Lagens möjligheter - Rättsfall 2017-04-12 - Högsta domstolen - <p>[RH 2015:54 överklagades] Den som köper en andel i en fastighet blir inte utan vidare bunden av ett villkor, som föreskrivits i samband med gåva av andelen till säljaren, om att fastigheten inte får bjudas ut till försäljning på offentlig auktion enligt samäganderättslagen. Det gäller även om köparen skulle ha känt till villkoret vid förvärvet (Rättsfall: NJA 1949 s. 645, NJA 1981 s. 897, NJA 1990 s. 18, NJA 1993 s. 468, NJA 2000 s. 262, NJA 2007 s. 455 och NJA 2015 s. 1040)</p>

Ingårr i följande rättsområden:

Sakrätt / Samäganderätt (52 rättsfall)

Köprätt / Lös egendom - Undersökningsplikt, upplysningsskyldighet & ond tro (29 rättsfall)

Avtalsrätt / Överlåtelseförbud, partsbyte & ogiltighet (41 rättsfall)

Inloggning med mobilt BankID krävs för att ladda ner avgörandet.

Sammanfattning:

[RH 2015:54 överklagades] Den som köper en andel i en fastighet blir inte utan vidare bunden av ett villkor, som föreskrivits i samband med gåva av andelen till säljaren, om att fastigheten inte får bjudas ut till försäljning på offentlig auktion enligt samäganderättslagen. Det gäller även om köparen skulle ha känt till villkoret vid förvärvet (Rättsfall: NJA 1949 s. 645, NJA 1981 s. 897, NJA 1990 s. 18, NJA 1993 s. 468, NJA 2000 s. 262, NJA 2007 s. 455 och NJA 2015 s. 1040)

Sammanfattning:

Ett gåvobrev som avsåg en andel av en fastighet har innehållit en föreskrift för mottagaren om hembudsskyldighet vid försäljning. Den som tagit emot gåvan har gett andelen till en annan person. Mottagaren av gåvan i det andra ledet har ansetts inte vara bunden av föreskriften i det ursprungliga gåvobrevet vid försäljning av andelen.

Sammanfattning:

En samägares andel i en jordbruksfastighet har tillkommit genom olika förvärv. En del av andelen har förvärvats genom gåva förenad med överlåtelseförbud. En annan del har förvärvats vid ett tidigare tillfälle från samma givare utan överlåtelseförbud. Andelsinnehavaren har ansetts ha rätt till försäljning av hela fastigheten enligt 13 § lagen om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter (Jfr NJA 2017 s. 550)

Sammanfattning:

Beviskravet för samäganderätt när någon vill få till stånd en försäljning av lös egendom enligt lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt och motparten invänder att han eller hon är ensam ägare till egendomen (Rättsfall: NJA 1980 s. 705, NJA 1982 s. 589, NJA 1984 s. 256 och NJA 2008 s. 826)

Sammanfattning: Vid utmätning av andel i samägd egendom hindrar inte ett avtal mellan samägarna om att försäljning av hela egendomen på offentlig auktion inte skall kunna påfordras att hela egendomen säljs på yrkande av utmätningssökanden, såvida avtalet inte tillkommit i samband med ett benefikt förvärv av den utmätta andelen. (Jfr NJA 1991 s. 597). (Målet avgjort av HD i dess helhet och antecknat i HD:s minnesbok) (Rättsfall: NJA 1991 s. 597)

Sammanfattning:

Köpekontrakt och köpebrev avseende fast egendom innehöll ett förbud för köparen att sälja egendomen. Överlåtelseförbudet, som tillkommit i säljarens intresse, ansågs likväl sakna verkan mot köparens borgenärer. Egendomen ingick därför i köparens konkursbo. 4 kap 3 § och 20 kap 14 § JB, 5 kap 5 § UB och 3 kap 3 § KL

Sammanfattning:

Vid bodelning och arvskifte tilldelades en dödsbodelägare boets fasta egendom. Genom förbehåll i bodelnings- och arvskifteshandlingen tillförsäkrades andra delägare förköpsrätt till egendomen. Förbehållet har ansetts giltigt, varför förutsättning förelegat för anteckning av det i fastighetsboken. 20 kap 14 § JB (jfr 1981 s 897, 1984 s 673, 1987 s 726 och 1989 s 696)

Sammanfattning: Vid gåva av fast egendom har gåvotagarna genom förbehåll i gåvobrevet tillförsäkrats förköpsrätt till varandras andelar i egendomen. Förbehållet har ansetts giltigt, varför enligt 20 kap 14 § JB anteckning om detsamma skolat göras i fastighetsboken (jfr 1971 s 516 och 1974 s 314)

Sammanfattning: A, som genom kontrakt åtagit sig viss entreprenad för vägförvaltning, utfärdade en såsom fullmakt betecknad handling, enligt vilken B ägde rätt att hos vägförvaltningen "uppbära och kvittera den fordran" på angivet belopp som A hade hos B. Handlingen delgavs förvaltningen. A försattes sedermera i konkurs. I rättegång mot konkursboet hävdar B, att ifrågavarande handling icke utgjorde en återkallelig fullmakt utan innefattar en säkerhetsöverlåtelse, och att förty B har bättre rätt än konkursboet att utfå tillgodohavandet. B:s talan har bifallits. (Jfr 1958 s. 478 och där anmärkta rättsfall ävensom 1960 not C 172)

av uppfattningen attöverlåtelsebegränsningar inte bör vara bindande för förvärvare även omdenne känt till begräsningen.124 Arvidsson är av en annan uppfattning ochanför att undantag i vissa fall är motiverat. �verlåtelsebegränsningar bördärav tillerkännas visst sakrättslig skydd.125 HD verkar negativt inställd tillatt medge överlåtelsebegränsningar sakrättsligt skydd och verkan mot tredjeman, även om denne varit i ond tro.1265.2 Aktiebolagsrättslig verkanVilken aktiebolagsrättslig verkan ett aktieägaravtal har regleras inte i ABL. Iviss mån kan en reglering anses onödig då det redan följer av grundläggandeavtalsrättsliga principer att avtalet endast binder parterna.127 I förarbetena tillden aktiebolagsrättsliga regleringen nämns i förhållande till överlåtelse-121Sjöman i SvJT (2015) s. 826.Prop. 1979/80:143 s. 105.123Prop. 1979/80:143 s. 205.124Lindskog i SvJT (2011) s. 287.125Arvidsson (2010) s. 314.126Se exempelvis NJA 2017 s. 289 särskilt punkt 14 i HD:s dom.127Ramberg (2011) s. 32; Adlercreutz och Mulder (2013) s. 13; Ramberg och Ramberg(2014) s. 235; Adlercreutz och Gorton (2011) s. 148; Arvidsson (2010) s. 171; Nerep i NTS(2011) s. 103.12226begränsningar i aktieägaravtal att dessa inte är gällande mot bolaget.128 Ingennärmare förklaring ges utan endast ett konstaterande att så är fallet. Faktumär att avtal mellan aktieägare är mycket sparsamt behandlade i ABL. Ettundantag är som nämnts koncerndefinitionen.129 Detta är även ett undantagdå aktieägaravtal blir gällande i förhållande till bolaget och i förarbetenaframhålls uttryckligen att kontroll genom konsortialavtal ska beaktas vid enbedömning av om företag ingår i en koncern.130 Genom att de nya reglernaom revision från EU infördes så antogs en bestämmelse som anger att ettavtalsvillkor som har till syfte att styra bolagsstämmans val av revisor ärogiltig.131 Av bestämmelsen framgår således att det inte

sen i Tfr (1995)Elektroniska källorKure, Schmith och Hedegaard Kristensen, Selskabsloven, Karnov 2017-0523Munukka, Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar påförmögenhetsrättens område 36 , Lexino 2012-12-31Nerep, Adestam och Samuelsson Aktiebolagslag (2005:551) 1 kap 1 ,Lexino 2017-07-03Nerep, Adestam och Samuelsson, Aktiebolagslag (2005:551) 4 kap. 7 ,Lexino 2017-10-27Svernlöv och Westin Avtalsmall till aktieägaravtal Karnov (hämtad 201710-30)Volvo Cars Pressmeddelande daterat 18 april 2017 tillgänglig via:https://www.media.volvocars.com/global/engb/media/pressreleases/207309/volvo-cars-and-autoliv-autonomous-drivingjoint-venture-zenuity-starts-operations (hämtad 2017-11-09)59RättsfallsförteckningSvenska avgörandenHögsta domstolenNJA 1972 s. 29NJA 1983 s. 332NJA 1988 s. 230NJA 1989 s. 346NJA 1992 s. 782NJA 2000 s. 462NJA 2007 s. 962NJA 2009 s. 408NJA 2011 s. 67NJA 2011 s. 429NJA 2012 s. 776NJA 2016 s. 962NJA 2017 s. 113NJA 2017 s. 289Högsta förvaltningsdomstolenR� 2000 ref 56Svea hovrättSvea hovrätts dom 2003-06-13, mål nr � 2116-13Svea hovrätts dom 2004-02-19, � 1244-04Norska avgörandenHR-1995-4-ADanska avgörandenH�jestret UfR 1996.155060

amla rättsfall och att den belastning det var fråga om, detvill säga pantutfästelser, genom tradition slutligen uppnår sakrättsligt skydd. Det kan i ochmed det här vara svårt att argumentera för att de faktiskt går tillämpa de här tre rättsfallenpå överlåtelsebegränsningar i aktieägaravtal.I NJA 2015 s. 1040, NJA 2016 s. 51 och NJA 2016 s. 288 berördes i sin tur frågan ifallolika former av överlåtelse- och förfogandebegränsningar, i avtal gällande entreprenad,licens och aktieöverlåtelse, kunde göras gällande mot en förvärvare. I alla dessa rättsfall,i jämförelse med de gällande pantutfästelser, ansågs förvärvaren inte bunden av den förtvisten relevanta belastningen. I specifikt NJA 2015 s. 1040 hänvisade HD till att etthämmande av den fria omsättningen kunde tänkas och därmed blev förvärvaren intebunden av belastningen i fråga. Ingen av dessa rättsfall berörde emellertid specifikt ondtro, vilket är värt att ha i åtanke.I NJA 2017 s. 289 berördes också frågan ifall en belastning, i form av ett villkor i ettgåvoavtal, kunde tillerkännas sakrättslig verkan gentemot tredje man. I rättsfalletåberopades även ond tro som grund för att belastningen skulle ha sakrättslig verkangentemot tredje man. Hur HD resonerade i rättsfallet är därmed av stort intresse ochrättsfallet behöver därmed mer djupgående genomgås.I NJA 2017 s. 289 berördes följaktligen frågan om ifall den som köper en andel i enfastighet blir bunden av ett villkor som föreskrivits i samband med att andelen gavs somgåvatillsäljaren.Enligtvillkoretfickfastighetenintebjudasut,enligtsamäganderättslagen, till försäljning på offentlig auktion. Fastigheten bjöds emellertid uttill försäljning på offentlig auktion vilket gav upphov till tvisten i rättsfallet. I rättsfalletkonstaterar HD inledningsvis i sitt resonemang att ett villkor som innebär en begränsningi förfoganderätten är i princip bara obl

r av överlåtelse- och förfogandebegränsningar, i avtal gällande entreprenad,licens och aktieöverlåtelse, kunde göras gällande mot en förvärvare. I alla dessa rättsfall,i jämförelse med de gällande pantutfästelser, ansågs förvärvaren inte bunden av den förtvisten relevanta belastningen. I specifikt NJA 2015 s. 1040 hänvisade HD till att etthämmande av den fria omsättningen kunde tänkas och därmed blev förvärvaren intebunden av belastningen i fråga. Ingen av dessa rättsfall berörde emellertid specifikt ondtro, vilket är värt att ha i åtanke.I NJA 2017 s. 289 berördes också frågan ifall en belastning, i form av ett villkor i ettgåvoavtal, kunde tillerkännas sakrättslig verkan gentemot tredje man. I rättsfalletåberopades även ond tro som grund för att belastningen skulle ha sakrättslig verkangentemot tredje man. Hur HD resonerade i rättsfallet är därmed av stort intresse ochrättsfallet behöver därmed mer djupgående genomgås.I NJA 2017 s. 289 berördes följaktligen frågan om ifall den som köper en andel i enfastighet blir bunden av ett villkor som föreskrivits i samband med att andelen gavs somgåvatillsäljaren.Enligtvillkoretfickfastighetenintebjudasut,enligtsamäganderättslagen, till försäljning på offentlig auktion. Fastigheten bjöds emellertid uttill försäljning på offentlig auktion vilket gav upphov till tvisten i rättsfallet. I rättsfalletkonstaterar HD inledningsvis i sitt resonemang att ett villkor som innebär en begränsningi förfoganderätten är i princip bara obligationsrättsligt bindande mellan parterna somkommit överens om villkoret. I fallet undersöker emellertid HD ifall ett sådant234Se också sjömanFrågan som emellertid inte besvarades är vad för sorts ond tro det behöver vara tal om. �r det frågaom ett kvalificerat ondtroskrav, som skulle stipulera att förvärvaren måste ha haft faktisk vetskap ombelastningen, eller ett vanligt ondtroskrav, s

följaktligen rimma dåligt med ändamålen och systematiken bakomABL. Det har också lyfts fram av Stefan Lindskog att ett tillerkännande av ettomsättningsskydd för överlåtelsebegränsningar i aktieägaravtal skulle innebära en hel deloreda gällande rättsförutsebarheten. 238Utifrån det som genomgåtts gällande aktiebolagsrätten är det följaktligen mycket somtalar emot att det skulle gå att tillerkänna överlåtelsebegränsningar i aktieägaravtal verkanmot ondtroende förvärvare. Det ska även lyftas fram att det förefaller långtgående attobligationsrättsliga förpliktelser ska ges sakrättslig verkan, och därtill indirektaktiebolagsrättslig verkan, genom analogier från andra rättsområden med andra liknanderättigheter.239 Till och med HD verkar se det som långtgående att obligationsrättsligaförpliktelser ska ges sakrättslig verkan genom analogier från andra rättsområden, se förett praktiskt exempel det tidigare genomgångna rättsfallet NJA 2017 s. 289.5.3.3 FöretagsförvärvsperspektivetDet är troligen olämpligt, ur ett företagsförvärvsperspektiv, ifall vetskapen om enöverlåtelsebegräsning i ett aktieägaravtal ska belasta köparen vid ett privataktiebolagsförvärv. Köparen kan tänkas, ifall vetskapen om överlåtelsebegränsningar iaktieägaravtal är det som kommer belasta köparen, försöka undvika att få tillgång tillaktieägaravtalet.Ur ett företagsförvärvsperspektiv borde inte incitamenten minskas för köparen attordentligt undersöka köpeobjektet avseende existensen av exempelvis aktieägaravtal. Dethär eftersom en mer ordentligt genomförd företagsbesiktning och följaktligen merinförskaffad kunskap om målbolaget kan, i bästa fall, leda till att en mindre mängdmisslyckade förvärv sker. Sammanfattningsvis passar följaktligen tanken om att vetskap237Jfr med Sjöman, SvJT 2015 s. 831.Lindskog s. 288.239Jämför dock med Arvidsson s. 314.23869om överlåtelsebegränsningen s

lfelt, F, Pöyry, S Sigurjonsson, O, Nordisk bolagsstyrning En närstudie av ägarstyrning ochstyrelseprocesser i 36 storföretag, Stockholm School of Economics Institute forResearch 2016Stattin, D, Svernlöv, C, Introduktion till aktieägaravtal, 2 uppl, Norstedts Juridik AB2013 (Cit: Stattin Svernlöv)Stattin, D, Takeover - Offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden enligt svenskrätt, 2 upplagan, Thomson Reuters Professional AB 2009 (Cit: Stattin)Svernlöv, C, Aktiebolagslagen. En översikt, 1 uppl, Norstedts Juridik AB 2014 (Cit:Svernlöv)80Westin, G, Bolagsrätt och avtalsrätt Några tankar om två kolliderande områden, NyJuridik s. 1436Svenska domstolarHögsta domstolenNJA 1874 s. 389NJA 1906 s. 251NJA 1921 s. 290NJA 1924 s. 329NJA 1925 s. 80NJA 1938 s. 142NJA 1940 s. 297NJA 1958 s. 282NJA 1972 s. 29NJA 1976 s. 341NJA 1978 s. 214NJA 1981 s. 897NJA 1990 s. 18NJA 2011 s. 429NJA 2015 s. 1040NJA 2016 s. 51NJA 2016 s. 288NJA 2017 s. 289Utländska domstolarDanska rättsfallUfR 1923 s. 63681

ten inte ska överlåta sinrättighet vidare alltså att avtala om ett överlåtelseförbud. Men begränsar detta den friaöverlåtbarheten Vad händer om avtalsparter väljer att överlåta rättigheterna i strid medöverlåtelseförbudDe nyss nämnda frågorna har varit omdebatterade.2 På senare tid har även Högstadomstolen (HD) haft anledning att göra inspel i debatten genom en rad avgöranden däravtalade överlåtelseförbud har förekommit.3 Trots detta anses rättsläget för avtaladeöverlåtelseförbud vara förenat med oklarheter. 41.2ProblembeskrivningDet finns i regel inget hinder mot att avtala om överlåtelseförbud. Ur en obligationsrättslig synpunkt är de alltså i allmänhet giltiga. Avtalade överlåtelseförbud ger dock123Jfr justitierådet Lindskogs tillägg för egen del i NJA 2009 s 570 (s 583 ff).Se särskilt Forssell (1976).NJA 2015 s 1040; NJA 2016 s 51; NJA 2016 s 288; NJA 2017 s 550; NJA 2021 s 622; NJA 2021 s709.4 Se bl a NJA 2017 s 289; Andrews (2022) s 372 ff; Munukka (2016) s 285 ff; Persson (2019) s 12ff; Sjöman (2018) s 66 ff; Strömgren Zackariasson (2021) s 251 ff.1upphov till principkonflikter och en rad sakrättsliga frågeställningar samt vissa skadeståndsrättsliga. Vad gäller principkonflikter handlar det främst om var avtalsfrihetenslutar och den fria överlåtbarheten av rättigheter börjar. Om inte avtalsfriheten tyglasskulle nämligen avtalade överlåtelseförbud kunna omintetgöra principen om rättighetersfria överlåtbarhet.De sakrättsliga frågeställningarna uppkommer i anledning av denna principkonflikt. Iallmänhet kan det beskrivas så att avtalade överlåtelseförbud ger upphov till olika typerav tredjemanskonflikter. Alltså konflikter mellan den som uppställer ett överlåtelseförbud och antingen:1) den som har förvärvat den rättighet som omfattas av förbudet; eller2) borgenärskollektivet för den som åtog sig att leva upp till överlåtelseförbudet.Konfl

eende betingelsens fortsatta verkan somförfogandeinskränkning gentemot C. 32 Istället för fortlevnad använder HD uttrycket atten förfogandesinskränkning följer med egendomen.33 I den fortsatta framställningenkommer jag att använda båda benämningarna.2.6SammanfattningSyftet med detta kapitel är att introducera läsaren till centrala aspekter.Sammanfattningsvis kan följande sägas. �verlåtelseförbud är en typ av betingelse ochbetingelser ingår inte i vad som traditionellt sett har betraktas som sakrätter. Frågan ärom överlåtelseförbud, så som betingelser, trots detta kan vinna sakrättsligt skydd. Meddetta avses att en förfogandeinskränkning, uppställd av A i förhållande till B, har verkangentemot C i form av att C:s förvärv är ogiltigt och/eller att C själv är bunden avförfogandeinskränkningen.313233Se särskilt NJA 2021 s 709 p 11. Jfr Strömgren Zackariasson (2021) s 257.Jfr Strömgren Zackariasson (2021) s 257 ff.NJA 2017 s 289 p 10 och 12; NJA 2021 s 709 p 11 och 16.123�verlåtelseförbud innebörd, intressen ochargument3.1InledningI det föregående kapitlet redogjordes det för några allmänna sakrättsliga utgångspunkter. Syftet med detta kapitel är att ge läsaren mer fördjupad förståelse föröverlåtelseförbud: varför de avtalas, varför det sker överträdelser och argumenten föroch mot sakrättslig verkan av överlåtelseförbud. Vidare ska jag förklara vad som idenna uppsats avses med begreppet överlåtelseförbud. Kapitlet är disponerat så attbegreppet överlåtelseförbud behandlas först. Efter det behandlas anledningarna tilluppställanden samt överträdelser. Därefter redogör jag för generella argumentbeträffande sakrättslig verkan. Avslutningsvis följer en kortfattad sammanfattning avslutsatser.3.2�verlåtelseförbud definition och typologiDet finns ingen allmän exakt definition av överlåtelseförbud. I regel är dettaoproblematiskt

�verlåtelseförbud finns i många former. Som nämnts kan de vara totala ellerpartiella. En fullständig uppräkning är inte möjlig, men en generell indelning ska görasav några typer av avtalade överlåtelseförbud.391) Generella överlåtelseförbud:40 är sådana villkor som enbart anger att en part inteäger att överlåta en viss rättighet för viss tid;2) Samtyckesförbehåll: 41 är sådana villkor som föreskriver att en part inte utan denandre partens samtycke äger att överlåta en viss rättighet;3) Hembudsförbehåll:42 är sådana villkor som föreskriver att en part inte utan attförst erbjuda någon eller en viss krets personer att förvärva en rättighet äger attöverlåta en viss rättighet; och4) Förbehåll om förvärvarens avtalsinträde: är sådana villkor som föreskriver atten part måste tillse att den tilltänkte förvärvaren först inträder i ett avtal för attsenare äga att överlåta en viss rättighet.3738Jfr NJA 2011 s 429; NJA 2017 s 289; NJA 2018 s 335.Se Sjöberg (2007) s 108 ff, 179 ff och 302; Gregow (2021) s 74 ff och 166 ff; Walin (2010) s 175ff.39 Jfr Arvidsson (2010) s 156 f.40 Jfr NJA 1966 s 97; NJA 2015 s 1040.41 Jfr NJA 1993 s 529. Egentligen är det inte någon större skillnad mellan ett generellt förbud ochsamtyckesförbehåll, eftersom parterna disponerar över avtalet och således alltid kan ändravillkoren. Samtyckesförbehållen kan måhända uppfattas som mindre inskränkande då de impliceraratt samtycke kommer att lämnas i vissa fall.42 Jfr NJA 2021 s 709. I sammanhanget kan det vara lämpligt att påpeka skillnaden mot option. Enoption konstrueras istället som en rätt för någon att förvärva egendom som ett slags svävandeanbud som väntar på accept medan ett hembudsförbehåll konstrueras som en skyldighet förägaren att lämna anbud.143.3Anledningar till att överlåtelseförbud uppställs3.3.1InledningSyftet med ett överlåtelseförbud är tä

menten om ekonomisk effektivitet är rättsekonomiska i grunden. Såtillvidaföreligger det alltså en viss överlappning, mellan argument som anförs för att beskrivarätten och argument som anförs för att utvärdera rätten i denna uppsats. Anledningen tilldenna överlappning är omsättningsintresset och i allmänhet borde överlappningen intevålla större metodologiska problem.Det första ekonomiska argumentet härstammar ur principen om sakrättens numerusclausus. Det kan alltså anföras att betingelser generellt sett är av liten betydelse församhällets rättshandlande.62 I linje med detta kan det vidare anföras att sakrättsligtskydd för A:s betingelse skulle leda till mer skada än nytta därför att värdet av A:sbetingelse är mindre än C:s rätt till en obelastad egendom.63585960616263Se Hoffr�n (2011) s 79.Hessler (1973) s 283; Nial (1940) s 681.Jfr justitierådet Håstads tillägg för egen del i NJA 2008 s 733 (s 738).Jfr tingsrätten i NJA 2017 s 289.Jfr Hessler (1973) s 82.Se Hoffr�n (2011) s 9 f.20Ytterligare ett argument handlar om risken för tvister och den kostnad detta skulleinnebära. Det kan nämligen hävdas att en ordning med relativt skydd för betingelserskulle leda till tvister om god och ond tro.643.6Sammanfattande slutsatserDetta kapitel syftar till att ge läsaren fördjupad förståelse för överlåtelseförbud.Sammanfattningsvis kan det följande sägas. Det finns ingen allmän exakt definition avöverlåtelseförbud. För att hantera det faktum att det för vissa typer av egendom finnssärskilda överlåtelseformer, avser begreppet överlåtelseförbud i denna uppsats sådanaavtalade villkor som reglerar den generella överlåtbarheten av egendom.Anledningarna till uppställande av överlåtelseförbud varierar beroende på arten avtransaktion mellan A och B. De bakomliggande intressena kan vara generellagäldenärsintressen,intressenvidandelsrätter,sentimentalaintressensamt

aB). I gåvobrevet fanns en föreskrift om att andelarna inte fick säljas utan atthembudsskyldighet till övriga gåvotagare eller deras lagliga arvingar hadeiakttagits, samt att dessa kunde lösa ut andelar mot ett lösenbelopp baserat påandelens del i fastighetens taxeringsvärde (hembudsklausulen). C, ett barn till enav de ovannämnda döttrarna B (och således barnbarn till A), förvärvade senare enandel av fastigheten genom gåva från sin mor (B) utan förbehåll förhembudsklausulen. Efter att en tvist uppkom mellan C och X, ett annat barn tilldöttrarna B (alltså ett annat barnbarn till A), väckte C talan och yrkade attdomstolen skulle fastställa att C inte var bunden av hembudsklausulen. Tvisten imålet gällde alltså huruvida C var bunden av hembudsklausulen gentemot övrigadelägare.HD inledde med att konstatera att utgångspunkten är attförfogandeinskränkningar endast är av obligationsrättslig karaktär. 111 Härhänvisades till NJA 1949 s 645 och NJA 2017 s 289112. Emellertid framhöll HDatt vissa förfogandeinskränkningar kan ha verkan gentemot tredjeman och att omså är fallet, och i så fall i vilken utsträckning, beror på bland annat vilken typ avegendom som omfattas samt vilken typ av belastning det rör sig om.113 Vidareanförde domstolen att det i förevarande mål fanns anledning att särskilt behandlamöjligheten att överlåta fast egendom genom gåva under förfogandeinskränkningar. De förfogandeinskränkningar som HD tog fasta på var generellaöverlåtelseförbud, samtyckesförbehåll samt hembudsförbehåll.114Därefter diskuterade HD vilka rättsföljder som kan vara aktuella för det fall attbetingelser har verkan mot tredjeman. Domstolen tog upp ogiltighet men framhöllatt det även kan vara en fråga huruvida en förfogandesinkränkning kan följa medegendom och således tillerkännas fortlevnad gentemot tredjeman.115 I dettasammanhang lyfte HD även att det kan vara naturligt att jämföra med vad somgäl

.NJA 2021 s 709 p 1415.NJA 2021 s 709 p 16.NJA 2021 s 709 p 17.NJA 2021 s 709 p 18.NJA 2021 s 709 p 19.NJA 2021 s 709 p 2024.36förekomma. I 2021 års avgörande gick HD emellertid längre och anförde attförfogandeinskränkningar kopplade till fast eller lös egendom normalt endast är avobligationsrättslig karaktär. Vidare utvecklade HD det ifrågavarande undantaget utifråntre aspekter. För det första anförde HD att typen av rättighet och typen villkor är avbetydelse för frågan om ett undantag föreligger. För det andra anförde HD att detfaktum att överlåtelseförbud har verkan mot B:s borgenärer vid benefika transaktionerär att se som ett undantag. För det tredje och sista avgjorde HD att det inte var aktuelltmed ett undantag i form av fortlevnad av ett överlåtelseförbud som hade uppställts vidgåva.NJA 2021 s 709 är det senaste i raden av ett antal HD-avgöranden om betingelser irelation till andelar av fast egendom. Ett av dem är NJA 2017 s 289, vartill HD i 2021års fall hänvisar upprepade gånger. 2021 års fall bör därför ses i ljuset av dessa andrafastighetsrättsliga avgöranden. Med hänsyn till detta ska de andra avgörandena ombetingelser i relation till andelar av fast egendom anges i det följande.NJA 2017 s 289, Gåvovillkoret om samaganderattslagen, handlade omsakrättslig verkan av ett förbud att åberopa och göra gällande reglerna i lagen(1904:48 s 1) om samäganderätt (samäganderättslagen) som hade uppställts vidgåva av andelar av fast egendom. Frågan var om villkoret följde med egendomenoch således hindrade C från att ansöka om att fastigheten skulle utbjudas tillförsäljning på offentlig auktion i enlighet med 6 samäganderättslagen. HDanförde att förfogandeinskränkningar principiellt endast är av obligationsrättsligbeskaffenhet och således normalt inte binder den som senare förvärvaregendomen eller annars är tredjeman (C).124 Emellertid framhöll domstol

malt endast är avobligationsrättslig karaktär. Vidare utvecklade HD det ifrågavarande undantaget utifråntre aspekter. För det första anförde HD att typen av rättighet och typen villkor är avbetydelse för frågan om ett undantag föreligger. För det andra anförde HD att detfaktum att överlåtelseförbud har verkan mot B:s borgenärer vid benefika transaktionerär att se som ett undantag. För det tredje och sista avgjorde HD att det inte var aktuelltmed ett undantag i form av fortlevnad av ett överlåtelseförbud som hade uppställts vidgåva.NJA 2021 s 709 är det senaste i raden av ett antal HD-avgöranden om betingelser irelation till andelar av fast egendom. Ett av dem är NJA 2017 s 289, vartill HD i 2021års fall hänvisar upprepade gånger. 2021 års fall bör därför ses i ljuset av dessa andrafastighetsrättsliga avgöranden. Med hänsyn till detta ska de andra avgörandena ombetingelser i relation till andelar av fast egendom anges i det följande.NJA 2017 s 289, Gåvovillkoret om samaganderattslagen, handlade omsakrättslig verkan av ett förbud att åberopa och göra gällande reglerna i lagen(1904:48 s 1) om samäganderätt (samäganderättslagen) som hade uppställts vidgåva av andelar av fast egendom. Frågan var om villkoret följde med egendomenoch således hindrade C från att ansöka om att fastigheten skulle utbjudas tillförsäljning på offentlig auktion i enlighet med 6 samäganderättslagen. HDanförde att förfogandeinskränkningar principiellt endast är av obligationsrättsligbeskaffenhet och således normalt inte binder den som senare förvärvaregendomen eller annars är tredjeman (C).124 Emellertid framhöll domstolen att[olika sakrättsliga hänsyn kan behöva tas beroende på vad för slags villkor detrör sig om.125 Vidare anförde HD att skälen för ett särskilt borgenärsskydd vidbenefika förvärv inte gör sig gällande vid bedömningen av om en ny förvärvareockså ska vara bunde

nhet och således normalt inte binder den som senare förvärvaregendomen eller annars är tredjeman (C).124 Emellertid framhöll domstolen att[olika sakrättsliga hänsyn kan behöva tas beroende på vad för slags villkor detrör sig om.125 Vidare anförde HD att skälen för ett särskilt borgenärsskydd vidbenefika förvärv inte gör sig gällande vid bedömningen av om en ny förvärvareockså ska vara bunden.126 HD tog senare upp inskrivningsrättslig praxis ochmenade att detta inte kunde läggas till grund för slutsatser om sakrättsligverkan. 127 Sedan betonade HD betydelsen av omsättningsintresset och menade att[en ordning där villkoret utan vidare följer med egendomen vid försäljning kanske i flera led [uppenbart skulle hämma den fria omsättningen.128 Härtycks HD särskilt ha betonat problematiken med fortlevnad som rättsföljd.129Vidare menade domstolen att konsekvensen av en ordning med fortlevnad skulle124125126127128129NJA 2017 s 289 p 8.NJA 2017 s 289 p 8.NJA 2017 s 289 p 12.NJA 2017 s 289 p 11. Se om NJA 1981 s 897 och NJA 1990 s 18 i avsnitt 4.4.3.1 nedan.NJA 2017 s 289 p 12. Mindre grammatisk ändring.Jfr Strömgren Zackariasson (2021) s 257 f.37vara svår att överblicka. Slutligen fann HD därför att det saknades anledning attavvika från utgångspunkten om enbart obligationsrättslig verkan oavsett ond ellergod tro.130 HD avslog alltså överklagan avseende beslutet att utbjuda fastighetentill försäljning på offentlig auktion.131NJA 2017 s 550, Samägandet och hembudet, handlade om verkan av enhembudsklausul. Bakgrunden var att A hade överlåtit en andel av en fastighet tillX genom ett gåvobrev med villkoret att andelen endast fick säljas fritt efter attsamtliga delägare av fastigheten erbjudits att förvärva andelen. Senare köpte Xytterligare en andel från Y utan något sådant villkor eller förbehåll därom. Xansökte sedan om försäljning på offentlig auktion enl

rmalt inte binder den som senare förvärvaregendomen eller annars är tredjeman (C).124 Emellertid framhöll domstolen att[olika sakrättsliga hänsyn kan behöva tas beroende på vad för slags villkor detrör sig om.125 Vidare anförde HD att skälen för ett särskilt borgenärsskydd vidbenefika förvärv inte gör sig gällande vid bedömningen av om en ny förvärvareockså ska vara bunden.126 HD tog senare upp inskrivningsrättslig praxis ochmenade att detta inte kunde läggas till grund för slutsatser om sakrättsligverkan. 127 Sedan betonade HD betydelsen av omsättningsintresset och menade att[en ordning där villkoret utan vidare följer med egendomen vid försäljning kanske i flera led [uppenbart skulle hämma den fria omsättningen.128 Härtycks HD särskilt ha betonat problematiken med fortlevnad som rättsföljd.129Vidare menade domstolen att konsekvensen av en ordning med fortlevnad skulle124125126127128129NJA 2017 s 289 p 8.NJA 2017 s 289 p 8.NJA 2017 s 289 p 12.NJA 2017 s 289 p 11. Se om NJA 1981 s 897 och NJA 1990 s 18 i avsnitt 4.4.3.1 nedan.NJA 2017 s 289 p 12. Mindre grammatisk ändring.Jfr Strömgren Zackariasson (2021) s 257 f.37vara svår att överblicka. Slutligen fann HD därför att det saknades anledning attavvika från utgångspunkten om enbart obligationsrättslig verkan oavsett ond ellergod tro.130 HD avslog alltså överklagan avseende beslutet att utbjuda fastighetentill försäljning på offentlig auktion.131NJA 2017 s 550, Samägandet och hembudet, handlade om verkan av enhembudsklausul. Bakgrunden var att A hade överlåtit en andel av en fastighet tillX genom ett gåvobrev med villkoret att andelen endast fick säljas fritt efter attsamtliga delägare av fastigheten erbjudits att förvärva andelen. Senare köpte Xytterligare en andel från Y utan något sådant villkor eller förbehåll därom. Xansökte sedan om försäljning på offentlig auktion enligt 6 samägander

n som senare förvärvaregendomen eller annars är tredjeman (C).124 Emellertid framhöll domstolen att[olika sakrättsliga hänsyn kan behöva tas beroende på vad för slags villkor detrör sig om.125 Vidare anförde HD att skälen för ett särskilt borgenärsskydd vidbenefika förvärv inte gör sig gällande vid bedömningen av om en ny förvärvareockså ska vara bunden.126 HD tog senare upp inskrivningsrättslig praxis ochmenade att detta inte kunde läggas till grund för slutsatser om sakrättsligverkan. 127 Sedan betonade HD betydelsen av omsättningsintresset och menade att[en ordning där villkoret utan vidare följer med egendomen vid försäljning kanske i flera led [uppenbart skulle hämma den fria omsättningen.128 Härtycks HD särskilt ha betonat problematiken med fortlevnad som rättsföljd.129Vidare menade domstolen att konsekvensen av en ordning med fortlevnad skulle124125126127128129NJA 2017 s 289 p 8.NJA 2017 s 289 p 8.NJA 2017 s 289 p 12.NJA 2017 s 289 p 11. Se om NJA 1981 s 897 och NJA 1990 s 18 i avsnitt 4.4.3.1 nedan.NJA 2017 s 289 p 12. Mindre grammatisk ändring.Jfr Strömgren Zackariasson (2021) s 257 f.37vara svår att överblicka. Slutligen fann HD därför att det saknades anledning attavvika från utgångspunkten om enbart obligationsrättslig verkan oavsett ond ellergod tro.130 HD avslog alltså överklagan avseende beslutet att utbjuda fastighetentill försäljning på offentlig auktion.131NJA 2017 s 550, Samägandet och hembudet, handlade om verkan av enhembudsklausul. Bakgrunden var att A hade överlåtit en andel av en fastighet tillX genom ett gåvobrev med villkoret att andelen endast fick säljas fritt efter attsamtliga delägare av fastigheten erbjudits att förvärva andelen. Senare köpte Xytterligare en andel från Y utan något sådant villkor eller förbehåll därom. Xansökte sedan om försäljning på offentlig auktion enligt 6 samäganderättslagen,varvid e

varegendomen eller annars är tredjeman (C).124 Emellertid framhöll domstolen att[olika sakrättsliga hänsyn kan behöva tas beroende på vad för slags villkor detrör sig om.125 Vidare anförde HD att skälen för ett särskilt borgenärsskydd vidbenefika förvärv inte gör sig gällande vid bedömningen av om en ny förvärvareockså ska vara bunden.126 HD tog senare upp inskrivningsrättslig praxis ochmenade att detta inte kunde läggas till grund för slutsatser om sakrättsligverkan. 127 Sedan betonade HD betydelsen av omsättningsintresset och menade att[en ordning där villkoret utan vidare följer med egendomen vid försäljning kanske i flera led [uppenbart skulle hämma den fria omsättningen.128 Härtycks HD särskilt ha betonat problematiken med fortlevnad som rättsföljd.129Vidare menade domstolen att konsekvensen av en ordning med fortlevnad skulle124125126127128129NJA 2017 s 289 p 8.NJA 2017 s 289 p 8.NJA 2017 s 289 p 12.NJA 2017 s 289 p 11. Se om NJA 1981 s 897 och NJA 1990 s 18 i avsnitt 4.4.3.1 nedan.NJA 2017 s 289 p 12. Mindre grammatisk ändring.Jfr Strömgren Zackariasson (2021) s 257 f.37vara svår att överblicka. Slutligen fann HD därför att det saknades anledning attavvika från utgångspunkten om enbart obligationsrättslig verkan oavsett ond ellergod tro.130 HD avslog alltså överklagan avseende beslutet att utbjuda fastighetentill försäljning på offentlig auktion.131NJA 2017 s 550, Samägandet och hembudet, handlade om verkan av enhembudsklausul. Bakgrunden var att A hade överlåtit en andel av en fastighet tillX genom ett gåvobrev med villkoret att andelen endast fick säljas fritt efter attsamtliga delägare av fastigheten erbjudits att förvärva andelen. Senare köpte Xytterligare en andel från Y utan något sådant villkor eller förbehåll därom. Xansökte sedan om försäljning på offentlig auktion enligt 6 samäganderättslagen,varvid en tvist uppkom med ö

[olika sakrättsliga hänsyn kan behöva tas beroende på vad för slags villkor detrör sig om.125 Vidare anförde HD att skälen för ett särskilt borgenärsskydd vidbenefika förvärv inte gör sig gällande vid bedömningen av om en ny förvärvareockså ska vara bunden.126 HD tog senare upp inskrivningsrättslig praxis ochmenade att detta inte kunde läggas till grund för slutsatser om sakrättsligverkan. 127 Sedan betonade HD betydelsen av omsättningsintresset och menade att[en ordning där villkoret utan vidare följer med egendomen vid försäljning kanske i flera led [uppenbart skulle hämma den fria omsättningen.128 Härtycks HD särskilt ha betonat problematiken med fortlevnad som rättsföljd.129Vidare menade domstolen att konsekvensen av en ordning med fortlevnad skulle124125126127128129NJA 2017 s 289 p 8.NJA 2017 s 289 p 8.NJA 2017 s 289 p 12.NJA 2017 s 289 p 11. Se om NJA 1981 s 897 och NJA 1990 s 18 i avsnitt 4.4.3.1 nedan.NJA 2017 s 289 p 12. Mindre grammatisk ändring.Jfr Strömgren Zackariasson (2021) s 257 f.37vara svår att överblicka. Slutligen fann HD därför att det saknades anledning attavvika från utgångspunkten om enbart obligationsrättslig verkan oavsett ond ellergod tro.130 HD avslog alltså överklagan avseende beslutet att utbjuda fastighetentill försäljning på offentlig auktion.131NJA 2017 s 550, Samägandet och hembudet, handlade om verkan av enhembudsklausul. Bakgrunden var att A hade överlåtit en andel av en fastighet tillX genom ett gåvobrev med villkoret att andelen endast fick säljas fritt efter attsamtliga delägare av fastigheten erbjudits att förvärva andelen. Senare köpte Xytterligare en andel från Y utan något sådant villkor eller förbehåll därom. Xansökte sedan om försäljning på offentlig auktion enligt 6 samäganderättslagen,varvid en tvist uppkom med övriga delägare. HD uttalade härvid attförfogandeinskränkningar i vissa fall ges

ndom. Bakgrunden var att Agenom gåva hade överlåtit andelar av en fastighet till X vid olika tillfällen. Viddet senare tillfället var gåvan förenad med ett överlåtelseförbud. X ansökte sedanförsäljning av fastigheten på offentlig auktion enligt 13 lagen (1989:31) omförvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter. HD uttalade att [förfogandebegränsningar, bl a överlåtelseförbud, i samband med gåva av fast egendom hargodtagits av rättsordningen åtminstone i vissa fall och är då bindande förmottagaren.134 HD tog sedan upp NJA 2017 s 550 och anförde att denrättsgrundsats som fastslogs där, med hänsyn till omsättningsintresset, även bordegälla i ett fall som målet gällde.135 Alltså gällde överlåtelseförbudet uppställt vidgåvan av den senare andelen inte i förhållande till tidigare förvärvade andelar.Således kunde förvärvaren X få till stånd en offentlig auktion.NJA 2021 s 709 komplimenterar det tidigare avgörandet NJA 2017 s 289 i bemärkelsenatt 2021 års fall behandlar vad som gäller för ett överlåtelseförbud då bådeöverlåtelserna mellan A och B och mellan B och C är benefika. Det rör sig förvisso omolika villkor, men sammantaget ger avgörandena bilden av att det inte spelar någon rollom den senare förvärvaren gör ett benefikt eller oneröst förvärv, fortlevnad tillerkännsändå inte. 2021 års fall komplimenterar även NJA 2017 s 289 i bemärkelsen attresonemangen i 2017 års fall utvecklas i det efterkommande avgörandet.130131132133134135NJA 2017 s 289 p 1213.NJA 2017 s 289 p 15.NJA 2017 s 550 p 13.NJA 2017 s 550 p 1619.NJA 2018 s 335 p 11.NJA 2018 s 335 p 1516.38Ses NJA 2021 s 709 i ljuset av de tidigare fastighetsrättsliga avgörandena kan detvidare konstateras att den regel som HD uppställde i NJA 2015 s 1040 har en meraallmän räckvidd. Domstolen har gått ifrån att uttala sig om sakrättslig verkan i inskränktbemärkelse då i förhå

t egendom hargodtagits av rättsordningen åtminstone i vissa fall och är då bindande förmottagaren.134 HD tog sedan upp NJA 2017 s 550 och anförde att denrättsgrundsats som fastslogs där, med hänsyn till omsättningsintresset, även bordegälla i ett fall som målet gällde.135 Alltså gällde överlåtelseförbudet uppställt vidgåvan av den senare andelen inte i förhållande till tidigare förvärvade andelar.Således kunde förvärvaren X få till stånd en offentlig auktion.NJA 2021 s 709 komplimenterar det tidigare avgörandet NJA 2017 s 289 i bemärkelsenatt 2021 års fall behandlar vad som gäller för ett överlåtelseförbud då bådeöverlåtelserna mellan A och B och mellan B och C är benefika. Det rör sig förvisso omolika villkor, men sammantaget ger avgörandena bilden av att det inte spelar någon rollom den senare förvärvaren gör ett benefikt eller oneröst förvärv, fortlevnad tillerkännsändå inte. 2021 års fall komplimenterar även NJA 2017 s 289 i bemärkelsen attresonemangen i 2017 års fall utvecklas i det efterkommande avgörandet.130131132133134135NJA 2017 s 289 p 1213.NJA 2017 s 289 p 15.NJA 2017 s 550 p 13.NJA 2017 s 550 p 1619.NJA 2018 s 335 p 11.NJA 2018 s 335 p 1516.38Ses NJA 2021 s 709 i ljuset av de tidigare fastighetsrättsliga avgörandena kan detvidare konstateras att den regel som HD uppställde i NJA 2015 s 1040 har en meraallmän räckvidd. Domstolen har gått ifrån att uttala sig om sakrättslig verkan i inskränktbemärkelse då i förhållande till fordringar grundade i ömsesidiga avtal till att uttalasig om sakrättslig verkan i vidare bemärkelse (jfr särskilt NJA 2015 s 1040 p 1114 ochNJA 2017 s 289 p 8). HD:s resonemang i denna fråga verkar av allt att döma ansluta tillden ordning som Karlgren argumenterade för i sitt tillägg till NJA 1949 s 645.136 Detkan även noteras att HD genomgående hänvisar till 1949 års avgörande.Det kan vidare konstate

2017 s 550 och anförde att denrättsgrundsats som fastslogs där, med hänsyn till omsättningsintresset, även bordegälla i ett fall som målet gällde.135 Alltså gällde överlåtelseförbudet uppställt vidgåvan av den senare andelen inte i förhållande till tidigare förvärvade andelar.Således kunde förvärvaren X få till stånd en offentlig auktion.NJA 2021 s 709 komplimenterar det tidigare avgörandet NJA 2017 s 289 i bemärkelsenatt 2021 års fall behandlar vad som gäller för ett överlåtelseförbud då bådeöverlåtelserna mellan A och B och mellan B och C är benefika. Det rör sig förvisso omolika villkor, men sammantaget ger avgörandena bilden av att det inte spelar någon rollom den senare förvärvaren gör ett benefikt eller oneröst förvärv, fortlevnad tillerkännsändå inte. 2021 års fall komplimenterar även NJA 2017 s 289 i bemärkelsen attresonemangen i 2017 års fall utvecklas i det efterkommande avgörandet.130131132133134135NJA 2017 s 289 p 1213.NJA 2017 s 289 p 15.NJA 2017 s 550 p 13.NJA 2017 s 550 p 1619.NJA 2018 s 335 p 11.NJA 2018 s 335 p 1516.38Ses NJA 2021 s 709 i ljuset av de tidigare fastighetsrättsliga avgörandena kan detvidare konstateras att den regel som HD uppställde i NJA 2015 s 1040 har en meraallmän räckvidd. Domstolen har gått ifrån att uttala sig om sakrättslig verkan i inskränktbemärkelse då i förhållande till fordringar grundade i ömsesidiga avtal till att uttalasig om sakrättslig verkan i vidare bemärkelse (jfr särskilt NJA 2015 s 1040 p 1114 ochNJA 2017 s 289 p 8). HD:s resonemang i denna fråga verkar av allt att döma ansluta tillden ordning som Karlgren argumenterade för i sitt tillägg till NJA 1949 s 645.136 Detkan även noteras att HD genomgående hänvisar till 1949 års avgörande.Det kan vidare konstateras att HD, istället för sakrättsligt skydd, i NJA 2021 s 709har hänvisat A till möjligheten att tillgripa kontraktsrättsliga

t denrättsgrundsats som fastslogs där, med hänsyn till omsättningsintresset, även bordegälla i ett fall som målet gällde.135 Alltså gällde överlåtelseförbudet uppställt vidgåvan av den senare andelen inte i förhållande till tidigare förvärvade andelar.Således kunde förvärvaren X få till stånd en offentlig auktion.NJA 2021 s 709 komplimenterar det tidigare avgörandet NJA 2017 s 289 i bemärkelsenatt 2021 års fall behandlar vad som gäller för ett överlåtelseförbud då bådeöverlåtelserna mellan A och B och mellan B och C är benefika. Det rör sig förvisso omolika villkor, men sammantaget ger avgörandena bilden av att det inte spelar någon rollom den senare förvärvaren gör ett benefikt eller oneröst förvärv, fortlevnad tillerkännsändå inte. 2021 års fall komplimenterar även NJA 2017 s 289 i bemärkelsen attresonemangen i 2017 års fall utvecklas i det efterkommande avgörandet.130131132133134135NJA 2017 s 289 p 1213.NJA 2017 s 289 p 15.NJA 2017 s 550 p 13.NJA 2017 s 550 p 1619.NJA 2018 s 335 p 11.NJA 2018 s 335 p 1516.38Ses NJA 2021 s 709 i ljuset av de tidigare fastighetsrättsliga avgörandena kan detvidare konstateras att den regel som HD uppställde i NJA 2015 s 1040 har en meraallmän räckvidd. Domstolen har gått ifrån att uttala sig om sakrättslig verkan i inskränktbemärkelse då i förhållande till fordringar grundade i ömsesidiga avtal till att uttalasig om sakrättslig verkan i vidare bemärkelse (jfr särskilt NJA 2015 s 1040 p 1114 ochNJA 2017 s 289 p 8). HD:s resonemang i denna fråga verkar av allt att döma ansluta tillden ordning som Karlgren argumenterade för i sitt tillägg till NJA 1949 s 645.136 Detkan även noteras att HD genomgående hänvisar till 1949 års avgörande.Det kan vidare konstateras att HD, istället för sakrättsligt skydd, i NJA 2021 s 709har hänvisat A till möjligheten att tillgripa kontraktsrättsliga lösningar och krävaskad

Det rör sig förvisso omolika villkor, men sammantaget ger avgörandena bilden av att det inte spelar någon rollom den senare förvärvaren gör ett benefikt eller oneröst förvärv, fortlevnad tillerkännsändå inte. 2021 års fall komplimenterar även NJA 2017 s 289 i bemärkelsen attresonemangen i 2017 års fall utvecklas i det efterkommande avgörandet.130131132133134135NJA 2017 s 289 p 1213.NJA 2017 s 289 p 15.NJA 2017 s 550 p 13.NJA 2017 s 550 p 1619.NJA 2018 s 335 p 11.NJA 2018 s 335 p 1516.38Ses NJA 2021 s 709 i ljuset av de tidigare fastighetsrättsliga avgörandena kan detvidare konstateras att den regel som HD uppställde i NJA 2015 s 1040 har en meraallmän räckvidd. Domstolen har gått ifrån att uttala sig om sakrättslig verkan i inskränktbemärkelse då i förhållande till fordringar grundade i ömsesidiga avtal till att uttalasig om sakrättslig verkan i vidare bemärkelse (jfr särskilt NJA 2015 s 1040 p 1114 ochNJA 2017 s 289 p 8). HD:s resonemang i denna fråga verkar av allt att döma ansluta tillden ordning som Karlgren argumenterade för i sitt tillägg till NJA 1949 s 645.136 Detkan även noteras att HD genomgående hänvisar till 1949 års avgörande.Det kan vidare konstateras att HD, istället för sakrättsligt skydd, i NJA 2021 s 709har hänvisat A till möjligheten att tillgripa kontraktsrättsliga lösningar och krävaskadestånd. Detta är ett argument om systematik och ligger även i linje med HD:sdomskäl i avgörandena om penningfordringar. Alltså tycks HD i allmänhet mena att A:srätt till skadestånd är ett tillräckligt skydd. HD:s argument i NJA 2021 s 709 ombristande synbarhet i fråga om inskrivna villkor och inlåsningseffekter är vidare atthänföra till argument om ekonomisk effektivitet.4.4.2.3NJA 1966 s 97Till stöd för att överlåtelseförbud som utgångspunkt saknar sakrättslig verkan kan ävenNJA 1966 s 97 anföras. Enligt min mening talar dock domskälen

are principiella uttalanden om sakrättsligverkan av överlåtelseförbud i NJA 1993 s 529. Sammantaget är det därför minuppfattning att regeln är att överlåtelseförbud som utgångspunkt saknar verkan mot nyaförvärvare men att undantag kan förekomma. Denna slutsats ligger i linje med vadKarlgren argumenterade för i sitt tillägg i NJA 1949 s 645 samt anslutande ståndpunkteri doktrin.144 Slutsatsen ligger även i linje med uppfattningarna i doktrin beträffandeinnebörden av den praxis som har utvecklats sedan NJA 2015 s 1040.Persson menar att tidigare uppfattningar om att C:s fång skulle vara ogiltigt vidond tro är överspelade.145 Munukka menar att HD:s besked är entydigt på punktenatt förfogandeinskränkningar saknar verkan mot en ny förvärvare oavsett ondtro.146 Strömgren och Zackariasson menar att rättsläget är osäkert beträffande fastegendom; de anför att NJA 1993 s 529 talar för att överlåtelseförbud har verkanmot en ny förvärvare, men NJA 2017 s 289 talar emot.147 Lindskog anför att NJA2017 s 289 utgör ett starkt stöd för att betingelser i regel saknar verkan iomsättningshänseende.148Beträffande betydelsen av NJA 1993 s 529 i relation till senare rättspraxis är det enligtmin mening lämpligt att undersöka om prejudikatet kan utgöra ett undantag inom ramenför regeln om sakrättslig verkan. Detta återkommer jag till i nästa kapitel.143144145146147148NJA 2017 s 289 p 11; NJA 2021 s 709 p 9.Jfr avsnitt 4.2 ovan.Persson (2019) s 20 f och 27.Munukka (2017/18) s 777 f.Strömgren Zackariasson (2021) s 259.Lindskog (2019) vid 5.3.3 not 150.434.5Sammanfattande slutsatser och allmän diskussion4.5.1AllmäntSyftet med detta kapitel är att svara på uppsatsens första frågeställning: vad gäller iallmänhet vid den tredjemanskonflikt som uppkommer vid singularsuccession avrättigheter som omfattas av överlåtelseförbud Sammanfattningsvis kan följande sägas.Rättsläget har varit för

ningarna i doktrin beträffandeinnebörden av den praxis som har utvecklats sedan NJA 2015 s 1040.Persson menar att tidigare uppfattningar om att C:s fång skulle vara ogiltigt vidond tro är överspelade.145 Munukka menar att HD:s besked är entydigt på punktenatt förfogandeinskränkningar saknar verkan mot en ny förvärvare oavsett ondtro.146 Strömgren och Zackariasson menar att rättsläget är osäkert beträffande fastegendom; de anför att NJA 1993 s 529 talar för att överlåtelseförbud har verkanmot en ny förvärvare, men NJA 2017 s 289 talar emot.147 Lindskog anför att NJA2017 s 289 utgör ett starkt stöd för att betingelser i regel saknar verkan iomsättningshänseende.148Beträffande betydelsen av NJA 1993 s 529 i relation till senare rättspraxis är det enligtmin mening lämpligt att undersöka om prejudikatet kan utgöra ett undantag inom ramenför regeln om sakrättslig verkan. Detta återkommer jag till i nästa kapitel.143144145146147148NJA 2017 s 289 p 11; NJA 2021 s 709 p 9.Jfr avsnitt 4.2 ovan.Persson (2019) s 20 f och 27.Munukka (2017/18) s 777 f.Strömgren Zackariasson (2021) s 259.Lindskog (2019) vid 5.3.3 not 150.434.5Sammanfattande slutsatser och allmän diskussion4.5.1AllmäntSyftet med detta kapitel är att svara på uppsatsens första frågeställning: vad gäller iallmänhet vid den tredjemanskonflikt som uppkommer vid singularsuccession avrättigheter som omfattas av överlåtelseförbud Sammanfattningsvis kan följande sägas.Rättsläget har varit föremål för debatt i doktrin och är fortsatt föremål för diskussion.Där kan tre ståndpunkter urskiljas. Den ena är att betingelser som utgångspunkt saknarsakrättslig verkan, den andra att frågan är mera öppen och den tredje att betingelsergäller mot förvärvare i ond tro. Det har vidare diskuterats om något särskilt bör gälla vidbenefika transaktioner och vid kollusion.Lagstiftaren har i viss mån beaktat överlåtelseförbu

i ett fall även ska utveckla samtliga tänkbara undantag. 163 Därmedär den brännande frågan vilka undantag som kan tänkas.5.3�verlåtelseförbud vid benefika transaktioner5.3.1InledningEn särskild fråga som har diskuterats i doktrin är huruvida det har betydelse ifalltransaktionerna där överlåtelseförbud förekommer är benefika. Som har framgått ovanförekommer det även uttalanden i inskrivningsrättliga avgöranden av innebörden attöverlåtelseförbud har sakrättslig verkan i den mån de uppställs vid benefika överlåtelser.I samma riktning talar avgörandet i NJA 1993 s 529.164 Frågan är således om undantagfrån utgångspunkten finns för överlåtelseförbud vid benefika transaktioner.5.3.2En jämförelse med borgenärsskyddetVad gäller överlåtelseförbud är det klarlagt att sådana villkor gäller mot förvärvarensborgenärer i de fall förvärvaren har gjort ett benefikt förvärv. 165 Det motsatta gäller då160161162163NJA 2017 s 289 p 8; NJA 2021 s 709 p 8.NJA 2021 s 622 p 22.NJA 2017 s 289 p 9; NJA 2021 s 709 p 14.Jfr för det anförda Lindskog (2018) s 168 not 521. Sådana krav uppställs endast på tenterandestudenter.164 Se avsnitt 4.4.3.1 ovan.165 Se 5 kap 5 utsökningsbalk (1986:774). Se vidare NJA 1986 s 16; NJA 1991 s 376; NJA 2010 s390. Jfr Forssell (1976) s 180; Hessler (1973) s 464466; Håstad (2000) s 449 f.49förbehållet upptas vid en onerös transaktion.166 Ordningen motiveras av att det inte ärskadligt för borgenärer att gäldenärens gåvor inte ingår i ett exekutionsunderlag ingenförmögenhetsmassa i form av vederlag har ju lämnat gäldenären varvid rättsordningenbör respektera givarens vilja.167 Huruvida en liknande ordning skulle gälla mot en nyförvärvare framstår emellertid som oklart. Däremot står det klart att de intressen sommotiverar borgenärsskydd vid benefika förvärv integör siggällande vidomsättningsproblem.1685.3.3Uppfa

3 Därmedär den brännande frågan vilka undantag som kan tänkas.5.3�verlåtelseförbud vid benefika transaktioner5.3.1InledningEn särskild fråga som har diskuterats i doktrin är huruvida det har betydelse ifalltransaktionerna där överlåtelseförbud förekommer är benefika. Som har framgått ovanförekommer det även uttalanden i inskrivningsrättliga avgöranden av innebörden attöverlåtelseförbud har sakrättslig verkan i den mån de uppställs vid benefika överlåtelser.I samma riktning talar avgörandet i NJA 1993 s 529.164 Frågan är således om undantagfrån utgångspunkten finns för överlåtelseförbud vid benefika transaktioner.5.3.2En jämförelse med borgenärsskyddetVad gäller överlåtelseförbud är det klarlagt att sådana villkor gäller mot förvärvarensborgenärer i de fall förvärvaren har gjort ett benefikt förvärv. 165 Det motsatta gäller då160161162163NJA 2017 s 289 p 8; NJA 2021 s 709 p 8.NJA 2021 s 622 p 22.NJA 2017 s 289 p 9; NJA 2021 s 709 p 14.Jfr för det anförda Lindskog (2018) s 168 not 521. Sådana krav uppställs endast på tenterandestudenter.164 Se avsnitt 4.4.3.1 ovan.165 Se 5 kap 5 utsökningsbalk (1986:774). Se vidare NJA 1986 s 16; NJA 1991 s 376; NJA 2010 s390. Jfr Forssell (1976) s 180; Hessler (1973) s 464466; Håstad (2000) s 449 f.49förbehållet upptas vid en onerös transaktion.166 Ordningen motiveras av att det inte ärskadligt för borgenärer att gäldenärens gåvor inte ingår i ett exekutionsunderlag ingenförmögenhetsmassa i form av vederlag har ju lämnat gäldenären varvid rättsordningenbör respektera givarens vilja.167 Huruvida en liknande ordning skulle gälla mot en nyförvärvare framstår emellertid som oklart. Däremot står det klart att de intressen sommotiverar borgenärsskydd vid benefika förvärv integör siggällande vidomsättningsproblem.1685.3.3Uppfattningarna i doktrinI doktrin behandlas betydelsen av benef

y förvärvare iond tro, medan de framhåller att osäkerhet annars råder.169 Till stöd för en sådanordning kan det anföras att en givares vilja är värd att skydda. Givaren har inte krävt ettvederlag men uppställt en förfogandeinskränkning. Det kan då antas att förfogandeinskränkningen var av stor betydelse för givaren och respekten för förbudet var enväsentlig förutsättning för överlåtelsen. 170 Som skäl för sin ståndpunkt hänvisar Hesslertill vad som gäller då en förvaltare av en stiftelse eller en destinatär förfogar överstiftelsens egendom i strid med förvaltarskapet respektive förordnandet. 171 Stiftelser kanvidare i allmänhet beskrivas som en association där egendomsmassa förvaltas för166167NJA 1974 s 376; NJA 1991 s 376; NJA 1993 s 468; NJA 1998 s 135; NJA 2010 s 390.Se särskilt NJA 2007 s 455 där HD i plenum antog föredragandens förslag om att avvika från etttidigare avgörande med hänsyn till denna typ av problematik. NJA 2017 s 289 p 9; NJA 2021 s 709p 14; jfr Håstad (2000) s 451. I sammanhanget kan det även nämnas att endast ettutmätningsförbud uppställt i en benefik överlåtelse inte har ansett gälla mot förvärvarensborgenärer eftersom det stod förvärvaren fritt att överlåta egendomen vidare: NJA 1915 s 194.168 NJA 2017 s 289 p 9; NJA 2021 s 709 p 14; Håstad (2000) s 451.169 Hessler (1973) s 465 och 467 f; Håstad (2000) s 450 f. Lindskog (2018) s 164 och 168 not 521.170 Teleman (2015/16) s 824 f.171 Hessler (1952) s 101 och 120 f. Hessler (1973) s 465 not 62.50benefika ändamål och de uppkommer genom förordnanden i samband med gåvor ochtestamenten.172Vad gäller betydelsen av att transaktionen mellan B och C är benefik är ett argumentatt transaktionen bör jämställas med universalsuccession. Det finns stora likheter mellantransaktionerna i så måtto att de båda i princip är vederlagsfria och att förvärvaren oftastär någon med nära bekantskap till överlåtar

för givaren och respekten för förbudet var enväsentlig förutsättning för överlåtelsen. 170 Som skäl för sin ståndpunkt hänvisar Hesslertill vad som gäller då en förvaltare av en stiftelse eller en destinatär förfogar överstiftelsens egendom i strid med förvaltarskapet respektive förordnandet. 171 Stiftelser kanvidare i allmänhet beskrivas som en association där egendomsmassa förvaltas för166167NJA 1974 s 376; NJA 1991 s 376; NJA 1993 s 468; NJA 1998 s 135; NJA 2010 s 390.Se särskilt NJA 2007 s 455 där HD i plenum antog föredragandens förslag om att avvika från etttidigare avgörande med hänsyn till denna typ av problematik. NJA 2017 s 289 p 9; NJA 2021 s 709p 14; jfr Håstad (2000) s 451. I sammanhanget kan det även nämnas att endast ettutmätningsförbud uppställt i en benefik överlåtelse inte har ansett gälla mot förvärvarensborgenärer eftersom det stod förvärvaren fritt att överlåta egendomen vidare: NJA 1915 s 194.168 NJA 2017 s 289 p 9; NJA 2021 s 709 p 14; Håstad (2000) s 451.169 Hessler (1973) s 465 och 467 f; Håstad (2000) s 450 f. Lindskog (2018) s 164 och 168 not 521.170 Teleman (2015/16) s 824 f.171 Hessler (1952) s 101 och 120 f. Hessler (1973) s 465 not 62.50benefika ändamål och de uppkommer genom förordnanden i samband med gåvor ochtestamenten.172Vad gäller betydelsen av att transaktionen mellan B och C är benefik är ett argumentatt transaktionen bör jämställas med universalsuccession. Det finns stora likheter mellantransaktionerna i så måtto att de båda i princip är vederlagsfria och att förvärvaren oftastär någon med nära bekantskap till överlåtaren. Dessutom kan gåvor ofta utgöra arv iförskott. För universalsuccession gäller att förvärvaren övertar samtliga rättigheter ochskyldigheter som följer med den överlåtna förmögenhetsmassan därmed ocksåavtalade förfogandeinskränkningar. 173 Det finns vidare ett visst stöd i doktrin för attbehandl

eter mellantransaktionerna i så måtto att de båda i princip är vederlagsfria och att förvärvaren oftastär någon med nära bekantskap till överlåtaren. Dessutom kan gåvor ofta utgöra arv iförskott. För universalsuccession gäller att förvärvaren övertar samtliga rättigheter ochskyldigheter som följer med den överlåtna förmögenhetsmassan därmed ocksåavtalade förfogandeinskränkningar. 173 Det finns vidare ett visst stöd i doktrin för attbehandla gåvor lika som universalsuccession i detta hänseende. 174 I dessa fall är fråganom fortlevnad av överlåtelseförbud bör tillerkännas. I de fall där både transaktionernamellan A och B och B och C är gåvor finns det möjligen större anledning att behandlasituationerna likadant som vid universalsuccession. 175 Därtill tillkommer intresset av attrespektera den ursprunglige givarens vilja. Så som konstaterades tidigare har dockfrågan om förekomsten av fortlevnad besvarats nekande av HD genom NJA 2017 s 289och NJA 2021 s 709.1765.3.4Sammanvägd analys5.3.4.1AllmäntBetydelsen av benefika transaktioner har bedömts av HD. Tre avgöranden är av intresseför frågan om ett undantag kan föreligga: NJA 1993 s 529, NJA 2017 s 289 och NJA2021 s 709. Avgörandena är emellertid åtminstone prima facie motstridiga. 1993 årsavgörande talar för sakrättslig verkan vid benefika transaktioner, medan 2017 och 2021års rättsfall talar emot. Frågan är därmed hur dessa till synes konflikterande avgörandenska förstås.172173Jfr Hessler (1952) s 5 ff; Hemström Giertz (2014) s 123 ff.Hessler (1973) s 458; Rodhe (1985) s 625; Roos (1969) s 325; Tiberg Lennhammer (1995) s29; Teleman (2015/16) s 840 f. Jfr justitieråden Runessons och Reimers skiljaktiga mening i NJA2021 s 709 (s 719 ff).174 Teleman (2015/16) s 840 ff. Se beträffande andelar i samägd egendom och överlåtelseförbuduppställda vid gåva Gregow (2021) s 205. Gregow verkar mena att detsamma bö

on gäller att förvärvaren övertar samtliga rättigheter ochskyldigheter som följer med den överlåtna förmögenhetsmassan därmed ocksåavtalade förfogandeinskränkningar. 173 Det finns vidare ett visst stöd i doktrin för attbehandla gåvor lika som universalsuccession i detta hänseende. 174 I dessa fall är fråganom fortlevnad av överlåtelseförbud bör tillerkännas. I de fall där både transaktionernamellan A och B och B och C är gåvor finns det möjligen större anledning att behandlasituationerna likadant som vid universalsuccession. 175 Därtill tillkommer intresset av attrespektera den ursprunglige givarens vilja. Så som konstaterades tidigare har dockfrågan om förekomsten av fortlevnad besvarats nekande av HD genom NJA 2017 s 289och NJA 2021 s 709.1765.3.4Sammanvägd analys5.3.4.1AllmäntBetydelsen av benefika transaktioner har bedömts av HD. Tre avgöranden är av intresseför frågan om ett undantag kan föreligga: NJA 1993 s 529, NJA 2017 s 289 och NJA2021 s 709. Avgörandena är emellertid åtminstone prima facie motstridiga. 1993 årsavgörande talar för sakrättslig verkan vid benefika transaktioner, medan 2017 och 2021års rättsfall talar emot. Frågan är därmed hur dessa till synes konflikterande avgörandenska förstås.172173Jfr Hessler (1952) s 5 ff; Hemström Giertz (2014) s 123 ff.Hessler (1973) s 458; Rodhe (1985) s 625; Roos (1969) s 325; Tiberg Lennhammer (1995) s29; Teleman (2015/16) s 840 f. Jfr justitieråden Runessons och Reimers skiljaktiga mening i NJA2021 s 709 (s 719 ff).174 Teleman (2015/16) s 840 ff. Se beträffande andelar i samägd egendom och överlåtelseförbuduppställda vid gåva Gregow (2021) s 205. Gregow verkar mena att detsamma bör gälla för gåvoroch testamente.175 Jfr NJA 2021 s 709 p 16; Teleman (2015/16) s 840 ff.176 Se avsnitt 4.4.2.2 ovan.51I sammanhanget kan det även nämnas att Hovrätten för nedre Norrland nyligen haravgjort ett mål där

förvärv var giltigt. Isammanhanget kan det noteras att hembudsförbehållet inte var inskrivet samt attX inte hade lagt fram någon bevisning beträffande C:s onda tro.5.3.4.2TolkningsalternativDet finns olika tolkningsalternativ av rättsläget givet ifrågavarande rättspraxis. Dessaberor på utgångspunkten vid tolkningen. En utgångspunkt för analysen kan vara lexposterior. Sett ur detta perspektiv kanske NJA 1993 s 529 saknar relevans med hänsyntill nyare avgöranden. I sammanhanget kan det frågas vilken betydelse det har att 1993års avgörande inte nämns av HD i dessa senare fall. Att avgörandet inte nämns kantolkas som att det rör sig om ett specialfall; ett sådant undantag som HD har lämnatutrymme för. Häremot talar förvisso att HD inte uttryckligen inkluderar avgörandet somexempel på undantag.Ett annat sätt att tolka avgörandena så att en konflikt inte uppstår är utifrån ett lexspecialis-perspektiv. Samtliga avgöranden, NJA 1993 s 529, NJA 2017 s 289 och NJA2021 s 709, handlade villkor inskrivna i fastighetsregistret. 1993 års fall handlade omverkan mot en panthavare, 2017 års fall handlade om verkan mot en senare köpare, och2021 års fall om verkan mot en ny senare gåvotagare. Så som tidigare har påpekats177178Hovrätten för nedre Norrlands dom av den 25 oktober 2022 i mål T 1168-21.Emellertid anförde hovrätten att det inte utgör ett överlåtelseförbud. Hovrätten menade istället attett hembudsförbehåll är att likställa med ett överlåtelseförbud.52saknas det emellertid anledning att behandla en panthavare annorlunda än en senareförvärvare av äganderätt. 179 I båda fallen rör det sig om en disposition varigenom Cförväntas inneha rätten att omsätta egendomen och således överlåta densamma. I doktrinbeträffande betydelsen av betingelser för säkerhetsrätter hänvisas det ävenhuvudsakligen till vad som gäller för betingelser i allmänhet. 180Ett annat sätt att använda ett

ch således överlåta densamma. I doktrinbeträffande betydelsen av betingelser för säkerhetsrätter hänvisas det ävenhuvudsakligen till vad som gäller för betingelser i allmänhet. 180Ett annat sätt att använda ett lex specialis-perspektiv är att tolka avgörandena iförhållande till de ifrågavarande rättsföljderna. 1993 års fall handlade om ogiltighet,medan 2017 samt 2021 års avgöranden handlade om fortlevnad. Detta tolkningsalternativ innebär att ogiltighet och fortlevnad behandlas annorlunda.5.3.4.3En djupdykning i domskälGivet de ovan nämnda tolkningsalternativen ska ledning sökas i domskälen för deifrågavarande avgörandena. Som tidigare har påpekats är emellertid domskälen i NJA1993 s 529 mycket kortfattade och några längre gående slutsatser är således svåra attdra.181 Domskälen i NJA 2021 s 709 är istället särskilt intressanta eftersom målethandlade om ett överlåtelseförbud och eftersom HD utvecklade resonemangen förda iNJA 2017 s 289.I 2021 års avgörande uttalade HD att givarens intresse tunnats ut när B inteskyddar en betingelse. 182 Resonemanget bör nog tolkas som att rättsordningen generelltsett inte respekterar givarens vilja i ett senare led därför att A inte förtjänar skydd. Att Cskulle vara bunden av en förfogandeinskränkning om B gör ett förbehåll kan nämligenknappats ses som att rättsordningen respekterar givaren A:s vilja utan istället B:s. Detsagda ligger i linje med hur domstolen motiverar borgenärsskyddet vid benefikatransaktioner. Givarens vilja är då av sekundärt intresse för rättsordningen. Detavgörande är istället att gåvor inte är borgenärsskadliga.183Två justitieråd var skiljaktiga i fråga om motivering och utgång i NJA 2021 s 709.Kontrasten mellan hur de skiljaktiga resonerade och hur HD:s majoritet resonerade ärstor, varför det är intressant att jämföra de olika linjerna. De skiljaktiga justitieråden,179180181182183Se avsnitt 4.4.

ja mot hur deskiljaktiga såg på saken är oerhört stor. Till skillnad från de skiljaktiga fann HD att detinte fanns skäl att ha respekten för givarens vilja som utgångspunkt. Tolkas HD:sdomskäl mot bakgrund av denna skiljaktiga mening så står det klart att HD inte tillmäterdet faktum att det rör sig om en benefik transaktion särskilt stor betydelse. Sammantagettalar det hittills anförda för att intresset av att respektera en givares vilja inte medförsakrättslig verkan.Vidare skulle sakrättslig verkan i form av ogiltighet vid benefika transaktionerinnebära att omsättningsskyddet och borgenärsskyddet går hand i hand. Något sådantsystematiskt argument har emellertid HD inte anfört. Tvärtom går det att tolka 2017 årsoch 2021 års fall som att domstolen menade att en åtskillnad mellan omsättningsskyddoch borgenärsskydd inte är av särskilt stor betydelse. Härigenom tycks ett argument försakrättslig verkan falla bort.Som nämnts handlade både NJA 2017 s 289 och NJA 2021 s 709 om rättsföljdenfortlevnad. Resonemangen i målen kan därför ses mot bakgrund av detta. Beträffande2021 års fall betonar vidare HD att målet handlar om fortlevnad. Vidare handlar deresonemang som HD för, särskilt beträffande jämförelsen med universalsuccession, 185främst om problematiken om belastningar skulle följa med egendom. Möjligen bördärför avgörandenas betydelse för rättsläget ses som begränsat till rättsföljdenfortlevnad. Två av HD:s argument talar vidare för en sådan tolkning. För det förstabeskriver HD vad som skulle gälla vid fortlevnad i förhållande till inskrivningsreglerna.Det problem HD tar upp, om att det inte skulle gå att koppla det faktum att C:sförfoganderätt är inskränkt med ett villkor i dennes fångeshandling, aktualiseras endast184Se för det anförda justitieråden Reimers Runessons skiljaktiga mening i NJA 2021 s 709 (p 913).185 NJA 2021 s 709 p 1213.54vid fortlevnad hos C. F

ning i NJA 2021 s 709 (p 913).185 NJA 2021 s 709 p 1213.54vid fortlevnad hos C. För det andra är HD:s resonemang om inlåsningseffekterintressant. Vid fortlevnad skulle C låsas in, eftersom C då har att följa överlåtelseförbudet, medan ogiltighet istället skulle innebära att B låses in och att C låses ute.Det är vidare B som åtagit sig att vara underkastad en förfogandesinskränkning. Därmedär denna skillnad enligt mig av stor betydelse. Vidare talar skrivningen i slutet av HD:sdomskäl för att slutsatsen, att inte respektera givarens vilja, nås i relation till rättsföljdenfortlevnad: Slutsatsen är därmed att en föreskrift om hembudsskyldighet i ett gåvobrevavseende en andel av en fastighet inte är bindande för den som har fått fastigheten igåva av den ursprungliga gåvotagaren.186 Sammanfattningsvis talar detta för attogiltighet och fortlevnad bör behandlas olika.Avslutningsvis ska det nämnas att HD i NJA 2017 s 289 och NJA 2021 s 709 uttalaratt avgörandena om inskrivning inte har lagts till grund för slutsatser om sakrättsligverkan. Därmed torde betydelsen av de inskrivningsrättsliga avgörandena, vari HDuttalat att sakrättslig verkan kan förekomma vid benefika transaktioner, vara ringa isakrättsligt hänseende.5.3.5Diskussion om rättsläget5.3.5.1AllmäntMin övergripande slutsats är att rättsläget fortfarande är oklart. För egen del lutar jag åttolkningsalternativet varvid ogiltighet och fortlevnad behandlas olika. Det finns tre skältill detta. För det första eftersom stödet i doktrin för sakrättslig verkan i form avogiltighet i den mån överlåtelseförbud uppställs vid gåvor är förhållandevis starkt ijämförelse med stödet för fortlevnad. För det andra eftersom det saknas tydligt stöd föratt NJA 1993 s 529 skulle vara överspelat. Av någon anledning tar HD upp uttalandenom sakrättslig verkan i några inskrivningsmål men inte 1993 års a

lkens bestämmelser att överlåtelseförbud regelmässigt registreras ochdetta medför att senare förvärvare inte kan söka lagfart. Vad som framförallt talar emotsakrättslig verkan är den uppfattning i doktrin som HD synes ha anslutit till. Det faktumatt benefika transaktioner behandlas som ett undantag bör nämligen föranleda attonerösa transaktioner inte gör det.Beträffande det ovan anförda argumentet om inskrivningsreglernas systematik ochkonsekvenser, kan det vara intressant att diskutera domskälen i NJA 2021 s 709(återigen). HD talar om inskrivningsreglernas betydelse i bemärkelsen av att kunna216Se lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet. Jfr Lindskog (2018) s 164 och 311ff.217 Se avsnitt 4.3.3 ovan.66koppla ihop en inskriven förfogandeinskränkning med ett villkor i en fångeshandling.218Detta skulle kanske tala för att den inskrivningsrättsliga systematiken är av betydelse.Emellertid uttalade HD även i samma mål, samt i NJA 2017 s 289, attinskrivningsrättsliga avgöranden inte hade tillmätts någon betydelse i fråga om materiellsakrätt.219 Detta talar närmast i motsatt riktning.Sammanfattningsvis råder det alltså oklarhet. För egen del anser jag att regleringen ijordabalken förvisso talar för sakrättslig verkan, men att det med hänsyn tilluppfattningen i doktrin inte finns tillräckligt stöd för en ordning där överlåtelseförbuduppställda vid onerösa transaktioner vinner sakrättsligt skydd. Detta hänger ävensamman med att jag, med hänsyn till bland annat fastighetsrättsliga avgöranden, harfunnit att överlåtelseförbud som utgångspunkt saknar sakrättslig verkan.5.7Aktier och aktieägaravtal5.7.1InledningEn fråga som har varit tämligen omdiskuterad i doktrin är om överlåtelseförbud iaktieägaravtal har sakrättslig verkan. Därför är det intressant att undersöka huruvidanågot särskilt gäller beträffande sådana avtal och om det vore aktuellt med sakrättsl

got särskilt gäller beträffande sådana avtal och om det vore aktuellt med sakrättsligverkan så som undantag ifrån vad som gäller i allmänhet. För överlåtelseförbud iaktieägaravtal finns ingen särskild ledning i praxis och förarbetena ger inte heller någonklarhet.220Så som tidigare anfördes är en anledning till att överlåtelseförbud uppställs förandelsrätter, och särskilt för aktier, att A vill försäkra sig om hur den fortsattaförvaltningen kommer se ut. 221 Dessa intressen vid andelsrätter handlar om attbestämma ramar för samarbete och därmed vilka som ska delta. Vidare aktualiseras oftadet konkurrenskontrollerande intresset. Med hänsyn till att ämnet om sakrättslig verkanav överlåtelseförbud har varit särskilt omdiskuterat i förhållande till aktier ochaktieägaravtal, kommer den eventuella sakrättsliga verkan med hänsyn till de bådaintressena att behandlas i relation till den situationen.218219220221NJA 2021 s 709 p 16.NJA 2017 s 289 p 11; NJA 2021 s 709 p 9.Se avsnitt 4.3.2 ovan.Se avsnitt 3.3.3 ovan.675.7.2Uppfattningarna i doktrinTill stöd för att överlåtelseförbud uppställda i aktieägaravtal ska ha verkan mot nyaförvärvare har Jan Sandström anfört att det för de flesta aktier inte finns någon marknadmedan det däremot framstår som berättigat att hindra att olämpliga personer fårinflytande över dessa aktiebolag. 222 Vidare anförde Jan Sandström att det är rimligareatt låta förvärvaren stå risken för bristande samtycke då denne kan kontrollera dettainnan den förvärvar aktierna. Därför menade Jan Sandström att förvärvare medkännedom om de ifrågavarande förfogandeinskränkningarna ska vara bundna av dem.Ståndpunkten delas av flera i doktrin. 223I aktieägaravtal kan det även förekomma klausuler om hur aktieägarna ska rösta.Diskussionen om sakrättslig verkan av dessa är intressant även beträffande överlåtelseförbud. Härvid tycks framförallt Fors

n Herre (2018))Walin, G, Millqvist, G Persson, A.H, Panträtt, 4 uppl, Norstedts Juridik AB, 2022(cit: Walin m fl (2022))108Walin,G,Samäganderätt:enstudierörandesamäganderättsanspråkochsamäganderättslagen m.m, 1:2 uppl, Norstedts Juridik AB, 2010 (cit: Walin(2010))Weir, M, Pushing the Envelope of Proprietary Interests: The Nadir of the NumerusClausus Principle, Melbourne University law review, 2015, vol 39 (2), s651679 (cit: Weir (2015))Avgöranden från Högsta domstolenNJA 1915 s 194NJA 1924 s 329NJA 1925 s 80NJA 1932 s 341NJA 1939 s 592NJA 1940 s 297NJA 1949 s 645NJA 1966 s 97NJA 1974 s 376NJA 1981 s 897NJA 1989 s 696NJA 1990 s 18NJA 1990 s 110NJA 1993 s 188NJA 1993 s 468NJA 1993 s 529NJA 1998 s 135NJA 2003 s 303NJA 2005 s 608NJA 2007 s 455NJA 2008 s 733NJA 2009 s 182NJA 2009 s 291NJA 2009 s 570NJA 2011 s 429NJA 2015 s 512NJA 2015 s 899NJA 2015 s 1040NJA 2016 s 288NJA 2016 s 51NJA 2017 s 289NJA 2017 s 550NJA 2018 s 335NJA 2021 s 622NJA 2021 s 709Avgöranden från hovrätterHovrätten för nedre Norrlands dom av den 25 oktober 2022 i mål T 1168-21109

ottagit egendom på villkor attdenna ska bestå. Däremot kan belastningarna inte göras gällande mot tredje man.Det följer av den sakrättsliga principen numerus clausus som innebär att antaletsakrätter i en rättsordning är begränsat och kretsen av dessa inte kan utvidgasgenom avtal mellan parterna.44 Andra författare som Forsell menar dock att omtredje man är i ond tro om förpliktande villkor som har upprättas mellan tvåandra parter borde utgångspunkten vara att dessa villkor kan göras gällande mottredje man.45 �ven Håstad har berört dessa ståndpunkter i sin bok, men har integett några avvikande synpunkter.46 Istället nämner Håstad vikten av att göraändamålsbedömningar och att man måste vara öppen för att ge nya rättighetersakrättsligt skydd om samhällslivet är i behov av det. På senare tid har HD i tvårättsfall tagit ställning till om förpliktande villkor kan göras gällande mot tredjeman. Dessa rättsfall är NJA 2015 s. 1040 och NJA 2017 s. 289Bakgrunden till NJA 2015 s. 1040 var att en entreprenör hade använt sig av enkonstruktion med putsad, enstegstätad fasad i samband med uppförande avsmåhus. Konstruktionen visade sig i efterhand leda till en betydande risk förmögel, röta och dålig lukt. Efter att HD i en tidigare dom, NJA 2015 s. 110,konstaterat att det förelåg ett fel i entreprenaden väckte fastighetsägarna talanmot entreprenören och krävde ersättning för mögelskador i fastigheterna. Ientreprenadavtalet fanns en klausul som stadgade ett ömsesidigt förbud förparterna att överlåta kontraktet till tredje man utan motpartens samtycke. Vissaprivatpersoner som var beställare enligt kontraktet hade överlåtit sina fastigheter,43Hessler s. 446 f.Hessler s. 280 se även Håstad s. 130.45Forsell s. 195, 210 f och 216 f.46Håstad s. 441.4420tillsammans med de rättigheter som följde av kontraktet, till andra privatpersonerefter att entreprenaderna slutförts. En av entrepenörens

ntrepenörens invändningar var attöverlåtelseförbudet förhindrade andrahandsförvärvare att göra gällande sin rätttill ersättning enligt entreprenadavtalet. HD konstaterade att överlåtelseförbudetinte var bindande för andrahandsförvärvare och att dessa personer därmed kundegöra gällande rätten till ersättning enligt entreprenadavtalet. Skälen för detta varatt en sådan begränsning ansågs hämma den fria omsättningen. HD anförde ävenatt en avtalspart har enligt 27 och 28 SkbL möjlighet att göra samma rättsligainvändningar gentemot en ny rättighetsinnehavare som mot den ursprungligeinnehavaren. Slutligen påpekade HD att om överlåtelseförbudet var bindande förandrahandsköpare skulle detta leda till att förstahandsköparna var tvingade att ståi ett avtalsförhållande med entreprenören även efter att de flyttat från husen,vilket skulle medföra omotiverade svårigheter att utkräva felansvar aventreprenören.Omständigheterna i NJA 2017 s. 289 var att fem syskon fick en fastighet i gåvaav deras far. I gåvobrevet föreskrevs att reglerna i lagen (1904:48 s. 1) omsamäganderätt inte kunde göras gällande. Några år senare sålde fyra av syskonensina andelar i fastigheten till A förutom syskonet B som behöll sin andel.Fastigheten kom således att ägas gemensamt av A och B. Efter att ha förvärvatsin andel i fastigheten ansökte A enligt 6 samäganderättslagen om försäljningav hela fastigheten på offentlig auktion. Enligt 6 samäganderättslagen får varjedelägare som huvudregel ansöka om att en samägd fastighet för gemensamräkning bjuds ut till försäljning på offentlig auktion. B invände och hävdade att Avar bunden av villkoren i gåvobrevet och hade därför inte rätt att sälja fastighetenpå ovan nämnda sätt. HD konstaterade inledningsvis att ett villkor som begränsarförfoganderätten är principiellt sett bara av obligationsrättslig beskaffenhet. Detinnebär att villkoret bind

r som är svåra att överblicka.För att sammanfatta rättsläget går det att dra slutsatsen att avtal som innehållerförpliktande villkor för en tredje man är som huvudregel inte bindande för denne,oavsett om tredje man har kännedom om det förpliktande villkoret eller inte.Undantag från denna huvudregel föreligger endast om tredje man accepterar attfölja det förpliktande villkoret. Jag anser att HD:s uppfattning av rättsläget ärkorrekt. Att ha en princip som innebär att en tredje man alltid blir bunden av ettförpliktande avtal, som denne själv inte medverkar eller deltar i, tar bortavtalsfriheten från den tredje mannen. Det blir som om den tredje mannen utsättsför en slags extrem form av kontraheringsplikt. Den tredje mannen blir heltovetande tvungen att finna sig i något andra personer bestämmer i ett avtal t.ex.att den tredje mannen ska prestera något, underlåta något eller tåla något.47Däremot anser jag att rättsfallen NJA 2015 s. 1040 och NJA 2017 s. 289 inte skatolkas som att alla former av förpliktande tredjemansavtal kräver tredje mansgodkännande för att bli bindande. Förpliktande tredjemansavtal förekommerfrämst inom sakrätten, vilket innebär att det kan finnas många olika typer avförpliktande avtal som begränsar äganderätt, retentionsrätt, panträtt ochnyttjanderätt. I takt med att samhället utvecklas är det därför viktigt att varaöppen för ge nya rättigheter sakrättsligt skydd om samhället är i behov av det.48För att avgöra om en rättighet ska ges sakrättsligt skydd måste man föra ettändamålsresonemang och väga för- och nackdelar mot varandra. T.ex. i bådeNJA 2015 s. 1040 och NJA 2017 s. 289 är ett av HD:s främsta argument attomsättningsintressetskullepåverkasnegativtomavtaladeförfogandebegränsningar kunde göras gällande mot tredje man. I detta argument ligger4748Westerberg s. 313.Håstad s. 440.22sannolikt en tanke att om dessa typer av villkor skull

r en slags extrem form av kontraheringsplikt. Den tredje mannen blir heltovetande tvungen att finna sig i något andra personer bestämmer i ett avtal t.ex.att den tredje mannen ska prestera något, underlåta något eller tåla något.47Däremot anser jag att rättsfallen NJA 2015 s. 1040 och NJA 2017 s. 289 inte skatolkas som att alla former av förpliktande tredjemansavtal kräver tredje mansgodkännande för att bli bindande. Förpliktande tredjemansavtal förekommerfrämst inom sakrätten, vilket innebär att det kan finnas många olika typer avförpliktande avtal som begränsar äganderätt, retentionsrätt, panträtt ochnyttjanderätt. I takt med att samhället utvecklas är det därför viktigt att varaöppen för ge nya rättigheter sakrättsligt skydd om samhället är i behov av det.48För att avgöra om en rättighet ska ges sakrättsligt skydd måste man föra ettändamålsresonemang och väga för- och nackdelar mot varandra. T.ex. i bådeNJA 2015 s. 1040 och NJA 2017 s. 289 är ett av HD:s främsta argument attomsättningsintressetskullepåverkasnegativtomavtaladeförfogandebegränsningar kunde göras gällande mot tredje man. I detta argument ligger4748Westerberg s. 313.Håstad s. 440.22sannolikt en tanke att om dessa typer av villkor skulle avskräcka en tredje manfrån att förvärva viss egendom om denne var medveten om att egendomen varbelastad med sådana villkor. Vidare skulle detta även leda till ökadetransaktionskostnader, i form av sök- informationskostnader, för tredje maneftersom denna skulle behöva skaffa sig kännedom om alla villkor som varegendomen är belastad med.49 Precis som nämnt ovan kan det finnas många olikaavtal som på olika sätt förpliktar tredje man. Det kan därför finnas många olikaintressen samt för-och nackdelar man kan beakta för att avgöra om dessa avtalska anses bindande. På grund av utrymmesskäl kommer jag därför inte att göranågot de lege ferenda resonemang kring h

ekomma avtal som har negativa verkningar för tredje man, s.k. förpliktandetredjemansavtal. På senare tid har HD i två rättsfall, NJA 2015 s. 1040 och NJA2017 s. 289, prövat huruvida förpliktande tredjemansavtal är bindande. Utifråndessa rättsfall går det att dra slutsatsen att avtal som innehåller förpliktandevillkor för en tredje man är som huvudregel inte bindande för denne, detta gälleroavsett om tredje man har kännedom om det förpliktande villkoret eller inte.Undantag från denna huvudregel föreligger endast om tredje man accepterar attfölja det förpliktande villkoret. Förpliktande tredjemansavtal förekommer främstinom sakrätten, vilket innebär att det kan finnas många olika typer avförpliktande avtal som begränsar äganderätt, retentionsrätt och nyttjanderätt. Itakt med att samhället utvecklas kan det uppstå nya behov av att ge nyarättigheter sakrättsligt skydd. På grund av detta anser jag att HD:s avgörande iNJA 2015 s. 1040 och NJA 2017 s. 289, inte bör uppfattas som att allaförpliktande tredjemansavtal, som huvudregel, är ogiltiga. Istället bör man göraintresseavvägningar där man väger för- och nackdelar för att avgöra om en visstyp av förpliktande tredjemansavtal ska anses bindande eller inte.Tredjemansavtal där tredje man kan kräva en aktiv eller positiv prestation avnågon eller båda avtalsparterna benämns ofta som typiska tredjemansavtal. Ettexempel på ett typiskt tredjemansavtal är att tredje man kan kräva pengar från en66eller båda av avtalsparterna. Vidare finns det även s.k. atypiska tredjemansavtal.Härmedavsestredjemansavtalsommedföralternativaformeravtredjemansberättiganden, det vill säga tredje mans rätt innebär inte att hen kanutkräva någon aktiv prestation från avtalsparterna. Dessa alternativa former avtredjemansberättigandekankategoriserassomtredjemanseftergifter,tredjemansfriskrivningar och tredjemansgarantier. Tredjemanseftergifter in

t Upplaga 8, Norstedts Juridik,2020.Ramberg, C., En ny avtalslag, SvJT 2011 s. 32.Rodhe, K., Svensk rättspraxis, obligationsrätt 1945-1949, SvJT 1951 s. 581.Samuelsson, J., Något om tolkning av försäkringsvillkor, SvJT 2014 s 695.Sundberg, J., Avtalstyper och typavtal, SvJT 1961 s 26.Van der Sluijs, J., Direktkravsrätt, Vid ansvarsförsäkring, Jure Förlag AB,Stockholm 2006.Westberg, P., Konflikt och Kontrakt, Jure Förlag AB, Stockholm 2020.Zackariasson, L., Direktkrav, Om rätt att rikta anspråk mot gäldenärens gäldenär,Iustus Förlag AB, Uppsala 1999.PraxisNJA 1939 s. 592NJA 1949 s. 645.NJA 1956 s. 209NJA 1978 s. 307NJA 1986 s. 712NJA 1987 s. 692,74NJA 1989 s. 117.NJA 1992 s. 403NJA 1994 s. 359NJA 1995 s. 197NJA 1996 s. 400NJA 1996 s. 700NJA 1998 s. 520NJA 2000 s. 48NJA 2001 s. 711NJA 2005 s. 142.NJA 2007 s. 758NJA 2010 s. 559NJA 2010 s. 629NJA 2012 s. 697NJA 2013 s. 233NJA 2013 s. 491NJA 2014 s. 760NJA 2015 s. 741NJA 2015 s. 1040NJA 2017 s. 289NJA 2021 s. 62275

särskilt högt. Eftersom de äroprioriterade vid gäldenärens insolvens hamnar de i gruppen med borgenärer som harinbördes lika rätt enligt 18 FRL, vilket sällan täcker borgenärens fordran. De har därförett intresse av att förmögenhetsmassan inte minskar genom separationsrätt. Genomnumerus clausus reduceras risken för att separationsrätt uppstår för diverse anspråk.2.2.2 UndantagPrincipen om sakrätternas numerus clausus är inte undantagslös. Ett exempel ärbetingelser, såsom möjligheten till överlåtelseförbud vid gåva.56 I praxis har detframhållits att ett sådant avtalsvillkor får verkan mot tredje man, inbegripet borgenärer.57Hade överlåtelseförbud däremot inte funnits hade utmätning kunnat göras, detsamma omegendomen hade förvärvats genom köp. Det intressanta är att sakrättsligt skydd uppstårtack vare avtalsvillkoret. Värt att notera är att detta är tillåtet trots numerus clausus.58Utveckling av resonemanget har skett i NJA 2017 s. 289 där HD betonade attborgenärerna vid gåva inte har gått miste om utdelning, eftersom gäldenären aldrig avgettvederlag vilket gör att någon förmögenhet inte lämnat gäldenären.2.3Om avtalets påverkan på sakrättsligt skyddGivet att numerus clausus är gällande, är frågan hur väl utnyttjandet av andra avtalstyperstår sig. Ska parterna i hyresavtalet komma undan med att avtalet har en beteckning av55565758Strömgren s. 80.Forssell s. 39, Hessler (1973) s. 280.NJA 1986 s. 16.Det sagda får anses bekräfta det många författare gör gällande, att frågan om sakrättsligt skydd intelåter sig begränsas till att kategorisera ett anspråk som en sakrätt eller obligationsrätt, utan att enrättighets karaktär och skyddsvärdhet snarare är det som ger sakrättsligt skydd, se Forssell s. 38 f,Hessler (1973) s. 280 och 447, Möller (1988) s. 520.17ett pantavtal exempelvis Hur väl rimmar det med att parterna inte kan avtala om nyasakrättsliga

ig ärövertygande, måste rättsläget anses så oklart att det inte är ett säkert upplägg att använda.8.2Praktiska problemI upplägget är en tredje person involverad. Det innebär att vissa praktiska svårigheteruppstår. Sannolikt är det svårt att övertyga en hyresgivare att överlåta hyresobjektetgenom gåva till tredje man. Denne vill rimligtvis ha vederlag, men då blir det finansiellleasing av upplägget. Ett annat tänkbart alternativ skulle vara att den förste hyresgivarenförst överlåter egendomen genom gåva till tredje man, som därefter ger tillbakaegendomen till överlåtaren med förbehåll för hyrestagarens hyra. Upplägget är interiskfritt, eftersom parterna får förlita sig på tredje mans goda vilja. Vill tredje man behållaegendomen finns inte mycket att göra. Det går inte att förplikta att lämna tillbakaegendomen, för då räknas inte överlåtelsen som gåva utan blir snarare att anse som ett219220Hessler (1973) s. 304.Jfr NJA 2017 s. 289.62lån, och då uppstår inget sakrättsligt skydd. Om parterna däremot hittar en samarbetsvilligtredje man bör upplägget inte ha något problem i sig.8.3�tervinningGår överlåtaren i konkurs kan en gåva av detta slag återvinnas enligt 4 kap. 6 och 5 KL.221 Enligt 4 kap. 6 första stycket sista meningen KL kan återvinning av gåva görasför gåvor som fullbordats senare än sex månader före fristdagen. Först krävs alltså att detföreligger en gåva, som är en förmögenhetsöverföring som sker frivilligt och medgåvoavsikt. Om transaktionen har gjorts frivilligt är gåvoavsikten presumerad.222 I NJA2007 N 34 framhöll HD att när gåvoavsikten bedöms tillämpas objektiva grunder där detska stå klart för överlåtaren att överlåtelse sker utan vederlag som motiverar överlåtelsen.Givet att överlåtaren ger bort egendomen till en tredje man utan vederlag börgåvorekvisitet vara uppfyllt. Därefter krävs att återvinningen är till n

köpa egendomen och sedan överlåta den tillhyresgivaren genom gåva. Denne gör uppenbarligen en ekonomisk förlust genomupplägget. De fall som skulle kunna utspela sig i verkligheten skulle alltså förutsätta atthyresgivaren först ger bort hyresobjektet till tredje man som sen återlämnar den genomgåva, vilket inte borde föranleda sakrättsligt skydd eftersom det går ut på att undandraegendom från borgenärerna. Till skillnad från exempelvis pantsättning finns inte hellernågot legitimt syfte med transaktionen. Dessutom skulle en domstol under allaförhållanden ifrågasätta om det ens är fråga om gåva och inte att hyresgivaren lånat utsaken till tredje man, återtagit den, och fortsatt hyresförhållandet med hyrestagaren. Dåblir det som kvarstår endast ett vanligt avtal om hyra av lös sak, vilket inte har sakrättsligtskydd. �vervägande skäl talar alltså för att underkänna upplägget. Sakrättsligt skyddföreligger därför inte.228229Jfr NJA 2017 s. 289.En part som inser att insolvensen är stundande och avhänder sig egendom genom gåva torde varaföremål för återvinning enligt 4 kap. 6 KL och dessutom riskerar denne straffansvar för oredlighetmot borgenärer enligt 11 kap. 1 BrB.659 Slutsatser avseende metodernaVad finns det att säga om numerus clausus och de olika uppläggen Resultaten kan tyckasmärkliga i relation till vad jag framhöll i avsnitt 2.3, nämligen att beteckning på avtal inteska spela någon större roll. Om avtalet bedöms vara något annat ska de sakrättsliga reglersom gäller för den avtalstypen vara gällande. Ett avtal om hyra av lös sak ska därför inteha sakrättsligt skydd. Det speciella är dock att vissa av avtalen kan fungera som etthyresavtal, men ändå bedömas vara något annat för att parterna efterlever det avtal somska konstruera sakrättsligt skydd. Exempelvis ett antikretiskt pantavtal, somuppenbarligen ställer krav på vissa typer av efterlevnad. Det godkänns

förekomsten avnumerus clausus. Jag finner det märkligt att de olika uppläggen inte undersökts i särskiltstor utsträckning, framför allt pantsättning och antikretisk panträtt. Förhoppningsvis finnsdet någon rättsvetare som är beredd att utreda den frågan ytterligare. Det vore ocksåönskvärt att det blir en förändring av rättsläget. Lösningen finns tillgänglig för lagstiftarenoch HD. Inför en regel som skyddar hyrestagaren.79Käll- och litteraturförteckningRättsfallNJA 1905 s. 329.NJA 1917 A 429.NJA 1924 s. 588.NJA 1940 s. 312.NJA 1956 s. 485.NJA 1958 s. 422.NJA 1963 s. 129.NJA 1975 s. 528.NJA 1975 s. 638.NJA 1983 s. 103.NJA 1984 s. 132.NJA 1986 s. 16.NJA 1986 s. 409.NJA 1987 s. 320.NJA 1987 s. 872.NJA 1989 s. 185.NJA 1990 s. 649.NJA 1991 s. 564.NJA 1995 s. 688.NJA 1996 s. 52.NJA 1996 s. 282.NJA 1997 s. 408.NJA 1997 s. 660.NJA 2000 s. 685.NJA 2007 N 34.NJA 2008 s. 1208.80NJA 2009 s. 79.NJA 2010 s. 154.NJA 2012 s. 419.NJA 2017 s. 289.NJA 2017 s. 882.NJA 2019 s. 195.NJA 2019 s. 468.Offentligt tryckPropositionerProp. 1978/79:105 med förslag till ändring i konkurslagen (1921:225), m.m.Prop. 1980/81:8 med förslag till utsökningsbalk.Prop. 1987/88:4 om pantsättning av patent.Prop. 1995/96:26. Vissa ändringar i varumärkeslagen och firmalagen som en följd avrådets förordning om gemenskapsvarumärken.Prop. 2003/04:27. Rättigheter i luftfartyg.Statens offentliga utredningarSOU 1970:74. Registrering av fartyg. Sjöpanträtt och fartygshypotek. Partrederi.SOU 1970:75. Utsökningsrätt X.SOU 1973:22. Utsökningsbalk.SOU 1994:120. Finansiell leasing av lös egendom.SOU 1997:122. Rättigheter i luftfartyg.SOU 2015:18. Lösöreköp och registerpant.LitteraturAdlercreutz, A, Gorton, L, Avtalsrätt II, 6 uppl, Juristförlaget i Lund, 2010.Adlercreutz, A, Gorton, L, Lindell-Frantz, E, Avtalsrätt I, 14 uppl, Juristförlaget i Lund,2016.Bengtsson, B, Särskilda avtalstyper I, 2 uppl, Norstedts, 1