vtalsparter i kommersiellasammanhang att själva reglera skadestÃ¥ndsansvarets omfattning. Intressant är dock attansvarsbegränsningarna fÃ¥r verkan inte bara mellan de tvÃ¥ medkontrahenterna. Ett direktkravmot en underentreprenör förhindras genom köparens avtal med generalentreprenören, vilketinnebär att ansvarsbegränsningarna fÃ¥r verkan ocksÃ¥ gentemot en part längre bak ikontraktskedjan. Detta är ett avsteg frÃ¥n principen om avtalets subjektiva begränsning, dÃ¥underentreprenören skyddas av de ansvarsbegränsningar som föreligger mellan beställaren ochgeneralentreprenören. Rättsfallet tyder därmed pÃ¥ att möjligheten för näringsidkare att självafördela riskerna, och ansvaret för att själva tillvarata sina intressen, är av stor betydelse inomköprättens omrÃ¥de. HD:s uttalande pekar emellertid starkt pÃ¥ att ansvarsbegränsningarna inteskulle medföra ett skydd för tredje man om denne orsakat skadorna genom exempelvis grovvÃ¥rdslöshet.222Se NJA 2014 s. 760.334.1.4 Sammanfattande analys av de undersökta rättsfallenSom nämnts ovan finns det sparsamt med vägledande praxis om 1990 Ã¥rs köplag. Eftersomförutsättningarna i den praxis som finns dessutom varierar stort, och mÃ¥nga av de köp som varitföremÃ¥l för prövning i HD varit reglerade av avtal, är det svÃ¥rt att dra nÃ¥gra generella slutsatserav hur en domstol skulle ställa sig till önskemÃ¥let som framgÃ¥r i förarbetena. Rättsfallen somundersökts visar dock att önskemÃ¥let som det ges uttryck för i köplagspropositionen om attskadevÃ¥llaren ska betala har kommit till uttryck redan innan införandet av 1990 Ã¥rs köplag.Trots detta tolkar jag de undersökta rättsfallen som att det inte ha fÃ¥tt nÃ¥got större genomslag iköprättslig praxis. NÃ¥got som däremot framgÃ¥r av de rättsfall som undersökts är att detinomobligatoriska skadestÃ¥ndsansvaret för fel vid kommersiell handel hänger nära ihop medfrÃ¥gor om produktansvar, direktkrav och skadestÃ

Majeure. https://www.law.cornell.edu/wex/forcemajeure(Hämtad 2020-10-20)Naturvårdsverket. Om ansvar för miljöskulder i mark och vatten: Miljöbalkens regler omskyldigheter och ansvar för förorenade områden.https://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-5242-X.pdf (Hämtad 202011-09)Teknikföretagen. Informationsskrift avseende NLS 19.https://www.teknikforetagen.se/globalassets/medlemsportalen/standardavtal/produktleveranser/gratis/nls-19-informationsskrift.pdf (Hämtad 2020-11-10)50Teknikföretagen. Om oss. https://www.teknikforetagen.se/om-oss/ (Hämtad 2020-10-23)Walker Morris LLP. Will an Act of God offer a way out of a contracthttps://www.walkermorris.co.uk/publications/disputes-matter-spring-summer-2019/will-anact-of-god-offer-a-way-out-of-a-contract/ (Hämtad 2020-10-20)RättsfallsförteckningHögsta domstolenNJA 1979 s. 483NJA 1985 s. 641NJA 1993 s. 436NJA 1997 s. 44NJA 2001 s. 309NJA 2007 s. 758NJA 2010 s. 629NJA 2011 s. 600NJA 2014 s. 760NJA 2017 s. 9NJA 2017 s. 113NJA 2018 s. 834HovrättenGöta hovrätts dom den 20 december 2001 i mål T 229-0151

det.Proposition 1970:20, del B 1 Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag tilljordabalk.Proposition 1971:15, Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om förbudmot otillbörliga avtalsvillkor, m.m.Proposition 1973:138, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till konsumentköplag, m. m.Proposition 1988/89:76, om ny köplag.Proposition 1989/90:89, om ny konsumentköplag.SOU 1974:83, Generalklausul i förmögenhetsrätten.SOU 1972:28, Konsumentköplag delbetänkande av köplagsutredningen.Finskt offentligt tryckRP 89/2001 rd Regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lag om ändring avkonsumentskyddslagen.Svenska rättsfallNJA 1971 s. 51 (Den rostskadade bilen)NJA 1975 s. 545 (Diffusionsspärren)NJA 1976 s. 217 (Råttfallet)NJA 1978 s. 307 (ej namngivet)NJA 1979 s. 483 (Bergman Bewing)68NJA 1983 s. 808 (ej namngivet)NJA 1986 s. 865 (Bjälklaget)NJA 1996 s. 598 (Husbilsbytet)NJA 1998 s. 792 (Kackerlackorna)NJA 2014 s. 760 (Cargo Center)NJA 2016 s. 237 (Bostadsrättslokalen)NJA 2019 s. 807 (Badrummet)NJA 2020 s. 951 (Badrummet i radhuset)HD:s dom 2021-06-21 (mål nr. 3372-70, Grannhusets vattenskada)Svea hovrätts dom 2016-02-09 (mål nr. T 1113814)Svea hovrätts dom 2019-11-20 (mål nr. T 994718)Svea hovrätts dom 2020-03-11 (mål nr. T 1081818)Malmö tingsrätts dom 2019-11-28 (mål nr. T 1133718)Attunda tingsrätts dom 2019-12-10 (mål nr. T 849018)Stockholms tingsrätts dom 2020-06-04 (mål nr. T 654619)Göteborgs tingsrätts dom 2020-06-30 (mål nr. T 1282919Attunda tingsrätts dom 2020-11-05 (mål nr. 1199918)Göteborgs tingsrätts dom 2020-11-10 (mål nr. T 1541019)Malmö tingsrätts dom 2020-12-03 (mål nr. T 999419)Nacka tingsrätts dom 2020-12-15 (mål nr. T 699-19).69Attunda tingsrätts dom 2021-01-11 (mål nr. T 111519)Stockholms tingsrätts dom 2021-01-29 (mål nr. T 40818)Uppsala tingsrätts dom 2021-02-22 (mål nr. T 657419)

idandesmedkontrahent är på obestånd och inte har möjlighet att ersätta skadelidanden för sinskada, samtidigt som den som orsakat kontraktsbrottet, medkontrahentensmedkontrahent, är solvent.4 För att säkerställa att den som orsakat kontraktsbrottet1Hellner, Hager och Persson., Speciell avtalsrätt II s. 133, Adlercreutz, Gorton och Lindell-Frantz,Avtalsrätt I s. 163 f., Ramberg och Ramberg, Allmän avtalsrätt s. 290, Grönfors, Avtalsgrundanderättsfakta s. 167 f., Johansson, Direktkrav i senare tids rättstillämpning, Fs Håstad s. 285, NJA 1997 s.44, NJA 2001 s. 711 och NJA 2007 s. 758.2 Hellner, Hager och Persson., Speciell avtalsrätt II s. 133, Zackariasson, Privity of Contract and DirectClaims, Fs Avtalslagen 100 år s. 229, NJA 1997 s. 44, NJA 2001 s. 711 och NJA 2007 s. 758. Se 67 1st. köplagen som stadgar att skadestånd till följd av avtalsbrott omfattar ersättning för utgifter.3 Håstad, Köprätt (2009) s. 157.4 Se JustR Lindskog tillägg i NJA 2014 s. 760, jfr även omständigheterna i NJA 1995 s. 197, NJA 1996 s.400, NJA 2000 s. 48, och NJA 2012 s. 697.6får betala för den skada som uppkommit finns det i en sådan situation ett intresse avatt skadelidande ska kunna vända sig direkt till bakre led.5 I doktrin har det av fleraförfattare förutsatts att om den skadelidandes medkontrahent inte betalarskadelidandenshuvudfordrankanmedkontrahenteninteframställaentäckningsfordran mot sin medkontrahent.6 I exemplet ovan innebär det att om åkerietinte betalat lantbrukarens huvudfordran kommer inte åkeriet kunna göra gällande sintäckningsfordran gentemot tillverkaren. Ordningen har ansetts vara otillfredsställandedå den innebär att medkontrahentens obestånd får till följd att skadelidanden aldrigfår betalt och att skadevållaren aldrig behöver betala.7Förattundvikasituationendärskadelidandensmedkontrahentsbetalningsoförmåga medför ett hinder för ersättning har vissa författare

t attskadelidanden ska tillerkännas en direktkravsrätt.8 Direktkrav innebär att tredje manges rätt att pÃ¥ inomobligatorisk grund rikta sitt krav direkt till sin medkontrahentsmedkontrahent.9 En medgiven direktkravsrätt skulle innebära ett undantag frÃ¥nhuvudregeln om avtalets subjektiva verkan, men har ansetts motiverad när tredjemans medkontrahent är pÃ¥ obestÃ¥nd.10 FörfattarkÃ¥ren är dock inte eniga. Vissa menaratt täckningsfordran kan framställas utan att huvudfordran har betalats, vilket innebäratt huruvida skadelidandens medkontrahent är pÃ¥ obestÃ¥nd eller ej inte pÃ¥verkarhuruvida skadevÃ¥llande bakre led är skyldig att betala.11 En nekad direktkravsrätt närskadelidandes medkontrahent är pÃ¥ obestÃ¥nd skulle därför endast fÃ¥ till följd attskadelidanden inte fÃ¥r betalt, men medkontrahentens medkontrahent är fortfarande5Lindskog, Betalning s. 296, Rodhe, Obligationsrätt s. 571, HÃ¥stad, Köprätt (2009) s. 157 och JustRLindskogs tillägg i NJA 2014 s. 760.6 Se avsnitt 2.2 och däri angivna källor.7 JustR Lindskogs tillägg i NJA 2014 s. 760 och Gomard, Obligationsret s. 199 f., särskilt not 111.8 Lindskog, Betalning s. 267, Ulfbeck, Kontrakters relativitet s. 131, Rodhe, Obligationsrätt s. 571 ochJohansson, Direktkrav i senare tids rättstillämpning, Fs HÃ¥stad s. 294 som anser att en sÃ¥dan rätt skagenomföras genom tredjemansavtal i de fall dÃ¥ en sÃ¥dan ordning är behövlig.9 NJA 2022 s. 311 p. 20, Lindskog, Kvittning s. 537, van der Sluijs, Direktkravsrätt vid ansvarsförsäkringoch Ulfbeck, Kontrakters relativitet s. 132.10 Lindskog, Betalning s. 267.11 Mossberg, Avtalets räckvidd I s. 598, Zackariasson, Direktkrav s. 40, 72, och Edlund, Ãr skadevÃ¥llareskyldig att betala skadestÃ¥nd p.g.a. avtalsbrott redan innan den skadelidande haft konkreta utgifter föravtalsbrottet, JT 200405, s. 701.7skyldig att ersätta den skada som avtalsbrottet orsakat. Vad som krävs för att entäckningsfordran ska

manges rätt att pÃ¥ inomobligatorisk grund rikta sitt krav direkt till sin medkontrahentsmedkontrahent.9 En medgiven direktkravsrätt skulle innebära ett undantag frÃ¥nhuvudregeln om avtalets subjektiva verkan, men har ansetts motiverad när tredjemans medkontrahent är pÃ¥ obestÃ¥nd.10 FörfattarkÃ¥ren är dock inte eniga. Vissa menaratt täckningsfordran kan framställas utan att huvudfordran har betalats, vilket innebäratt huruvida skadelidandens medkontrahent är pÃ¥ obestÃ¥nd eller ej inte pÃ¥verkarhuruvida skadevÃ¥llande bakre led är skyldig att betala.11 En nekad direktkravsrätt närskadelidandes medkontrahent är pÃ¥ obestÃ¥nd skulle därför endast fÃ¥ till följd attskadelidanden inte fÃ¥r betalt, men medkontrahentens medkontrahent är fortfarande5Lindskog, Betalning s. 296, Rodhe, Obligationsrätt s. 571, HÃ¥stad, Köprätt (2009) s. 157 och JustRLindskogs tillägg i NJA 2014 s. 760.6 Se avsnitt 2.2 och däri angivna källor.7 JustR Lindskogs tillägg i NJA 2014 s. 760 och Gomard, Obligationsret s. 199 f., särskilt not 111.8 Lindskog, Betalning s. 267, Ulfbeck, Kontrakters relativitet s. 131, Rodhe, Obligationsrätt s. 571 ochJohansson, Direktkrav i senare tids rättstillämpning, Fs HÃ¥stad s. 294 som anser att en sÃ¥dan rätt skagenomföras genom tredjemansavtal i de fall dÃ¥ en sÃ¥dan ordning är behövlig.9 NJA 2022 s. 311 p. 20, Lindskog, Kvittning s. 537, van der Sluijs, Direktkravsrätt vid ansvarsförsäkringoch Ulfbeck, Kontrakters relativitet s. 132.10 Lindskog, Betalning s. 267.11 Mossberg, Avtalets räckvidd I s. 598, Zackariasson, Direktkrav s. 40, 72, och Edlund, Ãr skadevÃ¥llareskyldig att betala skadestÃ¥nd p.g.a. avtalsbrott redan innan den skadelidande haft konkreta utgifter föravtalsbrottet, JT 200405, s. 701.7skyldig att ersätta den skada som avtalsbrottet orsakat. Vad som krävs för att entäckningsfordran ska kunna göras gällande, och för att skadevÃ¥llande bakre led sÃ¥ledesska tvingas betala,

kaförutsättningar som måste föreligga för att en täckningsfordran ska kunna framställasoch frågan om direktkrav i huvudsak inte är lagreglerad, utgör inte lagen utgångspunktför analysen. Fastställandet av gällande rätt sker i stället genom att utgå från praxisoch doktrin. Lag och förarbeten används för att genom en systematisk analys jämförahur liknande situationer regleras i andra typer i rättsförhållanden. Lag och förarbetenkommer på så sätt att skapa en kontext i vilken täckningsfordringar och direktkravkommer att placeras i och jämföras mot.En svårighet i arbetet är att det i doktrin och praxis återfinns få motiveringar tillsåväl domstolens som författarnas ställningstaganden. Huruvida täckningsfordran äravhängig att huvudfordran betalats avgörs i regel endast genom antaganden om attdet ligger till på ett visst sätt, utan egentlig motivering till varför. Detta förhållande1213Se till exempel JustR Lindskogs tillägg i NJA 2014 s. 760.Se till exempel Andersson, Ersättningsproblem i skadeståndsrätten s. 67 och Schultz, Skadeståndsfordrans uppkomst, JT 201011 s. 872.14 Kleineman, Juridisk metodlära s. 21.9gör det svårare att förstå sig på ämnet och därmed även besvara frågeställningarna.Jag har valt att hantera detta problem genom att inte fokusera på vad som kunnatföranleda respektive författares ställningstagande. Ett fokus på vad som föranlett deolika ställningstaganden skulle innebära mycket gissande, som i sin tur riskerar att ledatill slutsatser som baseras på oriktiga antaganden. Jag utgår i stället från vadställningstagandena innebär och hur dessa passar in i den obligationsrättsliga ochsakrättsliga kontexten och fokuserar särskilt på vad konsekvenserna blir avställningstagandet, snarare är orsakerna bakom.1.5 DispositionI det kommande och andra kapitlet undersöker jag gällande rätt avseendetäckningsfordringar och direktkrav innan NJA 2021 s. 622. I

ebär att tredje man kan göra gällande den främregäldenärens täckningsfordran som sin egen.49 En sådan ordning medför i realitetenatt tredje man tillerkänns separationsrätt till den främre gäldenärens täckningsfordran,i strid mot principen om alla borgenärers lika rätt.50Att erkänna fler typer av separationsrätter och därmed fler undantag till principenom alla borgenärers rätt, ska göras med försiktighet.51 Att utöka undantagen riskeraratt urholka det intresset på vilken sakrätten vilar att till gagn för den ekonomiskaomsättningen tillgodose en ordnad skuldavveckling av konkursgäldenärens allaskuldförhållanden.52 Att tredje man får betalt för sin fordran framför övriga av denfrämre gäldenärens borgenärer ter sig särskilt olämpligt när tredje man har försummat45464748Rodhe, Handbok i sakrätt s. 354.Rodhe, Handbok i sakrätt s. 354 och Hessler, Allmän sakrätt s. 345.Hessler, Allmän sakrätt s. 345.Se JustR Lindskog i NJA 2014 s. 760, jfr även omständigheterna i NJA 1995 s. 197, NJA 1996 s. 400,NJA 2000 s. 48, och NJA 2012 s. 697.49 NJA 2012 s. 697 p. 16.50 JustR Håstads tillägg i NJA 2000 s. 48, Håstad, Sakrätt: avseende lös egendom s. 243, NJA 2012 s. 697p. 16, Mossberg, Avtalets räckvidd I s. 592 ff., Ulfbeck, Kontrakters relativitet s. 209, Gomard,Obligationsret s. 198 not 110 och Rodhe, Handbok i sakrätt s. 318.51 NJA 2012 s. 697 p. 16.52 Mossberg, Avtalets räckvidd I s. 592 f., Håstad, Sakrätt: avseende lös egendom s. 1718sina möjligheter att genom avtal eller genom ianspråktagande av säkerhet tillvarata sinrätt.53Ulfbeck menar dock att tredje man ska tillerkännas en separationsrätt eftersomtredje man har en närmare koppling till täckningsfordringen än andra borgenärer. Denfrämre gäldenärens fordran på den bakre gäldenär är enligt Ulfbeck inte självständig,utan beroende av tredje mans skada.54 Dessutom menar Ulfbeck att den främregäldenärens konkursbo norm

ch att den bakre gäldenären aldrig tvingas betala.57 Syftetmed den bakre gäldenärens betalningsskyldighet, alltsÃ¥ täckningsfordran, är enligtLindskog att befria den främre gäldenären frÃ¥n betalningsansvar gentemot tredje mangenom att tredje man erhÃ¥ller betalning för huvudfordran.58 SÃ¥ som Lindskog ser detbör tredje man vid den främre gäldenärens insolvens, för att möjliggöra syftet medregelsystemet, ha rätt att iansprÃ¥kta den främre gäldenärens täckningsfordran.59Rätten att ta i ansprÃ¥k täckningsfordran likställs dÃ¥ med ett direktkrav.6053Jfr JustR HÃ¥stads tillägg i NJA 2000 s. 48, NJA 2012 s. 697 p. 16 och Mossberg, Avtalets räckvidd I s.584 ff.54 Ulfbeck, Kontrakters relativitet s. 214.55 Ulfbeck, Kontrakters relativitet s. 223. Det bör noteras att Ulfbeck är en dansk professor och hon utgÃ¥rsÃ¥ledes i sin analys för en delvis annorlunda reglering vad gäller direktkrav.56 Lindskog, Betalning s. 267.57 JustR Lindskogs tillägg i NJA 2014 s. 760.58 Lindskog, NÃ¥got om täckningsfordringar, JFT 1985 s. 238 och Lindskog, Betalning s. 267. Jfr. ävenHult, Om kommissionärs avtalet s. 32, 44 f. och 54 f. som anför att syftet med kommissionärenstäckningsfordran är att ersätta tredje man, vilket synes utgör grunden för Lindskogs resonemang.59 Lindskog, Betalning s. 267.60 Mossberg, Avtalets räckvidd I s. 733, Lindskog, Betalning s. 267 och 273.19Att medge en direktkravsrätt i dessa fall menar Lindskog inte är i strid motprincipen om alla borgenärers lika rätt.61 Eftersom huvudfordran enligt LindskogmÃ¥ste betalas för att täckningsfordran ska kunna göras gällande utgör entäckningsfordran inte en tillgÃ¥ng i den främre gäldenären konkursbo sÃ¥ längehuvudfordran förblir obetald. När tredje man inte kan fÃ¥ betalt för sin huvudfordranoch vänder sig direkt till bakre led menar Lindskog att tredje man fÃ¥r betalning för enfordran som konkursboet själv inte kunnat erhÃ¥lla betalning för.62Ãve

n utan att se till att tredje man får betaltinnebär det att förekomsten av en tredje man definierar syftet med den bakre ochfrämre gäldenärens avtalade förpliktelser. Den bakre gäldenären har varit skyldig attutföra ett arbete eller leverera en vara i enlighet med kontraktet med den främregäldenären. Om den bakre gäldenären brister i sin prestation har den främregäldenären rätt att rikta sitt kontraktsrättsliga anspråk gentemot den bakre gäldenären.Att den främre gäldenärens skada är en konsekvens av att tredje man lidit skada avkontraktsbrottet bör inte förändra syftet med den bakre och den främre gäldenärensavtal. Det av Lindskog och Hult föreslagna syftet innebär att förekomsten av enskadelidande tredje man medför att bakre led inte har att uppfylla sinakontraktsrättsliga förpliktelser gentemot den främre gäldenären. Avtalet mellan denfrämre och bakre gäldenären kan då närmast liknas vid ett tredjemansavtal, eftersom82NJA 2014 s. 760 p. 6 angående det inomobligatoriska skadeståndets syfte.29det enligt Lindskogs och Hults tolkning tydligen syftar till att ge självständigarättigheter till tredje man.83 Syftet med den bakre gäldenärens betalningsskyldighetkan enligt domstolens ställningstagande i Länna Marks fordran inte vara att befria denfrämre gäldenären från sin betalningsskyldighet gentemot tredje man, utan får ansesvara att ersätta den främre gäldenären för kontraktsbrottet.3.4 Konsekvenser av domstolens ställningstagandeDet finns två huvudsakliga typer av situationer som prejudikatet kan komma atttillämpas i. Den första typen är att den bakre gäldenären förpliktas att betala denfrämre gäldenären, utan att den främre gäldenären själv har presterat till tredje man.Den främre gäldenären får betalt och betalar då sannolikt tredje man. Den andra typenär densamma som situationen i NJA 2021 s. 622. Då överlåter den främre gäldenärensin täckningsfordran t

rsbo, sÃ¥ medför det att det är den främre gäldenären, eller dennesborgenärer, som kan göra en obehörig vinst.87 Ãven Hult har tidigare pÃ¥pekat att närkommissionären har fÃ¥tt ersättning frÃ¥n kommittenten för sin täckningsfordran, menkommissionären saknar förmÃ¥ga att ersätta tredje man till följd av sin insolvens, sÃ¥kan kommissionärens borgenärer göra en obehörig vinst. Betalningen frÃ¥nkommittenten kommer att vid den främre gäldenärens konkurs fördelas ut tillborgenärskollektivet, och dessa har enligt Hult inte ett legitimt ansprÃ¥k pÃ¥ vinsten,varför de gör en obehörig vinst till men för tredje man.88FrÃ¥gan är emellertid om den främre gäldenärens konkursbo kan göra en obehörigvinst. Mossberg anför att det mot Hults argument kan anföras att kommissionärensborgenärer visserligen inte har ett särskilt ansprÃ¥k pÃ¥ täckningsfordran, men att85868788Se avsnitt 2.3 och däri gjorda hänvisningar.JustR Lindskogs tillägg i NJA 2014 s. 760.Zackariasson, Direktkrav s. 40.Hult, Om kommissionärsavtalet s. 32, 44 f., 54 f. Jfr även Zackariasson, Direktkrav s. 67.31borgenärerna, i enlighet med 1 kap. 1 konkurslagen (1987:672), har ansprÃ¥k pÃ¥konkursgäldenärens samlade tillgÃ¥ngar.89 I de samlade tillgÃ¥ngarna innefattas dÃ¥täckningsfordran och eventuella medel som inflyter till följd av denna. Därutövermenar Mossberg att den eventuella vinst som borgenärerna fÃ¥r till följd aviansprÃ¥ktagandet av täckningsfordran inte är att bedöma som obehörig dÃ¥borgenärerna i regel fÃ¥r antas ha legitima fodringar.90 Dessutom, med hänsyn till atttäckningsfordran ska delas mellan alla borgenärer, och att varje borgenär endast fÃ¥r uten liten del av fordringen, ifrÃ¥gasätter Mossberg om det ens kan kallas vinst.91I min mening behöver det inte analyseras om borgenärerna verkligen kan anses fÃ¥göra en vinst och om den vinsten är att bedöma som obehörig. Orsaken till att tredjeman inte fÃ¥r betal

framför andra borgenärer och överlÃ¥telsen riskerar att gÃ¥ Ã¥ter. I följande avsnitt skadet därför analyseras om NJA 2021 s. 622 erbjuder ett alternativ till att beviljadirektkravsrätt.Detta kommer att göras genom att analysera när den främregäldenärens fordringsöverlÃ¥telse riskerar att bli föremÃ¥l för en Ã¥tervinningstalan frÃ¥nden främre gäldenärens konkursbo. Nedan kommer de rekvisit i Ã¥tervinningsreglernasom inte föranleder särskilda överväganden vid överlÃ¥telse av täckningsfordran attanalyseras allmänt. Vissa rekvisit där särskilda överväganden aktualiseras kommer attredogöras för mer ingÃ¥ende.5.2 Allmänt om Ã¥tervinningsreglernaÃtervinningsreglerna syftar till att motverka illojala dispositioner.135 Borgenärer skainte kunna vidta Ã¥tgärder gentemot en gäldenär i svÃ¥rt ekonomiskt läge, för attförbättra sin egen ställning om en konkurs inträffar.136 Borgenärerna ska ocksÃ¥134135136Se JustR Lindskogs tillägg i NJA 2014 s. 760.Prop. 1975:6 s. 132.Prop. 1975:6 s. 132.48skyddas mot att gäldenären placerar sina tillgÃ¥ngar pÃ¥ ett illojalt sätt, sÃ¥ attborgenärskollektivet inte kan komma Ã¥t dem.137 Ett illojalt handlande kan beskrivassom en disposition som motiverats av gäldenärens ekonomiska utmaningar och somvidtagits för att undvika följderna av en potentiell konkurs.138 Den bakomliggandetanken med Ã¥tervinningsreglerna är att borgenärskollektivet ska behandlas rättvist ochatt deras ställning inte ska försämras genom Ã¥tgärder som vidtagits nära inpÃ¥konkursen. Det är i ljuset av dessa syften som Ã¥tervinningsreglerna ska tolkas.1395.3 Ãtervinning enligt allmänna otillbörlighetsregeln 4 kap. 5 konkurslagen5.3.1 Allmänna förutsättningar för Ã¥tervinningÃtervinning enligt 4 kap. 5 konkurslagen kan ske av rättshandlingar i allmänhet ochinnefattar sÃ¥ledes fordringsöverlÃ¥telser.140 För att rättshandlingen ska kunnaÃ¥tervinnas krävs det att fordringen

len motiveras av att tredje man ärsärskilt skyddsvärda, se Mossberg, Avtalets räckvidd I s. 695.175 HÃ¥stad, Sakrätt avseende lös egendom s. 17.59Käll- och litteraturförteckningOffentligt tryckSvenskaSOU 1988:63. Kommission och dylikt: sakrättsliga frÃ¥gor vid kommission,Ã¥tertagandeförbehÃ¥ll, konsignation, legotillverkning och kommissionärsbolagSOU 2005:120. Fondkommission och en ny kommissionslagNJA 1914 IIProp. 1975:6. Om ändring i konkurslagenProp. 1988/89:76. Om ny köplagProp. 2008/09:88. Om ny kommissionslagFinskaProp. 1986 nr. 83. Förslag till köplagRättsfallHögsta domstolenNJA 1878 s. 25NJA 1936 s. 717NJA 1969 s. 27.NJA 1978 s. 194NJA 1981 s. 562NJA 1983 s. 737NJA 1987 s. 407NJA 1995 s. 19760NJA 1996 s. 400NJA 1996 s. 624NJA 1997 s. 44NJA 1997 s. 408NJA 2000 s. 48NJA 2000 s. 685NJA 2001 s. 711NJA 2003 s. 37NJA 2007 s. 758NJA 2009 s. 291NJA 2011 s. 576NJA 2012 s. 419NJA 2012 s. 697NJA 2013 s. 491NJA 2013 s. 822NJA 2014 s. 760NJA 2014 s. 960NJA 2017 s. 882NJA 2018 s. 26661NJA 2018 s. 301NJA 2018 s. 653NJA 2019 s. 119NJA 2019 s. 468NJA 2021 s. 622NJA 2022 s. 311HovrättenRH 1994:23LitteraturAdlercreutz, A., Gorton, L., Lindell-Frantz, E., Avtalsrätt I, 13 uppl., Juristförlaget iLund, Lund 2011Andersson, H., Ersättningsproblem i skadestÃ¥ndsrätten: skadestÃ¥ndsrättsligautvecklingslinjer. Bok III, Iustus förlag, Uppsala, 2017Edlund, L., Ãr skadevÃ¥llare skyldig att betala skadestÃ¥nd p.g.a. avtalsbrott redan innanden skadelidande haft konkreta utgifter för avtalsbrottet, JT 200405, s. 700 ff.Gomard, B., Obligationsret 1. Del, 4 uppl., Jurist- og Ãkonomforbundets Forlag,Köpenhamn 2006Grönfors, K., Avtalsgrundande rättsfakta, 2 uppl., SantÃrus Förlag, Stockholm, 2013Hellner, J., Ramberg, J., Speciell avtalsrätt I Köprätt, 2 uppl., Norstedts Juridik,Stockholm, 1999Hellner, H., Hager, R. H., Persson, A., Speciell avtalsrätt II. Kontraktsrätt, 7 uppl.,Norstedts jur

t avser har Aoch C avtalat om villkor sinsemellan som medfört att B förlorat sin separationsrätt.Det skulle i första hand kunna tänkas att uppsÃ¥t föreligger genom att A är medveten omatt denna tecknar avtal med C och att en rättsverkan av rättshandlade som följer avlag/praxis (ex att ett äganderättsförbehÃ¥ll förlorar sin verkan genomförfogandemedgivande) inte skulle behöva omfattas av uppsÃ¥t. Jag är emellertid avuppfattningen att uppsÃ¥t till den faktiska skadan krävs, även om skadan är rättsligt/orsakad av rättsliga kvalificeringar.Jag är av uppfattningen att uppsÃ¥t kan vara svÃ¥rt att styrka i sÃ¥dana situationer(givetvis beroende av konkreta fallbaserade omständigheter). Att ha vÃ¥llande somgrund för skadestÃ¥ndsansprÃ¥k torde emellertid vara enklare. A förväntas vetagenom sin presumerade kunskap om lagen att dennes rättshandlande kan leda till515253Se Depchef uttalande i prop 1972:5, s 568.Ex NJA 1998 s 734 och NJA 2012 s 1095.Se NJA 2014 s. 760 inkl JustR Lindskogs tillägg.16att B förlorar sin separationsrätt, A kunde även ha avstÃ¥tt frÃ¥n sitt handlande ellerinhämtat B:s samtycke utan svÃ¥righet.3.4.2.3 SkadestÃ¥ndsrättsligt normsskyddÃven om uppsÃ¥t eller vÃ¥llande till skadan anses föreligga kan det invändas atthandlandet i sig faller utanför ett skadestÃ¥ndsrättsligt skyddsomrÃ¥de, och attskadestÃ¥nd inte ska kunna utgÃ¥ trots att uppsÃ¥t eller vÃ¥llande och skadaföreligger.54 I skadestÃ¥ndsrättslig doktrin brukar denna lära benämnas somnormsskydd.55Anta att E och F bedriver var sitt konkurrerande stÃ¥lverk, att E genom affärsmässigskicklighet vinner avtal med tredje man om försäljning av järnrör istället för F, och attdetta medför att F inte fÃ¥r sitt järn sÃ¥lt som istället rostar i lager och blir osäljbart. IsÃ¥dant fall kan det tänkas att sakskada56 med följdskada i form av inkomstförlustuppkommit (ponera detta som ostridigt i pedagogiskt syfte). Vidare föreligger upp

m bundenhet uppkommer.12 Dennabundenhetsmekanism i avtal innebär principiellt att vid fråga om avtal om samägdegendom som kräver gemensamt förfogande enligt 2 SamL är delägarna endastmot tredje man bundna enskilt beträffande sin andel. Om A och B överlåter samägd78Adlercreutz, Avtalsrätt I, s 164.Adlercreutz, s 164 och 167 ff. Detta är inte att förväxla med att ett avtal kan vara negativt för tredjeman, t ex genom att två parter avtalar om äganderättsförbehåll till nackdel för förvärvarensborgenärskollektiv, eller att ett avtal mellan två parter innehåller förbud om att på visst sätträttshandla med tredje man. För vidare diskussion beträffande det förstnämnda, se Håstad, Sakrättavseende lös egendom, s 182.9 Se vidare prop 1975/76:81 s 55; Zackariasson, Direktkrav; Hellner m fl, Speciell avtalsrätt IIKontraktsrätt, 2 häftet. Allmänna ämnen, s 143. Problemet kan sägas ligga nära reglerna omutomobligatoriska skadestånd, jmf NJA 2014 s 760 (direktkrav) och NJA 2007 s 758 (entreprenad).10 Grönfors, Avtalsgrundande rättsfakta, s 154.11 Terminologin skiljer sig. Ex talar Hellner om kedjeavtal och avtalsnät, Hellner, Speciell avtalsrättII kontraktsrätt, s 141 f.12 Se vidare Grönfors, Avtalsgrundande rättsfakta, avsnitt; jmf Hellner, Speciell avtalsrätt IIkontraktsrätt, allmänna ämnen, s 141.4egendom till C föreligger två avtal, ett mellan A och C samt ett mellan B och C.13Det principiella hindret mot avtalsbundenhet mellan flera parter ska samtidigt inteuppfattas som att hinder föreligger mot att rättstillämpningen genomskådarformella avtalskonstruktioner i sakrättsliga sammanhang.14 Det kan här ocksånoteras att trots att avtal formellt visserligen binder enbart två parter kanprocessrättsliga regelverk hindra en samägare från att föra talan i avtalsnät.152.2 Samäganderätt och ideell andelKonceptet samäganderätt med fri förfoganderätt för enskilda ägaren till sin del avege

tt dra slutsatser i dessa frågor finns flertal faktorer att överväga ochmotsatta slutsatser kan dras om man värderar vissa av dessa annorlunda. Jagvälkomnar för framtiden bättre lösningar än vad jag kommit fram till, men till desshoppas jag att dessa åtminstone kan tjäna som underlag för diskussion och vidareanalys av några mindre flitigt behandlade frågor och problem inom civilrätten.116Samäganderätt kan kommersiellt även uppkomma ofrivilligt efter att fungibel egendomsammanblandats med sysslomannens, se Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s 174; jmf NJA1994 s 506.46KällförteckningRättsfallNJA 1914 s 286NJA 1932 s 55NJA 1939 s 434NJA 1960 s 454NJA 1966 s 68NJA 1975 s 611NJA 1975 s 198NJA 1976 s 251NJA 1980 s 547NJA 1998 s 734NJA 1987 s 3NJA 1988 s 78NJA 1992 s 375NJA 1992 s 859NJA 1998 s 545NJA 2000 s 10NJA 2005 s 608NJA 2007 s 758NJA 2009 s 79NJA 2012 s 419NJA 2012 s 953NJA 2012 s 109547NJA 2012 s 377NJA 2014 s 272NJA 2014 s 760NJA 2015 s 741NJA 2017 s 1101NJA 2019 s 195NJA 2021 s 943Offentligt tryckProp 1972:5 s 579 KungI. Maj:ts proposition med försag till skadeståndslag m.m.Prop 1975/76:81 med förslag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andrarättshandlingar på förmögenhetsrättens område, m.mProp 2008/09:88 Ny kommissionslagProp 2021/22:85 s 54 En ny konsumentköplagSOU 1988:63 Kommission och dylikt: sakrättsliga frågor vid kommission,återtagandeförbehåll, konsignation, legotillverkning och kommissionärsbolag:[slutbetänkandeSOU 2005:120 s 58 Fondkommission - och en ny kommissionslagLitteraturAdlercreutz A, Avtalsrätt I, upplaga 14, Juristförlaget i Lund 2016Bengtsson B, Strömbäck, Skadeståndslagen en kommentar, upplaga 7:2, Juno2021Conradi E, Sakskada eller ren förmögenhetsskada, SvJT 1986Ekelöf P O, m fl, Rättegång II, upplaga 8, Norstedts juridik 1996Gregow T, Samägd egendom, upplaga 2, Norstedts juridik 2021Grönfors K, Avtalsgrundande rättsfa

an hyresgäst C stämde A ochyrkade på ersättning för den höjda försäkringspremien. A bestred yrkandet ochhävdade att C inte var part i avtalet och hade därför inte behörighet att föra ensådan talan. HD ansåg att A var skyldig att betala ersättning till C. Enligt HD varavtalet utformat på ett sådant sätt att C hade en självständig rätt att åberopabetalningsutfästelsen. Det som talade för denna tolkning var att bestämmelseninte förutsatte att ersättningsanspråk kunde riktas mot hyresvärden på grund avhyresvärdens ansvar gentemot övriga hyresgäster för lägenhetens användning.Det innebar att C inte var tvungen att först vända sig till hyrevärden B för attkunna ersättning från A, vilket innebar att C:s rätt inte var beroende av den andraavtalsparten och därmed självständig. Dessutom vittnade hyresvärden B i målet53Jfr Westerberg s. 318.Se t.ex. Adlercreutz s. 167 ff, Dotevall s. 136 f, Mossberg s. 250 ff, Zackariasson s. 185.55NJA 2014 s. 760.5424att avsikten med avtalet inte var att hyresvärden skulle agera som mellanmanmellan A och övriga hyresgäster. Utifrån detta rättsfall går det att utläsa att HDansåg att tredje mans rätt var självständig utifrån ordalydelsen i avtalet samt attparterna hade avsett att tredje man skulle ha en självständig rätt enligt avtalet.562.3 Kravet på precision av tredje manEn utgångspunkt för att ett avtal ska uppfattas som ett tredjemansavtal är att detfaktiskt finns en tredje man som genom avtalet blir berättigad. Ibland kan detvara så att det finns flera utomstående parter som blir berättigade genom avtalet.Ett tredjemansavtal behöver således inte ange en särskild person utan kan riktasig till ett kollektiv.57 Till exempel i NJA 1956 s. 209 hade samtliga hyresgäster ilägenhetskomplexet en självständig rätt att göra gällande betalningsutfästelsenför höjda försäkringspremier mot A. Ytterligare exempel är NJA 1994 s. 359 därHD konstater

te Max enutomobligatoriskt skadeståndstalan mot Frasses. HD biföll Max skadeståndstalanmed motiveringen att Frasses agerande var kvalificerat otillbörligt och ett tydligtavsteg från vad som måste krävas av en kommersiell aktör, samt att det inte gickatt rättfärdiga Frasses agerande utifrån ett konkurrensrättsligt perspektiv. Det är128Se t.ex. NJA 2007 s. 758.Prop. 1972:5 s. 568, exempel på rättsfall där skadestånd för ren förmögenhetsskada har utdömts därskadan inte har orsakats genom brott är NJA 1987 s. 692, NJA 1996 s. 700 och NJA 1998 s. 520.130Det bör anmärkas att detta rättsfall avgjordes innan införandet av produktansvarslag (1992:18), menHD avgörande bygger ändå på synpunkter kring skadestånd vid produktansvar, se särskilt Bengtsson.tillägg i NJA 1986 s. 712.12951dock som huvudregel svårt att kringgå principen om avtalets subjektivabegränsningar genom en utomobligatorisk skadeståndstalan. Till exempel uttalarHD i NJA 2014 s. 760 att en part i en avtals kedja kan vara förhindrad att rikta enutomobligatoriskt skadeståndstalan mot en part i ett senare led om detta följer avett avtal eller en särskild rättsregel. Ett tydligt exempel på detta är t.ex. NJA 2007s. 758 där huvudfrågan var om beställaren av en entreprenad kunde genom enutomobligatorisk skadeståndstalan kräva ersättning från en underentreprenör. HDunderkände denna talan på grund av att det framgick i entreprenadavtalet (AB92) att generalentreprenören ansvarade för alla skador som orsakats avunderentreprenörer, leverantörer och övriga personer som generalentreprenörenanlitat.131Ytterligare ett problem som uppstår om tredje man måste finna alternativagrunder för sitt krav är att det skulle innebära brott mot ett flertal avtals-,skadestånds-, obligations- och sakrättsliga principer. Till exempel om tredje manskulle grunda sin direktkravsrätt på ett avtalsförhållande mellan den främre ochden bakre gäldenäre

und avdirektkravsrätt hade rätt till medlen. I denna fråga uttalade HD generellt attdirektkrav innebär att tredje man tillerkänns en självständig rätt i etträttsförhållande mellan två andra parter. HD anger i detta sammanhang ett flertallagbestämmelser, rättsfall och uttalanden i doktrin som exempel pådirektkravsrätt.138 HD var även snabba med att avfärda denna grund med134Jfr 31 st. 1 SkbrL och Zackariasson s. 39 f.Jfr Håstads tillägg i NJA 2000 s. 48136Mossberg s. 592 f.137Mossberg s. 300, not 1088 f.138HD domskäl p. 13-15.13553motiveringen av att direktkrav i den aktuella situation skulle innebära en alltförstor urholkning av principen om borgenärens lika rätt i exekutionsförfaranden.HD:s generella uttalanden gör det svårt att utläsa vad HD egentligen menar medbegreppet direktkrav, exempelvis kan man fråga sig om HD talar om direktkravsom en självständig rättsfigur eller ett allmänt begrepp.139Ytterligare ett exempel är NJA 2014 s. 760. Bakgrunden till detta rättsfall var attläkemedelsföretaget A hade gett speditören B i uppdrag att sköta transporten avläkemedel. B anlitade i sin tur transportföretaget C för att hantera godset. MellanA och B samt mellan B och C tillämpades NSAB 85. A drabbades av en skada pågrund av att C:s anställda stal läkemedel vid hanteringen av godset. Aförsäkringsbolag ersatte skadan och riktade därefter en regresstalan mot C.Huvudfrågan i målet var om A kunde kräva ersättning av C på utomobligatorisktgrund i en kontraktskedja. I det aktuella fallet konstaterade HD har vid enkontraktskedja parten i det främre ledet råkat ut för en sakskada, kan han alltså påutomobligatorisk skadeståndsrättslig grund vända sig direkt mot ett bakre ledsom vårdslöst har orsakat skadan, om inte något annat följer av en särskildrättsregel eller föranleds av avtal.140 Enligt HD fanns det inte någon rättsregeleller bestämmelse i avtalet mellan A och C som förh

.Ramberg, J. och Ramberg, C., Allmän avtalsrätt Upplaga 8, Norstedts Juridik,2020.Ramberg, C., En ny avtalslag, SvJT 2011 s. 32.Rodhe, K., Svensk rättspraxis, obligationsrätt 1945-1949, SvJT 1951 s. 581.Samuelsson, J., Något om tolkning av försäkringsvillkor, SvJT 2014 s 695.Sundberg, J., Avtalstyper och typavtal, SvJT 1961 s 26.Van der Sluijs, J., Direktkravsrätt, Vid ansvarsförsäkring, Jure Förlag AB,Stockholm 2006.Westberg, P., Konflikt och Kontrakt, Jure Förlag AB, Stockholm 2020.Zackariasson, L., Direktkrav, Om rätt att rikta anspråk mot gäldenärens gäldenär,Iustus Förlag AB, Uppsala 1999.PraxisNJA 1939 s. 592NJA 1949 s. 645.NJA 1956 s. 209NJA 1978 s. 307NJA 1986 s. 712NJA 1987 s. 692,74NJA 1989 s. 117.NJA 1992 s. 403NJA 1994 s. 359NJA 1995 s. 197NJA 1996 s. 400NJA 1996 s. 700NJA 1998 s. 520NJA 2000 s. 48NJA 2001 s. 711NJA 2005 s. 142.NJA 2007 s. 758NJA 2010 s. 559NJA 2010 s. 629NJA 2012 s. 697NJA 2013 s. 233NJA 2013 s. 491NJA 2014 s. 760NJA 2015 s. 741NJA 2015 s. 1040NJA 2017 s. 289NJA 2021 s. 62275

m endirektkravsrätt per definition inte är ett inomobligatoriskt krav. Användningen avbegreppet framstår däremot mer logiskt om man anser att begreppet direktkravinte utgör en självständig rättsfigur utan endast är ett samlingsbegrepp församtliga krav som tredje man kan rikta mot den bakre gäldenären. Med ett sådantsynsätt skulle begreppet utomobligatoriskt direktkrav förstås som ettutomobligatoriskt krav i form av t.ex. skadestånd som tredje man riktar mot denbakre gäldenären.124Frågan om direktkrav utgör en självständig fordringsgrund eller endast är ettsamlingsbegrepp kan även ställas i förhållande till lagstadgade bestämmelser omdirektkrav.125 anges i 8 kap 5 konsumentköplagen att en konsument har rätt attrikta anspråk på grund av fel på varan mot en näringsidkare i tidigare säljled somhar överlåtit varan för vidareförsäljning, om den första säljaren har upphört med122Mossberg s. 421.Se t.ex. hos föredraganden i NJA 2014 s 760, p. 14, samt i p. 55 och 59 i JustR Lindskogs tillägg isamma mål.124Mossberg s. 300 f.125Mossberg s. 301.12348sin verksamhet, är på obestånd eller inte kan anträffas. Vidare i 9 kap 7 FAL st.1 stadgas att en skadelidande har rätt att rikta krav på ersättning mot denskadevållandes försäkringsbolag om den försäkrade enligt lag eller annanförfattning är skyldig att ha ansvarsförsäkring som omfattar skadan, denförsäkrade har försatts i konkurs eller vidtagit företagsrekonstruktion eller omden försäkrade är en juridisk person som är upplöst. Det går utifrån ordalydelseni dessa bestämmelser att anse att den skadelidande och konsumentens har rätt attrikta direktkrav som en självständig fordringsgrund mot en bakre gäldenär.Alternativt skulle bestämmelserna kunna tolkas som att den ger konsumenten ochden skadelidande en generell rätt att rikta anspråk mot en bakre gäldenär,oberoende av grunden för anspråket.1264.2.4 AnalysUtif

mplig, mennär det rör en uppkommen tvist mellan resursstarka parter framhålls att AvtL 36 endast skatillämpas mycket sparsamt. Detta motiveras med hänvisning till ekonomisk förutsägbarhet förparterna, att avtal ingångna av resursstarka parter ofta innefattar ett medvetet risktagande, och attparterna i sådana situationer anses ha möjlighet att tillvarata sina egna intressen. 260För att kunna tillämpa AvtL 36 krävs att ett avtalsvillkor är oskäligt med hänsyn till avtaletsinnehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt.261 Följden av ett oskäligt avtalsvillkor blir att det jämkas eller lämnas utan avseende.När en domstol jämkar ett avtal kan effekten bland annat vara att ena parten skonas från en tungförpliktelse eller att verkan av förpliktelsen minskas i den grad att det inte länge är oskäligt, eller attett vite jämkas med en del av summan eller nedsätts till noll.262I NJA 2014 s 760, som rörde en skadeståndstvist, hade parterna använt sig avstandardavtalet NSAB.263 I målet gjorde justitierådet Lindskog ett tillägg till domskälen, och gjordedå följande uttalande i punkt 56:En utgångspunkt bör vara, att den självreglering som ligger i utarbetandet avförhandlade standardavtal på det kommersiella området ska respekteras av domstolarnaså långt som möjligt. Det gäller oavsett vilken teknik som skulle kunna komma tillanvändning vid ett ingrepp (villkorsuttydning eller rättsutveckling med inriktning påstandardavtal), och det bör gälla även förbättringssyftande justeringar. Först om ettkonsumentskyddsintresse gör sig gällande (fastän standardavtalet tar sikte påkommersiella förhållanden) eller avtalsförhållandet på något annat sätt präglas avBernitz, s 171.AvtL 36 2 st.259 Prop 1975/76:81 s 130.260 Bernitz, s 172.261 Se AvtL 36 st 1.262 Bernitz, s 174.263 NSAB står för Nordiskt speditörsförbunds allmänna

entreprenörerna är samma juridiska person men det rör sig om tvåskilda avtal. Samuelsson och Hedberg har båda fört argumentation som försvarar en tillämpningav AvtL 36 , och menar att det är ett sätt att upprätthålla syftet med AB 04. Vad som talar emotdetta är att beställaren måste ha vetat om det faktum att medkontrahenten till båda dessa kontraktär samma juridiska person, och att det kan få särskilda följder. Det är inte en sådan omständighetsom vid avtalets ingående är okänd eller är en efterföljande oskälighet. Däremot, tillämpar manhindersregeln (AB 04 kap 4 3 p 1) och bestämmelsen om hindersersättning (AB 04 kap 5 4) vidsituationen att båda sidoentreprenörerna är samma juridiska person, blir effekten av avtalsvillkorens tillämpning oskälig. Detta särskilt mot bakgrund att båda bestämmelserna är så kalladefasta bestämmelser, och att man vid användandet av AB 04 avråds från att ändra, ta bort ellerjustera dessa.268NJA 2014 s 760 Lindskogs tillägg p 56.Se avsnitt 2.5.266 Lindmark, s 288.267 Samuelsson, 2022, s 266.268 Se avsnitt 2.3.264265617 Slutsats och avslutande ordUtredningen visar att rättsläget bör betraktas som något oklart. Gällande själva ansvarsfördelningennär en sidoentreprenör orsakat förseningar för en annan sidoentreprenör står klart att detta är etthinder som ska tillfalla beställarens kontrollsfär. Det finns möjligen situationer när detta skaundantas från beställarens kontrollsfär, men som huvudregel uttrycks beställarens samordningsansvar genom att han ansvarar för att sidoentreprenörerna inte hindrar varandra. Gällande vad somfaller inom beställarens kontrollsfär ska bedömningen göras utifrån vad som följer av KöpL 27 ,inte enbart avseende praxis (vilket som nämnt stadgas i kommentaren till hindersbestämmelsen),utan även andra faktorer som kan tas med som grund för bedömningen.Oklarheterna ter sig istället när det rör sig om ett u

//www.kilpatricktownsend.se/entreprenor-ratt-till-tidsforlangning/) [hämtad: 2023-03-17[cit: Björklund m flByggandets KontraktskommittÃ, BKK:s Förtydligande nr 1, 2012-04-25,(https://foreningenbkk.se/wp-content/uploads/2016/11/BKK-Fortydligande-nr-1.pdf)[hämtad: 2023-04-25 [cit: BKK:s Förtydligande nr 166Byggandets KontraktskommittÃ, Om BKK, (https://foreningenbkk.se/verksamhet/) [hämtad:2023-04-14 [cit: Byggandets KontraktskommittÃ, Om BKKFrankki, Standardavtal i bygg- och fastighetsbranschen vad är vad, Delphi, 2021-03-30,(https://www.delphi.se/sv/publikationer/fastighet-och-entreprenad-sv/standardavtal-i-byggoch-fastighetsbranschen-vad-ar-vad-2/) [hämtad: 2023-03-20 [cit: Frankki67RättsfallsförteckningHovrätt:Svea hovrätt, dom 2014-01-17, mÃ¥l T 893412Högsta domstolen:NJA 1954 s 573NJA 1963 s 195NJA 1979 s 483NJA 1996 s 700NJA 1999 s 408NJA 2009 s 388NJA 2010 s 629NJA 2012 s 597NJA 2013 s 271NJA 2013 s 1174NJA 2014 s 425NJA 2014 s 760NJA 2014 s 960NJA 2015 s 3NJA 2015 s 862NJA 2016 s 237NJA 2017 s 203NJA 2018 s 653NJA 2021 s 94368