te sig väldigt snarlika underförståddaavtalsvillkor, det vill säga villkor som inte uttryckligen tagits upp mellan parterna, utan fårutläsas ur relevanta omständigheter.7 Om förutsättningar och underförstådda villkor inte medsäkerhet kan skiljas åt, talar det för att rättstillämparen bör kunna stanna i avtalstolkningen vidlösningen av förutsättningsproblematik. Avtalslagens 36 å sin sida är en generalklausul somger domstolarna en möjlighet att jämka oskäliga avtalsvillkor.8 Paragrafen är tillämplig på allaavtalsvillkor som kan anses oskäliga och har därmed ett vidsträckt tillämpningsområde. Enfelaktig förutsättning kan vara en av de omständigheter som beaktas vid enoskälighetsbedömning enligt 36 , och bestämmelsen är precis som förutsättningsläran1C Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2019, s. 235 n. 44.Då hon inte anser att förutsättningsläran fyller någon självständig funktion.3Adlercreutz, Avtalsrätt II, s. 147.4Se NJA 1981 s. 269 och NJA 1985 s. 178.5Se t.ex. Ussing, Aftaler på Formuerettens Omraade, Lehrberg, Förutsättningsläran, Adlercreutz, a.a. s.153 och Kleineman, JT 1996/97 s. 438.6NJA 1981 s 269, NJA 1985 s. 178, NJA 1997 s. 5, NJA 1999 s. 575.7Adlercreutz, a.a. s. 52.8Prop 1975/65:81 s. 1.25tillämplig även på omständigheter som inträffat efter avtalsslutet. Frågan är dock omavtalstolkning och generalklausulen är tillräckliga som verktyg, och om de är distinkta nog, föratt fullständigt ersätta förutsättningsläran.1.2 Syfte och frågeställningSyftet med denna uppsats tillika dess frågeställning är att utröna om förutsättningsläran kansägas fylla en självständig funktion i modern svensk avtalsrätt, och då främst i förhållande tillavtalstolkning och 36 AvtL.1.3 AvgränsningarSom framgår av syftet ska i denna uppsats utredas om förutsättningsläran kan anses fylla ensjälvständig funktion i förhållande till avtalstolkning och 36 AvtL.

har frågan väckts om det inte, utöver de fall då part blivit svikligenförledd eller på liknande sätt förmodats att ingå avtal, bör finnas en möjlighet att frånträda avtalför de fall då parts förutsättningar för att företa rättshandlingen har brustit.15 Det kan nämligenuppstå situationer i avtalsrätten då en förutsättning har varit så pass väsentlig för part och synbarför motparten, att det vore taktlöst att inte låta den brustna förutsättningen föranleda att avtaletanses overksamt. Visst stöd för en sådan möjlighet återfinns i motiven till 33 AvtL. Därframgår det att paragrafens tillämpningsområde, att medkontrahenten på ett ohederligt sättutnyttjat motpartens okunskap om rättshandlingens betydelsefulla förhållanden, inte uttömt allade fall då den handlandes förutsättningar eljest kunna inverka å en av honom företagenrättshandling.16 Det lämnades således till domstolarna att bedöma i vilka fall felaktiga12NJA 1981 s. 269, Lehrberg, Avtalsrättens grundelement s. 197.Adlercreutz, Avtalsrätt I s. 286 f.14Förslaget till avtalslagen (1914) s. 139, jfr kommentaren på s. 123.15Se t.ex. NJA 1949 s. 134, NJA 1981 s. 269, NJA 1985 s. 178, samt Vahl�n, Avtal och tolkning,Karlgren, Avtalsrättsliga spörsmål och Lehrberg, Förutsättningsläran.16Förslaget (1914) s. 137, jfr kommentaren s. 132.138förutsättningar hos part kunde tillmätas betydelse för avtalsförhållandet.17 Motiven kan därmedanses uppställa ett visst stöd för vad som i svensk rätt benämns som förutsättningsläran.182.2 Kort inledande presentation av förutsättningsläranFörutsättningsläran utgör ett försök att utveckla en metod för att bäst kunna svara på fråganvilken betydelse förutsättningar ska tillmätas i avtalsförhållanden, och under vilka premisser såska ske.19 Med förutsättningslärans terminologi kan en förutsättning beskrivas som ettantagande av part vilket har betydelse

arts förutsättningar för att företa rättshandlingen har brustit.15 Det kan nämligenuppstå situationer i avtalsrätten då en förutsättning har varit så pass väsentlig för part och synbarför motparten, att det vore taktlöst att inte låta den brustna förutsättningen föranleda att avtaletanses overksamt. Visst stöd för en sådan möjlighet återfinns i motiven till 33 AvtL. Därframgår det att paragrafens tillämpningsområde, att medkontrahenten på ett ohederligt sättutnyttjat motpartens okunskap om rättshandlingens betydelsefulla förhållanden, inte uttömt allade fall då den handlandes förutsättningar eljest kunna inverka å en av honom företagenrättshandling.16 Det lämnades således till domstolarna att bedöma i vilka fall felaktiga12NJA 1981 s. 269, Lehrberg, Avtalsrättens grundelement s. 197.Adlercreutz, Avtalsrätt I s. 286 f.14Förslaget till avtalslagen (1914) s. 139, jfr kommentaren på s. 123.15Se t.ex. NJA 1949 s. 134, NJA 1981 s. 269, NJA 1985 s. 178, samt Vahl�n, Avtal och tolkning,Karlgren, Avtalsrättsliga spörsmål och Lehrberg, Förutsättningsläran.16Förslaget (1914) s. 137, jfr kommentaren s. 132.138förutsättningar hos part kunde tillmätas betydelse för avtalsförhållandet.17 Motiven kan därmedanses uppställa ett visst stöd för vad som i svensk rätt benämns som förutsättningsläran.182.2 Kort inledande presentation av förutsättningsläranFörutsättningsläran utgör ett försök att utveckla en metod för att bäst kunna svara på fråganvilken betydelse förutsättningar ska tillmätas i avtalsförhållanden, och under vilka premisser såska ske.19 Med förutsättningslärans terminologi kan en förutsättning beskrivas som ettantagande av part vilket har betydelse för rättshandlingen. Slår detta antagande fel, blirrättshandlingen mindre fördelaktig för denne.20 Förutsättningsläran syftar till att avgöra när ettsådant bristande antagande, eller förut

inte uttömmande, utan ämnar endast ge läsaren en bild om hurförutsättningsläran har tillämpats i svensk rätt. Noteras bör dock att läran inte ofta brukas avHD, varpå underlaget är begränsat.I NJA 1949 s. 134 bedömde HD att en konsumtionsförening inte var bunden till ettkonkurrens- och ersättningsavtal med en tidigare anställd, då föreningens förutsättningar för attingå avtalet brustit. Föreningen hade gått med på att utge viss ersättning till den uppsagde ifallhan gick med på att inte bedriva konkurrens i form av öppen affär inom föreningensverksamhetsområde. Den tidigare anställde kom dock att bedriva sådan konkurrens, men inte iform av öppen affär, varpå han inte ansågs ha brutit mot avtalet. HD bedömde dock att det varen förutsättning för föreningen att ingå avtalet att den tidigare anställde inte kunde konkurrera42Ussing, Aftaler på formuerettens omraade s. 467.Se SOU 1974:83 s. 157 och prop 1975/76:81 s. 128.44Se t.ex. NJA 1981 s. 269 och NJA 1985 s. 178.45Se främst NJA 1981 s. 269 för ett uppräknande av lärans rekvisit.4313med föreningen, något som den tidigare anställde även borde ha insett. 46 Förutsättningen ansågsäven vara av rättsligt beaktansvärd art eftersom den gällde motprestationen till föreningensantagande. Därav bedömdes att avtalet inte kunde göras gällande mot föreningen.På den tid som detta mål utspelade sig var det inte lika stigmatiserat att gå direkt på entillämpning av förutsättningsläran, utan HD sökte tillämpa den enklaste lösningen i varje enskiltfall. Förutsättningslärans rekvisit var inte heller fullt fastställda, och någon vidare diskussionom just relevansbedömningen fördes inte förrän långt senare.Lärans rekvisit så som de ser ut idag, kom att tydliggöras i NJA 1981 s. 269. I fallethade en arrendator ansökt om resning i HD då han ansåg att han svikligen förletts av en kommunatt ingå ett förlikningsavtal avseende ett

bild om hurförutsättningsläran har tillämpats i svensk rätt. Noteras bör dock att läran inte ofta brukas avHD, varpå underlaget är begränsat.I NJA 1949 s. 134 bedömde HD att en konsumtionsförening inte var bunden till ettkonkurrens- och ersättningsavtal med en tidigare anställd, då föreningens förutsättningar för attingå avtalet brustit. Föreningen hade gått med på att utge viss ersättning till den uppsagde ifallhan gick med på att inte bedriva konkurrens i form av öppen affär inom föreningensverksamhetsområde. Den tidigare anställde kom dock att bedriva sådan konkurrens, men inte iform av öppen affär, varpå han inte ansågs ha brutit mot avtalet. HD bedömde dock att det varen förutsättning för föreningen att ingå avtalet att den tidigare anställde inte kunde konkurrera42Ussing, Aftaler på formuerettens omraade s. 467.Se SOU 1974:83 s. 157 och prop 1975/76:81 s. 128.44Se t.ex. NJA 1981 s. 269 och NJA 1985 s. 178.45Se främst NJA 1981 s. 269 för ett uppräknande av lärans rekvisit.4313med föreningen, något som den tidigare anställde även borde ha insett. 46 Förutsättningen ansågsäven vara av rättsligt beaktansvärd art eftersom den gällde motprestationen till föreningensantagande. Därav bedömdes att avtalet inte kunde göras gällande mot föreningen.På den tid som detta mål utspelade sig var det inte lika stigmatiserat att gå direkt på entillämpning av förutsättningsläran, utan HD sökte tillämpa den enklaste lösningen i varje enskiltfall. Förutsättningslärans rekvisit var inte heller fullt fastställda, och någon vidare diskussionom just relevansbedömningen fördes inte förrän långt senare.Lärans rekvisit så som de ser ut idag, kom att tydliggöras i NJA 1981 s. 269. I fallethade en arrendator ansökt om resning i HD då han ansåg att han svikligen förletts av en kommunatt ingå ett förlikningsavtal avseende ett arrende, eller i vart fall att förutsättningarna

are anställde inte kunde konkurrera42Ussing, Aftaler på formuerettens omraade s. 467.Se SOU 1974:83 s. 157 och prop 1975/76:81 s. 128.44Se t.ex. NJA 1981 s. 269 och NJA 1985 s. 178.45Se främst NJA 1981 s. 269 för ett uppräknande av lärans rekvisit.4313med föreningen, något som den tidigare anställde även borde ha insett. 46 Förutsättningen ansågsäven vara av rättsligt beaktansvärd art eftersom den gällde motprestationen till föreningensantagande. Därav bedömdes att avtalet inte kunde göras gällande mot föreningen.På den tid som detta mål utspelade sig var det inte lika stigmatiserat att gå direkt på entillämpning av förutsättningsläran, utan HD sökte tillämpa den enklaste lösningen i varje enskiltfall. Förutsättningslärans rekvisit var inte heller fullt fastställda, och någon vidare diskussionom just relevansbedömningen fördes inte förrän långt senare.Lärans rekvisit så som de ser ut idag, kom att tydliggöras i NJA 1981 s. 269. I fallethade en arrendator ansökt om resning i HD då han ansåg att han svikligen förletts av en kommunatt ingå ett förlikningsavtal avseende ett arrende, eller i vart fall att förutsättningarna för att ingåavtalet brustit. Arrendatorn hade ingått ett förlikningsavtal med kommunen om att frånträdaarrendet, då det vid avtalstidpunkten stod klart för arrendatorn att den arrenderade marken intelängre skulle komma att användas för jordbruk. Marken var vid denna tidpunkt avsedd förnybebyggelse, men kom genom senare planändring att fortsatt arrenderas ut som jordbruksmarktill en annan jordbrukare. HD bedömde att något svikligt förfarande inte hade skett frånkommunens sida, men att det alltjämt måste ha varit en väsentlig förutsättning för arrendatornatt ingå förlikningsavtalet att marken skulle komma att användas till nybygge. Dennaförutsättning ansågs även ha varit synbar för kommunen, som själv angav den framtidamarkanvändningen som grun

pprättade två inteckningar i fastigheten. De blivande pantbreven pantförskrevs som säkerhetför lånen. NCC:s ansökan om lagfart kom dock att förklaras vilande eftersom det markområdesom köpeavtalet avsåg inte utgjorde en registerfastighet, varpå inteckningarna i fastigheten intekunde godkännas. Friherren försattes i konkurs den 16 januari 1991. Enligt uppgörelse mellanNCC och Friherrens konkursbo återgick markområdet till NCC och köpeskillingen tillkonkursboet.16Banken, som övertog Finans fordran, önskade ogiltigförklara kreditavtalen medFriherren på den grund att de förutsättningar som låg till grund för avtalet hade brustit. EnligtBanken var det en väsentlig, och för Friherren synbar förutsättning för att ingå avtalet att NCChaft rätt att utta pantbrev från fastigheten. Eftersom denna förutsättning brustit var avtalen enligtBanken att anses som ogiltiga, varpå lånevalutan skulle återgå.HD bedömde med hänvisning till bland annat NJA 1981 s. 269 och NJA 1985 s. 178 attogiltighet av ett avtal enligt reglerna i en allmän förutsättningslära kommer i fråga först om fören bedömning relevanta villkor, uttryckliga eller tolkningsvis fastställda, särskilda reglerbeträffande avtalstypen eller i övrigt tillämpliga lagbestämmelser saknas. HD angav vidare attförutsättningsläranbörsessomettkomplementtillfrämstavtalstolkningoch48ogiltighetsgrunderna i avtalslagen. Med detta i åtanke bedömde HD att det i låneavtalen medBanken och Finans fanns uttryckliga avtalsvillkor om att Friherren inte hade rätt till lån enligtavtalen om bolaget inte ställde Banken och Finans godtagbar säkerhet. Vidare hade Banken ochFinans enligt avtalsvillkoren rätt att påfordra omedelbar betalning av skulden ifall Friherreninte fullgjorde sina skyldigheter enligt avtalet. Frågan om säkerhet utgjorde således ettuttryckligt villkor i låneavtalen, och kunde därmed lösas genom sedvanlig avtalstolkning, varp

d.55 Troligen syftar Adlercreutz här på lärans slutliga relevansbedömning, som fortfarandepräglas av subjektiva moment, och vill istället prioritera tillämpningen av en rättsregel med rentobjektiva hänsyn. Jan Kleineman har däremot angett att läran utgör en av de viktigaste avavtalsrättens allmänna principer och utgör ett komplement till lagreglering.56Dess främste anhängare i modern tid får dock anses vara Lehrberg, som gör en ingåendeanalys av läran i sin avhandling från 1989. Hans modell bygger i stor mån på den av Ussing,och utgör således en del av den objektiva förutsättningsläran.57 Enligt Lehrberg är speciellaförutsättningsregler för skilda avtalstyper att se som utfyllande rättsregler. Han anger dock attett sådant synsätt inte får hindra att läran även behandlas som en del av ogiltighetsläran.58 Hankom i sin avhandling att bland annat utreda lärans rekvisit, vilka han som nämnt plockat ut frånfrämst HD:s angivna uttalande i NJA 1981 s. 269. Som illustrerats har dessa rekvisit, och främstmetoden för riskbedömningen, även tillämpats av HD i efterkommande fall.59 Lehrberg har isin avhandling lagt störst fokus på att utveckla riskrekvisitet, även kallat den slutligarelevansbedömningen. 60 Han har i likhet med Ussing sökt kartlägga de fall då en förutsättningbör tillerkännas relevans, men utgår till skillnad från Ussing från ett teleologiskt perspektiv ochutreder hur avtalsrättens olika principer påverkar relevansbedömningen.61 Lehrberg har ävenframfört en syn på lärans systematiska position i sin avhandling, och angav att den bör ses som54J Ramberg C Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2019 s. 235 n. 44, Dotevall, Avtal s. 236 f.Adlercreutz, Avtalsrätt II s. 153.56Kleineman, JT 1996/97 s. 438.57Lehrberg, Förutsättningsläran.58Lehrberg a.a s. 174.59Bl.a. i NJA 1985 s. 178, NJA 1989 s. 614 och NJA 1999 s. 739.60Lehrberg, SvJT 1990 s.190.61Lehrberg, Förutsättningsläran s. 27

Det är främst vid sådana underförstådda avtalsvillkor som den riktigagränsdragningsproblematiken mellan villkor och förutsättningar tar vid.83Jfr den subjektiva förutsättningsläran, där förutsättningar är en del av tolkningsverksamheten. I denobjektiva läran som tillämpas idag är dock förutsättningar någonting som ligger utanför avtalet.84Adlercreutz, Avtalsrätt II, s. 52.85För sådana förutsättningar som inte blivit villkorade. Jfr Adlercreutz, a.a. s. 147.86För de fall part har åberopat förutsättningsläran som ogiltighetsgrund.263.3 Talande tystnad3.3.1 Kort om Christina Rambergs syn på villkor och förutsättningsläranSom tidigare nämnts är Christina Ramberg en förespråkare av att tillämpa avtalstolkning iställetför förutsättningsläran. Hon anser att rättstillämparen bör stanna vid detta steg för att lösaförutsättningsproblematik eller tillämpa 36 AvtL.87 Denna ståndpunkt belyses genom henneskommentar till NJA 1981 s. 269. Hon anser nämligen att HD borde kunnat avgöra fallet genomatt istället se arrendatorns förutsättning om den framtida markanvändningen som ettunderförstått avtalsvillkor mellan parterna. Som framgått gällde fallet en begäran av resningavseende giltigheten av ett förlikningsavtal träffat mellan en arrendator och en kommun. Iavtalet uppsade arrendatorn sin rätt till arrende av viss jordbruksmark, då kommunen angett attmarken sedermera skulle användas till nybygge. Den planerade markändringen skedde dockaldrig, och jordbruksmarken kom istället att arrenderas ut till en annan person. Arrendatornönskade därmed ogiltigförklara förlikningsavtalet på grund av svek eller med stöd avförutsättningsläran, då den framtida markanvändningen legat till grund för förlikningen. HDangav att förlikningsavtalet borde kunna anses overksamt med stöd av förutsättningsläran, ochbeviljade därmed resning.Det som HD ansåg utgöra en förutsättning, önskar såled

� det antas attförutsättningskontrahenten aldrig hade ingått rättshandlingen om inte förutsättningen fanns.Skillnaden mellan denna subjektiva lära och den objektiva läran är att förutsättningen här blirsom en del av viljeförklaringen. Förutsättningen blir därmed en del av avtalet och iförlängningen något som kan upptäckas i avtalstolkningen. I Rambergs modell behöver intesteget utfyllning tas, eftersom förutsättningen har uppslukats av avtalet.88 Skillnaden är såklartatt Ramberg inte väljer att kalla denna betingelse för en förutsättning, utan anser att det utgörett avtalsvillkor som varit underförstått. En annan skillnad är att tolkningsvis fastställda villkorkan ge positiv rättsverkan, medan Windscheids subjektiva förutsättningslära endast kan geoverksamhet.8788J Ramberg C Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2019 s. 235 n. 44För en definition av tolkning och utfyllning, se avsnitt 4.27Vad som gör just Rambergs tolkning av NJA 1981 s. 269 intressant, är att hon ansett attHD inte tillämpat förutsättningsläran trots att domstolen ställt upp (och tillämpat)förutsättningslärans hävdvunna rekvisit. Detta väcker frågan ifall Ramberg anser att sammarekvisit som används i förutsättningsläran för att utreda om det finns några föravtalsförhållandet rättsligt relevanta förutsättningar, ska tillämpas för att utröna om det finnsnågra underförstådda avtalsvillkor. Om så är fallet är det inte längre möjligt att urskilja någraolikheter mellan förutsättningar och villkor, och skillnaden blir helt enkelt vad du väljer attkalla det. Om det inte är så hon menar, kan man fråga sig varför hon förnekar en så tydligtillämpning av förutsättningsläran. Kanske menar hon endast att fallet borde ha lösts genom attutröna underförstådda villkor, och inte genom att tillämpa förutsättningslärans rekvisitöverhuvudtaget. Frågan blir då hur utrönas underförstådda avtalsvillkor

förutsättningsläran för att utreda om det finns några föravtalsförhållandet rättsligt relevanta förutsättningar, ska tillämpas för att utröna om det finnsnågra underförstådda avtalsvillkor. Om så är fallet är det inte längre möjligt att urskilja någraolikheter mellan förutsättningar och villkor, och skillnaden blir helt enkelt vad du väljer attkalla det. Om det inte är så hon menar, kan man fråga sig varför hon förnekar en så tydligtillämpning av förutsättningsläran. Kanske menar hon endast att fallet borde ha lösts genom attutröna underförstådda villkor, och inte genom att tillämpa förutsättningslärans rekvisitöverhuvudtaget. Frågan blir då hur utrönas underförstådda avtalsvillkor Var dras gränsernaför något som faller innanför och något som faller utanför avtalet Vad är det som skulle kunnagöra arrendatorns förutsättning om markens framtida nyttjande till ett underförstått villkor3.3.2 Rätten att antaI NJA 1981 s. 269 är den mest utmärkande omständigheten parternas uppfattning omkommunens planerade markanvändning, vilken får anses ha legat till grund förförlikningsavtalet. Det är svårt att identifiera någon annan omständighet som skulle kunnaföranleda ett underförstått villkor mellan parterna i detta fall. Det underförstådda i en sådantolkning som Ramberg förespråkar får därmed anses komma från arrendatorns rätt att anta, atthan inte borde vara bunden till avtalet om kommunens planerade ändring av markanvändningeninte kom att ske. Det måste i en sådan tolkning ligga i sakens natur att part inte vill vara bundentill ett avtal, om hans anledning till att ingå avtalet inte längre existerar. Detta resonemang liggerdock snarligen nära förutsättningsläran, och är säkerligen en stor anledning till att den kom attföredras av rättstillämparen i detta fall. Det kan vara ytterst svårt att avgöra skillnaden mellanförutsättningar och underförstådda villkor n

Avtalsgrundande rättsfakta s. 63 och 129. Se även t.ex. Jan Rambergs uppsats med dentalande titeln Mysteriet med den tysta utfästelsen.30något intresse av att utge ersättning till den uppsagde, om han kom att konkurrera medverksamheten. Det framgår bland annat av avtalets syfte, vilket måste ha varit att till viss deltrygga den uppsagdes ekonomiska ställning i och med att han tvingats lämna sin anställning.Om den uppsagde således påbörjar en konkurrerande verksamhet, med vilken han kan försörjasig själv, uppfyller inte avtalet längre sitt syfte. Avtalet borde således ha kunnat lösas genomavtalstolkning. Att så inte skedde bör bero på att HD som nämnts under denna tid inte var räddför att gå direkt på en tillämpning av förutsättningsläran, utan sökte tillämpa den enklastelösningen i varje enskilt fall.I övrigt nämnda praxis är det dock svårt att dra en gräns mellan villkor ochförutsättningar, särskilt i det ovan diskuterade NJA 1981 s. 269, där ett liknande resonemangom avtalets syfte kan dras som i NJA 1992 s. 439. Skulle det inte även kunna ses som ettunderförstått avtalsvillkor i fallet Järnsida, att rekonstruktionen av varvet var tryggad Eller ifallet som rörde köp av en bostadsrätt i vad som kom att bli en hyresfastighet94 Var det inteunderförstått mellan köparen och föreningen att fastigheten skulle utgöras av bostadsrätter Härär gränsen mellan underförstådda villkor och förutsättningar ytterst svår att dra, och frågan ärom någon riktig gränssättning egentligen kan erhållas.3.3.3 När blir ett villkor ett villkorTrots att det uppenbara borde kunna påverka ett avtal på ett sådant vis att något som inteuttryckligen villkorats ändock får anses underförstått, finns det fortfarande en svårighet med attskilja sådana underförstådda villkor från förutsättningar. Vad är det som avgör att något äruppenbart och därmed underförstått Detta är en subjektiv bedö

inte är befäst med det drag av fiktion som präglar tolkningsmetoden,samt att möjligheten för rättstillämparen att jämka oskäliga villkor med 36 inte kan kringgåsgenom skickliga formuleringar. Vidare framförs i propositionen att bedömningen enligt 36 vanligen ger tydligare uttryck för domstolens skäl som ligger bakom avgörandet, varförjämkningsmetoden bättre bör kunna påverka dem som utformar villkor till att även beaktamotpartens intressen. Enligt propositionen bör även möjligheten att jämka med 36 vara attföredra för underlägsen part, då denne borde kunna nå större framgång genom åberopandet aven rättsregel snarare än att luta sig på ett tolkningsresonemang. Slutligen framförs att det bordevara lättare för en domstol att besluta om en lämplig rättsföljd med stöd av 36 än genomtillämpning av tolkning eller ogiltighet, varpå jämkningsmetoden bör vara att föredra även frånen rättssäkerhetssynpunkt.129Se t.ex. NJA 1981 s. 269, NJA 1985 s. 178 och NJA 1997 s.5. Se även Lehrberg, Förutsättningslärannot 5 s. 81.130Prop 1975/76:81 s. 31.44Enligt förarbetena är således generalklausulen att föredra i många hänseenden. Precissom för frågan om förutsättningslärans roll står det dock klart att avtalstolkningen, om än dessbetydelse möjligen har begränsats något genom införandet av 36 , alltjämt fyller ensjälvständig funktion. Avtalstolkningens syfte är att fastställa avtals innehåll, och sådant måsteinte betraktas som oskäligt. Det är således självklart att generalklausulen inte kan ersätta justavtalstolkning.456 Fyller förutsättningsläran en självständig funktion6.1 Sammanfattning av rättslägetFör att klargöra problemställningen innan uppsatsens frågeställning söker besvaras, följer enkort sammanfattning av vad som konstaterats i utredningen av gällande rätt.Som angivits har förutsättningsläran i modern svensk rätt tagit den objektiva fo

föra att läran är utan funktion. Att den inte tillämpas särskilt ofta inomavtalsrätten bör bero på att rättsområdet präglas av avtalsfrihet, samt att rättstillämparen villfrämja, eller i vart fall inte riskera, omsättningsintresset. Huvudregeln är alltjämt att partnormalt själv får stå risken för att dennes förutsättning har varit felaktig.141 Detta faktum isamband med att lärans rekvisit kan vara svåra att uppfylla, särskilt riskrekvisitet, bör medföraatt part i de flesta fall själv får stå risken för sin felaktiga förutsättning.142 Vidare kan NJA 1989s. 614 ha haft en begränsande verkan på läran, så till den grad att läran endast bör tillämpas i defall då part yrkat på ogiltighet. Eftersom detta var trenden redan innan detta avgörande, kan138Se t.ex. NJA 2013 s. 1190 och NJA 2014 s. 684.Se avsnitt 5.3.140Se t.ex. förslaget till avtalslagen (1914) s. 139, jfr kommentaren på s. 123, SOU 1974:83 s. 157, prop.1975/76:81 s. 128, NJA 1981 s. 269 och NJA 1985 s. 178.141Se särskilt HD:s uttalande i NJA 1981 s. 269.142Se t.ex. NJA 1997 s. 5 och NJA 1999 s. 575.13947dock den begränsande funktionen ifrågasättas. HD:s uttalande i fallet ska kanske snararebetraktas som ett förtydligande av de rättsverkningar som kan ges vid tillämpning avförutsättningsläran. Att läran tillämpas sparsamt medför dock inte att den inte fyller någonsjälvständig funktion. Att det i få fall kan tillåtas att en felaktig förutsättning erkänns relevansutesluter inte heller behovet av en förutsättningslära.Som har konstaterats bör förutsättningsläran i vart fall fylla en självständig funktionjämte 36 AvtL, då verksamheterna tar sikte på olika rättsliga bedömningar.143 Läran kankanske till och med prioriteras för de fall det föreligger en felaktig förutsättning och part haryrkat på ogiltighet eller overksamhet.Det är svårare att urskilja en självständig funktion för läran jämte avtalstolknin

fta inomavtalsrätten bör bero på att rättsområdet präglas av avtalsfrihet, samt att rättstillämparen villfrämja, eller i vart fall inte riskera, omsättningsintresset. Huvudregeln är alltjämt att partnormalt själv får stå risken för att dennes förutsättning har varit felaktig.141 Detta faktum isamband med att lärans rekvisit kan vara svåra att uppfylla, särskilt riskrekvisitet, bör medföraatt part i de flesta fall själv får stå risken för sin felaktiga förutsättning.142 Vidare kan NJA 1989s. 614 ha haft en begränsande verkan på läran, så till den grad att läran endast bör tillämpas i defall då part yrkat på ogiltighet. Eftersom detta var trenden redan innan detta avgörande, kan138Se t.ex. NJA 2013 s. 1190 och NJA 2014 s. 684.Se avsnitt 5.3.140Se t.ex. förslaget till avtalslagen (1914) s. 139, jfr kommentaren på s. 123, SOU 1974:83 s. 157, prop.1975/76:81 s. 128, NJA 1981 s. 269 och NJA 1985 s. 178.141Se särskilt HD:s uttalande i NJA 1981 s. 269.142Se t.ex. NJA 1997 s. 5 och NJA 1999 s. 575.13947dock den begränsande funktionen ifrågasättas. HD:s uttalande i fallet ska kanske snararebetraktas som ett förtydligande av de rättsverkningar som kan ges vid tillämpning avförutsättningsläran. Att läran tillämpas sparsamt medför dock inte att den inte fyller någonsjälvständig funktion. Att det i få fall kan tillåtas att en felaktig förutsättning erkänns relevansutesluter inte heller behovet av en förutsättningslära.Som har konstaterats bör förutsättningsläran i vart fall fylla en självständig funktionjämte 36 AvtL, då verksamheterna tar sikte på olika rättsliga bedömningar.143 Läran kankanske till och med prioriteras för de fall det föreligger en felaktig förutsättning och part haryrkat på ogiltighet eller overksamhet.Det är svårare att urskilja en självständig funktion för läran jämte avtalstolkning,eftersom det som sagt kan vara svårt att skilja mellan underförst�

ktiva från det objektiva i modern svenskavtalsrätt.6.2.1 Vad menas med självständig funktionFör att söka svara på om förutsättningsläran fyller en självständig funktion, måste frågan ställasvad som faktiskt avses med funktionsbegreppet. Betyder det självständig som separerad fråntolkningsverksamheten, eller självständig i sin faktiska funktion att söka lösaförutsättningsproblematiken Det är inte helt klart vad Christina Ramberg har avsett i just dennabemärkelse. Om hon menar att förutsättningsläran inte kan anses ha en egen funktion eftersomden kan omfattas av tolkningen, bör läran fylla en självständig funktion så som den är utformadidag, eftersom den har separerats från denna verksamhet genom sin placering som utfyllning.Om förutsättningar då trots allt beaktas även i tolkningen är det sant att förutsättningsläran intefyller någon självständig funktion i den bemärkelsen.Vidare har Ramberg yttrat sig om att i vart fall NJA 1981 s. 269 borde ha kunnat avgörasgenom att istället betrakta förutsättningen som ett underförstått avtalsvillkor. Det är oklart om148Prop 1975/76:81 s. 31.49hon således anser att förutsättningsproblematiken helt kan ersättas genom att tolkningsvisfastställa underförstådda villkor, eller om en förutsättning enligt henne kan vara en del avvillkoret. Om hon inte anser att förutsättningar ska ha någon inverkan på tolkningen, blirmöjligheten att beakta felaktiga förutsättningar reserverad till de uppenbara fall där det börfinnas en rätt att anta att ett visst förhållande blivit villkorat. En sådan ordning bör inte ansestillfredsställande. I vissa fall bör den mest rättvisande lösningen vara att tillmäta en felaktigförutsättning relevans. Det är således troligare att Ramberg avser det första alternativet, attförutsättningsläran inte fyller någon självständig funktion eftersom dess problematik kan lösasi avtalstolkningen. En förutsättni

hristina, Allmän avtalsrätt, elfte upplagan, Norstedts juridik, 2019.Samuelsson,Joel,Tolkningochutfyllningundersökningarkringettförmögenhetsrättsteoretiskt tema, Iustus förlag, 2008.Samuelsson, Joel, Tolkningslärans gåta, Iustus förlag, 2011.Svensson, Ola, Viljeförklaring och tillitsfullmakt, JT 2015/16 s. 330 ff.Ussing, Henry, Bristende Foruds�tninger: bidrag til l�ren om formueretlige tilsagn, G E CGads forlag, 1918.Ussing, Henry, Aftaler paa Formuerettens Omraade, andra upplagan, G E C Gads forlag, 1945.Vahl�n, Lennart, Formkravet vid fastighetsköp: särskilt dess inverkan på regler omförutsättningar och fel, Stockholm, 1951.Vahl�n, Lennart, Avtal och tolkning, Norstedts juridik, 1960.Vahl�n, Lennart, Bidrag till avtalstolkningens systematik, FJFT 1964 s. 380 ff.Wilhelmsson, Thomas, Anm. Av Bert Lehrberg: Förutsättningsläran, SvJT 1989 s. 451 ff.RättsfallsregisterNJA 1921 s. 511NJA 1949 s. 134NJA 1992 s. 469NJA 1980 s. 46NJA 1981 s. 269NJA 1985 s. 178NJA 1989 s. 614NJA 1996 s. 410NJA 1998 s. 448NJA 1999 s. 629NJA 1999 s. 739NJA 2010 s. 559NJA 2013 s. 119055NJA 2014 s. 684NJA 2015 s. 862NJA 2018 s. 83456

�rutsättningar och underförstådda villkor inte medsäkerhet kan skiljas åt, talar det för att rättstillämparen bör kunna stanna i avtalstolkningen vidlösningen av förutsättningsproblematik. Avtalslagens 36 å sin sida är en generalklausul somger domstolarna en möjlighet att jämka oskäliga avtalsvillkor.8 Paragrafen är tillämplig på allaavtalsvillkor som kan anses oskäliga och har därmed ett vidsträckt tillämpningsområde. Enfelaktig förutsättning kan vara en av de omständigheter som beaktas vid enoskälighetsbedömning enligt 36 , och bestämmelsen är precis som förutsättningsläran1C Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2019, s. 235 n. 44.Då hon inte anser att förutsättningsläran fyller någon självständig funktion.3Adlercreutz, Avtalsrätt II, s. 147.4Se NJA 1981 s. 269 och NJA 1985 s. 178.5Se t.ex. Ussing, Aftaler på Formuerettens Omraade, Lehrberg, Förutsättningsläran, Adlercreutz, a.a. s.153 och Kleineman, JT 1996/97 s. 438.6NJA 1981 s 269, NJA 1985 s. 178, NJA 1997 s. 5, NJA 1999 s. 575.7Adlercreutz, a.a. s. 52.8Prop 1975/65:81 s. 1.25tillämplig även på omständigheter som inträffat efter avtalsslutet. Frågan är dock omavtalstolkning och generalklausulen är tillräckliga som verktyg, och om de är distinkta nog, föratt fullständigt ersätta förutsättningsläran.1.2 Syfte och frågeställningSyftet med denna uppsats tillika dess frågeställning är att utröna om förutsättningsläran kansägas fylla en självständig funktion i modern svensk avtalsrätt, och då främst i förhållande tillavtalstolkning och 36 AvtL.1.3 AvgränsningarSom framgår av syftet ska i denna uppsats utredas om förutsättningsläran kan anses fylla ensjälvständig funktion i förhållande till avtalstolkning och 36 AvtL. Störst fokus kommerdärmed att läggas på just förutsättningsläran, även om viss allmän redogörelse erfordras förövriga element för att få en bättre inblick i problemstä

ttshandlandes beslut att utförarättshandlingen. Därefter ska (2) förutsättningen och dess väsentlighet ha varit synbaraför mottagaren. Slutligen görs (3) en relevansbedömning utifrån de övriga övervägandenaom huruvida förutsättningen ska tillmätas rättsverkan.162Det förekommer emellertid kritik mot lärans relevans och tillämplighet, särskilt sedaninförandet av 36 avtalslagen. Christina Ramberg anser exempelvis att förutsättningsläran tidigare utgjorde en allmän avtalsrättslig princip men att den idag saknar praktisk154Se skillnaden för overksamhet och ogiltighet i t.ex. Lehrberg, B., Avtalstolkning, 2019, s. 320 ochLehrberg, B., Förutsättningsläran, s. 124.155 Lehrberg (2019), s. 293 och 319.156 Se Lehrberg (2019), s. 293 f. och Agell, A., Litteratur Bert Lehrberg, Avtalstolkning, SvJT 1995s. 748.157 Lehrberg (2019), s. 294 f. Se även Runesson (1996), s. 99.158 Lehrberg (2019), s. 295.159 Lehrberg (2019), s. 295.160 NJA 1977 s. 5, NJA 1981 s. 269 och NJA 1985 s. 178.161 NJA 1977 s. 5, NJA 1981 s. 269 och NJA 1985 s. 178.162 Lehrberg (2019), s. 296. Denna uppdelning verkar även vara den förhärskande uppfattningen avförutsättningslärans rekvisit, jfr exempelvis Adlercreutz m.fl. s. 311 f., Ramberg, C., Malmströmscivilrätt, 2014, s. 108 f. och Hellner m.fl. (2020), s. 63 ff.37betydelse.163 �ven Lindskog är något kritisk men främst till hur förutsättningsläran imånga fall tillämpas och teoretiseras om. Problemet enligt Lindskog är att det sällanhandlar om vad part har förutsett i faktiskt mening utan snarare vilken inställning hansenare tillskrivs till följd av de inträffade förhållandena.164 Att hävda lärans icke-existensär däremot någonting som kan diskuteras, synnerligen då HD även eftergeneralklausulens tillkomst nyttjat förutsättningsläran, om än restriktivt.165 Rambergsyftar emellertid främst på lärans tillämplighet vid ändrade förhållanden, vilket vinnermedhåll vad

fter ska (2) förutsättningen och dess väsentlighet ha varit synbaraför mottagaren. Slutligen görs (3) en relevansbedömning utifrån de övriga övervägandenaom huruvida förutsättningen ska tillmätas rättsverkan.162Det förekommer emellertid kritik mot lärans relevans och tillämplighet, särskilt sedaninförandet av 36 avtalslagen. Christina Ramberg anser exempelvis att förutsättningsläran tidigare utgjorde en allmän avtalsrättslig princip men att den idag saknar praktisk154Se skillnaden för overksamhet och ogiltighet i t.ex. Lehrberg, B., Avtalstolkning, 2019, s. 320 ochLehrberg, B., Förutsättningsläran, s. 124.155 Lehrberg (2019), s. 293 och 319.156 Se Lehrberg (2019), s. 293 f. och Agell, A., Litteratur Bert Lehrberg, Avtalstolkning, SvJT 1995s. 748.157 Lehrberg (2019), s. 294 f. Se även Runesson (1996), s. 99.158 Lehrberg (2019), s. 295.159 Lehrberg (2019), s. 295.160 NJA 1977 s. 5, NJA 1981 s. 269 och NJA 1985 s. 178.161 NJA 1977 s. 5, NJA 1981 s. 269 och NJA 1985 s. 178.162 Lehrberg (2019), s. 296. Denna uppdelning verkar även vara den förhärskande uppfattningen avförutsättningslärans rekvisit, jfr exempelvis Adlercreutz m.fl. s. 311 f., Ramberg, C., Malmströmscivilrätt, 2014, s. 108 f. och Hellner m.fl. (2020), s. 63 ff.37betydelse.163 �ven Lindskog är något kritisk men främst till hur förutsättningsläran imånga fall tillämpas och teoretiseras om. Problemet enligt Lindskog är att det sällanhandlar om vad part har förutsett i faktiskt mening utan snarare vilken inställning hansenare tillskrivs till följd av de inträffade förhållandena.164 Att hävda lärans icke-existensär däremot någonting som kan diskuteras, synnerligen då HD även eftergeneralklausulens tillkomst nyttjat förutsättningsläran, om än restriktivt.165 Rambergsyftar emellertid främst på lärans tillämplighet vid ändrade förhållanden, vilket vinnermedhåll vad gäller lärans avsaknad av praktiskt betydelse i just

itillämpningen trots allt. Ett mer pessimistiskt synsätt innebär däremot att principen intealls tillämpas vilket i sin tur leder till att principen saknar praktisk betydelse. Mycket talardäremot för att ett prejudikat skulle kunna ändra den uppfattningen.Det som kan sägas om principen i sig är att den bör kunna tillämpas på alla varaktigaavtal där man kan finna en mer utpräglad lojalitetsplikt. �ven i varaktiga avtal som haren mindre långtgående lojalitetsplikt bör principen kunna tillämpas men medbedömningen för vad som föranleder viktig grund i åtanke. Varför den inte har tillämpatspå detta vis kan förklaras av okunskap kring läran, vilket i sin tur leder till att domstolaldrig prövar principen. Följden blir en ond cirkel som resulterar i att lagrummen ochprincipen faller i glömska.44Käll- och litteraturförteckningRättsfallHögsta domstolenNJA 1924 s. 372NJA 1946 s. 679NJA 1961 s. 642NJA 1962 s. 359NJA 1977 s. 5NJA 1979 s.731NJA 1981 s. 269NJA 1983 s.385NJA 1985 s. 178NJA 1992 s. 439NJA 1993 s. 319NJA 1994 s. 359NJA 1995 s. 575NJA 1996 s. 410NJA 1997 s. 5NJA 1999 s. 575NJA 1999 s. 793NJA 2004 s. 682NJA 2008 s. 24NJA 2009 s. 672HovrätternaGöta hovrätt dom 2009-06-04 i mål nr T 1927-08RH 2010:40Hovrätten över Skåne och Blekinge dom 2014-10-24 i mål nr T 2116-1345Offentligt tryckStatens offentliga utredningarSOU 1974:83 Generalklausul i förmögenhetsrättenSOU 1978:67 Nya bolagsregler m.m.SOU 1984:85 Handelsagentur och kommissionPropositionerProp. 1971:15 Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om förbudmot otillbörliga avtalsvillkor, m.m.Prop. 1974:29 Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen(1914:45) om kommission, handelsagentur och handelsresandeProp. 1975/76:81 med förslag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andrarättshandlingar på förmögenhetsrättens område, m.m.Prop. 1979/80:143 med förslag till ny lagstift