sulerklassificeras som processavtal.62Se 10 kap. 17 a RB och 4 LSF.21Inom doktrin förs det diskussioner om hur man bör se på skiljeavtal. Lindskogframhåller att skiljeavtalet till sitt ändamål är processuellt då ett sådant avtalinte ämnar reglera parternas materiella mellanhavanden. Skiljeklausulen tarendast sikte på hur de materiella mellanhavandena ska slitas vid tvist mellanparterna. Likväl menar Lindskog att skiljeavtalet har nära anknytning till ettförmögenhetsförhållande. Han förespråkar därför att reglerna i AvtL undantagslöst bör vara tillämpliga, i vart fall analogt, för att dels bestämma när enskiljeklausul ingåtts mellan parterna, dels för att bedöma avtalets giltighetmellan parterna.63 Cars är inne på samma linje som Lindskog och definierarett skiljeavtal som ett civilrättsligt avtal men med vissa processuella rättsverkningar.64Praxis ger samtidigt stöd för att skiljeavtal kan betraktas som civilrättsligaavtal. I NJA 1982 s. 853 konstaterade HD att en skiljeklausul i en föreningsstadga var oskälig med stöd av 36 AvtL. Förarbetena till 36 AvtL betonarockså att skiljeklausuler kan angripas med stöd av denna bestämmelse.65Vidare klassificerade den statliga utredningen till LSF skiljeavtal som civilrättsligt avtal med processrättsliga verkningar.66 Propositionen framhöll enannan formulering och beskrev skiljeavtalet som ett blandat avtal med bådeprocessrättsliga och civilrättsliga inslag.67 Utifrån förarbetsuttalandena ligger det närmast till hands att behandla skiljeavtal som både processrättsligaoch civilrättsliga.68Avseende situationer då en flerstegsklausul föreskriver skiljeförfarande somslutsteg bedöms hela flerstegsklausulen som ett skiljeavtal.69 Därmed bör enflerstegsklausul i sådana situationer, med stöd av vad som framförts ovan,kunna uppfattas som ett blandat avtal med både civilrättsliga och processrättsliga inslag.Hur bör då en flerstegskl

sklausul som anger att parterna i förstahand ska lösa uppkomna tvister genom någon form av alternativ tvistlösning,exempelvis medling, och att tvisten slutligt får avgöras av allmän domstol.Om ena parten väcker talan vid allmän domstol utan att den först har medlatmed motparten, är frågan vilka processuella effekter försteget har i förhållande till domstolsprövningen. Svaranden kan i ett sådant läge tänka sig invända att domstolen inte är behörig att pröva tvisten eftersom parterna integenomfört flerstegsklausulens försteg. Om försteget skulle ges processuellrättsverkan såsom processhinder, skulle domstolen avvisa kärandens talan.Det finns däremot inget lagstöd i RB för att ett avtal om medling utgör processhinder.116 Utifrån exemplet ovan ska domstolen därför bortse från svarandens invändning och i stället pröva tvisten, trots att parterna inte först harmedlat i enlighet med flerstegsklausulen.Ytterligare stöd för denna slutsats ger NJA 1982 s. 853. Parterna i målet tvistade om möjligheten att utträda ur en fackförening. Den aktuella föreningsstadgan innehöll bestämmelser om hur och i vilken ordning den aktuella tvisten skulle lösas. Det rörde sig alltså om en flerstegsklausul där medlemmarnai första hand skulle vända sig till förbundsstyrelsen som skulle avgöra fråganom medlemmarnas utträde ur föreningen. Slutligt skulle sådana tvister lösas113Golder mot Förenade konungariket, dom den 21 februari 1975 p. 3536.Golder mot Förenade konungariket, dom den 21 februari 1975, p. 35.115Jfr Maunsbach (2021), s. 224.116Detsamma gäller för andra typer av alternativa tvistlösningsformer, exempelvis privatdomarförfaranden. Den enda alternativa tvistlösningsform som medför processhinder ärskiljeförfaranden då det finns lagstöd för sådana förfaranden, se 10 kap. 17 a RB och 4 LSF.11429genom skiljeförfarande. Föreningsmedlemmarna hade inte följt den angivnatvistlösningsordningen

en domstol med stöd av 32 kap. 5 RB väljer attvilandeförklara målet i avvaktan på att parterna genomfört flerstegsklausulens föreskrivna försteg. Det ankommer däremot endast på domstolen attbesluta om att vilandeförklara ett mål med stöd av denna bestämmelse. Attparterna, eller endast en av dem, begär att domstolen ska vilandeförklara målet är följaktligen inte bindande för domstolen.121 I förarbetena till RB angavsbland annat att en domstol kan välja att vilandeförklara ett mål om båda parteranhåller om att så ska ske för att kunna genomföra förlikningsförhandlingar.122 Att en part som i strid med en flerstegsklausul väcker talan vid allmän domstol, samtidigt skulle uttrycka en vilja med motparten om att vilandeförklara målet framstår som högst osannolikt. I praktiken skulle det antagligen endast vara svarandeparten som uttrycker en vilja om att domstolen skavilandeförklara målet så att parterna kan genomföra flerstegsklausulens117NJA 1982 s. 853 s. 861.Heuman (2006), s. 60.119Heuman (2006), s. 59.120Lindskog är av samma uppfattning, se Lindskog (2020), s. 55.121Jfr Maunsbach (2015), s. 175 f.122Se SOU 1938:44 s. 360.11830försteg. Att en domstol, mot ena partens vilja, beslutar att vilandeförklara målet torde därför vara högst osannolikt.123 Domstolen har samtidigt en skyldighet att driva målet framåt.124 Att tvinga en part att tillsammans med motpartengenomföra flerstegsklausulens försteg riskerar att försena målets handläggning.125 Således är det inte sannolikt att en domstol skulle vilandeförklara ettmål på grund av att parterna inte genomfört en flerstegsklausuls föreskrivatvistlösningssteg.RB innehåller endast ett fåtal bestämmelser som möjliggör för parter att genom avtal skapa processhinder. Parterna kan exempelvis ingå prorogationsavtal. Ett sådant avtal innebär att parterna får avtala om att en särskilt utpekaddomstol ska vara behörig att pröva tvisten mellan part

v tvistlösningsform i försteget och allmän domstol i slutsteget medför inte något processhinder för domstolen. Det är endast flerstegsklausuler vilka anger skiljeförfarande i slutsteget som kan medföra processhinder för allmän domstol.1363.3Flerstegsklausuler som hinder förskiljeförfarande3.3.1Skiljeförfarande och den processuellaogiltighetsprincipenI det föregående avsnittet konstaterades att parternas avtalsfrihet avseendeprocessuella frågor vid domstolsprövning begränsas av den processuella ogiltighetsprincipen. Frågan är däremot om den processuella ogiltighetsprincipenäven gäller vid skiljeförfaranden.Till skillnad från RB saknar LSF regler om processhinder. Samtidigt finns detinga bestämmelser i LSF som anger hur flerstegsklausulers olika tvistlösningssteg förhåller sig till varandra eller vilka rättsverkningar dessa olika steg131Fitger, Rättegångsbalken (2022-12-09, version 93, JUNO), lagkommentar till 10 kap.17 a RB.132I NJA 1982 s. 853 jämkades en skiljeklausul med stöd av 36 AvtL. I NJA 1992 s.143 bedömdes en skiljeklausul inte som oskälig men prövades likväl mot bakgrund av 36 AvtL.13334 kap. 2 RB och 4 2 st. LSF.134Se 42 kap. 7 RB.135Se 10 kap. 18 RB. Jfr Westberg (2021), s. 236.136Jfr 10 kap. 17 a RB.32har.137 Vidare präglas skiljeförfarandet av principen om partsautonomi jämfört med domstolsförfarandet.138Vid skiljeförfaranden är utgångspunkten att parterna disponerar över skiljeförfarandet, vilket principen om partsautonomi ger uttryck för.139 Skiljenämnden ska som utgångspunkt följa parternas gemensamma instruktioner.140Partsautonomin kommer främst till uttryck i 21 LSF och anger att skiljemännen ska följa parternas instruktioner om det inte finns något hinder motdet. Vidare ska skiljenämnden handlägga tvisten opartiskt, ändamålsenligtoch snabbt.Partsautonomin är därmed inte absolut utan är underkastad vissa begränsningar. Så länge p

Jureförlag, Stockholm. [cit. Westberg (2008)Westberg, Peter (2011/12), Parts förfoganderätt och domarens rättsanvändning, i Juridisk Tidskrift, nr. 1, 2011/12, s. 168183. [cit. Westberg (2011)Westberg, Peter (2020), Konflikt och kontrakt. Jure förlag, Stockholm. [cit.Westberg (2020)Westberg, Peter (2021), Civilrättskipning I TvistemÃ¥l, Nordstedts juridik,Stockholm. [cit. Westberg (2021)Zetterquist, Ola (2019), Begreppet prejudikat, Dahlman, Christian och Wahlberg, Lena [Red, Juridiska grundbegrepp, Studentlitteratur, Lund. [cit. Zetterquist (2019)Internationella standardavtal och regelverkICC, Dispute Board Rules, in force 1 October 2015, with Appendices in forceas from 1 October, No.: Publication 875-6 ENG. [cit. ICC Dispute BoardRulesÃvrigt materialMalmö tingsrätt, mÃ¥l nr T 261914, aktbilaga 14, SvaromÃ¥l.85RättsfallsförteckningHögsta domstolenNJA 1949 s. 724.NJA 1958 s. 654.NJA 1971 s. 453.NJA 1974 s. 526.NJA 1987 s. 432.NJA 1982 s. 853.NJA 1989 s. 247.NJA 1992 s. 143.NJA 1992 s. 299.NJA 1994 s. 712 (I-III).NJA 1997 s. 93.NJA 2002 s. 322.NJA 2004 s. 682.NJA 2007 s. 909.NJA 2010 s. 508.NJA 2010 s. 734.NJA 2012 s. 1095.NJA 2013 s. 1017.NJA 2015 s. 991.NJA 2017 s. 203.NJA 2017 s. 659.86NJA 2018 s. 127.NJA 2018 s. 171.NJA 2018 s. 653.NJA 2018 s. 834.NJA 2020 s. 115.NJA 2022 s. 3.HovrätternaSvea hovrätt T 267514 dom 9 december 2016.EuropadomstolenGolder mot Förenade konungariket, dom den 21 februari 1975.Rolf Gustafsson mot Sverige, dom den 1 juli 1997.Suovaniemi m.fl. mot Finland, beslut den 23 februari 1999.Kress mot Frankrike, dom den 6 juni 2001.Kutic mot Kroatien, dom den 1 mars 2002.Transado-Transportes Fluviais do Sado mot Portugal, dom den 16 december2003.Stankov mot Bulgarien, dom den 12 juli 2007.Momcilovic mot Kroatien, dom den 26 mars 2015.Utländsk praxisHÃjesterets dom av den 17 juni 2009, i mÃ¥l 424/2007, U.2009.2387H, UfR2009 s. 2387.Ohpen Operations UK Lt