(1988) s 68 f; justitierådet Karlgrens tillägg i NJA 1949 s 645; Lindskog (2018) s168 not 521; Rodhe (1985) s 332.585.4.2Sakrättslig verkan vid kollusionDet finns ett avgörande som kan tas till stöd för sakrättslig verkan vid kollusion. NJA1993 s 188 handlade om ett ersättningsanspråk grundat i en konkurrensbegränsningsklausul uppställt i ett avtal mellan A och B.200 I målet var B och C systerbolag medsamma aktieägare och ledning. B hade samverkat med C så att systerbolaget C bedrevverksamhet som träffades av det konkurrensförbud som A hade uppställt i förhållandetill B. Högsta domstolen anförde att B och C utgjorde bolag med samma ägare samtledning och hade samverkat i syfte att kringgå den ifrågavarande konkurrensbegränsningsklausulen. HD uttalade vidare att förhållandet mellan B och C var sådantatt A kunnat ställa samma krav mot C som mot B. Därför meddelade HD ett vitessanktionerat förbud mot utövande av viss verksamhet gentemot C.NJA 1993 s 188 kan ses som att HD har tillerkänt en konkurrensbegränsningsklausulverkan mot C på grund av C:s och B:s kollusion. Sjöman verkar i vart fall mena att så ärfallet.201 Den aspekt att målet handlade om två systerbolag talar emellertid för att det ärpåkallat med försiktighet när det kommer till att dra slutsatser beträffande vad somgäller för andra kollusionsfall. HD poängterar även betydelsen av att det var systerbolagmed samma ägare och ledning. Denna associationsrättsliga aspekt innebär enligt minmening att det kanske inte var fråga om en ren tredjemanskonflikt. Med andra ord kandet ifrågasättas om bundenheten till konkurrensbegränsningsklausulen verkligen var påsakrättslig grund. à andra sidan kan sådan samverkan som det var fråga om i målet iregel vara enklare att åstadkomma mellan närstående bolag eller närstående personer iallmänhet. Denna praktiska aspekt saknar dock betydelse för frågan om sakrättsligverkan. Sammanfattningsv

¤ndig roll. Med hänsyn till de anfördastÃ¥ndpunkterna i doktrin beträffande 2005 Ã¥rs avgörande, att förfarandet som sÃ¥dantkvalificerades som otillbörligt och att det inte var en tillämpning av en slagsotillbörlighetslära, verkar utrymmet för skadestÃ¥ndets självständiga roll i dennabemärkelse för närvarande vara närmast obefintligt.Sammanfattningsvis är min bild av rättsläget att utrymmet att tillämpa otillbörligtingripande i rättsförhÃ¥llande är starkt begränsat. SÃ¥ som framhÃ¥lls i doktrin använde HDformuleringar som tyder pÃ¥ en mycket försiktig öppning för ansvar i ett allvarligt fall.5.4.4Diskussion om rättslägetFrÃ¥gan är dÃ¥ om det skulle vara aktuellt med ett undantag frÃ¥n den principiellautgÃ¥ngspunkten och därmed tillerkänna A ett sakrättsligt skydd när B och C harkolluderat förattomintetgöra A:sbetingelse.Det finnsihuvudsak tretolkningsalternativ av rättsläget. Det första alternativet är att utifrÃ¥n NJA 1993 s 188samt uttalanden i doktrin anföra att A:s rätt är förenad med sakrättsligt skydd vidkollusion. Häremot kan det, sÃ¥ som jag har anfört, invändas att stödet för en sÃ¥danslutsats är förhÃ¥llandevis svagt.Det andra alternativet är att utifrÃ¥n uttalanden i doktrin anföra att A:söverlÃ¥telseförbudinteÃ¥tnjutersakrättsligtskydd,menattCkangörasskadestÃ¥ndsskyldig. För detta talar inte direkt avgörandena om otillbörligt ingripande irättsförhÃ¥llande, men möjligen rättsutvecklingen i praxis som sÃ¥dan. Under de senasteÃ¥ren har HD, Ã¥tminstone till synes, varit strängare mot betingelser i sakrättsligthänseende, men samtidigt öppnat upp för skadestÃ¥ndsskyldighet i utomobligatoriskaförhÃ¥llanden.Det tredje alternativet är att helt enkelt anföra att varken sakrättsligt skydd ellerskadestÃ¥ndsskyldighet för C är aktuellt. Den sammanlagda osäkerheten talar i dennariktning.Sammantaget anser jag att rättsläget är oklart. Stöde

heck, 7 uppl, Norstedts JusidikAB, 1995 (cit: Tiberg Lennhammer (1995))Ussing, H, Obligationsretten: almindelig del, 4 uppl, Vinding Kruse, A (red), 1961 (cit:Ussing (1961))Walin, G Herre, J, Lagen om skuldebrev m.m, 4:1 uppl, Norstedts Juridik AB, 2018(cit: Walin Herre (2018))Walin, G, Millqvist, G Persson, A.H, Panträtt, 4 uppl, Norstedts Juridik AB, 2022(cit: Walin m fl (2022))108Walin,G,Samäganderätt:enstudierörandesamäganderättsanspråkochsamäganderättslagen m.m, 1:2 uppl, Norstedts Juridik AB, 2010 (cit: Walin(2010))Weir, M, Pushing the Envelope of Proprietary Interests: The Nadir of the NumerusClausus Principle, Melbourne University law review, 2015, vol 39 (2), s651679 (cit: Weir (2015))Avgöranden från Högsta domstolenNJA 1915 s 194NJA 1924 s 329NJA 1925 s 80NJA 1932 s 341NJA 1939 s 592NJA 1940 s 297NJA 1949 s 645NJA 1966 s 97NJA 1974 s 376NJA 1981 s 897NJA 1989 s 696NJA 1990 s 18NJA 1990 s 110NJA 1993 s 188NJA 1993 s 468NJA 1993 s 529NJA 1998 s 135NJA 2003 s 303NJA 2005 s 608NJA 2007 s 455NJA 2008 s 733NJA 2009 s 182NJA 2009 s 291NJA 2009 s 570NJA 2011 s 429NJA 2015 s 512NJA 2015 s 899NJA 2015 s 1040NJA 2016 s 288NJA 2016 s 51NJA 2017 s 289NJA 2017 s 550NJA 2018 s 335NJA 2021 s 622NJA 2021 s 709Avgöranden från hovrätterHovrätten för nedre Norrlands dom av den 25 oktober 2022 i mål T 1168-21109