11Wilhelmsen, Trine-Lise: Avtaleloven 36 og Ãkonomisk effektivitet. ITidsskrift for rettsvitenskap 1995 s. 1-240[Citeras: Wilhelmsen i Tfr (1995)Elektroniska källorKure, Schmith och Hedegaard Kristensen, Selskabsloven, Karnov 2017-0523Munukka, Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar pÃ¥förmögenhetsrättens omrÃ¥de 36 , Lexino 2012-12-31Nerep, Adestam och Samuelsson Aktiebolagslag (2005:551) 1 kap 1 ,Lexino 2017-07-03Nerep, Adestam och Samuelsson, Aktiebolagslag (2005:551) 4 kap. 7 ,Lexino 2017-10-27Svernlöv och Westin Avtalsmall till aktieägaravtal Karnov (hämtad 201710-30)Volvo Cars Pressmeddelande daterat 18 april 2017 tillgänglig via:https://www.media.volvocars.com/global/engb/media/pressreleases/207309/volvo-cars-and-autoliv-autonomous-drivingjoint-venture-zenuity-starts-operations (hämtad 2017-11-09)59RättsfallsförteckningSvenska avgörandenHögsta domstolenNJA 1972 s. 29NJA 1983 s. 332NJA 1988 s. 230NJA 1989 s. 346NJA 1992 s. 782NJA 2000 s. 462NJA 2007 s. 962NJA 2009 s. 408NJA 2011 s. 67NJA 2011 s. 429NJA 2012 s. 776NJA 2016 s. 962NJA 2017 s. 113NJA 2017 s. 289Högsta förvaltningsdomstolenRà 2000 ref 56Svea hovrättSvea hovrätts dom 2003-06-13, mÃ¥l nr à 2116-13Svea hovrätts dom 2004-02-19, à 1244-04Norska avgörandenHR-1995-4-ADanska avgörandenHÃjestret UfR 1996.155060

.................................................................... 455.2.3Kommentar ....................................................................................................................... 465.3 PÃFÃLJD VID IMMATERIELLA TJÃNSTER KONSUMENTFALLEN ................................................... 485.3.1NJA 2002 s. 644 ................................................................................................................ 485.3.2NJA 2017 s. 113 ................................................................................................................ 495.3.3NJA 2018 s. 266 ................................................................................................................ 505.3.4Kommentar ....................................................................................................................... 515.4 PÃFÃLJD VID IMMATERIELLA TJÃNSTER KOMMERSIELLA AVTAL .............................................. 525.4.1NJA 1992 s. 782 ................................................................................................................ 525.4.2NJA 2018 s. 414 ................................................................................................................ 535.4.3HD dom den 7 nov 2019, mÃ¥l T 2841-18 .......................................................................... 545.4.4Kommentar ....................................................................................................................... 5535.56SAMMANFATTNING AV RÃTTSLÃGET ........................................................................................... 57AVSLUTANDE DISKUSSION..................................................................................................... 616.16.26.36.4NÃGRA INLEDANDE SLUTSATSER ................................................................................................. 61SKADESTÃND VID IMMATERIELLA TJÃNSTER ..................................

processen i domstol.96 Denna skyldighet kan dock begränsas om uppdragstagarenhar haft befogad anledning att anta att uppdragsgivaren är väl medveten omriskerna.97På grund av att det finns vissa svårigheter att ange generellt vad som ingår i ettförmedlingsuppdrag kan informationsansvaret se något annorlunda ut än vidtypiska rådgivningsavtal. Generellt sett kan sägas att om en förmedlare ärmedveten om att en uppgift är felaktig har denne naturligtvis ett ansvar för attinformera uppdragsgivaren om detta. Vidare lär förmedlaren ha ett ansvar för attundersöka en uppgift närmare om han misstänker att den kan vara felaktig och omuppgiften av någon anledning inte är möjlig att kontrollera, bör han iställetinformera sin uppdragsgivare om misstanken. Trots att förmedlaren intemisstänker att en uppgift är felaktig finns det troligtvis även ett ansvar att närmarekontrollera riktigheten om förmedlaren borde ha misstänkt en oriktighet.98Som framgår av NJA 1992 s. 782 kan en förmedlares informationsansvar ävenomfatta mer än direkta oriktigheter. I målet hade ett hotellbolag anlitat enförsäkringsmäklare i syfte att teckna en ny försäkring enligt vilken de erhöllsamma försäkringsskydd som enligt sin tidigare försäkring men till ett lägre pris.Enligt ett villkor i det nya försäkringsavtalet ledde dröjsmål vid inbetalning avförsäkringspremien till att försäkringsgivaren var fri från ansvar till dess attbetalningen inkommit. Hotellbolaget betalade premien en dag för sent och dettasammanföll, oturligt nog, med en brand. HD bedömde att försäkringsmäklaren fickersätta hotellbolaget för skadan. Detta berodde på att försäkringsmäklaren hadebrustit i sin skyldighet att se till att hotellbolaget fick den information sombehövdes för att bolaget kontinuerligt skulle erhålla samma försäkringsskydd som969798Ramberg, s. 128.Se t.ex. NJA 1995 s. 693.Ramberg, s. 145.26de hade haft tidigare. Hotelle

hämtasfrån KöpL.101 KöpL:s påföljdssystem skulle därför kunna aktualiseras vidimmateriella tjänster. I nästkommande avsnitt kommer jag därför att utreda hur välde köprättsliga påföljderna passar in på detta område.4 KöpL:s påföljdssystem4.1 Det köprättsliga avtalsbrottetI KöpL delas säljarens avtalsbrott upp i frågor om dröjsmål och frågor som rör felpå varan. Ett dröjsmål föreligger om varan avlämnas för sent eller om den inteavlämnas över huvud taget.102 Vanligtvis framgår det av parternas avtal när varanska avlämnas. Om detta inte framgår uttryckligen eller kan utläsas av avtalet skavaran, enligt 9 KöpL, avlämnas inom skälig tid från köpet. Vad som är skäligtkan variera beroende på vilken typ av köp det rör sig om. Vid köp över disk skaöverlämnandet naturligtvis ske omedelbart (om inget annat avtalats) medan det viddistansköp accepteras att säljaren behöver en viss tid för att lämna över varan.10399 NJA 1992 s. 782.100 Lehrberg, Avtalsrättens grundelement,101 Ramberg Ramberg, s. 244.102 Håstad, s. 44.103 Håstad, s. 40.s. 45.27Att en vara är befäst med fel betyder att den avviker från vad köparen har hafträtt att kräva.104 Precis som vid dröjsmål ska vad detta innebär i första hand avgörasmed ledning i parternas avtal, men om detta inte kan utläsas direkt från avtalet fårfrågan bedömas med stöd av 17 19 KöpL. Felbegreppet är mer kompliceratän frågan om dröjsmål och har en betydligt bredare definition. Förutomuppräkningen av möjliga fel i 17 1 och 2 st. stadgas i 17 3 st. att fel ocksåföreligger om varan, i något annat avseende, avviker från vad köparen med fogkunnat förutsätta.105 Köparens uppfattning är med andra ord central vidfelbedömningen. Slutligen anges i 18 och 19 vad som utgör ett fel på grund avatt varan inte stämmer överens med de uppgifter som lämnats vidmarknadsföringen eller då varan har köpts

verans, prisavdrag ellerhävning.189 Enligt detta system föreligger det, innan dess att prisavdrag ellerhävning kan bli aktuellt, en rätt för säljaren att avhjälpa felet. HD uttalar dock imÃ¥let att en sÃ¥dan rätt inte kan anses föreligga i utbildningsfallen. Ingvarssonmenar att denna slutsats ger uttryck för svÃ¥righeterna att tillämpa KöpL:s reglerom avhjälpande pÃ¥ en immateriell tjänst. ÃndamÃ¥let bakom det stora utrymmet förrättelse som medges i KöpL att det bästa för avtalsparterna är om avtalsrelationenfÃ¥r bestÃ¥ gÃ¥r inte att applicera pÃ¥ den aktuella situationen. Det hade helt enkeltinte varit lämpligt att kompensera studenten genom att Ã¥tgärda bristerna iutbildningen och därefter kräva att denne skulle gÃ¥ om kursen.190 Med dessapÃ¥följder uteslutna Ã¥terstÃ¥r, mot bakgrund av att studenten inte kan sägas ha liditnÃ¥gon skada, endast prisavdrag och hävning.5.4 PÃ¥följd vid immateriella tjänster kommersiella avtal5.4.1 NJA 1992 s. 782I mÃ¥let hade ett hotellbolag anlitat en försäkringsmäklare i syfte att teckna en nyförsäkring. Hotellbolaget önskade erhÃ¥lla samma försäkringsskydd som enligt sintidigare försäkring, men till ett lägre pris. Enligt ett villkor i det nyaförsäkringsavtalet ledde dröjsmÃ¥l vid inbetalning av försäkringspremien till attförsäkringsgivaren var fri frÃ¥n ansvar till dess att betalningen inkommit.Hotellbolaget betalade in den första premien för sent och detta rÃ¥kade sammanfalla189190Ingvarsson, s. 114.A.a. s. 115.52med en brand. HD konstaterade inledningsvis att det saknades anledning att jämkadet aktuella försäkringsvillkoret med stöd av 36 AvtL. Därefter gick HD vidaretill att bedöma huruvida försäkringsmäklaren kunde anses ersättningsskyldig förHotellbolagens skada. HD bedömde att försäkringsmäklaren hade brustit i sinskyldighet att se till att hotellbolaget fick den information som behövdes för attbolaget kontinuerligt sku

ägas in i bedömningen. I det aktuella målet ansågs Setterwalls ha ägnatrådgivningen tillräcklig omsorg utifrån vad uppdraget omfattade. HD lyfter i dennadel att advokatens skrivelse till sin klient inte fullt ut kunde anses återspegla ellerredovisa oklarheterna i rättsläget. Enligt HD var det därför inte möjligt för klientenatt närmare analysera situationen eller att bedöma vilka efterforskningar som lågtill grund för bedömningen. Vidare anger HD att det därmed inte är möjligt, attutifrån advokatens skrivelser, utreda om rådet vilar på en fackmässigt godtagbarundersökning. Emellertid kunde man vid förhöret med advokaten konstatera atthans uttalande grundandes på en lång erfarenhet av Skatteverket ochdomstolarnas tillämpning. Vidare ansågs HSB:s tidigare risktagande och derasmedvetenhet om riskerna med transaktionerna vara omständigheter som kundevägas in i oaktsamhetsbedömningen. HSB:s skadeståndstalan ogillades.5.4.4 KommentarI NJA 1992 s. 782 blev en försäkringsmäklare skadeståndsskyldig gentemot sinuppdragsgivare för att han brustit i sin skyldighet att se till att hotellbolaget erhöllnödvändig information. Den förmedlare som har till uppgift att ombesörja enuppdragsgivares försäkringsskydd, har med andra ord, stränga krav på att se till attskyddet motsvarar det huvudmannen har förväntat sig. HD uttalar i målet attförsäkringsmäklare har en långtgående rådgivnings- och upplysningsskyldighet. Idetta fall ansågs mäklaren ha brustit i informationsplikten vilket ledde till atthuvudmannen inte fick det försäkringsskydd som förutsattes. HD uttrycker sig intei termer av bristande omsorg utan det ställs ett uttryckligt krav på att den aktuellainformationen skulle ha delats med huvudmannen.55I målen som rör advokaters skadeståndsskyldighet gentemot sina klienterpresenteras, enligt min mening, en tydlig metod för hur frågan omskadeståndsansvar vid rådgivningstjänster ska bedömas.

¥ledes ett sista, mycket viktigt, led iculpabedömningen. Den uppdragsgivare som är benägen att ta stora risker mÃ¥steocksÃ¥ vara beredd att bära de potentiella följderna.5.5 Sammanfattning av rättslägetVid läsning av tillgänglig doktrin pÃ¥ omrÃ¥det är det lätt att dra slutsatsen att KöpLutgör en tillämplig analogikälla pÃ¥ hela det oreglerade tjänsteomrÃ¥det. BÃ¥de iförarbeten192 och i doktrin193 anges att det vid pÃ¥följdsvalet vid kommersiellatjänster gÃ¥r att ta ledning frÃ¥n KöpL:s bestämmelser. Entreprenad tas särskilt uppsom ett exempel pÃ¥ när en analog tillämpning av KöpL skulle kunna varaaktuell.194 I vilken utsträckning KöpL faktiskt har tillämpats analogt inomentreprenadrätten gÃ¥r dock att ifrÃ¥gasätta. Lagen har i flera rättsfall använts somunderlag för tolkning av AB-kontrakten,195 men vad avser en analog tillämpningtycks HD ha intagit en försiktigare inställning. Ovan har NJA 2001 s. 177 och NJA191192193194195Jfr NJA 1992 s. 782.Prop. 1984/85:110 s. 142 samt Prop. 1988/89:76 s. 221.Hellner, 1:a häftet, s. 30.Se t.ex. Ramberg, s. 64.Se t.ex. NJA 2013 s. 271, NJA 2014 s. 960 och NJA 2018 s. 653.572013 s. 1174 analyserats. Av dessa fall gÃ¥r det att dra vissa slutsatser kring i vilkasituationer en analog tillämpning av KöpL kan göras vid kommersiella tjänster.För det första lägger HD stor vikt vid hur väl ändamÃ¥len bakom de aktuellabestämmelserna är applicerbara pÃ¥ den förevarande typen av tjänst. Vid dennabedömning resonerar domstolen kring i vilken utsträckning reglerna kan anses geuttryck för allmänna kontraktsrättsliga principer och i vad mÃ¥n liknande reglerförekommer pÃ¥ andra avtalsomrÃ¥den. För det andra tycks det, precis som RÃ¥dbergmenar, krävas att den förevarande situationen är fullt jämförbar med enköpesituation.196 Det mÃ¥ste alltsÃ¥ röra sig om en typ av kommersiell tjänst som itillräcklig utsträckning liknar ett köp.Jag har även analyserat tre

at bör agera. Advokatenska iaktta god advokatsed och hans klienter ska kunna förlita sig på att de råd somges är väl underbyggda. Vid culpabedömningen ska hänsyn tas till uppdragetsomfattning, rättsfrågornas komplexitet, de värden som står på spel samt klientensinstruktioner. Utifrån dessa variabler görs en oaktsamhetsbedömning där rätten skata ställning till om rådgivaren ägnat uppdraget den omsorg och aktsamhet somfordrats. HD uttalar särskilt att talanglös, svag eller dålig processföring endastkan bli ansvarsgrundande i undantagsfall.203 Emellertid framgår inte helt tydligtvilka omständigheter som skulle kunna peka mot att rådgivaren har brustit i sinomsorgsplikt. Viss ledning kan tas från de försök som har gjorts doktrin attgenerellt definiera vad omsorgsplikten innebär. Som tidigare har nämnts påpekar202Förutom ovan nämnda NJA 2018 s. 414 och HD dom den 7 nov 2019, mål T 2841-18, se ävenNJA 1957 s. 621, NJA 1992 s. 58 och NJA 1992 s. 782.203 NJA 2018 s. 414.60Bengtsson att det är tveksamt om sakliga brister i rättegångsprocess kan leda tillansvar för en advokat, medan formella brister som ett för sent överklagande ledertill ansvar. Vidare borde, enligt Bengtsson, en advokat som handlar efter egetomdöme avseende detaljer i ett uppdrag inte anses brista i omsorgsplikten.Däremot skulle en advokat som agerar i strid med uttryckliga instruktioneravseende uppdragets väsentliga innebörd kunna hållas ansvarig.204 Munukkamenar att en advokats lojalitetsplikt gentemot sin klient medför att han endast fårgå emot klientens intressen om något annat skulle strida mot god advokatsed.205 I2019 års fall resonerar HD kring huruvida de brister i informationen somhuvudmannen mottagit är tillräckliga för att föranleda skadeståndsansvar. Trots attinformationen inte var tillräcklig för att uppdragstagaren skulle kunna analyseraden rättsliga situationen ansåg inte HD att det utgjorde en skadeståndsg

g, Institutet för utbildningsrätt volym 5, Uppsala 2019, s.101 118.72Istner-Byman, Miriam, Direkt eller indirekt förlust, SvJT 2013 s. 862-876.Jareborg, Nils, Rättsdogmatik som vetenskap, SvJT 2004 s. 1 10.JAREBORG, Nils, Vad är en princip, Festskrift till Ake Frändberg, Göteborg,2003, s. 137 144.Kleineman, Jan, RÃ¥dgivares informationsansvar - en probleminventering, SvJT1998 s. 185 211.Lehrberg, Bert, Köplagens dispositiva karaktär, SvJT 2019 s. 236 254.RÃ¥dberg, Ãke, Risk enligt AB 04. HD skriver om AB och skriver om AB, JT2013/14 Nr 3, s. 667 673.InternetkällorAdvokatsamfundets vägledande regler för god advokatsed, Med kommentarreviderad juni 2016,https://www.advokatsamfundet.se/globalassets/advokatsamfundetsv/advokatetik/vagledande-regler-2016-med-kommentarer-juni-2016.pdf, senasthämtad 2020-01-11.RättsfallNJA 1951 s. 639NJA 1957 s. 621NJA 1987 s. 692NJA 1991 s. 625NJA 1992 s. 58NJA 1992 s. 243NJA 1992 s. 631NJA 1992 s. 782NJA 1994 s. 532NJA 1994 s. 621NJA 1995 s. 69373NJA 2001 s. 138NJA 2001 s. 177NJA 2002 s. 644NJA 2007 s. 962NJA 2013 s. 271NJA 2013 s. 1174NJA 2014 s. 960NJA 2015 s. 110NJA 2017 s. 113NJA 2018 s. 266NJA 2018 s. 414NJA 2018 s. 653HD dom den 7 nov. 2019, mÃ¥l T 2841-18.SvJT 1957 rf. s. 2474