff.25 Jfr NJA 2021 s 709.26 Jfr NJA 1989 s 696; Rodhe s 616; Strömgren Zackariasson (2021) s 252.102.5Sakrättsligt skydd och rättsföljderAtt en rättighet eller ett anspråk är sakrättsligt skyddat kan sammanfattas som att de avrättsordningen är prioriterade framför andra. Det sakrättsliga skyddet avgör såledesvilket av två konkurrerande anspråk som ges företräde. Detta säger emellertid intesärskilt mycket, varför innebörden av sakrättsligt skydd ska utvecklas något i dettaavsnitt.Grundproblemet i denna framställning är situationen där A överlåter en rättighet tillB men med en tillhörande förfogandeinskränkning beträffande B:s rätt att överlåta denifrågavarande rättigheten. B överlåter emellertid rättigheten till C i strid medförfogandeinskränkningen. Det rör sig alltså om en tredjemanskonflikt mellan A:s ochC:s respektive rätt, som uppkommer vid omsättningen av rättigheten. 27 Frågan är då hurdet sakrättsliga skyddet vid omsättning av

etingelse som antogs gälla så som belastning för C ändå.31I dessa fall kan termen fortlevnad användas avseende betingelsens fortsatta verkan somförfogandeinskränkning gentemot C. 32 Istället för fortlevnad använder HD uttrycket atten förfogandesinskränkning följer med egendomen.33 I den fortsatta framställningenkommer jag att använda båda benämningarna.2.6SammanfattningSyftet med detta kapitel är att introducera läsaren till centrala aspekter.Sammanfattningsvis kan följande sägas. �verlåtelseförbud är en typ av betingelse ochbetingelser ingår inte i vad som traditionellt sett har betraktas som sakrätter. Frågan ärom överlåtelseförbud, så som betingelser, trots detta kan vinna sakrättsligt skydd. Meddetta avses att en förfogandeinskränkning, uppställd av A i förhållande till B, har verkangentemot C i form av att C:s förvärv är ogiltigt och/eller att C själv är bunden avförfogandeinskränkningen.313233Se särskilt NJA 2021 s 709 p 11. Jfr Strömgren Zackariasson (2021) s 257.Jfr Strömgren Zackariasson (2021) s 257 ff.NJA 2017 s 289 p 10 och 12; NJA 2021 s 709 p 11 och 16.123�verlåtelseförbud innebörd, intressen ochargument3.1InledningI det föregående kapitlet redogjordes det för några allmänna sakrättsliga utgångspunkter. Syftet med detta kapitel är att ge läsaren mer fördjupad förståelse föröverlåtelseförbud: varför de avtalas, varför det sker överträdelser och argumenten föroch mot sakrättslig verkan av överlåtelseförbud. Vidare ska jag förklara vad som idenna uppsats avses med begreppet överlåtelseförbud. Kapitlet är disponerat så attbegreppet överlåtelseförbud behandlas först. Efter det behandlas anledningarna tilluppställanden samt överträdelser. Därefter redogör jag för generella argumentbeträffande sakrättslig verkan. Avslutningsvis följer en kortfattad sammanfattning avslutsatser.3.2�verlåtelseförbud definition

verkan somförfogandeinskränkning gentemot C. 32 Istället för fortlevnad använder HD uttrycket atten förfogandesinskränkning följer med egendomen.33 I den fortsatta framställningenkommer jag att använda båda benämningarna.2.6SammanfattningSyftet med detta kapitel är att introducera läsaren till centrala aspekter.Sammanfattningsvis kan följande sägas. �verlåtelseförbud är en typ av betingelse ochbetingelser ingår inte i vad som traditionellt sett har betraktas som sakrätter. Frågan ärom överlåtelseförbud, så som betingelser, trots detta kan vinna sakrättsligt skydd. Meddetta avses att en förfogandeinskränkning, uppställd av A i förhållande till B, har verkangentemot C i form av att C:s förvärv är ogiltigt och/eller att C själv är bunden avförfogandeinskränkningen.313233Se särskilt NJA 2021 s 709 p 11. Jfr Strömgren Zackariasson (2021) s 257.Jfr Strömgren Zackariasson (2021) s 257 ff.NJA 2017 s 289 p 10 och 12; NJA 2021 s 709 p 11 och 16.123�verlåtelseförbud innebörd, intressen ochargument3.1InledningI det föregående kapitlet redogjordes det för några allmänna sakrättsliga utgångspunkter. Syftet med detta kapitel är att ge läsaren mer fördjupad förståelse föröverlåtelseförbud: varför de avtalas, varför det sker överträdelser och argumenten föroch mot sakrättslig verkan av överlåtelseförbud. Vidare ska jag förklara vad som idenna uppsats avses med begreppet överlåtelseförbud. Kapitlet är disponerat så attbegreppet överlåtelseförbud behandlas först. Efter det behandlas anledningarna tilluppställanden samt överträdelser. Därefter redogör jag för generella argumentbeträffande sakrättslig verkan. Avslutningsvis följer en kortfattad sammanfattning avslutsatser.3.2�verlåtelseförbud definition och typologiDet finns ingen allmän exakt definition av överlåtelseförbud. I regel är dettaoproblematiskt, men eftersom begreppet har

villkor som föreskriver att en part inte utan attförst erbjuda någon eller en viss krets personer att förvärva en rättighet äger attöverlåta en viss rättighet; och4) Förbehåll om förvärvarens avtalsinträde: är sådana villkor som föreskriver atten part måste tillse att den tilltänkte förvärvaren först inträder i ett avtal för attsenare äga att överlåta en viss rättighet.3738Jfr NJA 2011 s 429; NJA 2017 s 289; NJA 2018 s 335.Se Sjöberg (2007) s 108 ff, 179 ff och 302; Gregow (2021) s 74 ff och 166 ff; Walin (2010) s 175ff.39 Jfr Arvidsson (2010) s 156 f.40 Jfr NJA 1966 s 97; NJA 2015 s 1040.41 Jfr NJA 1993 s 529. Egentligen är det inte någon större skillnad mellan ett generellt förbud ochsamtyckesförbehåll, eftersom parterna disponerar över avtalet och således alltid kan ändravillkoren. Samtyckesförbehållen kan måhända uppfattas som mindre inskränkande då de impliceraratt samtycke kommer att lämnas i vissa fall.42 Jfr NJA 2021 s 709. I sammanhanget kan det vara lämpligt att påpeka skillnaden mot option. Enoption konstrueras istället som en rätt för någon att förvärva egendom som ett slags svävandeanbud som väntar på accept medan ett hembudsförbehåll konstrueras som en skyldighet förägaren att lämna anbud.143.3Anledningar till att överlåtelseförbud uppställs3.3.1InledningSyftet med ett överlåtelseförbud är tämligen självklart; villkoret uppställs av en part föratt den vill kunna kontrollera ägarkretsen för en viss egendom. Anledningarna till att Askulle vilja kontrollera ägarkretsen varierar dock. Generellt sett kan det beskrivas somatt A vill tillgodose ett intresse och vilka intressen dessa är varierar beroende på typ avegendom och rättsförhållande. I min undersökning av typer av intressen har jag funnitatt de kan indelas i fyra huvudsakliga grupper: generella gäldenärsintressen, intressenvid andelsrätter, sentimentala intressen och konkur

att betingelser i princip saknar sakrättslig verkan delas av flera idoktrin, däribland Bernitz, Ekelöf, Hessler och Nial. 69 Andra i doktrin tillmäter de ovanrefererade pantutfästelsemålen större betydelse och synes mena att en sådanutgångspunkt inte är lika klar.70 Forssell anför å sin sida att utgångspunkten bör vara attbetingelser har sakrättslig verkan mot ondtroende förvärvare.71 Denna uppfattning tycksdelas av bland annat av Rodhe och Jan Sandström.72I doktrin har det även förekommit en diskussion om huruvida sakrättslig verkan börförekomma i särskilda situationer. Det handlar dels om verkan av överlåtelseförbud vidbenefika transaktioner, dels om sakrättslig verkan vid kollusion mellan B och C. Så som6869Jfr Nial (1940) s 681.Se Bernitz (1988) s 5459; Hessler (1973) s 447, Nial (1940) s 681 och beträffande Ekelöfsståndpunkt s 683; Nial (1955) s 387. Jfr även betydelsen av olika utgångspunkter i skillnadenmellan HD:s domskäl i NJA 2021 s 709 och skiljaktiga i samma mål.70 Andrews (2022) s 359 f med not 1193; Sandström (1976) s 280 ff; Sjöman (2015) s 828. Möjligenäven Arvidsson (2010) s 314.71 Forssell (1976) s 216 f. Den skilda uppfattning grundar sig i mer djuprotad kritik mot dentraditionella gränsdragningen mellan sakrätt och obligationsrätt, vilken enligt Forssell har lett tillbegreppsjurisprudens, se särskilt s 208211.72 Rodhe (1985) s 610 f; Sandström (1976) s 284290. Jfr Sjöman (2015) s 829 f.24kommer att framgå senare, kommer jag ha anledning att återkomma till dessa situationersenare i uppsatsen.4.3Omsättningsskyddet och reglerna om godtrosförvärv4.3.1InledningOmsättningsskyddet består så som tidigare nämndes i allmänhet av olika former avgodtrosförvärvsregler. Dessa regler utgår ifrån en tidsprioritet. Med detta menas attutgångspunkten är att det första anspråket i tid har prioritet framför ett senare, men attdet senare anspråket kan bryta igenom den

erats med dels argument om ekonomisk effektivitet, då ifrågaom omsättningsintresset, dels argument om systematik. Med det senare menar jag attHD istället för att tillerkänna överlåtelseförbud sakrättsligverkan har framhållit att A, iden mån A skadas, kan kräva skadestånd från B. Detta i kombination med att A så somgäldenär kan invända mot den senare förvärvarens rätt har alltså ansetts vara etttillräckligt skydd.Frågan om den regel som HD uppställer har mera vidsträckt räckvidd kommer jag attåterkomma till. Det bör dock redan här konstateras att HD inte uttalar sig allmänt omsakrättslig verkan av överlåtelseförbud, utan istället inskränker formuleringen av sinadomskäl i NJA 2015 s 1040 till rättigheter med grunden i ömsesidigt förpliktande avtal.Detsamma gäller för de ovan nämnda efterkommande rättsfallen om penningfordringar.107108109NJA 2016 s 288 p 25.NJA 2021 s 622 p 22.Jfr Lindskog (2018) s 166 not 514.344.4.2.2NJA 2021 s 709 och tidigare avgöranden110I NJA 2021 s 709, Orrögåvan, avgjorde HD att ett överlåtelseförbud som uppställsvid en gåva av en andel av fast egendom inte tillerkänns fortlevnad hos den som senareförvärvar andelen genom gåva.NJA 2021 s 709 handlade om huruvida en hembudsklausul som uppställts vid enbenefik överlåtelse av fast egendom var bindande för en senare förvärvare av enandel av denna fastighet. Bakgrunden till målet var att A genom gåva hadeöverlåtit en tredjedel av en fastighet till var och en av sina tre döttrar (döttrarnaB). I gåvobrevet fanns en föreskrift om att andelarna inte fick säljas utan atthembudsskyldighet till övriga gåvotagare eller deras lagliga arvingar hadeiakttagits, samt att dessa kunde lösa ut andelar mot ett lösenbelopp baserat påandelens del i fastighetens taxeringsvärde (hembudsklausulen). C, ett barn till enav de ovannämnda döttrarna B (och således barnbarn till A), förvärvade senare enandel av fasti

tet, då ifrågaom omsättningsintresset, dels argument om systematik. Med det senare menar jag attHD istället för att tillerkänna överlåtelseförbud sakrättsligverkan har framhållit att A, iden mån A skadas, kan kräva skadestånd från B. Detta i kombination med att A så somgäldenär kan invända mot den senare förvärvarens rätt har alltså ansetts vara etttillräckligt skydd.Frågan om den regel som HD uppställer har mera vidsträckt räckvidd kommer jag attåterkomma till. Det bör dock redan här konstateras att HD inte uttalar sig allmänt omsakrättslig verkan av överlåtelseförbud, utan istället inskränker formuleringen av sinadomskäl i NJA 2015 s 1040 till rättigheter med grunden i ömsesidigt förpliktande avtal.Detsamma gäller för de ovan nämnda efterkommande rättsfallen om penningfordringar.107108109NJA 2016 s 288 p 25.NJA 2021 s 622 p 22.Jfr Lindskog (2018) s 166 not 514.344.4.2.2NJA 2021 s 709 och tidigare avgöranden110I NJA 2021 s 709, Orrögåvan, avgjorde HD att ett överlåtelseförbud som uppställsvid en gåva av en andel av fast egendom inte tillerkänns fortlevnad hos den som senareförvärvar andelen genom gåva.NJA 2021 s 709 handlade om huruvida en hembudsklausul som uppställts vid enbenefik överlåtelse av fast egendom var bindande för en senare förvärvare av enandel av denna fastighet. Bakgrunden till målet var att A genom gåva hadeöverlåtit en tredjedel av en fastighet till var och en av sina tre döttrar (döttrarnaB). I gåvobrevet fanns en föreskrift om att andelarna inte fick säljas utan atthembudsskyldighet till övriga gåvotagare eller deras lagliga arvingar hadeiakttagits, samt att dessa kunde lösa ut andelar mot ett lösenbelopp baserat påandelens del i fastighetens taxeringsvärde (hembudsklausulen). C, ett barn till enav de ovannämnda döttrarna B (och således barnbarn till A), förvärvade senare enandel av fastigheten genom gåva från sin mor (B) utan för

kadas, kan kräva skadestånd från B. Detta i kombination med att A så somgäldenär kan invända mot den senare förvärvarens rätt har alltså ansetts vara etttillräckligt skydd.Frågan om den regel som HD uppställer har mera vidsträckt räckvidd kommer jag attåterkomma till. Det bör dock redan här konstateras att HD inte uttalar sig allmänt omsakrättslig verkan av överlåtelseförbud, utan istället inskränker formuleringen av sinadomskäl i NJA 2015 s 1040 till rättigheter med grunden i ömsesidigt förpliktande avtal.Detsamma gäller för de ovan nämnda efterkommande rättsfallen om penningfordringar.107108109NJA 2016 s 288 p 25.NJA 2021 s 622 p 22.Jfr Lindskog (2018) s 166 not 514.344.4.2.2NJA 2021 s 709 och tidigare avgöranden110I NJA 2021 s 709, Orrögåvan, avgjorde HD att ett överlåtelseförbud som uppställsvid en gåva av en andel av fast egendom inte tillerkänns fortlevnad hos den som senareförvärvar andelen genom gåva.NJA 2021 s 709 handlade om huruvida en hembudsklausul som uppställts vid enbenefik överlåtelse av fast egendom var bindande för en senare förvärvare av enandel av denna fastighet. Bakgrunden till målet var att A genom gåva hadeöverlåtit en tredjedel av en fastighet till var och en av sina tre döttrar (döttrarnaB). I gåvobrevet fanns en föreskrift om att andelarna inte fick säljas utan atthembudsskyldighet till övriga gåvotagare eller deras lagliga arvingar hadeiakttagits, samt att dessa kunde lösa ut andelar mot ett lösenbelopp baserat påandelens del i fastighetens taxeringsvärde (hembudsklausulen). C, ett barn till enav de ovannämnda döttrarna B (och således barnbarn till A), förvärvade senare enandel av fastigheten genom gåva från sin mor (B) utan förbehåll förhembudsklausulen. Efter att en tvist uppkom mellan C och X, ett annat barn tilldöttrarna B (alltså ett annat barnbarn till A), väckte C talan och yrkade attdomstolen skulle fastställa att C inte

de domstolen att det i förevarande mål fanns anledning att särskilt behandlamöjligheten att överlåta fast egendom genom gåva under förfogandeinskränkningar. De förfogandeinskränkningar som HD tog fasta på var generellaöverlåtelseförbud, samtyckesförbehåll samt hembudsförbehåll.114Därefter diskuterade HD vilka rättsföljder som kan vara aktuella för det fall attbetingelser har verkan mot tredjeman. Domstolen tog upp ogiltighet men framhöllatt det även kan vara en fråga huruvida en förfogandesinkränkning kan följa medegendom och således tillerkännas fortlevnad gentemot tredjeman.115 I dettasammanhang lyfte HD även att det kan vara naturligt att jämföra med vad somgäller vid arvsrättsliga fång, särskilt då det rör sig om vidareöverlåtelser inom en110Vissa skrivningar i denna del är hämtad från en promemoria skriven av mig under kursensakrätt och materiell konkursrätt vid Uppsala universitet vårterminen 2022.111112113114115NJA 2021 s 709 p 6.Målet återges i det följande.NJA 2021 s 709 p 7.NJA 2021 s 709 p 8. Jfr avsnitt 3.2 ovan.NJA 2021 s 709 p 1012.35släkt116. Vid universalfång anses förvärvaren vara bunden av sammaförfogandeinskränkningar som arvlåtaren.Utifrån det ovannämnda, och efter att ha nämnt några uttalanden i doktrin, komemellertid Högsta domstolen fram till att varken rättspraxis eller doktrin ger stödför att något annat än vad som gäller enligt den principiella utgångspunkten skullegälla vid singularfång.117 Vidare menade domstolen att HD tidigare hade betonatdenna utgångspunkt i fastighetsrättsliga sammanhang och hänvisade till NJA 2017s 289.Domstolen inledde därefter övervägningar om huruvida något annat skullegälla i den aktuella situationen om det fanns skäl till ett avsteg frånutgångspunkten. Här lyftes fyra argument för och mot att tillerkänna verkan moten ny förvärvare. Först tog HD upp att intresset av att respektera givarens vil

ing att särskilt behandlamöjligheten att överlåta fast egendom genom gåva under förfogandeinskränkningar. De förfogandeinskränkningar som HD tog fasta på var generellaöverlåtelseförbud, samtyckesförbehåll samt hembudsförbehåll.114Därefter diskuterade HD vilka rättsföljder som kan vara aktuella för det fall attbetingelser har verkan mot tredjeman. Domstolen tog upp ogiltighet men framhöllatt det även kan vara en fråga huruvida en förfogandesinkränkning kan följa medegendom och således tillerkännas fortlevnad gentemot tredjeman.115 I dettasammanhang lyfte HD även att det kan vara naturligt att jämföra med vad somgäller vid arvsrättsliga fång, särskilt då det rör sig om vidareöverlåtelser inom en110Vissa skrivningar i denna del är hämtad från en promemoria skriven av mig under kursensakrätt och materiell konkursrätt vid Uppsala universitet vårterminen 2022.111112113114115NJA 2021 s 709 p 6.Målet återges i det följande.NJA 2021 s 709 p 7.NJA 2021 s 709 p 8. Jfr avsnitt 3.2 ovan.NJA 2021 s 709 p 1012.35släkt116. Vid universalfång anses förvärvaren vara bunden av sammaförfogandeinskränkningar som arvlåtaren.Utifrån det ovannämnda, och efter att ha nämnt några uttalanden i doktrin, komemellertid Högsta domstolen fram till att varken rättspraxis eller doktrin ger stödför att något annat än vad som gäller enligt den principiella utgångspunkten skullegälla vid singularfång.117 Vidare menade domstolen att HD tidigare hade betonatdenna utgångspunkt i fastighetsrättsliga sammanhang och hänvisade till NJA 2017s 289.Domstolen inledde därefter övervägningar om huruvida något annat skullegälla i den aktuella situationen om det fanns skäl till ett avsteg frånutgångspunkten. Här lyftes fyra argument för och mot att tillerkänna verkan moten ny förvärvare. Först tog HD upp att intresset av att respektera givarens viljanormalt tas till stöd för att ge betingelser ver

handlamöjligheten att överlåta fast egendom genom gåva under förfogandeinskränkningar. De förfogandeinskränkningar som HD tog fasta på var generellaöverlåtelseförbud, samtyckesförbehåll samt hembudsförbehåll.114Därefter diskuterade HD vilka rättsföljder som kan vara aktuella för det fall attbetingelser har verkan mot tredjeman. Domstolen tog upp ogiltighet men framhöllatt det även kan vara en fråga huruvida en förfogandesinkränkning kan följa medegendom och således tillerkännas fortlevnad gentemot tredjeman.115 I dettasammanhang lyfte HD även att det kan vara naturligt att jämföra med vad somgäller vid arvsrättsliga fång, särskilt då det rör sig om vidareöverlåtelser inom en110Vissa skrivningar i denna del är hämtad från en promemoria skriven av mig under kursensakrätt och materiell konkursrätt vid Uppsala universitet vårterminen 2022.111112113114115NJA 2021 s 709 p 6.Målet återges i det följande.NJA 2021 s 709 p 7.NJA 2021 s 709 p 8. Jfr avsnitt 3.2 ovan.NJA 2021 s 709 p 1012.35släkt116. Vid universalfång anses förvärvaren vara bunden av sammaförfogandeinskränkningar som arvlåtaren.Utifrån det ovannämnda, och efter att ha nämnt några uttalanden i doktrin, komemellertid Högsta domstolen fram till att varken rättspraxis eller doktrin ger stödför att något annat än vad som gäller enligt den principiella utgångspunkten skullegälla vid singularfång.117 Vidare menade domstolen att HD tidigare hade betonatdenna utgångspunkt i fastighetsrättsliga sammanhang och hänvisade till NJA 2017s 289.Domstolen inledde därefter övervägningar om huruvida något annat skullegälla i den aktuella situationen om det fanns skäl till ett avsteg frånutgångspunkten. Här lyftes fyra argument för och mot att tillerkänna verkan moten ny förvärvare. Först tog HD upp att intresset av att respektera givarens viljanormalt tas till stöd för att ge betingelser verkningar mot tredjema

endom genom gåva under förfogandeinskränkningar. De förfogandeinskränkningar som HD tog fasta på var generellaöverlåtelseförbud, samtyckesförbehåll samt hembudsförbehåll.114Därefter diskuterade HD vilka rättsföljder som kan vara aktuella för det fall attbetingelser har verkan mot tredjeman. Domstolen tog upp ogiltighet men framhöllatt det även kan vara en fråga huruvida en förfogandesinkränkning kan följa medegendom och således tillerkännas fortlevnad gentemot tredjeman.115 I dettasammanhang lyfte HD även att det kan vara naturligt att jämföra med vad somgäller vid arvsrättsliga fång, särskilt då det rör sig om vidareöverlåtelser inom en110Vissa skrivningar i denna del är hämtad från en promemoria skriven av mig under kursensakrätt och materiell konkursrätt vid Uppsala universitet vårterminen 2022.111112113114115NJA 2021 s 709 p 6.Målet återges i det följande.NJA 2021 s 709 p 7.NJA 2021 s 709 p 8. Jfr avsnitt 3.2 ovan.NJA 2021 s 709 p 1012.35släkt116. Vid universalfång anses förvärvaren vara bunden av sammaförfogandeinskränkningar som arvlåtaren.Utifrån det ovannämnda, och efter att ha nämnt några uttalanden i doktrin, komemellertid Högsta domstolen fram till att varken rättspraxis eller doktrin ger stödför att något annat än vad som gäller enligt den principiella utgångspunkten skullegälla vid singularfång.117 Vidare menade domstolen att HD tidigare hade betonatdenna utgångspunkt i fastighetsrättsliga sammanhang och hänvisade till NJA 2017s 289.Domstolen inledde därefter övervägningar om huruvida något annat skullegälla i den aktuella situationen om det fanns skäl till ett avsteg frånutgångspunkten. Här lyftes fyra argument för och mot att tillerkänna verkan moten ny förvärvare. Först tog HD upp att intresset av att respektera givarens viljanormalt tas till stöd för att ge betingelser verkningar mot tredjeman.118 I dettaavseende fann domstolen att

�rmed skulle innebära risker förrättsförluster för kreditgivare och den som är berättigad genom betingelsen. Isammanhanget tog HD upp att det krävs att en fångeshandling upprepar en redaninskriven förfogandeinskränkning för att inskrivningen även ska gälla detta fång.Det tredje argumentet HD tog upp var att fortlevnad skulle kunna leda tillinlåsningseffekter i samägandesituationer där samägare tvingas vara kvar iineffektiva samägandeförhållanden.120 Slutligen var det fjärde argumentet attgivarens intresse kan tillgodoses avtalsrättsligt genom att givaren förpliktarmottagaren att uppställa förfogandeinskränkningen i en senare överlåtelse.121HD:s slutsats var således att en hembudsklausul i ett gåvobrev avseende enandel av en fastighet inte är bindande för den som fått fastigheten i gåva av denursprunglige gåvomottagaren.122 Utgången i målet blev därför att C inte varbunden av hembudsklausulen och dennes talan bifölls tillslut.123I NJA 2021 s 709 anslöt alltså HD till den regel som uppställdes i NJA 2015 s 1040 ochsom tillämpades i de efterkommande avgörandena om penningfordringar: attöverlåtelseförbud som utgångspunkt saknar sakrättslig verkan men att undantag kan116117118119120121122123NJA 2021 s 709 p 12.NJA 2021 s 709 p 13 och jfr p 89.NJA 2021 s 709 p 1415.NJA 2021 s 709 p 16.NJA 2021 s 709 p 17.NJA 2021 s 709 p 18.NJA 2021 s 709 p 19.NJA 2021 s 709 p 2024.36förekomma. I 2021 års avgörande gick HD emellertid längre och anförde attförfogandeinskränkningar kopplade till fast eller lös egendom normalt endast är avobligationsrättslig karaktär. Vidare utvecklade HD det ifrågavarande undantaget utifråntre aspekter. För det första anförde HD att typen av rättighet och typen villkor är avbetydelse för frågan om ett undantag föreligger. För det andra anförde HD att detfaktum att överlåtelseförbud har verkan mot B:s borgenärer vid benefika transaktionerär

g.Det tredje argumentet HD tog upp var att fortlevnad skulle kunna leda tillinlåsningseffekter i samägandesituationer där samägare tvingas vara kvar iineffektiva samägandeförhållanden.120 Slutligen var det fjärde argumentet attgivarens intresse kan tillgodoses avtalsrättsligt genom att givaren förpliktarmottagaren att uppställa förfogandeinskränkningen i en senare överlåtelse.121HD:s slutsats var således att en hembudsklausul i ett gåvobrev avseende enandel av en fastighet inte är bindande för den som fått fastigheten i gåva av denursprunglige gåvomottagaren.122 Utgången i målet blev därför att C inte varbunden av hembudsklausulen och dennes talan bifölls tillslut.123I NJA 2021 s 709 anslöt alltså HD till den regel som uppställdes i NJA 2015 s 1040 ochsom tillämpades i de efterkommande avgörandena om penningfordringar: attöverlåtelseförbud som utgångspunkt saknar sakrättslig verkan men att undantag kan116117118119120121122123NJA 2021 s 709 p 12.NJA 2021 s 709 p 13 och jfr p 89.NJA 2021 s 709 p 1415.NJA 2021 s 709 p 16.NJA 2021 s 709 p 17.NJA 2021 s 709 p 18.NJA 2021 s 709 p 19.NJA 2021 s 709 p 2024.36förekomma. I 2021 års avgörande gick HD emellertid längre och anförde attförfogandeinskränkningar kopplade till fast eller lös egendom normalt endast är avobligationsrättslig karaktär. Vidare utvecklade HD det ifrågavarande undantaget utifråntre aspekter. För det första anförde HD att typen av rättighet och typen villkor är avbetydelse för frågan om ett undantag föreligger. För det andra anförde HD att detfaktum att överlåtelseförbud har verkan mot B:s borgenärer vid benefika transaktionerär att se som ett undantag. För det tredje och sista avgjorde HD att det inte var aktuelltmed ett undantag i form av fortlevnad av ett överlåtelseförbud som hade uppställts vidgåva.NJA 2021 s 709 är det senaste i raden av ett antal HD-avgöranden om betingelser irelation til

tet HD tog upp var att fortlevnad skulle kunna leda tillinlåsningseffekter i samägandesituationer där samägare tvingas vara kvar iineffektiva samägandeförhållanden.120 Slutligen var det fjärde argumentet attgivarens intresse kan tillgodoses avtalsrättsligt genom att givaren förpliktarmottagaren att uppställa förfogandeinskränkningen i en senare överlåtelse.121HD:s slutsats var således att en hembudsklausul i ett gåvobrev avseende enandel av en fastighet inte är bindande för den som fått fastigheten i gåva av denursprunglige gåvomottagaren.122 Utgången i målet blev därför att C inte varbunden av hembudsklausulen och dennes talan bifölls tillslut.123I NJA 2021 s 709 anslöt alltså HD till den regel som uppställdes i NJA 2015 s 1040 ochsom tillämpades i de efterkommande avgörandena om penningfordringar: attöverlåtelseförbud som utgångspunkt saknar sakrättslig verkan men att undantag kan116117118119120121122123NJA 2021 s 709 p 12.NJA 2021 s 709 p 13 och jfr p 89.NJA 2021 s 709 p 1415.NJA 2021 s 709 p 16.NJA 2021 s 709 p 17.NJA 2021 s 709 p 18.NJA 2021 s 709 p 19.NJA 2021 s 709 p 2024.36förekomma. I 2021 års avgörande gick HD emellertid längre och anförde attförfogandeinskränkningar kopplade till fast eller lös egendom normalt endast är avobligationsrättslig karaktär. Vidare utvecklade HD det ifrågavarande undantaget utifråntre aspekter. För det första anförde HD att typen av rättighet och typen villkor är avbetydelse för frågan om ett undantag föreligger. För det andra anförde HD att detfaktum att överlåtelseförbud har verkan mot B:s borgenärer vid benefika transaktionerär att se som ett undantag. För det tredje och sista avgjorde HD att det inte var aktuelltmed ett undantag i form av fortlevnad av ett överlåtelseförbud som hade uppställts vidgåva.NJA 2021 s 709 är det senaste i raden av ett antal HD-avgöranden om betingelser irelation till andelar av fast ege

lle kunna leda tillinlåsningseffekter i samägandesituationer där samägare tvingas vara kvar iineffektiva samägandeförhållanden.120 Slutligen var det fjärde argumentet attgivarens intresse kan tillgodoses avtalsrättsligt genom att givaren förpliktarmottagaren att uppställa förfogandeinskränkningen i en senare överlåtelse.121HD:s slutsats var således att en hembudsklausul i ett gåvobrev avseende enandel av en fastighet inte är bindande för den som fått fastigheten i gåva av denursprunglige gåvomottagaren.122 Utgången i målet blev därför att C inte varbunden av hembudsklausulen och dennes talan bifölls tillslut.123I NJA 2021 s 709 anslöt alltså HD till den regel som uppställdes i NJA 2015 s 1040 ochsom tillämpades i de efterkommande avgörandena om penningfordringar: attöverlåtelseförbud som utgångspunkt saknar sakrättslig verkan men att undantag kan116117118119120121122123NJA 2021 s 709 p 12.NJA 2021 s 709 p 13 och jfr p 89.NJA 2021 s 709 p 1415.NJA 2021 s 709 p 16.NJA 2021 s 709 p 17.NJA 2021 s 709 p 18.NJA 2021 s 709 p 19.NJA 2021 s 709 p 2024.36förekomma. I 2021 års avgörande gick HD emellertid längre och anförde attförfogandeinskränkningar kopplade till fast eller lös egendom normalt endast är avobligationsrättslig karaktär. Vidare utvecklade HD det ifrågavarande undantaget utifråntre aspekter. För det första anförde HD att typen av rättighet och typen villkor är avbetydelse för frågan om ett undantag föreligger. För det andra anförde HD att detfaktum att överlåtelseförbud har verkan mot B:s borgenärer vid benefika transaktionerär att se som ett undantag. För det tredje och sista avgjorde HD att det inte var aktuelltmed ett undantag i form av fortlevnad av ett överlåtelseförbud som hade uppställts vidgåva.NJA 2021 s 709 är det senaste i raden av ett antal HD-avgöranden om betingelser irelation till andelar av fast egendom. Ett av dem är NJA 2017 s 289,

ningseffekter i samägandesituationer där samägare tvingas vara kvar iineffektiva samägandeförhållanden.120 Slutligen var det fjärde argumentet attgivarens intresse kan tillgodoses avtalsrättsligt genom att givaren förpliktarmottagaren att uppställa förfogandeinskränkningen i en senare överlåtelse.121HD:s slutsats var således att en hembudsklausul i ett gåvobrev avseende enandel av en fastighet inte är bindande för den som fått fastigheten i gåva av denursprunglige gåvomottagaren.122 Utgången i målet blev därför att C inte varbunden av hembudsklausulen och dennes talan bifölls tillslut.123I NJA 2021 s 709 anslöt alltså HD till den regel som uppställdes i NJA 2015 s 1040 ochsom tillämpades i de efterkommande avgörandena om penningfordringar: attöverlåtelseförbud som utgångspunkt saknar sakrättslig verkan men att undantag kan116117118119120121122123NJA 2021 s 709 p 12.NJA 2021 s 709 p 13 och jfr p 89.NJA 2021 s 709 p 1415.NJA 2021 s 709 p 16.NJA 2021 s 709 p 17.NJA 2021 s 709 p 18.NJA 2021 s 709 p 19.NJA 2021 s 709 p 2024.36förekomma. I 2021 års avgörande gick HD emellertid längre och anförde attförfogandeinskränkningar kopplade till fast eller lös egendom normalt endast är avobligationsrättslig karaktär. Vidare utvecklade HD det ifrågavarande undantaget utifråntre aspekter. För det första anförde HD att typen av rättighet och typen villkor är avbetydelse för frågan om ett undantag föreligger. För det andra anförde HD att detfaktum att överlåtelseförbud har verkan mot B:s borgenärer vid benefika transaktionerär att se som ett undantag. För det tredje och sista avgjorde HD att det inte var aktuelltmed ett undantag i form av fortlevnad av ett överlåtelseförbud som hade uppställts vidgåva.NJA 2021 s 709 är det senaste i raden av ett antal HD-avgöranden om betingelser irelation till andelar av fast egendom. Ett av dem är NJA 2017 s 289, vartill HD i 2021års fal

gandesituationer där samägare tvingas vara kvar iineffektiva samägandeförhållanden.120 Slutligen var det fjärde argumentet attgivarens intresse kan tillgodoses avtalsrättsligt genom att givaren förpliktarmottagaren att uppställa förfogandeinskränkningen i en senare överlåtelse.121HD:s slutsats var således att en hembudsklausul i ett gåvobrev avseende enandel av en fastighet inte är bindande för den som fått fastigheten i gåva av denursprunglige gåvomottagaren.122 Utgången i målet blev därför att C inte varbunden av hembudsklausulen och dennes talan bifölls tillslut.123I NJA 2021 s 709 anslöt alltså HD till den regel som uppställdes i NJA 2015 s 1040 ochsom tillämpades i de efterkommande avgörandena om penningfordringar: attöverlåtelseförbud som utgångspunkt saknar sakrättslig verkan men att undantag kan116117118119120121122123NJA 2021 s 709 p 12.NJA 2021 s 709 p 13 och jfr p 89.NJA 2021 s 709 p 1415.NJA 2021 s 709 p 16.NJA 2021 s 709 p 17.NJA 2021 s 709 p 18.NJA 2021 s 709 p 19.NJA 2021 s 709 p 2024.36förekomma. I 2021 års avgörande gick HD emellertid längre och anförde attförfogandeinskränkningar kopplade till fast eller lös egendom normalt endast är avobligationsrättslig karaktär. Vidare utvecklade HD det ifrågavarande undantaget utifråntre aspekter. För det första anförde HD att typen av rättighet och typen villkor är avbetydelse för frågan om ett undantag föreligger. För det andra anförde HD att detfaktum att överlåtelseförbud har verkan mot B:s borgenärer vid benefika transaktionerär att se som ett undantag. För det tredje och sista avgjorde HD att det inte var aktuelltmed ett undantag i form av fortlevnad av ett överlåtelseförbud som hade uppställts vidgåva.NJA 2021 s 709 är det senaste i raden av ett antal HD-avgöranden om betingelser irelation till andelar av fast egendom. Ett av dem är NJA 2017 s 289, vartill HD i 2021års fall hänvisar upprepade

samägare tvingas vara kvar iineffektiva samägandeförhållanden.120 Slutligen var det fjärde argumentet attgivarens intresse kan tillgodoses avtalsrättsligt genom att givaren förpliktarmottagaren att uppställa förfogandeinskränkningen i en senare överlåtelse.121HD:s slutsats var således att en hembudsklausul i ett gåvobrev avseende enandel av en fastighet inte är bindande för den som fått fastigheten i gåva av denursprunglige gåvomottagaren.122 Utgången i målet blev därför att C inte varbunden av hembudsklausulen och dennes talan bifölls tillslut.123I NJA 2021 s 709 anslöt alltså HD till den regel som uppställdes i NJA 2015 s 1040 ochsom tillämpades i de efterkommande avgörandena om penningfordringar: attöverlåtelseförbud som utgångspunkt saknar sakrättslig verkan men att undantag kan116117118119120121122123NJA 2021 s 709 p 12.NJA 2021 s 709 p 13 och jfr p 89.NJA 2021 s 709 p 1415.NJA 2021 s 709 p 16.NJA 2021 s 709 p 17.NJA 2021 s 709 p 18.NJA 2021 s 709 p 19.NJA 2021 s 709 p 2024.36förekomma. I 2021 års avgörande gick HD emellertid längre och anförde attförfogandeinskränkningar kopplade till fast eller lös egendom normalt endast är avobligationsrättslig karaktär. Vidare utvecklade HD det ifrågavarande undantaget utifråntre aspekter. För det första anförde HD att typen av rättighet och typen villkor är avbetydelse för frågan om ett undantag föreligger. För det andra anförde HD att detfaktum att överlåtelseförbud har verkan mot B:s borgenärer vid benefika transaktionerär att se som ett undantag. För det tredje och sista avgjorde HD att det inte var aktuelltmed ett undantag i form av fortlevnad av ett överlåtelseförbud som hade uppställts vidgåva.NJA 2021 s 709 är det senaste i raden av ett antal HD-avgöranden om betingelser irelation till andelar av fast egendom. Ett av dem är NJA 2017 s 289, vartill HD i 2021års fall hänvisar upprepade gånger. 2021 års f

ra kvar iineffektiva samägandeförhållanden.120 Slutligen var det fjärde argumentet attgivarens intresse kan tillgodoses avtalsrättsligt genom att givaren förpliktarmottagaren att uppställa förfogandeinskränkningen i en senare överlåtelse.121HD:s slutsats var således att en hembudsklausul i ett gåvobrev avseende enandel av en fastighet inte är bindande för den som fått fastigheten i gåva av denursprunglige gåvomottagaren.122 Utgången i målet blev därför att C inte varbunden av hembudsklausulen och dennes talan bifölls tillslut.123I NJA 2021 s 709 anslöt alltså HD till den regel som uppställdes i NJA 2015 s 1040 ochsom tillämpades i de efterkommande avgörandena om penningfordringar: attöverlåtelseförbud som utgångspunkt saknar sakrättslig verkan men att undantag kan116117118119120121122123NJA 2021 s 709 p 12.NJA 2021 s 709 p 13 och jfr p 89.NJA 2021 s 709 p 1415.NJA 2021 s 709 p 16.NJA 2021 s 709 p 17.NJA 2021 s 709 p 18.NJA 2021 s 709 p 19.NJA 2021 s 709 p 2024.36förekomma. I 2021 års avgörande gick HD emellertid längre och anförde attförfogandeinskränkningar kopplade till fast eller lös egendom normalt endast är avobligationsrättslig karaktär. Vidare utvecklade HD det ifrågavarande undantaget utifråntre aspekter. För det första anförde HD att typen av rättighet och typen villkor är avbetydelse för frågan om ett undantag föreligger. För det andra anförde HD att detfaktum att överlåtelseförbud har verkan mot B:s borgenärer vid benefika transaktionerär att se som ett undantag. För det tredje och sista avgjorde HD att det inte var aktuelltmed ett undantag i form av fortlevnad av ett överlåtelseförbud som hade uppställts vidgåva.NJA 2021 s 709 är det senaste i raden av ett antal HD-avgöranden om betingelser irelation till andelar av fast egendom. Ett av dem är NJA 2017 s 289, vartill HD i 2021års fall hänvisar upprepade gånger. 2021 års fall bör därför ses

samägandeförhållanden.120 Slutligen var det fjärde argumentet attgivarens intresse kan tillgodoses avtalsrättsligt genom att givaren förpliktarmottagaren att uppställa förfogandeinskränkningen i en senare överlåtelse.121HD:s slutsats var således att en hembudsklausul i ett gåvobrev avseende enandel av en fastighet inte är bindande för den som fått fastigheten i gåva av denursprunglige gåvomottagaren.122 Utgången i målet blev därför att C inte varbunden av hembudsklausulen och dennes talan bifölls tillslut.123I NJA 2021 s 709 anslöt alltså HD till den regel som uppställdes i NJA 2015 s 1040 ochsom tillämpades i de efterkommande avgörandena om penningfordringar: attöverlåtelseförbud som utgångspunkt saknar sakrättslig verkan men att undantag kan116117118119120121122123NJA 2021 s 709 p 12.NJA 2021 s 709 p 13 och jfr p 89.NJA 2021 s 709 p 1415.NJA 2021 s 709 p 16.NJA 2021 s 709 p 17.NJA 2021 s 709 p 18.NJA 2021 s 709 p 19.NJA 2021 s 709 p 2024.36förekomma. I 2021 års avgörande gick HD emellertid längre och anförde attförfogandeinskränkningar kopplade till fast eller lös egendom normalt endast är avobligationsrättslig karaktär. Vidare utvecklade HD det ifrågavarande undantaget utifråntre aspekter. För det första anförde HD att typen av rättighet och typen villkor är avbetydelse för frågan om ett undantag föreligger. För det andra anförde HD att detfaktum att överlåtelseförbud har verkan mot B:s borgenärer vid benefika transaktionerär att se som ett undantag. För det tredje och sista avgjorde HD att det inte var aktuelltmed ett undantag i form av fortlevnad av ett överlåtelseförbud som hade uppställts vidgåva.NJA 2021 s 709 är det senaste i raden av ett antal HD-avgöranden om betingelser irelation till andelar av fast egendom. Ett av dem är NJA 2017 s 289, vartill HD i 2021års fall hänvisar upprepade gånger. 2021 års fall bör därför ses i ljuset av dessa an

saknar sakrättslig verkan men att undantag kan116117118119120121122123NJA 2021 s 709 p 12.NJA 2021 s 709 p 13 och jfr p 89.NJA 2021 s 709 p 1415.NJA 2021 s 709 p 16.NJA 2021 s 709 p 17.NJA 2021 s 709 p 18.NJA 2021 s 709 p 19.NJA 2021 s 709 p 2024.36förekomma. I 2021 års avgörande gick HD emellertid längre och anförde attförfogandeinskränkningar kopplade till fast eller lös egendom normalt endast är avobligationsrättslig karaktär. Vidare utvecklade HD det ifrågavarande undantaget utifråntre aspekter. För det första anförde HD att typen av rättighet och typen villkor är avbetydelse för frågan om ett undantag föreligger. För det andra anförde HD att detfaktum att överlåtelseförbud har verkan mot B:s borgenärer vid benefika transaktionerär att se som ett undantag. För det tredje och sista avgjorde HD att det inte var aktuelltmed ett undantag i form av fortlevnad av ett överlåtelseförbud som hade uppställts vidgåva.NJA 2021 s 709 är det senaste i raden av ett antal HD-avgöranden om betingelser irelation till andelar av fast egendom. Ett av dem är NJA 2017 s 289, vartill HD i 2021års fall hänvisar upprepade gånger. 2021 års fall bör därför ses i ljuset av dessa andrafastighetsrättsliga avgöranden. Med hänsyn till detta ska de andra avgörandena ombetingelser i relation till andelar av fast egendom anges i det följande.NJA 2017 s 289, Gåvovillkoret om samaganderattslagen, handlade omsakrättslig verkan av ett förbud att åberopa och göra gällande reglerna i lagen(1904:48 s 1) om samäganderätt (samäganderättslagen) som hade uppställts vidgåva av andelar av fast egendom. Frågan var om villkoret följde med egendomenoch således hindrade C från att ansöka om att fastigheten skulle utbjudas tillförsäljning på offentlig auktion i enlighet med 6 samäganderättslagen. HDanförde att förfogandeinskränkningar principiellt endast är av obligationsrättsligbeskaffe

�verlåtelseförbud uppställt vid en gåva av fast egendom. Bakgrunden var att Agenom gåva hade överlåtit andelar av en fastighet till X vid olika tillfällen. Viddet senare tillfället var gåvan förenad med ett överlåtelseförbud. X ansökte sedanförsäljning av fastigheten på offentlig auktion enligt 13 lagen (1989:31) omförvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter. HD uttalade att [förfogandebegränsningar, bl a överlåtelseförbud, i samband med gåva av fast egendom hargodtagits av rättsordningen åtminstone i vissa fall och är då bindande förmottagaren.134 HD tog sedan upp NJA 2017 s 550 och anförde att denrättsgrundsats som fastslogs där, med hänsyn till omsättningsintresset, även bordegälla i ett fall som målet gällde.135 Alltså gällde överlåtelseförbudet uppställt vidgåvan av den senare andelen inte i förhållande till tidigare förvärvade andelar.Således kunde förvärvaren X få till stånd en offentlig auktion.NJA 2021 s 709 komplimenterar det tidigare avgörandet NJA 2017 s 289 i bemärkelsenatt 2021 års fall behandlar vad som gäller för ett överlåtelseförbud då bådeöverlåtelserna mellan A och B och mellan B och C är benefika. Det rör sig förvisso omolika villkor, men sammantaget ger avgörandena bilden av att det inte spelar någon rollom den senare förvärvaren gör ett benefikt eller oneröst förvärv, fortlevnad tillerkännsändå inte. 2021 års fall komplimenterar även NJA 2017 s 289 i bemärkelsen attresonemangen i 2017 års fall utvecklas i det efterkommande avgörandet.130131132133134135NJA 2017 s 289 p 1213.NJA 2017 s 289 p 15.NJA 2017 s 550 p 13.NJA 2017 s 550 p 1619.NJA 2018 s 335 p 11.NJA 2018 s 335 p 1516.38Ses NJA 2021 s 709 i ljuset av de tidigare fastighetsrättsliga avgörandena kan detvidare konstateras att den regel som HD uppställde i NJA 2015 s 1040 har en meraallmän räckvidd. Domstolen har gått ifrån att uttala sig om sakrät

�llde.135 Alltså gällde överlåtelseförbudet uppställt vidgåvan av den senare andelen inte i förhållande till tidigare förvärvade andelar.Således kunde förvärvaren X få till stånd en offentlig auktion.NJA 2021 s 709 komplimenterar det tidigare avgörandet NJA 2017 s 289 i bemärkelsenatt 2021 års fall behandlar vad som gäller för ett överlåtelseförbud då bådeöverlåtelserna mellan A och B och mellan B och C är benefika. Det rör sig förvisso omolika villkor, men sammantaget ger avgörandena bilden av att det inte spelar någon rollom den senare förvärvaren gör ett benefikt eller oneröst förvärv, fortlevnad tillerkännsändå inte. 2021 års fall komplimenterar även NJA 2017 s 289 i bemärkelsen attresonemangen i 2017 års fall utvecklas i det efterkommande avgörandet.130131132133134135NJA 2017 s 289 p 1213.NJA 2017 s 289 p 15.NJA 2017 s 550 p 13.NJA 2017 s 550 p 1619.NJA 2018 s 335 p 11.NJA 2018 s 335 p 1516.38Ses NJA 2021 s 709 i ljuset av de tidigare fastighetsrättsliga avgörandena kan detvidare konstateras att den regel som HD uppställde i NJA 2015 s 1040 har en meraallmän räckvidd. Domstolen har gått ifrån att uttala sig om sakrättslig verkan i inskränktbemärkelse då i förhållande till fordringar grundade i ömsesidiga avtal till att uttalasig om sakrättslig verkan i vidare bemärkelse (jfr särskilt NJA 2015 s 1040 p 1114 ochNJA 2017 s 289 p 8). HD:s resonemang i denna fråga verkar av allt att döma ansluta tillden ordning som Karlgren argumenterade för i sitt tillägg till NJA 1949 s 645.136 Detkan även noteras att HD genomgående hänvisar till 1949 års avgörande.Det kan vidare konstateras att HD, istället för sakrättsligt skydd, i NJA 2021 s 709har hänvisat A till möjligheten att tillgripa kontraktsrättsliga lösningar och krävaskadestånd. Detta är ett argument om systematik och ligger även i linje med HD:sdomskäl i avgörandena om penningfordringar.

utvecklas i det efterkommande avgörandet.130131132133134135NJA 2017 s 289 p 1213.NJA 2017 s 289 p 15.NJA 2017 s 550 p 13.NJA 2017 s 550 p 1619.NJA 2018 s 335 p 11.NJA 2018 s 335 p 1516.38Ses NJA 2021 s 709 i ljuset av de tidigare fastighetsrättsliga avgörandena kan detvidare konstateras att den regel som HD uppställde i NJA 2015 s 1040 har en meraallmän räckvidd. Domstolen har gått ifrån att uttala sig om sakrättslig verkan i inskränktbemärkelse då i förhållande till fordringar grundade i ömsesidiga avtal till att uttalasig om sakrättslig verkan i vidare bemärkelse (jfr särskilt NJA 2015 s 1040 p 1114 ochNJA 2017 s 289 p 8). HD:s resonemang i denna fråga verkar av allt att döma ansluta tillden ordning som Karlgren argumenterade för i sitt tillägg till NJA 1949 s 645.136 Detkan även noteras att HD genomgående hänvisar till 1949 års avgörande.Det kan vidare konstateras att HD, istället för sakrättsligt skydd, i NJA 2021 s 709har hänvisat A till möjligheten att tillgripa kontraktsrättsliga lösningar och krävaskadestånd. Detta är ett argument om systematik och ligger även i linje med HD:sdomskäl i avgörandena om penningfordringar. Alltså tycks HD i allmänhet mena att A:srätt till skadestånd är ett tillräckligt skydd. HD:s argument i NJA 2021 s 709 ombristande synbarhet i fråga om inskrivna villkor och inlåsningseffekter är vidare atthänföra till argument om ekonomisk effektivitet.4.4.2.3NJA 1966 s 97Till stöd för att överlåtelseförbud som utgångspunkt saknar sakrättslig verkan kan ävenNJA 1966 s 97 anföras. Enligt min mening talar dock domskälens ordalydelse snarareför att målet avgjordes genom avtalstolkning.137 Med hänsyn till detta lämnasavgörandet utan avseende i den fortsatta framställningen.NJA 1966 s 97 handlade om bättre rätt till ett penningbelopp deponerat hoslänsstyrelsen.138 Bakgrunden var att vägförvaltningen A hade ingått ettentrepren

ällde i NJA 2015 s 1040 har en meraallmän räckvidd. Domstolen har gått ifrån att uttala sig om sakrättslig verkan i inskränktbemärkelse då i förhållande till fordringar grundade i ömsesidiga avtal till att uttalasig om sakrättslig verkan i vidare bemärkelse (jfr särskilt NJA 2015 s 1040 p 1114 ochNJA 2017 s 289 p 8). HD:s resonemang i denna fråga verkar av allt att döma ansluta tillden ordning som Karlgren argumenterade för i sitt tillägg till NJA 1949 s 645.136 Detkan även noteras att HD genomgående hänvisar till 1949 års avgörande.Det kan vidare konstateras att HD, istället för sakrättsligt skydd, i NJA 2021 s 709har hänvisat A till möjligheten att tillgripa kontraktsrättsliga lösningar och krävaskadestånd. Detta är ett argument om systematik och ligger även i linje med HD:sdomskäl i avgörandena om penningfordringar. Alltså tycks HD i allmänhet mena att A:srätt till skadestånd är ett tillräckligt skydd. HD:s argument i NJA 2021 s 709 ombristande synbarhet i fråga om inskrivna villkor och inlåsningseffekter är vidare atthänföra till argument om ekonomisk effektivitet.4.4.2.3NJA 1966 s 97Till stöd för att överlåtelseförbud som utgångspunkt saknar sakrättslig verkan kan ävenNJA 1966 s 97 anföras. Enligt min mening talar dock domskälens ordalydelse snarareför att målet avgjordes genom avtalstolkning.137 Med hänsyn till detta lämnasavgörandet utan avseende i den fortsatta framställningen.NJA 1966 s 97 handlade om bättre rätt till ett penningbelopp deponerat hoslänsstyrelsen.138 Bakgrunden var att vägförvaltningen A hade ingått ettentreprenadavtal med byggmästaren B. B hade överlåtit sin fordran på betalningför entreprenaden till sin underleverantör C. A hävde sedermeraentreprenadavtalet och en månad senare gick B i konkurs. Vid konkursen hade Btillgodohavanden hos A som A deponerade hos länsstyrelsen. En tvist om bättrerätt till det deponerade beloppet uppkom seda

r fritt överlåtbara och gjorde i sammanhanget följande uttalande: Enfastighetsägare som vill behålla inflytande över valet av nyttjanderättshavare kanförbehålla sig en samtyckesrätt när han upplåter nyttjanderätten.Munukka anför att uttalandet tyder på att HD menat att fastighetsägaren kunnatbegränsa överlåtbarheten. 142 Enligt min mening är detta knappast en klar slutsats. HD:suttalande kan istället tolkas som att kontraktsrättsliga konstruktioner kan användas föratt ge fastighetsägaren inflytande i frågan. Med hänsyn till denna oklarhet lämnas dettaavgörande utan avseende i den fortsatta framställningen.4.4.4Sammanvägd bedömningSammantaget finns det enligt min mening åtta rättsfall som talar för regeln om attöverlåtelseförbud som utgångspunkt saknar sakrättslig verkan men att undantag kanförekomma. Dessa är NJA 2015 s 1040, NJA 2016 s 51, NJA 2016 s 288, NJA 2017 s289, NJA 2017 s 550, NJA 2018 s 335, NJA 2021 s 622 och NJA 2021 s 709. Emot142Munukka (2016) s 303.42regeln talar möjligen NJA 1993 s 529 och inskrivningsmålen NJA 1981 s 897, NJA1990 s 18 samt NJA 1993 s 468.Redan skillnaden i antal avgöranden talar för regeln. Därtill har HD i NJA 2017 s289 och NJA 2021 s 709 framhållit att inskrivningsrättsliga mål saknar betydelse förmateriell sakrätt.143 Till skillnad från de andra fastighetsrättsliga avgörandena NJA 2017s 289 och NJA 2021 s 709, saknas det vidare principiella uttalanden om sakrättsligverkan av överlåtelseförbud i NJA 1993 s 529. Sammantaget är det därför minuppfattning att regeln är att överlåtelseförbud som utgångspunkt saknar verkan mot nyaförvärvare men att undantag kan förekomma. Denna slutsats ligger i linje med vadKarlgren argumenterade för i sitt tillägg i NJA 1949 s 645 samt anslutande ståndpunkteri doktrin.144 Slutsatsen ligger även i linje med uppfattningarna i doktrin beträffandeinnebörden av den praxis som har utvecklats sedan NJA 2

alandet tyder på att HD menat att fastighetsägaren kunnatbegränsa överlåtbarheten. 142 Enligt min mening är detta knappast en klar slutsats. HD:suttalande kan istället tolkas som att kontraktsrättsliga konstruktioner kan användas föratt ge fastighetsägaren inflytande i frågan. Med hänsyn till denna oklarhet lämnas dettaavgörande utan avseende i den fortsatta framställningen.4.4.4Sammanvägd bedömningSammantaget finns det enligt min mening åtta rättsfall som talar för regeln om attöverlåtelseförbud som utgångspunkt saknar sakrättslig verkan men att undantag kanförekomma. Dessa är NJA 2015 s 1040, NJA 2016 s 51, NJA 2016 s 288, NJA 2017 s289, NJA 2017 s 550, NJA 2018 s 335, NJA 2021 s 622 och NJA 2021 s 709. Emot142Munukka (2016) s 303.42regeln talar möjligen NJA 1993 s 529 och inskrivningsmålen NJA 1981 s 897, NJA1990 s 18 samt NJA 1993 s 468.Redan skillnaden i antal avgöranden talar för regeln. Därtill har HD i NJA 2017 s289 och NJA 2021 s 709 framhållit att inskrivningsrättsliga mål saknar betydelse förmateriell sakrätt.143 Till skillnad från de andra fastighetsrättsliga avgörandena NJA 2017s 289 och NJA 2021 s 709, saknas det vidare principiella uttalanden om sakrättsligverkan av överlåtelseförbud i NJA 1993 s 529. Sammantaget är det därför minuppfattning att regeln är att överlåtelseförbud som utgångspunkt saknar verkan mot nyaförvärvare men att undantag kan förekomma. Denna slutsats ligger i linje med vadKarlgren argumenterade för i sitt tillägg i NJA 1949 s 645 samt anslutande ståndpunkteri doktrin.144 Slutsatsen ligger även i linje med uppfattningarna i doktrin beträffandeinnebörden av den praxis som har utvecklats sedan NJA 2015 s 1040.Persson menar att tidigare uppfattningar om att C:s fång skulle vara ogiltigt vidond tro är överspelade.145 Munukka menar att HD:s besked är entydigt på punktenatt förfogandeinskränkningar saknar verkan mot en ny förvärvare oavsett ondt

m att kontraktsrättsliga konstruktioner kan användas föratt ge fastighetsägaren inflytande i frågan. Med hänsyn till denna oklarhet lämnas dettaavgörande utan avseende i den fortsatta framställningen.4.4.4Sammanvägd bedömningSammantaget finns det enligt min mening åtta rättsfall som talar för regeln om attöverlåtelseförbud som utgångspunkt saknar sakrättslig verkan men att undantag kanförekomma. Dessa är NJA 2015 s 1040, NJA 2016 s 51, NJA 2016 s 288, NJA 2017 s289, NJA 2017 s 550, NJA 2018 s 335, NJA 2021 s 622 och NJA 2021 s 709. Emot142Munukka (2016) s 303.42regeln talar möjligen NJA 1993 s 529 och inskrivningsmålen NJA 1981 s 897, NJA1990 s 18 samt NJA 1993 s 468.Redan skillnaden i antal avgöranden talar för regeln. Därtill har HD i NJA 2017 s289 och NJA 2021 s 709 framhållit att inskrivningsrättsliga mål saknar betydelse förmateriell sakrätt.143 Till skillnad från de andra fastighetsrättsliga avgörandena NJA 2017s 289 och NJA 2021 s 709, saknas det vidare principiella uttalanden om sakrättsligverkan av överlåtelseförbud i NJA 1993 s 529. Sammantaget är det därför minuppfattning att regeln är att överlåtelseförbud som utgångspunkt saknar verkan mot nyaförvärvare men att undantag kan förekomma. Denna slutsats ligger i linje med vadKarlgren argumenterade för i sitt tillägg i NJA 1949 s 645 samt anslutande ståndpunkteri doktrin.144 Slutsatsen ligger även i linje med uppfattningarna i doktrin beträffandeinnebörden av den praxis som har utvecklats sedan NJA 2015 s 1040.Persson menar att tidigare uppfattningar om att C:s fång skulle vara ogiltigt vidond tro är överspelade.145 Munukka menar att HD:s besked är entydigt på punktenatt förfogandeinskränkningar saknar verkan mot en ny förvärvare oavsett ondtro.146 Strömgren och Zackariasson menar att rättsläget är osäkert beträffande fastegendom; de anför att NJA 1993 s 529 talar för att överlåtelseförbud har verkanmot en ny f�

träffandeinnebörden av den praxis som har utvecklats sedan NJA 2015 s 1040.Persson menar att tidigare uppfattningar om att C:s fång skulle vara ogiltigt vidond tro är överspelade.145 Munukka menar att HD:s besked är entydigt på punktenatt förfogandeinskränkningar saknar verkan mot en ny förvärvare oavsett ondtro.146 Strömgren och Zackariasson menar att rättsläget är osäkert beträffande fastegendom; de anför att NJA 1993 s 529 talar för att överlåtelseförbud har verkanmot en ny förvärvare, men NJA 2017 s 289 talar emot.147 Lindskog anför att NJA2017 s 289 utgör ett starkt stöd för att betingelser i regel saknar verkan iomsättningshänseende.148Beträffande betydelsen av NJA 1993 s 529 i relation till senare rättspraxis är det enligtmin mening lämpligt att undersöka om prejudikatet kan utgöra ett undantag inom ramenför regeln om sakrättslig verkan. Detta återkommer jag till i nästa kapitel.143144145146147148NJA 2017 s 289 p 11; NJA 2021 s 709 p 9.Jfr avsnitt 4.2 ovan.Persson (2019) s 20 f och 27.Munukka (2017/18) s 777 f.Strömgren Zackariasson (2021) s 259.Lindskog (2019) vid 5.3.3 not 150.434.5Sammanfattande slutsatser och allmän diskussion4.5.1AllmäntSyftet med detta kapitel är att svara på uppsatsens första frågeställning: vad gäller iallmänhet vid den tredjemanskonflikt som uppkommer vid singularsuccession avrättigheter som omfattas av överlåtelseförbud Sammanfattningsvis kan följande sägas.Rättsläget har varit föremål för debatt i doktrin och är fortsatt föremål för diskussion.Där kan tre ståndpunkter urskiljas. Den ena är att betingelser som utgångspunkt saknarsakrättslig verkan, den andra att frågan är mera öppen och den tredje att betingelsergäller mot förvärvare i ond tro. Det har vidare diskuterats om något särskilt bör gälla vidbenefika transaktioner och vid kollusion.Lagstiftaren har i viss mån beaktat överlåtelseförbud vid utformningen av

möjligen i enannan riktning, men mot bakgrund av senare praxis och uppfattningen i doktrin utgördessa rättsfall inte en sådan avvikelse att det är motiverat att beskriva rättsläget på ettannat sätt. Sammantaget torde rättsläget alltså vara sådant att överlåtelseförbud somutgångspunkt saknar sakrättslig verkan.HD har emellertid lämnat utrymme för undantag. Regeln är alltså attöverlåtelseförbud som utgångspunkt saknar sakrättslig verkan, men att undantag kanförekomma. Undantaget har inte utvecklats särskilt mycket sedan dess att HD i NJA2015 s 1040 först uppställde regeln om sakrättslig verkan. Omfattningen av undantagetär således fortfarande oklar. Därför kommer undantaget vara föremål för ingåendeanalys i nästa kapitel.44En intressant fråga som hittills inte har undersökts närmre är hur NJA 1993 s 529 skaförstås i ljuset av rättsläget som har utvecklats genom NJA 2015 s 1040 ochefterkommande mål fram till avgörandet i NJA 2021 s 709. Denna fråga hänger enligtmin mening samman med en undersökning av det undantag för sakrättslig verkan somHD har lämnat utrymme för. Därför behandlas frågan i nästa kapitel.Regeln att överlåtelseförbud som utgångspunkt saknar sakrättslig verkan tycks iallmänhet vara motiverad av dels omsättningsintresset hur detta intresse tillgodosesmärks som tydligas i resonemanget i NJA 2021 s 709 dels av att A:s eventuella rätt tillskadestånd är ett tillräckligt skydd.149 Alltså har HD motiverat ordningen med argumentom systematik och ekonomisk effektivitet. Såvitt jag kan se har HD inte överhuvudtagetbemött eller fört argument om skyddsvärde. 150Istället för sakrättsligt skydd har alltså HD hänvisat A till kontraktsrättsliga lösningaroch därmed till att kräva skadestånd. Så som kommer att anges i det följande är dennaordning är inte helt oproblematisk i vart fall sett ur A:s perspektiv.4.5.2Diskussion om den kontraktsrättsliga

telseförbud som utgångspunkt saknar sakrättslig verkan, men att undantag kanförekomma. Undantaget har inte utvecklats särskilt mycket sedan dess att HD i NJA2015 s 1040 först uppställde regeln om sakrättslig verkan. Omfattningen av undantagetär således fortfarande oklar. Därför kommer undantaget vara föremål för ingåendeanalys i nästa kapitel.44En intressant fråga som hittills inte har undersökts närmre är hur NJA 1993 s 529 skaförstås i ljuset av rättsläget som har utvecklats genom NJA 2015 s 1040 ochefterkommande mål fram till avgörandet i NJA 2021 s 709. Denna fråga hänger enligtmin mening samman med en undersökning av det undantag för sakrättslig verkan somHD har lämnat utrymme för. Därför behandlas frågan i nästa kapitel.Regeln att överlåtelseförbud som utgångspunkt saknar sakrättslig verkan tycks iallmänhet vara motiverad av dels omsättningsintresset hur detta intresse tillgodosesmärks som tydligas i resonemanget i NJA 2021 s 709 dels av att A:s eventuella rätt tillskadestånd är ett tillräckligt skydd.149 Alltså har HD motiverat ordningen med argumentom systematik och ekonomisk effektivitet. Såvitt jag kan se har HD inte överhuvudtagetbemött eller fört argument om skyddsvärde. 150Istället för sakrättsligt skydd har alltså HD hänvisat A till kontraktsrättsliga lösningaroch därmed till att kräva skadestånd. Så som kommer att anges i det följande är dennaordning är inte helt oproblematisk i vart fall sett ur A:s perspektiv.4.5.2Diskussion om den kontraktsrättsliga lösningenDen kontraktsrättsliga lösningen kan i korthet beskrivas som att A uppställer ettöverlåtelseförbud, föreskriver ett förbehåll om förvärvarens avtalsinträde eller anger attB ska göra ett förbehåll om A:s rätt vid en eventuell överlåtelse till C. Om B sedanbryter mot ifrågavarande villkor kan B på kontraktsrättslig grund göras skadeståndsansvarig för den skada som kontraktsb

ärvarens avtalsinträde eller anger attB ska göra ett förbehåll om A:s rätt vid en eventuell överlåtelse till C. Om B sedanbryter mot ifrågavarande villkor kan B på kontraktsrättslig grund göras skadeståndsansvarig för den skada som kontraktsbrottet orsakar hos A.I regel borde frågan om själva skadeståndsansvaret i sig inte vålla särskilda problemeftersom det handlar om medvetna kontraktsbrott.151 Däremot har den kontraktsrättsligalösningen tre huvudsakliga brister.152 För det första är det ofta svårt för A att kvantifieraden orsakade skadan.Säg att A vid en överlåtelse av en bil till B uppställer ett villkor med innebördenatt den utomstående personen X ska ha rätt att förvärva egendomen innan den blirfritt överlåtbar. Hur ska skadan kvantifieras om B säljer egendomen till C Omistället A uppställer ett villkor som ger X lösenrätt till ett visst belopp, är då149150151152Bl a NJA 2015 s 1040 p 13; NJA 2016 s 51 p 9. Jfr även NJA 2021 s 709 p 18.Jfr avsnitt 3.5 ovan.Jfr Gustafsson (2008/09) s 17 ff och särskilt s 28 f; Hellner m fl (2020) s 208 och 211 f.Jfr Munukka (2016) s 309 f.45skadan som A åsamkas den värdeförlust som X potentiellt gör alltså skillnadenmellan lösenbeloppet och C:s givna vederlagSvårigheten hänger samman med att det är svårt att i penningvärde uppskatta intressensom ligger bakom att överlåtelseförbud uppställs. Detta gäller särskilt de sentimentalaintressena. Problematiken utvecklas i den efterkommande rättsekonomiska analysen. 153Denna problematik skulle visserligen kunna avhjälpas genom användande avvitesklausuler. Om det är svårt att uppskatta skada till följd av överträdelse av ettöverlåtelseförbud är det emellertid antagligen svårt att uppskatta hur stort vitesbeloppetska vara att uppskatta skadan i förväg är oftast svårare än i efterhand. Ett fastställtvitesbelopp underlättar dock bevisproblematiken. Med ett bestämt vitesbelopp

utveckla samtliga tänkbara undantag. 163 Därmedär den brännande frågan vilka undantag som kan tänkas.5.3�verlåtelseförbud vid benefika transaktioner5.3.1InledningEn särskild fråga som har diskuterats i doktrin är huruvida det har betydelse ifalltransaktionerna där överlåtelseförbud förekommer är benefika. Som har framgått ovanförekommer det även uttalanden i inskrivningsrättliga avgöranden av innebörden attöverlåtelseförbud har sakrättslig verkan i den mån de uppställs vid benefika överlåtelser.I samma riktning talar avgörandet i NJA 1993 s 529.164 Frågan är således om undantagfrån utgångspunkten finns för överlåtelseförbud vid benefika transaktioner.5.3.2En jämförelse med borgenärsskyddetVad gäller överlåtelseförbud är det klarlagt att sådana villkor gäller mot förvärvarensborgenärer i de fall förvärvaren har gjort ett benefikt förvärv. 165 Det motsatta gäller då160161162163NJA 2017 s 289 p 8; NJA 2021 s 709 p 8.NJA 2021 s 622 p 22.NJA 2017 s 289 p 9; NJA 2021 s 709 p 14.Jfr för det anförda Lindskog (2018) s 168 not 521. Sådana krav uppställs endast på tenterandestudenter.164 Se avsnitt 4.4.3.1 ovan.165 Se 5 kap 5 utsökningsbalk (1986:774). Se vidare NJA 1986 s 16; NJA 1991 s 376; NJA 2010 s390. Jfr Forssell (1976) s 180; Hessler (1973) s 464466; Håstad (2000) s 449 f.49förbehållet upptas vid en onerös transaktion.166 Ordningen motiveras av att det inte ärskadligt för borgenärer att gäldenärens gåvor inte ingår i ett exekutionsunderlag ingenförmögenhetsmassa i form av vederlag har ju lämnat gäldenären varvid rättsordningenbör respektera givarens vilja.167 Huruvida en liknande ordning skulle gälla mot en nyförvärvare framstår emellertid som oklart. Däremot står det klart att de intressen sommotiverar borgenärsskydd vid benefika förvärv integör siggällande vidomsättningsproblem.1685.3.3Uppfattningarna i doktrin

ännande frågan vilka undantag som kan tänkas.5.3�verlåtelseförbud vid benefika transaktioner5.3.1InledningEn särskild fråga som har diskuterats i doktrin är huruvida det har betydelse ifalltransaktionerna där överlåtelseförbud förekommer är benefika. Som har framgått ovanförekommer det även uttalanden i inskrivningsrättliga avgöranden av innebörden attöverlåtelseförbud har sakrättslig verkan i den mån de uppställs vid benefika överlåtelser.I samma riktning talar avgörandet i NJA 1993 s 529.164 Frågan är således om undantagfrån utgångspunkten finns för överlåtelseförbud vid benefika transaktioner.5.3.2En jämförelse med borgenärsskyddetVad gäller överlåtelseförbud är det klarlagt att sådana villkor gäller mot förvärvarensborgenärer i de fall förvärvaren har gjort ett benefikt förvärv. 165 Det motsatta gäller då160161162163NJA 2017 s 289 p 8; NJA 2021 s 709 p 8.NJA 2021 s 622 p 22.NJA 2017 s 289 p 9; NJA 2021 s 709 p 14.Jfr för det anförda Lindskog (2018) s 168 not 521. Sådana krav uppställs endast på tenterandestudenter.164 Se avsnitt 4.4.3.1 ovan.165 Se 5 kap 5 utsökningsbalk (1986:774). Se vidare NJA 1986 s 16; NJA 1991 s 376; NJA 2010 s390. Jfr Forssell (1976) s 180; Hessler (1973) s 464466; Håstad (2000) s 449 f.49förbehållet upptas vid en onerös transaktion.166 Ordningen motiveras av att det inte ärskadligt för borgenärer att gäldenärens gåvor inte ingår i ett exekutionsunderlag ingenförmögenhetsmassa i form av vederlag har ju lämnat gäldenären varvid rättsordningenbör respektera givarens vilja.167 Huruvida en liknande ordning skulle gälla mot en nyförvärvare framstår emellertid som oklart. Däremot står det klart att de intressen sommotiverar borgenärsskydd vid benefika förvärv integör siggällande vidomsättningsproblem.1685.3.3Uppfattningarna i doktrinI doktrin behandlas betydelsen av benefika inslag främst u

tro, medan de framhåller att osäkerhet annars råder.169 Till stöd för en sådanordning kan det anföras att en givares vilja är värd att skydda. Givaren har inte krävt ettvederlag men uppställt en förfogandeinskränkning. Det kan då antas att förfogandeinskränkningen var av stor betydelse för givaren och respekten för förbudet var enväsentlig förutsättning för överlåtelsen. 170 Som skäl för sin ståndpunkt hänvisar Hesslertill vad som gäller då en förvaltare av en stiftelse eller en destinatär förfogar överstiftelsens egendom i strid med förvaltarskapet respektive förordnandet. 171 Stiftelser kanvidare i allmänhet beskrivas som en association där egendomsmassa förvaltas för166167NJA 1974 s 376; NJA 1991 s 376; NJA 1993 s 468; NJA 1998 s 135; NJA 2010 s 390.Se särskilt NJA 2007 s 455 där HD i plenum antog föredragandens förslag om att avvika från etttidigare avgörande med hänsyn till denna typ av problematik. NJA 2017 s 289 p 9; NJA 2021 s 709p 14; jfr Håstad (2000) s 451. I sammanhanget kan det även nämnas att endast ettutmätningsförbud uppställt i en benefik överlåtelse inte har ansett gälla mot förvärvarensborgenärer eftersom det stod förvärvaren fritt att överlåta egendomen vidare: NJA 1915 s 194.168 NJA 2017 s 289 p 9; NJA 2021 s 709 p 14; Håstad (2000) s 451.169 Hessler (1973) s 465 och 467 f; Håstad (2000) s 450 f. Lindskog (2018) s 164 och 168 not 521.170 Teleman (2015/16) s 824 f.171 Hessler (1952) s 101 och 120 f. Hessler (1973) s 465 not 62.50benefika ändamål och de uppkommer genom förordnanden i samband med gåvor ochtestamenten.172Vad gäller betydelsen av att transaktionen mellan B och C är benefik är ett argumentatt transaktionen bör jämställas med universalsuccession. Det finns stora likheter mellantransaktionerna i så måtto att de båda i princip är vederlagsfria och att förvärvaren oftastär någon med nära bekantskap till överlåtaren. Dessutom kan gå

spekten för förbudet var enväsentlig förutsättning för överlåtelsen. 170 Som skäl för sin ståndpunkt hänvisar Hesslertill vad som gäller då en förvaltare av en stiftelse eller en destinatär förfogar överstiftelsens egendom i strid med förvaltarskapet respektive förordnandet. 171 Stiftelser kanvidare i allmänhet beskrivas som en association där egendomsmassa förvaltas för166167NJA 1974 s 376; NJA 1991 s 376; NJA 1993 s 468; NJA 1998 s 135; NJA 2010 s 390.Se särskilt NJA 2007 s 455 där HD i plenum antog föredragandens förslag om att avvika från etttidigare avgörande med hänsyn till denna typ av problematik. NJA 2017 s 289 p 9; NJA 2021 s 709p 14; jfr Håstad (2000) s 451. I sammanhanget kan det även nämnas att endast ettutmätningsförbud uppställt i en benefik överlåtelse inte har ansett gälla mot förvärvarensborgenärer eftersom det stod förvärvaren fritt att överlåta egendomen vidare: NJA 1915 s 194.168 NJA 2017 s 289 p 9; NJA 2021 s 709 p 14; Håstad (2000) s 451.169 Hessler (1973) s 465 och 467 f; Håstad (2000) s 450 f. Lindskog (2018) s 164 och 168 not 521.170 Teleman (2015/16) s 824 f.171 Hessler (1952) s 101 och 120 f. Hessler (1973) s 465 not 62.50benefika ändamål och de uppkommer genom förordnanden i samband med gåvor ochtestamenten.172Vad gäller betydelsen av att transaktionen mellan B och C är benefik är ett argumentatt transaktionen bör jämställas med universalsuccession. Det finns stora likheter mellantransaktionerna i så måtto att de båda i princip är vederlagsfria och att förvärvaren oftastär någon med nära bekantskap till överlåtaren. Dessutom kan gåvor ofta utgöra arv iförskott. För universalsuccession gäller att förvärvaren övertar samtliga rättigheter ochskyldigheter som följer med den överlåtna förmögenhetsmassan därmed ocksåavtalade förfogandeinskränkningar. 173 Det finns vidare ett visst stöd i doktrin för attbehandla gåvor lika som un

tionerna i så måtto att de båda i princip är vederlagsfria och att förvärvaren oftastär någon med nära bekantskap till överlåtaren. Dessutom kan gåvor ofta utgöra arv iförskott. För universalsuccession gäller att förvärvaren övertar samtliga rättigheter ochskyldigheter som följer med den överlåtna förmögenhetsmassan därmed ocksåavtalade förfogandeinskränkningar. 173 Det finns vidare ett visst stöd i doktrin för attbehandla gåvor lika som universalsuccession i detta hänseende. 174 I dessa fall är fråganom fortlevnad av överlåtelseförbud bör tillerkännas. I de fall där både transaktionernamellan A och B och B och C är gåvor finns det möjligen större anledning att behandlasituationerna likadant som vid universalsuccession. 175 Därtill tillkommer intresset av attrespektera den ursprunglige givarens vilja. Så som konstaterades tidigare har dockfrågan om förekomsten av fortlevnad besvarats nekande av HD genom NJA 2017 s 289och NJA 2021 s 709.1765.3.4Sammanvägd analys5.3.4.1AllmäntBetydelsen av benefika transaktioner har bedömts av HD. Tre avgöranden är av intresseför frågan om ett undantag kan föreligga: NJA 1993 s 529, NJA 2017 s 289 och NJA2021 s 709. Avgörandena är emellertid åtminstone prima facie motstridiga. 1993 årsavgörande talar för sakrättslig verkan vid benefika transaktioner, medan 2017 och 2021års rättsfall talar emot. Frågan är därmed hur dessa till synes konflikterande avgörandenska förstås.172173Jfr Hessler (1952) s 5 ff; Hemström Giertz (2014) s 123 ff.Hessler (1973) s 458; Rodhe (1985) s 625; Roos (1969) s 325; Tiberg Lennhammer (1995) s29; Teleman (2015/16) s 840 f. Jfr justitieråden Runessons och Reimers skiljaktiga mening i NJA2021 s 709 (s 719 ff).174 Teleman (2015/16) s 840 ff. Se beträffande andelar i samägd egendom och överlåtelseförbuduppställda vid gåva Gregow (2021) s 205. Gregow verkar mena att detsamma bör gälla för gåvo

nalys5.3.4.1AllmäntBetydelsen av benefika transaktioner har bedömts av HD. Tre avgöranden är av intresseför frågan om ett undantag kan föreligga: NJA 1993 s 529, NJA 2017 s 289 och NJA2021 s 709. Avgörandena är emellertid åtminstone prima facie motstridiga. 1993 årsavgörande talar för sakrättslig verkan vid benefika transaktioner, medan 2017 och 2021års rättsfall talar emot. Frågan är därmed hur dessa till synes konflikterande avgörandenska förstås.172173Jfr Hessler (1952) s 5 ff; Hemström Giertz (2014) s 123 ff.Hessler (1973) s 458; Rodhe (1985) s 625; Roos (1969) s 325; Tiberg Lennhammer (1995) s29; Teleman (2015/16) s 840 f. Jfr justitieråden Runessons och Reimers skiljaktiga mening i NJA2021 s 709 (s 719 ff).174 Teleman (2015/16) s 840 ff. Se beträffande andelar i samägd egendom och överlåtelseförbuduppställda vid gåva Gregow (2021) s 205. Gregow verkar mena att detsamma bör gälla för gåvoroch testamente.175 Jfr NJA 2021 s 709 p 16; Teleman (2015/16) s 840 ff.176 Se avsnitt 4.4.2.2 ovan.51I sammanhanget kan det även nämnas att Hovrätten för nedre Norrland nyligen haravgjort ett mål där frågan var huruvida ett överlåtelseförbud medförde att enpantsättning var ogiltig. 177 Hovrättens avgörande ligger i linje med NJA 1993 s 529 ochär, mig veterligen, första gången som en domstol har tillämpat godtrosförvärvsreglerna ijordabalken i en situation med överlåtelseförbud.Bakgrunden till hovrättens mål var att A genom gåvobrev hade överlåtit enfastighet till sin dotter B. I gåvobrevet upptogs ett hembudsförbehåll till förmånför X. B pantförskrev sedan fastigheten till C utan A:s samtycke. Sedan C fåttansökan om att verkställa panten beviljad anförde X besvär och förde talan idomstol. Den centrala frågan var då huruvida C:s pantförvärv var giltigt.Hovrätten fann att det var fråga om en gåva samt att hembudsförbehållet ifråga förvisso utgjorde ett hin

en senareförvärvare av äganderätt. 179 I båda fallen rör det sig om en disposition varigenom Cförväntas inneha rätten att omsätta egendomen och således överlåta densamma. I doktrinbeträffande betydelsen av betingelser för säkerhetsrätter hänvisas det ävenhuvudsakligen till vad som gäller för betingelser i allmänhet. 180Ett annat sätt att använda ett lex specialis-perspektiv är att tolka avgörandena iförhållande till de ifrågavarande rättsföljderna. 1993 års fall handlade om ogiltighet,medan 2017 samt 2021 års avgöranden handlade om fortlevnad. Detta tolkningsalternativ innebär att ogiltighet och fortlevnad behandlas annorlunda.5.3.4.3En djupdykning i domskälGivet de ovan nämnda tolkningsalternativen ska ledning sökas i domskälen för deifrågavarande avgörandena. Som tidigare har påpekats är emellertid domskälen i NJA1993 s 529 mycket kortfattade och några längre gående slutsatser är således svåra attdra.181 Domskälen i NJA 2021 s 709 är istället särskilt intressanta eftersom målethandlade om ett överlåtelseförbud och eftersom HD utvecklade resonemangen förda iNJA 2017 s 289.I 2021 års avgörande uttalade HD att givarens intresse tunnats ut när B inteskyddar en betingelse. 182 Resonemanget bör nog tolkas som att rättsordningen generelltsett inte respekterar givarens vilja i ett senare led därför att A inte förtjänar skydd. Att Cskulle vara bunden av en förfogandeinskränkning om B gör ett förbehåll kan nämligenknappats ses som att rättsordningen respekterar givaren A:s vilja utan istället B:s. Detsagda ligger i linje med hur domstolen motiverar borgenärsskyddet vid benefikatransaktioner. Givarens vilja är då av sekundärt intresse för rättsordningen. Detavgörande är istället att gåvor inte är borgenärsskadliga.183Två justitieråd var skiljaktiga i fråga om motivering och utgång i NJA 2021 s 709.Kontrasten mellan hur de skiljaktiga resonerade och hur HD:s majori

ngre gående slutsatser är således svåra attdra.181 Domskälen i NJA 2021 s 709 är istället särskilt intressanta eftersom målethandlade om ett överlåtelseförbud och eftersom HD utvecklade resonemangen förda iNJA 2017 s 289.I 2021 års avgörande uttalade HD att givarens intresse tunnats ut när B inteskyddar en betingelse. 182 Resonemanget bör nog tolkas som att rättsordningen generelltsett inte respekterar givarens vilja i ett senare led därför att A inte förtjänar skydd. Att Cskulle vara bunden av en förfogandeinskränkning om B gör ett förbehåll kan nämligenknappats ses som att rättsordningen respekterar givaren A:s vilja utan istället B:s. Detsagda ligger i linje med hur domstolen motiverar borgenärsskyddet vid benefikatransaktioner. Givarens vilja är då av sekundärt intresse för rättsordningen. Detavgörande är istället att gåvor inte är borgenärsskadliga.183Två justitieråd var skiljaktiga i fråga om motivering och utgång i NJA 2021 s 709.Kontrasten mellan hur de skiljaktiga resonerade och hur HD:s majoritet resonerade ärstor, varför det är intressant att jämföra de olika linjerna. De skiljaktiga justitieråden,179180181182183Se avsnitt 4.4.3.1 ovan.Jfr Lindskog (2018) s 169 not 524; Walin m fl (2022) s 73 ff.Se avsnitt 4.4.3.1 ovan.NJA 2021 s 709 p 14.NJA 2021 s 709 p 14 med hänvisningar.53Reimer och Runesson, anförde att utgångspunkten är respekten för givarens vilja. Enligtde skiljaktiga skulle det krävas starkt vägande skäl för att frångå en sådan ordning.Detta motiverades dels av att det inte var motiverat att behandla senare gåvotagareannorlunda än den förste gåvotagarens borgenärer alltså ett argument om systematik dels att omsättningsintresset inte gör sig gällande på samma sätt vid gåva som vid köp,särskilt inte då det är fråga om gåvor mellan närstående.184Skillnaden mellan hur HD behandlade intresset av givarens vilja mot hur deskilj

n betingelse. 182 Resonemanget bör nog tolkas som att rättsordningen generelltsett inte respekterar givarens vilja i ett senare led därför att A inte förtjänar skydd. Att Cskulle vara bunden av en förfogandeinskränkning om B gör ett förbehåll kan nämligenknappats ses som att rättsordningen respekterar givaren A:s vilja utan istället B:s. Detsagda ligger i linje med hur domstolen motiverar borgenärsskyddet vid benefikatransaktioner. Givarens vilja är då av sekundärt intresse för rättsordningen. Detavgörande är istället att gåvor inte är borgenärsskadliga.183Två justitieråd var skiljaktiga i fråga om motivering och utgång i NJA 2021 s 709.Kontrasten mellan hur de skiljaktiga resonerade och hur HD:s majoritet resonerade ärstor, varför det är intressant att jämföra de olika linjerna. De skiljaktiga justitieråden,179180181182183Se avsnitt 4.4.3.1 ovan.Jfr Lindskog (2018) s 169 not 524; Walin m fl (2022) s 73 ff.Se avsnitt 4.4.3.1 ovan.NJA 2021 s 709 p 14.NJA 2021 s 709 p 14 med hänvisningar.53Reimer och Runesson, anförde att utgångspunkten är respekten för givarens vilja. Enligtde skiljaktiga skulle det krävas starkt vägande skäl för att frångå en sådan ordning.Detta motiverades dels av att det inte var motiverat att behandla senare gåvotagareannorlunda än den förste gåvotagarens borgenärer alltså ett argument om systematik dels att omsättningsintresset inte gör sig gällande på samma sätt vid gåva som vid köp,särskilt inte då det är fråga om gåvor mellan närstående.184Skillnaden mellan hur HD behandlade intresset av givarens vilja mot hur deskiljaktiga såg på saken är oerhört stor. Till skillnad från de skiljaktiga fann HD att detinte fanns skäl att ha respekten för givarens vilja som utgångspunkt. Tolkas HD:sdomskäl mot bakgrund av denna skiljaktiga mening så står det klart att HD inte tillmäterdet faktum att det rör sig om en benefik transaktion särskilt

onemanget bör nog tolkas som att rättsordningen generelltsett inte respekterar givarens vilja i ett senare led därför att A inte förtjänar skydd. Att Cskulle vara bunden av en förfogandeinskränkning om B gör ett förbehåll kan nämligenknappats ses som att rättsordningen respekterar givaren A:s vilja utan istället B:s. Detsagda ligger i linje med hur domstolen motiverar borgenärsskyddet vid benefikatransaktioner. Givarens vilja är då av sekundärt intresse för rättsordningen. Detavgörande är istället att gåvor inte är borgenärsskadliga.183Två justitieråd var skiljaktiga i fråga om motivering och utgång i NJA 2021 s 709.Kontrasten mellan hur de skiljaktiga resonerade och hur HD:s majoritet resonerade ärstor, varför det är intressant att jämföra de olika linjerna. De skiljaktiga justitieråden,179180181182183Se avsnitt 4.4.3.1 ovan.Jfr Lindskog (2018) s 169 not 524; Walin m fl (2022) s 73 ff.Se avsnitt 4.4.3.1 ovan.NJA 2021 s 709 p 14.NJA 2021 s 709 p 14 med hänvisningar.53Reimer och Runesson, anförde att utgångspunkten är respekten för givarens vilja. Enligtde skiljaktiga skulle det krävas starkt vägande skäl för att frångå en sådan ordning.Detta motiverades dels av att det inte var motiverat att behandla senare gåvotagareannorlunda än den förste gåvotagarens borgenärer alltså ett argument om systematik dels att omsättningsintresset inte gör sig gällande på samma sätt vid gåva som vid köp,särskilt inte då det är fråga om gåvor mellan närstående.184Skillnaden mellan hur HD behandlade intresset av givarens vilja mot hur deskiljaktiga såg på saken är oerhört stor. Till skillnad från de skiljaktiga fann HD att detinte fanns skäl att ha respekten för givarens vilja som utgångspunkt. Tolkas HD:sdomskäl mot bakgrund av denna skiljaktiga mening så står det klart att HD inte tillmäterdet faktum att det rör sig om en benefik transaktion särskilt stor betydelse. Samm

aktiga såg på saken är oerhört stor. Till skillnad från de skiljaktiga fann HD att detinte fanns skäl att ha respekten för givarens vilja som utgångspunkt. Tolkas HD:sdomskäl mot bakgrund av denna skiljaktiga mening så står det klart att HD inte tillmäterdet faktum att det rör sig om en benefik transaktion särskilt stor betydelse. Sammantagettalar det hittills anförda för att intresset av att respektera en givares vilja inte medförsakrättslig verkan.Vidare skulle sakrättslig verkan i form av ogiltighet vid benefika transaktionerinnebära att omsättningsskyddet och borgenärsskyddet går hand i hand. Något sådantsystematiskt argument har emellertid HD inte anfört. Tvärtom går det att tolka 2017 årsoch 2021 års fall som att domstolen menade att en åtskillnad mellan omsättningsskyddoch borgenärsskydd inte är av särskilt stor betydelse. Härigenom tycks ett argument försakrättslig verkan falla bort.Som nämnts handlade både NJA 2017 s 289 och NJA 2021 s 709 om rättsföljdenfortlevnad. Resonemangen i målen kan därför ses mot bakgrund av detta. Beträffande2021 års fall betonar vidare HD att målet handlar om fortlevnad. Vidare handlar deresonemang som HD för, särskilt beträffande jämförelsen med universalsuccession, 185främst om problematiken om belastningar skulle följa med egendom. Möjligen bördärför avgörandenas betydelse för rättsläget ses som begränsat till rättsföljdenfortlevnad. Två av HD:s argument talar vidare för en sådan tolkning. För det förstabeskriver HD vad som skulle gälla vid fortlevnad i förhållande till inskrivningsreglerna.Det problem HD tar upp, om att det inte skulle gå att koppla det faktum att C:sförfoganderätt är inskränkt med ett villkor i dennes fångeshandling, aktualiseras endast184Se för det anförda justitieråden Reimers Runessons skiljaktiga mening i NJA 2021 s 709 (p 913).185 NJA 2021 s 709 p 1213.54vid fortlevnad hos C. För det andra är H

argument försakrättslig verkan falla bort.Som nämnts handlade både NJA 2017 s 289 och NJA 2021 s 709 om rättsföljdenfortlevnad. Resonemangen i målen kan därför ses mot bakgrund av detta. Beträffande2021 års fall betonar vidare HD att målet handlar om fortlevnad. Vidare handlar deresonemang som HD för, särskilt beträffande jämförelsen med universalsuccession, 185främst om problematiken om belastningar skulle följa med egendom. Möjligen bördärför avgörandenas betydelse för rättsläget ses som begränsat till rättsföljdenfortlevnad. Två av HD:s argument talar vidare för en sådan tolkning. För det förstabeskriver HD vad som skulle gälla vid fortlevnad i förhållande till inskrivningsreglerna.Det problem HD tar upp, om att det inte skulle gå att koppla det faktum att C:sförfoganderätt är inskränkt med ett villkor i dennes fångeshandling, aktualiseras endast184Se för det anförda justitieråden Reimers Runessons skiljaktiga mening i NJA 2021 s 709 (p 913).185 NJA 2021 s 709 p 1213.54vid fortlevnad hos C. För det andra är HD:s resonemang om inlåsningseffekterintressant. Vid fortlevnad skulle C låsas in, eftersom C då har att följa överlåtelseförbudet, medan ogiltighet istället skulle innebära att B låses in och att C låses ute.Det är vidare B som åtagit sig att vara underkastad en förfogandesinskränkning. Därmedär denna skillnad enligt mig av stor betydelse. Vidare talar skrivningen i slutet av HD:sdomskäl för att slutsatsen, att inte respektera givarens vilja, nås i relation till rättsföljdenfortlevnad: Slutsatsen är därmed att en föreskrift om hembudsskyldighet i ett gåvobrevavseende en andel av en fastighet inte är bindande för den som har fått fastigheten igåva av den ursprungliga gåvotagaren.186 Sammanfattningsvis talar detta för attogiltighet och fortlevnad bör behandlas olika.Avslutningsvis ska det nämnas att HD i NJA 2017 s 289 och NJ

n falla bort.Som nämnts handlade både NJA 2017 s 289 och NJA 2021 s 709 om rättsföljdenfortlevnad. Resonemangen i målen kan därför ses mot bakgrund av detta. Beträffande2021 års fall betonar vidare HD att målet handlar om fortlevnad. Vidare handlar deresonemang som HD för, särskilt beträffande jämförelsen med universalsuccession, 185främst om problematiken om belastningar skulle följa med egendom. Möjligen bördärför avgörandenas betydelse för rättsläget ses som begränsat till rättsföljdenfortlevnad. Två av HD:s argument talar vidare för en sådan tolkning. För det förstabeskriver HD vad som skulle gälla vid fortlevnad i förhållande till inskrivningsreglerna.Det problem HD tar upp, om att det inte skulle gå att koppla det faktum att C:sförfoganderätt är inskränkt med ett villkor i dennes fångeshandling, aktualiseras endast184Se för det anförda justitieråden Reimers Runessons skiljaktiga mening i NJA 2021 s 709 (p 913).185 NJA 2021 s 709 p 1213.54vid fortlevnad hos C. För det andra är HD:s resonemang om inlåsningseffekterintressant. Vid fortlevnad skulle C låsas in, eftersom C då har att följa överlåtelseförbudet, medan ogiltighet istället skulle innebära att B låses in och att C låses ute.Det är vidare B som åtagit sig att vara underkastad en förfogandesinskränkning. Därmedär denna skillnad enligt mig av stor betydelse. Vidare talar skrivningen i slutet av HD:sdomskäl för att slutsatsen, att inte respektera givarens vilja, nås i relation till rättsföljdenfortlevnad: Slutsatsen är därmed att en föreskrift om hembudsskyldighet i ett gåvobrevavseende en andel av en fastighet inte är bindande för den som har fått fastigheten igåva av den ursprungliga gåvotagaren.186 Sammanfattningsvis talar detta för attogiltighet och fortlevnad bör behandlas olika.Avslutningsvis ska det nämnas att HD i NJA 2017 s 289 och NJA 2021 s 709 uttalaratt avgöra

09 (p 913).185 NJA 2021 s 709 p 1213.54vid fortlevnad hos C. För det andra är HD:s resonemang om inlåsningseffekterintressant. Vid fortlevnad skulle C låsas in, eftersom C då har att följa överlåtelseförbudet, medan ogiltighet istället skulle innebära att B låses in och att C låses ute.Det är vidare B som åtagit sig att vara underkastad en förfogandesinskränkning. Därmedär denna skillnad enligt mig av stor betydelse. Vidare talar skrivningen i slutet av HD:sdomskäl för att slutsatsen, att inte respektera givarens vilja, nås i relation till rättsföljdenfortlevnad: Slutsatsen är därmed att en föreskrift om hembudsskyldighet i ett gåvobrevavseende en andel av en fastighet inte är bindande för den som har fått fastigheten igåva av den ursprungliga gåvotagaren.186 Sammanfattningsvis talar detta för attogiltighet och fortlevnad bör behandlas olika.Avslutningsvis ska det nämnas att HD i NJA 2017 s 289 och NJA 2021 s 709 uttalaratt avgörandena om inskrivning inte har lagts till grund för slutsatser om sakrättsligverkan. Därmed torde betydelsen av de inskrivningsrättsliga avgörandena, vari HDuttalat att sakrättslig verkan kan förekomma vid benefika transaktioner, vara ringa isakrättsligt hänseende.5.3.5Diskussion om rättsläget5.3.5.1AllmäntMin övergripande slutsats är att rättsläget fortfarande är oklart. För egen del lutar jag åttolkningsalternativet varvid ogiltighet och fortlevnad behandlas olika. Det finns tre skältill detta. För det första eftersom stödet i doktrin för sakrättslig verkan i form avogiltighet i den mån överlåtelseförbud uppställs vid gåvor är förhållandevis starkt ijämförelse med stödet för fortlevnad. För det andra eftersom det saknas tydligt stöd föratt NJA 1993 s 529 skulle vara överspelat. Av någon anledning tar HD upp uttalandenom sakrättslig verkan i några inskrivningsmål men inte 1993 års avgörande.Anlednin

.3.5Diskussion om rättsläget5.3.5.1AllmäntMin övergripande slutsats är att rättsläget fortfarande är oklart. För egen del lutar jag åttolkningsalternativet varvid ogiltighet och fortlevnad behandlas olika. Det finns tre skältill detta. För det första eftersom stödet i doktrin för sakrättslig verkan i form avogiltighet i den mån överlåtelseförbud uppställs vid gåvor är förhållandevis starkt ijämförelse med stödet för fortlevnad. För det andra eftersom det saknas tydligt stöd föratt NJA 1993 s 529 skulle vara överspelat. Av någon anledning tar HD upp uttalandenom sakrättslig verkan i några inskrivningsmål men inte 1993 års avgörande.Anledningen kanske var att uttalandena var generella i fråga om sakrättslig verkanmedan 1993 års avgörande handlade om ogiltighet. Det faktum att de skiljaktigaåberopade 1993 års fall antyder vidare att majoriteten i HD inte hade förbisett målet.Slutligen kan, för det tredje, HD:s resonemang i NJA 2021 s 709 kopplas direkt tillrättsföljden fortlevnad och den problematik som den skulle innebära.186NJA 2021 s 709 p 19.55Vidare ser jag inga övervägande systematiska skäl emot att behandla rättsföljdernaolika. Så som tidigare nämndes synes dessutom de flesta i doktrin förbise fortlevnad avöverlåtelseförbud och istället enbart tala om ogiltighet.187Slutsatsen att ogiltighet och fortlevnad behandlas olika har dock terminologiskakonsekvenser; termen sakrättsligt skydd kan i generell bemärkelse vara opassande.Skyddet skulle istället för att vara enhetligt, ha lager där ogiltighet är det yttersta ochfortlevnad det innersta. Fortlevnad skulle ur detta perspektiv vara reserverat tillspecialfall, möjligen endast universalsuccession. Därmed finns det ett behov av attprecisera terminologin.Sammanfattningsvis menar jag alltså att sakrättslig verkan kan förekomma föröverlåtelseförbud uppställda i benefika transaktioner. Rättsföljden är emellertidbegr�

är oklart. För egen del lutar jag åttolkningsalternativet varvid ogiltighet och fortlevnad behandlas olika. Det finns tre skältill detta. För det första eftersom stödet i doktrin för sakrättslig verkan i form avogiltighet i den mån överlåtelseförbud uppställs vid gåvor är förhållandevis starkt ijämförelse med stödet för fortlevnad. För det andra eftersom det saknas tydligt stöd föratt NJA 1993 s 529 skulle vara överspelat. Av någon anledning tar HD upp uttalandenom sakrättslig verkan i några inskrivningsmål men inte 1993 års avgörande.Anledningen kanske var att uttalandena var generella i fråga om sakrättslig verkanmedan 1993 års avgörande handlade om ogiltighet. Det faktum att de skiljaktigaåberopade 1993 års fall antyder vidare att majoriteten i HD inte hade förbisett målet.Slutligen kan, för det tredje, HD:s resonemang i NJA 2021 s 709 kopplas direkt tillrättsföljden fortlevnad och den problematik som den skulle innebära.186NJA 2021 s 709 p 19.55Vidare ser jag inga övervägande systematiska skäl emot att behandla rättsföljdernaolika. Så som tidigare nämndes synes dessutom de flesta i doktrin förbise fortlevnad avöverlåtelseförbud och istället enbart tala om ogiltighet.187Slutsatsen att ogiltighet och fortlevnad behandlas olika har dock terminologiskakonsekvenser; termen sakrättsligt skydd kan i generell bemärkelse vara opassande.Skyddet skulle istället för att vara enhetligt, ha lager där ogiltighet är det yttersta ochfortlevnad det innersta. Fortlevnad skulle ur detta perspektiv vara reserverat tillspecialfall, möjligen endast universalsuccession. Därmed finns det ett behov av attprecisera terminologin.Sammanfattningsvis menar jag alltså att sakrättslig verkan kan förekomma föröverlåtelseförbud uppställda i benefika transaktioner. Rättsföljden är emellertidbegränsad till ogiltighet i dessa fall.5.3.5.2Omfattningen av undantagetDe avgöranden som har analyserats för

ogiltighet.187Slutsatsen att ogiltighet och fortlevnad behandlas olika har dock terminologiskakonsekvenser; termen sakrättsligt skydd kan i generell bemärkelse vara opassande.Skyddet skulle istället för att vara enhetligt, ha lager där ogiltighet är det yttersta ochfortlevnad det innersta. Fortlevnad skulle ur detta perspektiv vara reserverat tillspecialfall, möjligen endast universalsuccession. Därmed finns det ett behov av attprecisera terminologin.Sammanfattningsvis menar jag alltså att sakrättslig verkan kan förekomma föröverlåtelseförbud uppställda i benefika transaktioner. Rättsföljden är emellertidbegränsad till ogiltighet i dessa fall.5.3.5.2Omfattningen av undantagetDe avgöranden som har analyserats för ovannämnda slutsats är fastighetsrättsliga. Enfråga som inställer sig är därmed om betydelsen av det hittills anförda bör varabegränsat till det fastighetsrättsliga området. I den riktningen talar möjligen det faktumatt HD i NJA 2021 s 709, i fråga om undantag från utgångspunkten om frånvaro avsakrättslig verkan, uttryckte att det kan ha betydelse om det rör sig om fast egendom.188Vidare kanske utformningen av jordabalken kan ha en viss betydelse. Jordabalkenssärskilda formföreskrifter, inskrivningsregler, lagfartsregler och förarbetsuttalanden görkanske att stödet för att överlåtelseförbud kan medföra ogiltighet är särskilt starkbeträffande fast egendom.189 Emellertid har sakrättslig verkan av överlåtelseförbud vidbenefika transaktioner i doktrin behandlats som en allmän regel (eller snarareundantag).190Håstad anför att ogiltighet kan förekomma vid gåvor av lös egendom.191 Vidareanför Lindskog att ogiltighet kan förekomma när skuldebrev består av en gåva187188189190191Se avsnitt 2.4 ovan.NJA 2021 s 709 p 7.Se avsnitt 4.3.3 ovan.Se Forssell (1976) s 180; Hessler (1973) s 464466.Håstad (2000) s 450 f.56från A till B och vid borgen samt tredjemanspant då di

sig är därmed om betydelsen av det hittills anförda bör varabegränsat till det fastighetsrättsliga området. I den riktningen talar möjligen det faktumatt HD i NJA 2021 s 709, i fråga om undantag från utgångspunkten om frånvaro avsakrättslig verkan, uttryckte att det kan ha betydelse om det rör sig om fast egendom.188Vidare kanske utformningen av jordabalken kan ha en viss betydelse. Jordabalkenssärskilda formföreskrifter, inskrivningsregler, lagfartsregler och förarbetsuttalanden görkanske att stödet för att överlåtelseförbud kan medföra ogiltighet är särskilt starkbeträffande fast egendom.189 Emellertid har sakrättslig verkan av överlåtelseförbud vidbenefika transaktioner i doktrin behandlats som en allmän regel (eller snarareundantag).190Håstad anför att ogiltighet kan förekomma vid gåvor av lös egendom.191 Vidareanför Lindskog att ogiltighet kan förekomma när skuldebrev består av en gåva187188189190191Se avsnitt 2.4 ovan.NJA 2021 s 709 p 7.Se avsnitt 4.3.3 ovan.Se Forssell (1976) s 180; Hessler (1973) s 464466.Håstad (2000) s 450 f.56från A till B och vid borgen samt tredjemanspant då dispositionerna ärbenefika. 192I förarbetena till godtrosförvärvslagen har det vidare lämnats en öppning för att tillämpabestämmelserna för situationer med överlåtelseförbud uppställda vid benefikatransaktioner.193 Det framstår därför snarare som att HD i de fastighetsrättsligaavgörandena NJA 1993 s 529 och inskrivningsmålen har anslutit till en allmänuppfattning i doktrin, än att det föreligger ett särskilt undantag för fast egendom. Minuppfattning är därför att undantaget om att överlåtelseförbud uppställda vid benefikatransaktioner kan föranleda ogiltighet har en allmän tillämpning och därmed omfattarmer än det fastighetsrättsliga området.5.3.5.3Innebörden av undantagetGivet den ovan anförda slutsatsen är en annan fråga vad innebörden av det sakrättsligaskyd

transaktioner har sakrättsligverkan, handlar denna del om det är aktuellt med undantag för överlåtelseförbuduppställda vid onerösa transaktioner.5.6.2Diskussion om rättslägetVad som framförallt talar för att överlåtelseförbud uppställda i onerösa transaktioner harsakrättslig verkan är den tidigare beskrivna regleringen i jordabalken ochkonsekvenserna av överlåtelseförbud enligt bestämmelserna där.217 Sammattningsvisinnebär jordabalkens bestämmelser att överlåtelseförbud regelmässigt registreras ochdetta medför att senare förvärvare inte kan söka lagfart. Vad som framförallt talar emotsakrättslig verkan är den uppfattning i doktrin som HD synes ha anslutit till. Det faktumatt benefika transaktioner behandlas som ett undantag bör nämligen föranleda attonerösa transaktioner inte gör det.Beträffande det ovan anförda argumentet om inskrivningsreglernas systematik ochkonsekvenser, kan det vara intressant att diskutera domskälen i NJA 2021 s 709(återigen). HD talar om inskrivningsreglernas betydelse i bemärkelsen av att kunna216Se lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet. Jfr Lindskog (2018) s 164 och 311ff.217 Se avsnitt 4.3.3 ovan.66koppla ihop en inskriven förfogandeinskränkning med ett villkor i en fångeshandling.218Detta skulle kanske tala för att den inskrivningsrättsliga systematiken är av betydelse.Emellertid uttalade HD även i samma mål, samt i NJA 2017 s 289, attinskrivningsrättsliga avgöranden inte hade tillmätts någon betydelse i fråga om materiellsakrätt.219 Detta talar närmast i motsatt riktning.Sammanfattningsvis råder det alltså oklarhet. För egen del anser jag att regleringen ijordabalken förvisso talar för sakrättslig verkan, men att det med hänsyn tilluppfattningen i doktrin inte finns tillräckligt stöd för en ordning där överlåtelseförbuduppställda vid onerösa transaktioner vinner sakrättsligt skydd. Detta hänger ävensamman med att jag

dersöka huruvidanågot särskilt gäller beträffande sådana avtal och om det vore aktuellt med sakrättsligverkan så som undantag ifrån vad som gäller i allmänhet. För överlåtelseförbud iaktieägaravtal finns ingen särskild ledning i praxis och förarbetena ger inte heller någonklarhet.220Så som tidigare anfördes är en anledning till att överlåtelseförbud uppställs förandelsrätter, och särskilt för aktier, att A vill försäkra sig om hur den fortsattaförvaltningen kommer se ut. 221 Dessa intressen vid andelsrätter handlar om attbestämma ramar för samarbete och därmed vilka som ska delta. Vidare aktualiseras oftadet konkurrenskontrollerande intresset. Med hänsyn till att ämnet om sakrättslig verkanav överlåtelseförbud har varit särskilt omdiskuterat i förhållande till aktier ochaktieägaravtal, kommer den eventuella sakrättsliga verkan med hänsyn till de bådaintressena att behandlas i relation till den situationen.218219220221NJA 2021 s 709 p 16.NJA 2017 s 289 p 11; NJA 2021 s 709 p 9.Se avsnitt 4.3.2 ovan.Se avsnitt 3.3.3 ovan.675.7.2Uppfattningarna i doktrinTill stöd för att överlåtelseförbud uppställda i aktieägaravtal ska ha verkan mot nyaförvärvare har Jan Sandström anfört att det för de flesta aktier inte finns någon marknadmedan det däremot framstår som berättigat att hindra att olämpliga personer fårinflytande över dessa aktiebolag. 222 Vidare anförde Jan Sandström att det är rimligareatt låta förvärvaren stå risken för bristande samtycke då denne kan kontrollera dettainnan den förvärvar aktierna. Därför menade Jan Sandström att förvärvare medkännedom om de ifrågavarande förfogandeinskränkningarna ska vara bundna av dem.Ståndpunkten delas av flera i doktrin. 223I aktieägaravtal kan det även förekomma klausuler om hur aktieägarna ska rösta.Diskussionen om sakrättslig verkan av dessa är intressant även beträffande överlåtelseförbud. Härvid ty

beträffande sådana avtal och om det vore aktuellt med sakrättsligverkan så som undantag ifrån vad som gäller i allmänhet. För överlåtelseförbud iaktieägaravtal finns ingen särskild ledning i praxis och förarbetena ger inte heller någonklarhet.220Så som tidigare anfördes är en anledning till att överlåtelseförbud uppställs förandelsrätter, och särskilt för aktier, att A vill försäkra sig om hur den fortsattaförvaltningen kommer se ut. 221 Dessa intressen vid andelsrätter handlar om attbestämma ramar för samarbete och därmed vilka som ska delta. Vidare aktualiseras oftadet konkurrenskontrollerande intresset. Med hänsyn till att ämnet om sakrättslig verkanav överlåtelseförbud har varit särskilt omdiskuterat i förhållande till aktier ochaktieägaravtal, kommer den eventuella sakrättsliga verkan med hänsyn till de bådaintressena att behandlas i relation till den situationen.218219220221NJA 2021 s 709 p 16.NJA 2017 s 289 p 11; NJA 2021 s 709 p 9.Se avsnitt 4.3.2 ovan.Se avsnitt 3.3.3 ovan.675.7.2Uppfattningarna i doktrinTill stöd för att överlåtelseförbud uppställda i aktieägaravtal ska ha verkan mot nyaförvärvare har Jan Sandström anfört att det för de flesta aktier inte finns någon marknadmedan det däremot framstår som berättigat att hindra att olämpliga personer fårinflytande över dessa aktiebolag. 222 Vidare anförde Jan Sandström att det är rimligareatt låta förvärvaren stå risken för bristande samtycke då denne kan kontrollera dettainnan den förvärvar aktierna. Därför menade Jan Sandström att förvärvare medkännedom om de ifrågavarande förfogandeinskränkningarna ska vara bundna av dem.Ståndpunkten delas av flera i doktrin. 223I aktieägaravtal kan det även förekomma klausuler om hur aktieägarna ska rösta.Diskussionen om sakrättslig verkan av dessa är intressant även beträffande överlåtelseförbud. Härvid tycks framförallt Forssell samt Kansmark oc

tt, 4 uppl, Norstedts Juridik AB, 2022(cit: Walin m fl (2022))108Walin,G,Samäganderätt:enstudierörandesamäganderättsanspråkochsamäganderättslagen m.m, 1:2 uppl, Norstedts Juridik AB, 2010 (cit: Walin(2010))Weir, M, Pushing the Envelope of Proprietary Interests: The Nadir of the NumerusClausus Principle, Melbourne University law review, 2015, vol 39 (2), s651679 (cit: Weir (2015))Avgöranden från Högsta domstolenNJA 1915 s 194NJA 1924 s 329NJA 1925 s 80NJA 1932 s 341NJA 1939 s 592NJA 1940 s 297NJA 1949 s 645NJA 1966 s 97NJA 1974 s 376NJA 1981 s 897NJA 1989 s 696NJA 1990 s 18NJA 1990 s 110NJA 1993 s 188NJA 1993 s 468NJA 1993 s 529NJA 1998 s 135NJA 2003 s 303NJA 2005 s 608NJA 2007 s 455NJA 2008 s 733NJA 2009 s 182NJA 2009 s 291NJA 2009 s 570NJA 2011 s 429NJA 2015 s 512NJA 2015 s 899NJA 2015 s 1040NJA 2016 s 288NJA 2016 s 51NJA 2017 s 289NJA 2017 s 550NJA 2018 s 335NJA 2021 s 622NJA 2021 s 709Avgöranden från hovrätterHovrätten för nedre Norrlands dom av den 25 oktober 2022 i mål T 1168-21109