isakens natur att part inte kan säga upp ett avtal till att gälla i en sÃ¥dan situation, endast för att89Den givna kontexten är sÃ¥klart här att det är ett ungt barn det rör sig om, men inom den kontextenfinns det särskilda antaganden, hur vi ser pÃ¥ barn till exempel.90Dotevall, Avtal s. 39.29giltighetstiden inte reglerats. Dock kan HD i detta fall tänkas ha lutat sig pÃ¥ avtalets syfte, vilketvar att reglera nämnda förhÃ¥llanden mellan parterna. Sägs avtalet upp utan vidare, gÃ¥r det emotdetta syfte.Det har visat sig utgöra en svÃ¥r uppgift att uppvisa praxis pÃ¥ när HD valt att tolkningsvisfastställa en sÃ¥dan rätt att anta som diskuterats ovan. Möjligen kan detta bero pÃ¥ atträttstillämparen i modern tid har en viss tendens att sky det underförstÃ¥dda till fördel förtillämpandet, och ibland även uppställandet, av mer objektiva rättsregler och principer.91 NÃ¥graicke uttömmande exempel som kan ges pÃ¥ denna tendens är bland annat NJA 2013 s. 1190, därHD valde att ad hoc ställa upp och tillämpa en utfyllande rättsregel istället för att underförstÃ¥en betalningsdestinering. Ett annat exempel är NJA 2014 s. 684, där HD introduceradenyskapelsen tillitsfullmakt, istället för att i första hand se till och underförstÃ¥ huvudmannensviljeförklaring.92 Ãven doktrinen präglas av en skepsis mot det underförstÃ¥dda rättshandlandet.Som exempel kan ges Kurt Grönfors inflytelserika Avtalsgrundande rättsfakta, där hangenom att lägga fokus pÃ¥ det objektivt uppfattbara partsagerandet kommit att distansera sig frÃ¥näldre tiders lÃ¥ngtgÃ¥ende bruk av diffusa rättsfigurer av typen tyst viljeförklaring, konkludenthandling, hypotetisk viljeförklaring och mycket annat mer eller mindre mystiskt.93 Dennamotvillighet av rättstillämparen att beakta det underförstÃ¥dda är dock endast en tes, och kommerinte att beröras nÃ¥got vidare i denna uppsats.För att vidare illustrera den här diskuterade problem

iska företeelser inte skulle överlappa med lärans tillämpningsområde.Fallen där HD tillämpat förutsättningsläran är relativt få, men denna omständighetbehöver inte medföra att läran är utan funktion. Att den inte tillämpas särskilt ofta inomavtalsrätten bör bero på att rättsområdet präglas av avtalsfrihet, samt att rättstillämparen villfrämja, eller i vart fall inte riskera, omsättningsintresset. Huvudregeln är alltjämt att partnormalt själv får stå risken för att dennes förutsättning har varit felaktig.141 Detta faktum isamband med att lärans rekvisit kan vara svåra att uppfylla, särskilt riskrekvisitet, bör medföraatt part i de flesta fall själv får stå risken för sin felaktiga förutsättning.142 Vidare kan NJA 1989s. 614 ha haft en begränsande verkan på läran, så till den grad att läran endast bör tillämpas i defall då part yrkat på ogiltighet. Eftersom detta var trenden redan innan detta avgörande, kan138Se t.ex. NJA 2013 s. 1190 och NJA 2014 s. 684.Se avsnitt 5.3.140Se t.ex. förslaget till avtalslagen (1914) s. 139, jfr kommentaren på s. 123, SOU 1974:83 s. 157, prop.1975/76:81 s. 128, NJA 1981 s. 269 och NJA 1985 s. 178.141Se särskilt HD:s uttalande i NJA 1981 s. 269.142Se t.ex. NJA 1997 s. 5 och NJA 1999 s. 575.13947dock den begränsande funktionen ifrågasättas. HD:s uttalande i fallet ska kanske snararebetraktas som ett förtydligande av de rättsverkningar som kan ges vid tillämpning avförutsättningsläran. Att läran tillämpas sparsamt medför dock inte att den inte fyller någonsjälvständig funktion. Att det i få fall kan tillåtas att en felaktig förutsättning erkänns relevansutesluter inte heller behovet av en förutsättningslära.Som har konstaterats bör förutsättningsläran i vart fall fylla en självständig funktionjämte 36 AvtL, då verksamheterna tar sikte på olika rättsliga bedömningar.143 Läran kankanske till och med prioriteras för de fall det

rsökningarkringettförmögenhetsrättsteoretiskt tema, Iustus förlag, 2008.Samuelsson, Joel, Tolkningslärans gÃ¥ta, Iustus förlag, 2011.Svensson, Ola, Viljeförklaring och tillitsfullmakt, JT 2015/16 s. 330 ff.Ussing, Henry, Bristende ForudsÃtninger: bidrag til lÃren om formueretlige tilsagn, G E CGads forlag, 1918.Ussing, Henry, Aftaler paa Formuerettens Omraade, andra upplagan, G E C Gads forlag, 1945.VahlÃn, Lennart, Formkravet vid fastighetsköp: särskilt dess inverkan pÃ¥ regler omförutsättningar och fel, Stockholm, 1951.VahlÃn, Lennart, Avtal och tolkning, Norstedts juridik, 1960.VahlÃn, Lennart, Bidrag till avtalstolkningens systematik, FJFT 1964 s. 380 ff.Wilhelmsson, Thomas, Anm. Av Bert Lehrberg: Förutsättningsläran, SvJT 1989 s. 451 ff.RättsfallsregisterNJA 1921 s. 511NJA 1949 s. 134NJA 1992 s. 469NJA 1980 s. 46NJA 1981 s. 269NJA 1985 s. 178NJA 1989 s. 614NJA 1996 s. 410NJA 1998 s. 448NJA 1999 s. 629NJA 1999 s. 739NJA 2010 s. 559NJA 2013 s. 119055NJA 2014 s. 684NJA 2015 s. 862NJA 2018 s. 83456