ar flyttas undan den inomkoncernen.6 Det är särskilt vanligt att dotterbolag ställer säkerhet för sitt moderbolags skuld,men tredjemanspant lämnas även i den andra riktningen, d v s från ett moderbolag för dessdotterbolags förpliktelser.7 Det är inte heller ovanligt att flera bolag inom en koncern ställerpantförsammalån.Tredjemanspantsättningarkanocksåkombinerasmedborgensåtaganden ställda för samma huvudfordran.8Ingvarsson, Borgensliknande säkerhetsrätter s 189.Se Svenska Bankföreningens utlåtande i NJA 1987 s 80, s 84 f.3 Tredjemanspant i vid bemärkelse kan uppkomma i flera situationer, t ex då en huvudgäldenär pantsätteregendom som samägs av huvudgäldenären och tredjeman, eller då egendom som redan är pantsatt för engäldenärs förpliktelse överlåts till en tredjeman med panträtten i behåll. Se vidare Arnholm, Panteretten s 20 f,Smith, GR III s 99 och Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 310 f. Jfr dock NJA 1981 s 1104där en pant som ägdes av huvudgäldenären och tredjeman behandlades som en gäldenärspant.4 Jfr Andersson, Vinstutdelning s 471, not 122, Lindskog, Aktiebolagslagen 12:e och 13:e kap s 48, särskilt not59 och Rodhe och Skog, Rodhes aktiebolagsrätt s 118.5 Rodhe och Skog, Rodhes aktiebolagsrätt s 119.6 A a s 118 f.7 Andersson, Kapitalskyddet s 157 och Rodhe och Skog, Rodhes aktiebolagsrätt s 117 f. Se även Millqvist,Sakrättens grunder s 197 och Walin m fl, Panträtt s 22.8 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 314 f.121Oftast uppstår inga problem med huvudgäldenärens lån och betalningsförmåga, utanhuvudgäldenären kan betala lånet och inga av de lämnade säkerheterna tas i anspråk. När alltinte går som det ska kan det bli aktuellt för borgenären att tillgodogöra sig ur någon av deställda säkerheterna. När säkerheten består av en tredjemanspant kan detta ske antingengenom att panthavaren realiserar panten eller genom att tredje

tsättningen är. Alla tredjemanspantsättare presumeras bära ett primärt ansvar.Det kan därmed ocksÃ¥ konstateras att det inte har nÃ¥gon betydelse för pantsättarens ansvaratt det är tredjeman, och inte gäldenären, som är pantsättare.HD och tredjemanspantEfter NJA 1987 s 80 skulle kunna tänkas att frÃ¥gan om betydelsen av att tredjeman är pantsättare är avgjord eftersom domstolen lät panträttsliga principer avgöra ansvarsfrÃ¥gan. HDhar dock inte varit helt klar i sin syn pÃ¥ tredjemanspanten.152 I flera rättsfall har domstolen,trots att den betonat tredjemanspantens likhet med borgen, bedömt att panträttsliga reglerska gälla för panten.153 Utöver NJA 1987 s 80, kom HD även i NJA 1996 s 560 fram till attpanträttsliga regler ska gälla för tredjemanspant. I det mÃ¥let slog domstolen nämligen fast atttredjemanspant inte preskriberas dÃ¥ huvudfordran gör det, vilket är fallet för gäldenärspantmen motsatt till vad som gäller för borgen.154 Ãven NJA 1981 s 1104 gÃ¥r i samma riktning.155149 Jfr minoriteten i NJA 1987 s 80, s 88. Jfr även det faktum att primärt ansvar regelmässigt avtalas förborgensmän i det kommersiella livet, se Mellqvist och Persson, Fordran och skuld s 59.150 NJA 1987 s 80, s 87.151 NJA 2017 s 482, p 8.152 Unnersjö, Ãmsesidigt regressansvar s 435 f. Se även Lindskog, Betalning s 199, 426. Jfr dock Ingvarsson,Borgensliknande säkerhetsrätter s 189, som menar att [genom praxis har doktrinens uppfattning atttredjemanspant skall behandlas som borgen i de flesta avseenden, annat än vad gäller pantvÃ¥rd, falsifierats..153 NJA 1987 s 80, se särskilt s 87 och NJA 1996 s 560, se särskilt s 563. Jfr även NJA 1980 s 311, s 317 därHD uttalade att [oavsett vad som mÃ¥ gälla i frÃ¥ga om borgensförbindelse mÃ¥ste emellertid pantsättningbedömas självständigt..154 NJA 1996 s 560, s 563 f. Se 8 2 st samt 11 PreskL.155 Jfr Unnersjö, Ãmsesidigt regressansvar s 435.23I fallet hade hu

¥gan kanske inte är helt avgjord, att det finns entydlig skillnad mellan gäldenärspant och tredjemanspant och att [när uttrycket panträttanvänds i lagtext kan det därför inte tas för givet att ocksÃ¥ panträtt som har upplÃ¥tits av entredje man avses. Inte sällan, och kanske oftast, torde uttrycket syfta enbart pÃ¥ gäldenärspant.160. Vidare har HD i bÃ¥de NJA 2000 s 667 och NJA 2017 s 482, som kommerbehandlas närmare i kapitel 5, tillämpat borgensregler pÃ¥ tredjemanspant.Ãven om det finns viss oklarhet om HD:s inställning till tredjemanspantens placering irättssystemet anser flera författare att domstolens praxis tyder pÃ¥ att det är panträttsligaprinciper som ska gälla för relationen mellan tredjemanspantsättare och panthavare.161 Dettalar ocksÃ¥ utgÃ¥ngarna i bÃ¥de NJA 1987 s 80 och NJA 1996 s 560 för. Trots detta ska i detföljande undersökas om panthavarens förpliktelser gentemot pantsättaren förändras närtredjeman är pantsättare.NJA 1981 s 1104, särskilt s 1108. Jfr Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 316 f.Se NJA 2000 s 667, NJA 2016 s 73 och NJA 2017 s 482.158 Numera 31 1 st 2 p SksanL.159 NJA 2016 s 73, p 1920.160 NJA 2016 s 73, p 13.161 Ingvarsson, Borgensliknande säkerhetsrätter s 216, Millqvist, Sakrättens grunder s 196 och Walin ochIngvarsson, Borgen och tredjemanspant s 304. Jfr Walin m fl, Panträtt s 323. Jfr även Lindskog, Betalning s 199,som i not 656 medger att praxis har lÃ¥tit ett gäldenärspanträttsligt synsätt färga av sig pÃ¥ vad som gällertredjemanspanträttsligt.156157244.3Panthavarens förpliktelser4.3.1Allmänt om panthavarens förpliktelserI detta avsnitt undersöks vilken betydelse det har för panthavarens förpliktelser medanledning av iansprÃ¥ktagande av pant att tredjeman och inte gäldenären är pantsättare. Fokusligger här dels pÃ¥ skyldigheten att underrätta och samrÃ¥da med pantsättaren, dels pÃ¥skyldigheten att möjliggöra lÃ

s uttalade inte HD nÃ¥got som talar moten sÃ¥dan lösning,268 dels motiverades att tredjemanspant ska behandlas pÃ¥ samma sätt sombeloppsbegränsade proprieborgensÃ¥taganden delvis med att de bÃ¥da är förenade medprimärt ansvar mot borgenären.269 Visserligen är tredjemanspanten, som ju är begränsad tillsin natur, mer lik en beloppsbegränsad proprieborgen än en icke-beloppsbegränsad sÃ¥dan,men nog är även argumentet att borgenären inte genom sitt val ska kunna slutligt belasta ensäkerhetslämnare lika starkt när borgensÃ¥tagandet inte är beloppsbegränsat.270 Lindskoglyfter som ett annat argument för att det inte ska vara nÃ¥gon skillnad vid icke-beloppsbegränsade proprieborgensÃ¥taganden att en tredjemanspant kan ha ett värde som är lÃ¥ngtöver fordringens värde.271 I ett sÃ¥dant läge är likheten mellan en tredjemanspant och en ickebeloppsbegränsad borgen i praktiken samma som den mellan en tredjemanspant och enbeloppsbegränsad borgen. Här bör dock NJA 1981 s 1104 nämnas. I det mÃ¥let hade huvudgäldenären och dennes sambo ställt pant i en samägd fastighet för huvudgäldenärens lÃ¥n.Sambon tog sedan över äganderätten till hela fastigheten. FrÃ¥gan i HD var om sambon, d v stredjemannen, hade regressrätt mot tvÃ¥ proprieborgensmän som ställt pant för samma skuld.HD kom fram till att sÃ¥ inte var fallet. I 1981 Ã¥rs fall var dock frÃ¥ga om en pant som inteägdes av tredjeman i sin helhet och som hade pantsatts av tredjemannen ochhuvudgäldenären gemensamt. Dessutom förelÃ¥g vissa andra speciella omständigheter.NJA 1981 s 1104 bör alltsÃ¥ inte förändra bedömningen att sÃ¥dana tredjemanspantsättaresom diskuteras här har regressrätt mot borgensmän som lämnat icke-beloppsbegränsadeJfr Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 313.Se avsnitt 5.2.1.266 NJA 2017 s 482, särskilt p 8 och Unnersjö, Ãmsesidigt regressansvar s 437.267 Lindskog, Betalning s 427 och Unnersjö, Ãmsesidigt regressansvar s 437.268

skoglyfter som ett annat argument för att det inte ska vara nÃ¥gon skillnad vid icke-beloppsbegränsade proprieborgensÃ¥taganden att en tredjemanspant kan ha ett värde som är lÃ¥ngtöver fordringens värde.271 I ett sÃ¥dant läge är likheten mellan en tredjemanspant och en ickebeloppsbegränsad borgen i praktiken samma som den mellan en tredjemanspant och enbeloppsbegränsad borgen. Här bör dock NJA 1981 s 1104 nämnas. I det mÃ¥let hade huvudgäldenären och dennes sambo ställt pant i en samägd fastighet för huvudgäldenärens lÃ¥n.Sambon tog sedan över äganderätten till hela fastigheten. FrÃ¥gan i HD var om sambon, d v stredjemannen, hade regressrätt mot tvÃ¥ proprieborgensmän som ställt pant för samma skuld.HD kom fram till att sÃ¥ inte var fallet. I 1981 Ã¥rs fall var dock frÃ¥ga om en pant som inteägdes av tredjeman i sin helhet och som hade pantsatts av tredjemannen ochhuvudgäldenären gemensamt. Dessutom förelÃ¥g vissa andra speciella omständigheter.NJA 1981 s 1104 bör alltsÃ¥ inte förändra bedömningen att sÃ¥dana tredjemanspantsättaresom diskuteras här har regressrätt mot borgensmän som lämnat icke-beloppsbegränsadeJfr Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 313.Se avsnitt 5.2.1.266 NJA 2017 s 482, särskilt p 8 och Unnersjö, Ãmsesidigt regressansvar s 437.267 Lindskog, Betalning s 427 och Unnersjö, Ãmsesidigt regressansvar s 437.268 Jfr Lindskog, Betalning s 427.269 NJA 2017 s 482, särskilt p 8.270 Jfr NJA 2017 s 482, p 9.271 Lindskog, Betalning s 427, not 1523.26426548proprieborgen och vice versa.272 Förutsatt att sÃ¥dan ömsesidig regressrätt föreligger blir nästafrÃ¥ga hur fördelningen av ansvaret mellan säkerhetslämnarna ska göras.273 Enligt min meningbör ansvarsfördelningen ske pÃ¥ samma sätt som fördelningen mellan beloppsbegränsade ochicke-beloppsbegränsade borgensÃ¥taganden.274 För detta talar ocksÃ¥ de förutsebarhets- ochlikabehandlingsskäl som HD hänvisar till. Säkerhet

an, Kreditgivaransvaret)Millqvist, G, Tredjemanspant och skuldsanering, JT 2016/17 s 168171 (cit: Millqvist,Tredjemanspant och skuldsanering)58Olsen, L, Rättsvetenskapliga perspektiv, SvJT 2004 s 105145 (cit: Olsen, Rättsvetenskapligaperspektiv)Unnersjö, A, Makten över regressrätten, SvJT 2017 s 478494 (cit: Unnersjö, Makten överregressrätten)Unnersjö, A, Ãmsesidigt regressansvar mellan tredjemanspantsättare och proprieborgensmän men vad gäller för s.k. medlÃ¥ntagare, JT 2017/18 s 432443 (cit: Unnersjö,Ãmsesidigt regressansvar)59RättsfallsförteckningSvenska domstolarNJA 1920 s 53NJA 1989 s 269NJA 1923 s 189NJA 1992 s 351NJA 1925 s 80NJA 1993 s 163NJA 1929 s 149NJA 1994 s 95NJA 1936 s 1NJA 1996 s 560NJA 1937 s 395NJA 2000 s 482NJA 1945 s 421NJA 2000 s 557NJA 1962 s 188NJA 2000 s 667NJA 1972 s 439NJA 2016 s 73NJA 1975 s 484NJA 2017 s 482NJA 1980 s 311Svea hovrätts dom den 23 juli 1987 i mÃ¥lNJA 1981 s 1104à 620/87NJA 1987 s 80Danska domstolarU 1994.633/2H60