Sammanfattning:

I ett mål om återbäring till följd av en laglottskränkning enligt 7 kap. 4 § ärvdabalken framställdes ett yrkande om återbäring av gåva med tillämpning av 3 kap. 3 § ärvdabalken. Yrkandet har ansetts stödja sig på väsentligen samma grund. Det har därmed utgjort en tillåten taleändring enligt 13 kap. 3 § rättegångsbalken.

Sammanfattning:

Då make väckt talan om klander av bodelning har den väsentliga grunden för talan ansetts vara invändningen mot bodelningen som sådan. (Jfr 1997 s. 62)

Sammanfattning: Den som klandrat en skiljedom får inte åberopa en ny grund för sin talan efter utgången av klanderfristen.

Sammanfattning: X, som upprättat testamente till förmån för sin systerson Y, rev sedermera sönder handlingen; denna blev emellertid lagad och försedd med en av X undertecknad påskrift, att handlingen skadats av våda och att testamentet fortfarande skulle äga full tillämpning. Talan av X:s övriga arvingar mot Y med påstående bl. a., att testamentet genom handlingens sönderrivande blivit återkallat. Betydelsen därav, att Y i rättegången ej aktade nödigt att förebringa den vittnesbevisning som stod honom till buds rörande omständigheterna vid handlingens sönderrivande och undertecknandet av påskriften? Testamente klandrades av Z under påstående, att X vid testamentets upprättande ej var vid sunt och fullt förstånd. Sedan underrätten ogillat Z:s talan, gjorde denne, efter fullföljd till HovR:n, i andra hand gällande, att testamentet blivit av X genom handlingens sönderrivande återkallat. HovR:n, där motparten bestred att sistnämnda omständighet finge åberopas, fann hinder häremot icke möta. Mot HovR:ns dom, varigenom underrättens domslut fastställdes, fullföljde Z talan under åberopande jämväl av den först i HovR:n anförda omständigheten. KM har -- ehuru motparten ej längre hade något att erinra mot åberopandet av denna omständighet -- prövat, huruvida hinder häremot förelegat. Åberopandet av sagda omständighet har ansetts ej innebära ändring av talan i strid mot 13 kap. 3 § RB.