Sammanfattning:

Skadeståndsansvar vid skatterådgivning, särskilt frågan om betydelsen av uppdragsgivarens risktagande och riskmedvetenhet. Officiell NJA-ingress.

Sammanfattat av ChatGPT

Bakgrund till Avgörandet

MB och RC ägde tillsammans bolaget IMS Europe AB, som bedrev verksamhet inom posthantering. BB, som var anställd och delägare i Grant Thornton, blev revisor för IMS år 2005 och bistod även MB och RC med att upprätta deras privata inkomstdeklarationer samt att sälja IMS till Swiss Post International Sweden AB i januari 2008. Skatteverket och strukturen - Skatteverket underkände i december 2013 ett upplägg i IMS, kallat "strukturen", och beslutade att MB och RC skulle upptaxeras eftersom medel betalade till dem genom strukturen skulle betraktas som lön. Strukturen upprättades under åren 2006 och 2007 och innebar att IMS betalade licensavgifter till det engelska bolaget Primetime Industries Ltd, vilket vidareförde dessa medel till MB och RC via kapitalförsäkringar i Luxemburg. Talan i Högsta domstolen - MB yrkade att Grant Thornton skulle betala honom 1 477 612 kr och RC yrkade att Grant Thornton skulle betala honom 1 414 056 kr, inklusive ränta och ersättning för deras rättegångskostnader. Grant Thornton motsatte sig ändring av hovrättens dom.

Domstolens Ställningstaganden och Juridiska Resonemang

Frågan om ett uppdragsförhållande om skatterådgivning - Domstolen konstaterar att ett uppdragsförhållande om skatterådgivning kan uppstå formlöst, till exempel genom konkludent handlande mellan en revisor och dennes klient (se "Confecta" NJA 1992 s. 243). MB och RC uppfattade att BB, som representant för Grant Thornton, gav dem skatterådgivning, vilket domstolen anser vara tillräckligt för att etablera ett uppdragsförhållande. Vårdslös rådgivning - En rådgivare bär kontraktsrättsligt ansvar för skada orsakad av oaktsam rådgivning. Vid bedömning av rådgivarens aktsamhet beaktas den metod som använts och om den var anpassad efter uppgiften, samt om rådgivaren presenterat rättsläget korrekt och varnat för eventuella osäkerheter (se "Skatterådgivarens ansvarsbegränsning" NJA 2022 s. 354). Domstolen ansåg att Grant Thornton inte var tillräckligt omsorgsfulla i sin rådgivning. Uppdragsgivarens risktagande - Domstolen betonar att uppdragsgivarens risktagande och medvetenhet om riskerna ska vägas in vid bedömningen av rådgivarens ansvar. Högsta domstolen har i flera rättsfall (t.ex. "Bankens skatterådgivning" NJA 1994 s. 598 och "Bergs fondkommission" NJA 1995 s. 693) funnit att uppdragsgivarens medvetenhet om risker kan utesluta rådgivarens skadeståndsansvar. Skadeståndsansvar - Trots att Grant Thorntons rådgivning hade stora brister, fann domstolen att MB och RC

medvetenhet om riskerna med strukturen och deras aktiva medverkan i genomförandet av denna, innebar att rådgivningen inte var skadeståndsgrundande. MB och RC förstod att obeskattade medel överfördes till deras privata konton, vilket gjorde deras eget agerande medvållande till skadan. Reklamation - Hovrätten fann att MB och RC reklamerat i rätt tid, vilket innebar att deras krav kunde prövas. Grant Thornton hade invänt att reklamation inte skett i tid, men denna invändning avslogs.

Sammanfattning:

Stämning på grund av vårdslös företagsförmedling. Hovrätten fann dock inget stöd för vårdslöst agerande, då klaganden dels hade dirigerat affären och dels hade ignorerat råd från svaranden. (Sammanfattad av ChatGPT)

Sammanfattning:

Uppdragsgivare ansågs ej ha visat att revisionsbyrå var skadeståndsskyldig för påstått skattebrott, inte heller att byråns biträde med upprättande av deklarationer kunde anses innebära att ett uppdragsavtal om skatterådgivning hade ingåtts. Däremot ansågs uppdragsavtal om skatterådgivning med delägare vid byrån ha ingåtts konkludent, ett avtal som av olika skäl även ansågs omfatta byrån. Slutligen ansågs uppdragsgivarna inte ha visat att byrån var skadeståndsskyldig pga. bristande skatterådgivning; Bl.a. om betydelsen av klienters eget medvetna risktagande.

Sammanfattning:

Leverantör ansågs ej ha visat konkludent agentavtal med återvinningscentral; Bl.a. om inledande förhandlingar, uteblivet skriftligt avtal trots att avtalsform diskuterats, enskilda leveranser enligt lagen om handelsagentur och betydelsen av handlande som medför en befogad uppfattning om motpartens uppfattning avseende parternas mellanhavanden

Sammanfattning:

Fastighetsbolag ansågs ej ha visat att hantverkares andelar av byggnader överlåtits genom delägarnas agerande; Bl.a. om befogad anledning att utgå från att avtal har ingåtts när köpeavtal inte har undertecknats

Sammanfattning:

Avtal om arbete/kommerciella tjänster; Bl.a. om behörighet att ingå avtal, konkludent handlande och ersättning på grund av nytta av visst arbete

Sammanfattning:

Uppdragsavtal ansågs visat mellan dödsbo och förmedlare av fastighet inrymmande köpcentrum; osannolikt att dödsboet inte förstått att uppdragsavtal hade träffats bl.a. med anledning av undertecknande av letter of intent. Även om betydelsen av passivitet och realhandlande i form av underlåtenhet att upplysa uppdragstagaren om den egna uppfattningen.

Sammanfattning:

Avtalsförhållande mellan klient och advokat, rådgivaransvar, samt nödvändig processgemenskap / samfordringsrätt för återgång av arvode