dlandet av informationen i ett pedagogiskt hänseende för att uppdragstagaren brustit i sitt metodansvar, trots att uppdragstagaren iakttagit etiska normeri övrigt.973.6 Specialisters ansvarInom varje grupp av rådgivare finns de som specialiserat sig på ett specifikt område.Ett exempel kan vara en jurist som specialiserat sig på skatterätt. Ansvaret för enspecialist är striktare än för andra rådgivare. Rättsfallet NJA 1981 s. 1091 röransvaret för specialistrådgivare. I målet ansågs det oaktsamt att en jurist i ett någotoklart rättsläge underlåtit att framställa ett yrkande, som delvis hade stöd i lagmotivoch litteratur och som senare, enligt HD-domar, visade sig stämma med gällanderätt. Tilliten till rådgivare av specialistslag torde vara det som gör att bedömningenblir strängare.Ett krav som ställs upp på specialistrådgivare är att dessa ger ifrån sig en riskanalysvilken ställs höga krav på enligt informationsplikten. I rättsfallet NJA 1997 s. 65såg HD strängt på en besiktningsmans ansvar då denne vid en besiktning i sambandmed en fastighetsöverlåtelse hade konstaterat att det saknades fullgod ventilation itakkonstruktionen. Av besiktningsutlåtandet kunde man utläsa att besiktningsmannen upplyst om att ventilationsöppningarna borde åtgärdas men hade inteupplyst om risken för rötskador. HD anförde att besiktningsmannens riskanalys tillköparna av fastigheten inte var tillräcklig för att de skull inse risken med denbristande takkonstruktionen.3.6.1 BesiktningsmänBesiktningsmän faller in under de yrkeskategorier som specialiserar sig på ett visstområde. Det finns mer eller mindre sakkunniga besiktningsmän vilka specialiseratsig mer eller mindre på ett specifikt område men sammantaget ska de anses varaspecialister på fastighetsundersökningar. Kapitlet nedan kommer särskilt behandlabesiktningsmäns rådgivaransvar då de undersöker en fastighet.Fram till 90-talets början var det ovanligt at

I sitt protokoll hade besiktningsmannen uttryckligen skrivit att detinte behövdes en fortsatt teknisk utredning. HD klargjorde besiktningsmannens informationsplikt enligt ovan men menade däremot att informationsplikten i detaktuella fallet hade begränsats genom föreliggande modellavtal där det stod att enfortsatt teknisk utredning inte föreslås vid risk för väsentligt fel. Att besiktningsmannen avstår från att rekommendera en vidare teknisk utredning innebar därför imålet inte vårdslös underlåtenhet men det förhållande att besiktningsmannenuttryckligen angett att en vidare teknisk utredning inte var erforderlig innebarvårdslöshet. Att uttalandet rörande vidare teknisk utredning syftade till fuktproblemvar i målet inte utrett men HD konstaterade att detta med fog gett köparna uppfattningen att den risk besiktningsmannen funnit, var så obetydlig att det inte fannsnågot skäl för dem att göra en närmare utredning av risken.HD bedömde i rättsfallet NJA 1997 s. 65 en besiktningsmans informationsplikt ochanförde att en plikt att utföra en riskanalys ingår i besiktningsmannens uppdrag.HD såg strängt på en besiktningsmans ansvar då denne vid en besiktning i sambandmed en fastighetsöverlåtelse hade konstaterat att det saknades fullgod ventilation itakkonstruktionen. Av besiktningsutlåtandet kunde man utläsa att besiktningsmannen upplyst om att ventilationsöppningarna borde åtgärdas men hade inte upplyst om risken för rötskador. HD fastställde i målet hovrättens domslut utan vidaredomskäl. Genom hovrättens domskäl anfördes att besiktningsmannens riskanalystill köparna av fastigheten inte var tillräcklig för att de skull inse risken med denbristande takkonstruktionen. Man menade att det finns en plikt att inte enbart informera om förekomsten av fel och reparationen av dessa utan även om risken med116117Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom RH 1996:47.Se Elfström Ashton, 2012, s. 44; Elfström Ashton, 2

s erfarenhet, kunskap och resultatet av besiktningen. Om en viss konstruktion av en byggnad ofta innefattar ett specifikt fel vilka inte går att upptäckagenom en normalt besiktning torde det ligga inom besiktningsmannens ansvar attföreslå en fortsatt och fördjupad utredning eller i vart fall varna köparen om konstruktionens brister.119 En rekommendation om fortsatt teknisk utredning måstevara tydligt formulerad. Besiktningsmannen måste specificera en sådan rekommendation och inte formulera den för allmänt., Vidare ska en förklaring tillvarför en sådan fortsatt undersökning bör genomföras lämnas. Görs inte det skabesiktningsmannen hållas ansvarig.120�ven Kleineman har analyserat rättsfallet. Han noterar att de avgöranden som lagtsfram rörande rådgivaransvaret på 1990-talet visar stor oenighet mellan HD:s ledamöter och hänvisar till sin analys av NJA 1994 s. 532 (se ovan). I det rättsfallet stodKleineman bakom majoritetens bedömning men beträffande NJA 1997 s. 65 kritiserar han HD fåordighet och anför följande Det är vidare anmärkningsvärt att HD:smajoritet i ett sådant läge och vid beaktande av den övertygande skiljaktigameningen valde att endast fastställa hovrättens dom utan att tillfoga några egnadomskäl.121 Istället anser han att minoritetens ståndpunkt stämmer och menar attdet snarare är vårdslöst av köparna att inte åtgärda det besiktningsmannen tillråttdem att göra. Som slutsats av fallet menar Kleineman att konsulter i framtiden fårlägga ner betydligt mer tid och ansträngningar på att formulera sina expertutlåtanden på sådant sätt att klienten kan dra rimliga och relevanta slutsatser.122118NJA 1997 s. 65.Stiegler, 2000, s. 28.120Svea Hovrätts dom 2001-05-03, mål nr. T 560000.121Kleineman, 1996/97, s. 998.122Kleineman, 1996/97, s. 999.11935Stiegler menar att de fall då besiktningsmannen på uppdrag av uppdragsgivarenåtagit sig att undersöka en väldigt specifik del a

at rättsfallet. Han noterar att de avgöranden som lagtsfram rörande rådgivaransvaret på 1990-talet visar stor oenighet mellan HD:s ledamöter och hänvisar till sin analys av NJA 1994 s. 532 (se ovan). I det rättsfallet stodKleineman bakom majoritetens bedömning men beträffande NJA 1997 s. 65 kritiserar han HD fåordighet och anför följande Det är vidare anmärkningsvärt att HD:smajoritet i ett sådant läge och vid beaktande av den övertygande skiljaktigameningen valde att endast fastställa hovrättens dom utan att tillfoga några egnadomskäl.121 Istället anser han att minoritetens ståndpunkt stämmer och menar attdet snarare är vårdslöst av köparna att inte åtgärda det besiktningsmannen tillråttdem att göra. Som slutsats av fallet menar Kleineman att konsulter i framtiden fårlägga ner betydligt mer tid och ansträngningar på att formulera sina expertutlåtanden på sådant sätt att klienten kan dra rimliga och relevanta slutsatser.122118NJA 1997 s. 65.Stiegler, 2000, s. 28.120Svea Hovrätts dom 2001-05-03, mål nr. T 560000.121Kleineman, 1996/97, s. 998.122Kleineman, 1996/97, s. 999.11935Stiegler menar att de fall då besiktningsmannen på uppdrag av uppdragsgivarenåtagit sig att undersöka en väldigt specifik del av fastigheten kan det tolkas som attbesiktningsmannen lämnar en garanti. Det enskilda fallet avgör om huruvida det ären garanti eller inte. Om exempelvis en köpare vill att besiktningsmannen skaundersöka en viss del av fastigheten särskilt noga och besiktningsmannen i protokollet väljer att intyga att denna del av fastigheten är felfri, ska detta enligt Stieglertolkas som en garantiutfästelse från besiktningsmannens sida och denne ska ansesha ett rent strikt ansvar. Ska det inte tolkas som en garanti måste förekomsten av feldå en besiktningsman uttryckt att det inte förekommer ändå enligt Stiegler ses somen avvikelse från en kontraktsförpliktelse.123 Detta står dock i strid mo

lle tjäna något syfte skulle det vara godkänt att inte inkorporera det. Exempel på ett sådant syfte är då det är uteslutet att köparen skakomma att finansiera köpet genom lån. Förarbetena tolkar rättsfallet att man intekan utläsa en generell plikt för mäklaren at närmare granska en köpares ekonomioch menar att en mäklare normalt bör godta ta en köpares uppgifter om han/honinte ger någon särskild anledning att misstro uppgifterna.156 Kleineman menar atträttsfallen inte enbart ger en plikt för mäklarna att be sina klienter att föra in ettvillkor att köpet ska vara villkorat av finansiering i sina köpehandlingar, han menaräven att rättsfallen ger anledning för mäklarna att säkra bevisning på att mäklarenfaktiskt har lämnat ett sådant råd. Kleineman jämför även NJA 1997 s. 127 (I och152Jingryd, 2015/16, s. 537.NJA 1997 s. 127 I och II.154Jingryd, 2015/16, s. 537.155FMN:s beslut 2001-11-21:2.156SOU 2008:6 s. 189.15342II) med NJA 1997 s. 65 i fallet om den vårdslöse besiktningsmannen och finner attutfallen i målen baseras på konsumentintresset genom att jämföra till mål däruppdragsgivarens motiv varit att undgå skatteplikt. Kleineman öppnar därmed uppfrågan om det finns en moralisk faktor i culpabedömningen.157�ven i RH 2012:69 tas frågan om mäklares rådgivningsplikt och skyldighet attverka för en låneklausul upp. Hovrätten tar upp bedömningen i NJA 1997:127 I ochII i bedömningen och fastställer den stränga culpatrösklen som ställs upp i det målet.Om mäklaren ska följa domen strikt innebär hovrättens dom en skyldighet förmäklaren att verka för låneklausul i princip vid varje förmedling där köparen behöver finansiera köpet med lån.I hovrättsfallet RH 1995:127 hade köparna informerat mäklaren om att de villeinföra ett villkor om att deras fastighet skulle bli såld för att köpet skulle gå igenom.Mäklaren informerade inte säljarna till den nya fastigheten om detta

marknadsvärde men friades då banken borde utrett om utlåtandet var lämplig förkreditbedömning med hänsyn till att det skulle användas som underlag för en tvist.Rätten var däremot inte enig och två skiljaktiga menade att banken satt sin tillit tillintyget i likhet med NJA 1987 s. 692 och vilket borde inneburit att värderingsmannen på liknande grunder skulle åläggas ett skadeståndsansvar.162Stiegler, 2000, s. 45.NJA 1987 s. 692.164Kleineman, 1998, s. 190.16346En praktiserande jurist kan vidare för att begränsa sitt ansvar exempelvis förse sittyttrande över en viss fråga med en förklaring över vad han/hon ansett att uppdragetskulle omfatta, hur han/hon gått tillväga för att genomföra uppdraget samt försökabeskriva syftet med uppdraget för att för sin egen del avge en begräsning av uppdraget.165Rättsfallet NJA 1994 s. 598 rörde en skatterådgivare på en bank. Här såg HD intelika strängt på ansvaret som för besiktningsmannen i NJA 1997 s. 65. En företagarehade i målet genomfört transaktioner efter att ha fått råd från en bank i syfte attundgå realisationsvinstskatt. I målet tog HD upp frågan om underlåtenheten frånbankens sida att inte ge ifrån sig en riskanalys med förklaring om riskerna med valttillvägagångssätt för att undgå skatt. HD ansåg att övervägande skäl talade för attbanken borde insett att bedömningen som gjordes var osäker men fann vid envårdslöshets bedömning att banken inte kunde läggas till last för att de inte informerat om osäkerheten. I målet uppmålade HD en princip för hur svårbedömdarättsfrågor skulle avgöras och menade att i den som lämnar rådgivning i sådanakomplicerade rättsfrågor måste rådgivaren fästa uppdragsgivarens uppmärksamhettill osäkerheten. Behovet att informera om problematik kring rättsläget menade HDdock skulle ses till uppdragsgivarens kvalifikationer sedan tidigare. I målet hadeföretagaren fått information om vad som kr

hur skälighetsprövningen av ansvarsbegränsning vidöverlåtelsebesiktning för köpare ska gå till och gör i domen en del generella uttalanden om hur en sådan prövning ska gå till. Bland annat anför HD att bedömningen av om en ansvarsbegränsning är oskälig enligt generalklausulen ska sesmed utgångspunkt i om den får anses ge uttryck för en rimlig eller skälig omfördelning av risken mellan parterna.240 HD belyser skyddsbehoven och lägger viktvid att köp av en fastighet ofta är en stor affär för köparen, att köparen i många fallhar anlitandet av en sakkunnig som enda möjlighet för att kunna uppfyllaupplysningsplikten enligt 4 kap 19 2 st. JB och att besiktningsmannens bedömningar därmed är av avgörande betydelse för köparens möjligheter att göra enväl riskavvägd samt informerad affär. Det konstaterades därför att det är av vikt attdet beslutsunderlag besiktningsmannen lägger fram är av hög kvalitet och att det ärinformativt (jfr. NJA 1997 s. 65 - besiktningsprotokollet utan riskanalys samt NJA2001 s. 269-besiktningsprotokollet med vilseledande riskanalys). Ett vidareskyddsbehov menade HD är besiktningsmannens behov av att inte bli indragen imånga tvister om smärre belopp. 241 HD anförde däremot att en omsorgsprövning237NJA 2017 s. 113 HD:s dom p. 30.NJA 2017 s. 113 HD:s dom p. 3132.239NJA 2017 s. 113 HD:s dom p. 3334.240NJA 2017 s. 113 HD:s dom p. 36.241NJA 2017 s. 113 HD:s dom p. 3739.23871skulle göras vid jämkningsprövningen och menade att Ju mer besiktningsmannenär att klandra, desto större är skälen för jämkning.242HD prövade slutligen den aktuella ansvarsbegränsningen oskälighet i sig och omden aktuella ansvarsbegränsningen var oskälig vid en helhetsbedömning medutgångspunkten att vad som har avtalats ska gälla mellan parterna om inte skälenför motsatsen är tillräckligt starka. HD menade att en ansvarsbegräsning ska ansesvara oskälig i sig då en näri

gt till följd av det civilrättsligainformationsbehovet. Detta behov belystes ibland annat NJA 1987 s. 692 och NJA267Se NJA 1987 s. 692 jfr. NJA 2001 s. 878 under 3.3 Ansvarets ramar.Se NJA 2001 s. 269 under 3.6.4 �vriga relevanta rådgivaransvar.269Se ovan under 5.3 �sikter i doktrinen.268791994 s. 532. Kleineman menade att det krävdes att den skadelidandes beteendeskulle vara en befogad följd av den förmedlade informationen och att skadevållarenmåste varit vårdslös vid förmedlandet av informationen. För att avgöra det var mantvungen att beakta vilken möjlighet uppdragstagaren själv haft att bedömainformationsmottagarens möjligheter att korrekt uttolka de förmedlade resultaten.För ansvar krävdes att uppdragstagaren varit försumlig vid förmedlandet avinformationen i ett pedagogiskt hänseende. Uppdragstagaren hade på så sätt brustiti sitt metodansvar även om uppdragstagaren hade iakttagit etiska normer i övrigt.270HD lade i rättsfallet NJA 1997 s. 65 vikt vid en besiktningsmans informationspliktoch anförde att en plikt att utföra en riskanalys ingick i besiktningsmannensuppdrag. Denna plikt sågs särskilt strängt på hos besiktningsmän i jämförelse medandra rådgivare, se exempelvis skatterådgivarens underlåtenhet att avge enriskanalys i NJA 1994 s. 598. Stiegler menade i sin analys att besiktningsmannenför köparen av en fastighet skulle presentera risker med fel i fastigheten och vidareutredning klart och tydligt. Kleinemans slutsats av målet var 1997 att konsulter iframtiden skulle få lägga ner betydligt mer tid och ansträngningar på att formulerasina expertutlåtanden på sådant sätt att klienten kan dra rimliga och relevantaslutsatser av det. I Göta Hovrätts dom 1993-11-23 DT 1066 fastställdes besiktningsmannens ansvar genom att besiktningsmannen utfört besiktningen på ett sådant sättatt ett fel som ej var att anses dolt inte upptäckts måste besiktningsmannen haansetts gjort sig skyldig ti

petens och kan därmed tolka felindikationer påolika sätt. Därför borde anses vara naturligt att utgångspunkten är att en köpare ärhelt okunnig. Jag drar här en parallell mellan Rambergs åsikter på rättensbedömningiProfilgruppsdomenochrådgivarensansvarvid275fastighetsöverlåtelser.En besiktningsman borde ha som utgångspunkt attköparen inte har någon kompetens alls gällande felbedömningar i fastighet ochborde därför säkerställa att köparen tolkar besiktningsprotokollet på ett korrekt sättgenom att vid genomgången av det redogöra för uppdragets omfattning ochkaraktär. Då en besiktningsman går igenom ett protokoll med en köpare och dennegenomför köpet som en följd av det som kommit fram vid genomgången skaköparens beteende anses vara befogat och en följd av den förmedladeinformationen. Det borde enligt min uppfattning i NJA 2017 s. 113 ha resoneratskring en pedagogisk plikt för besiktningsmannen i enlighet med HD:s majoritet iNJA 1997 s. 65 och den omsorgsplikt som ställs upp för advokaten i NJA 2018 s.414. Detta även om advokatens rådgivaransvar är en följd av lagstiftning. Jag ställermig bakom den slutsats Kleineman drar där rådgivare i framtiden kommer få lägga275Se Ramberg under 5.3 �sikter i doktrinen.83ner betydligt mer tid och ansträngningar på att formulera sina expertutlåtanden påsådant sätt att klienten kan dra rimliga och relevanta slutsatser av det men anser attdet är rätt rimligt då rådgivaruppdrag ofta är rätt kostsamma för konsumenten.Kleineman menar att man borde kunna göra en analogisk tillämpning av fastighetsmäklarlagen på andra rådgivaruppdrag.276 En stor skillnad gentemot besiktningsmannen är att mäklaren har en omsorgsplikt gentemot såväl köpare som säljare ävenom enbart en av dessa är uppdragsgivare i formell mening. Detta är enligt minmening en följd av att mäklarens uppdrag som mellanman är mer tydligt då ansvaretär stiftat i lag. Enlig

DT 1066 mål nr. T 1493Göta Hovrätts dom 1994-05-06 dom nr. DT 2024 mål nr. T 12493Hovrätten för �vre NorrlandHovrätten för �vre Norrland dom 1990-02-12, dom nr. DT 2015Hovrätten för övre Norrland dom 1990-02-12, dom nr. DT 2015 mål nr. T 61/8996KammarrätternaKammarrätten i Stockholm dom 2013-09-04 mål nr. 201513Kammarrätten i Sundsvall disciplinärt prövningsförfarande dom 1992-02-17Högsta domstolenPrövningstillståndPrövningstillstånd meddelat 2015-12-03 mål nr. T 303415Prövningstillstånd meddelat 2018-05-09 mål nr. T 284118Nytt Juridiskt ArkivNJA 1951 s. 138NJA 1954 s. 573NJA 1959 s. 280NJA 1966 s. 70NJA 1975 s. 545NJA 1978 s. 432NJA 1979 s. 483NJA 1980 s. 555NJA 1981 s. 400NJA 1981 s. 1091NJA 1985 s. 274NJA 1985 s. 871NJA 1986 s. 61NJA 1986 s. 670NJA 1987 s. 692NJA 1988 s. 230NJA 1989 s. 346NJA 1990 s. 24NJA 1992 s. 130NJA 1992 s. 243NJA 1992 s. 502NJA 1994 s. 532NJA 1995 s. 693NJA 1996 s. 11897NJA 1997 s. 65NJA 1997 s. 127 INJA 1997 s. 127 IINJA 1998 s. 390NJA 1999 s. 408NJA 1999 s. 629NJA 2001 s. 269NJA 2001 s. 878NJA 2007 s. 86NJA 2007 s. 962NJA 2008 s. 733NJA 2009 s. 672NJA 2011 s. 600NJA 2014 s. 272NJA 2016 s. 237NJA 2017 s. 113NJA 2018 s. 414Skiljedomar:Skiljedomen ProfilGruppen AB ./. KPMG Bohlins AB, Datum för skiljedom:2010-12-22 tillgänglig genom resning till Svea Hovrätt- dom 2011-01-08 mål nr. T10851198

10 april 1984 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om godkännande av personer som har ansvar för lagstadgad revision av räkenskaperRådets direktiv 2006/43/EG om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisningEU:s revisionspaket bestående av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr537/2014 av den 16 april 2014 om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse och om upphävande av kommissionens beslut 2005/909/EGsamt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/56/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiv 2006/43/EG om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställdredovisningRättsfallsregisterTingsrättMalmö tingsrätt meddelad dom i mål nr T 1265519Stockholms tingsrätt meddelad dom i mål nr T 134013HovrättHovrätten för västra Sveriges meddelad dom i mål nr T 420710Högsta domstolenNJA 1979 s. 157NJA 1987 s. 602NJA 1988 s. 383NJA 1992 s. 243NJA 1995 s. 693NJA 1996 s. 224NJA 1997 s. 65iiNJA 2001 s. 878NJA 2006 s. 136NJA 2014 s. 272NJA 2017 s. 1101LitteraturAf Sandeberg, C, Aktiebolagsrätten, Studentlitteratur, 2006Arlebäck, S O, Privata aktiebolag råd och anvisningar för bolagsstämma, styrelse, VDoch revisor, Telegram Bokförlag, 1999Bergström, C, Samuelsson, P, Aktiebolagets grundproblem, 5 uppl., Norstedts Juridik,2015Diamant, A., Revisors oberoende: Om den svenska oberoenderegleringens utveckling,dess funktion och konstruktion, Iustus förlag 2004Dotevall, R, Bolagsledningens skadeståndsansvar, 3 uppl., Wolters Kluwer, 2017Gavatin, C, Aktiebolagsrätt i teori och praktik, Svensk byggtjänst, 1992Grönfors, K, Dotevall, R, Avtalslagen: en kommentar, 5 uppl., Wolters Kluwer, 2016Gullefors, B, Ansvar skadestånd: reglerna om ansvar för rådgivare, mäklare och andrakonsulter, 2 uppl., Björn Lund�n information, 2002,Hellner, J, Radetzki, M, Skadeståndsrätt, 10 uppl., Norstedts Juridik, 2018Hemström, C, Giertz, M, Bolagens r�