mente.Samtidigt tar man upp vittnenas namnunderskrifter, möjligheten att förfalska dem samtderas sviktande minnesbilder som sÃ¥dana omständigheter som minskar tilltron i derasuppgifter oavsett vad avsikten varit. DÃ¥ fallen har lÃ¥gt prejudikatvärde i och med att deenbart är hovrättsavgöranden är det intressantaste och viktigaste i dem det arbetssättsom domstolen använder för att bedöma olika fakta samt hur bevisbördan hanteras i ochmed vittnesintygen. Detta är dock relevant för att visa pÃ¥ hur dylika fall bedöms isituationer med konkurrerande förordnanden. AlltsÃ¥: vid förekomsten av flerakonkurrerande förordnanden bedömer man eventuell ogiltighet hos dem utifrÃ¥nformkraven i 10 kap. ÃB, där en speciell bedömning om presumtionen vid vittnesintygska brytas eller kvarstÃ¥ (om sÃ¥dant finns) samt om det nyare testamentet eller andraomständigheter kan ses som ett Ã¥terkallande av det äldre och därigenom fÃ¥ det nyare attäga tilltro.I rättsfallet RH 1994:67 (som även berör arvsskattens fördelning och beräkning ävenom dessa resonemang inte har betydelse för denna framställnings huvudämne) var intede tvÃ¥ testamentena pÃ¥ samma sätt uppenbart oförenliga som i de tidigare nämnda.Istället hade testatorn G Ã¥r 1992 testamenterat vissa legat bestÃ¥ende av pengar ochlösöre till sin sambo och sina syskon, i övrigt skulle de lantbruksfastigheter somutgjorde huvuddelen av kvarlÃ¥tenskapens värde fördelas lika mellan 9 styckensyskonbarn. Följande Ã¥r, samma dag som han avled, hade G skrivit ett nytt testamentedär sambon tilldelas en skoter, en lokal församling en summa pengar samt att ennamngiven person tillÃ¥ts köpa ett antal jordbruksmaskiner av dödsboet.24Hovrättens bedömning blir att det senare testamentet endast ska ses som tillägg till detäldre samt eventuellt ändring i de situationer där förordnandena konkurrerar. Detta medledning av flera faktorer, bland annat att G förordnat om i stort sett all

mente.Samtidigt tar man upp vittnenas namnunderskrifter, möjligheten att förfalska dem samtderas sviktande minnesbilder som sÃ¥dana omständigheter som minskar tilltron i derasuppgifter oavsett vad avsikten varit. DÃ¥ fallen har lÃ¥gt prejudikatvärde i och med att deenbart är hovrättsavgöranden är det intressantaste och viktigaste i dem det arbetssättsom domstolen använder för att bedöma olika fakta samt hur bevisbördan hanteras i ochmed vittnesintygen. Detta är dock relevant för att visa pÃ¥ hur dylika fall bedöms isituationer med konkurrerande förordnanden. AlltsÃ¥: vid förekomsten av flerakonkurrerande förordnanden bedömer man eventuell ogiltighet hos dem utifrÃ¥nformkraven i 10 kap. ÃB, där en speciell bedömning om presumtionen vid vittnesintygska brytas eller kvarstÃ¥ (om sÃ¥dant finns) samt om det nyare testamentet eller andraomständigheter kan ses som ett Ã¥terkallande av det äldre och därigenom fÃ¥ det nyare attäga tilltro.I rättsfallet RH 1994:67 (som även berör arvsskattens fördelning och beräkning ävenom dessa resonemang inte har betydelse för denna framställnings huvudämne) var intede tvÃ¥ testamentena pÃ¥ samma sätt uppenbart oförenliga som i de tidigare nämnda.Istället hade testatorn G Ã¥r 1992 testamenterat vissa legat bestÃ¥ende av pengar ochlösöre till sin sambo och sina syskon, i övrigt skulle de lantbruksfastigheter somutgjorde huvuddelen av kvarlÃ¥tenskapens värde fördelas lika mellan 9 styckensyskonbarn. Följande Ã¥r, samma dag som han avled, hade G skrivit ett nytt testamentedär sambon tilldelas en skoter, en lokal församling en summa pengar samt att ennamngiven person tillÃ¥ts köpa ett antal jordbruksmaskiner av dödsboet.24Hovrättens bedömning blir att det senare testamentet endast ska ses som tillägg till detäldre samt eventuellt ändring i de situationer där förordnandena konkurrerar. Detta medledning av flera faktorer, bland annat att G förordnat om i stort sett all