et finns inga särskilda regler i lagstiftningen som ställer krav på hur villkor som är standardformulerade och därmed inte individuellt framförhandlade ska vara inkorporeradeför att gälla mellan parterna. Praxis har däremot ställt upp krav när det kommer tillinförlivandet att den här typen av standardklausuler i det enskilda avtalet. Huvudregeln vid införlivandet av standardvillkor är att de måste bringas till motpartenskännedom före avtalsslutet för att bli en del av avtalet. Normalt sett krävs det att enhänvisning har skett till villkoren men regeln uppsatt genom praxis avslöjar att detkrävs skäliga åtgärder för att uppmärksamma motparten om villkorens existens.I avtal där motparten är konsument ställs generellt sett högre krav på näringsidkaren181Adlercreutz, 2010, s. 107; Bernitz, 2018, s. 117 f.Bernitz, 2018, s. 29.183Adlercreutz, 2010, s. 116.184NJA 1951 s. 138; NJA 1954 s. 573.185Bernitz, 2018, s. 113.186NJA 2016 s. 237; NJA 1979 s. 483.18254för att bringa uppmärksamhet till villkor som kan verka betungande eller överraskande för konsumenten.187Om ett standardavtal verkar alltför ensidigt för den ena parten och som är ogynnsammare för den andra parten än vad som gäller enligt dispositiv rätt säger man attdet villkoret är betungande. Ett exempel på sådana villkor är exempelvis klausulersom helt eller delvis tar bort eller begränsar felansvar och skadeståndsansvar därdispositiv rätt annars hade haft en gynnsammare effekt för motparten. Precis somför inkorporeringen av övriga standardvillkor krävs det att dessa villkor har blivituppmärksammade av motparten för att vara införlivade i avtalet. Har villkoren intekommit till motpartens kännedom anses de inte vara införlivade i parternas avtalalternativt tolkas villkoren restriktivt mot den som upprättat dem i enlighet med dendolda kontrollen. Klausulernas karaktär gör att det faller sig naturligt att domstolenlåter oklarheter

villkoren i ett borgensåtagande. I målethade kreditgivaren frånträtt Finansinspektionens allmänna råd rörande borgensåtaganden vilket tillsammans med domstolens benägenhet att uppnå mer likheter itolkningen av generalklausulen vid tillämpningen av den vid konsumenträttsligaoch kommersiella förhållanden.I Pälsfallet jämkade HD ett avtal mellan två näringsidkare med stöd av 36 avtalslagen. Rättsfallet berörde ett företag som sålde pälsar. Då inbrott skett vägradeförsäkringsbolaget betala ersättning till följd av ett avtalsvillkor enligt vilket de ansåg att inbrottet inte kunde falla under. HD ansåg att villkoren var oskäliga ochanförde bl.a. att det skadelidande företaget hade lagt ner ovanligt långtgående omsorg på att förebygga stölder.205200Prop. 1975/76:81 s. 118 144.Adlercreutz, 2010, s. 108.202Lundmark, 1996, s. 78 ff.203Bernitz, 2018, s. 94.204Bernitz, 2018, s. 114.205NJA 1989 s. 346.20159Rättsfallet NJA 1979 s. 483, känt som Bergman Bevingfallet, rörde ett avtalmellan två näringsidkare. Det HD hade att ta upp till bedömning avsåg bland annatfrågan om tolkningen och tillämpningen av en avtalsklausul om total friskrivningfrån skadeståndsansvar inkorporerad genom ett standardavtal och frågan om denkunde lämnas utan avseende med stöd av grunderna för 8 skuldebrevslagen. 36 avtalslagen trädde i kraft först efter tvisten uppstått men HD valde att i huvudsakavgöra tvisten utifrån 36 avtalslagens riktlinjer. Kärandebolaget Eklunds, ettmindre företag, hade köpt elektronisk utrustning avsedd att installeras på bensinstation för avläsning av bensinpumpar. Käranden fann senare att dessa priskalkylatorer besatt allvarliga fel vilka inte avhjälpts av svaranden, Bergmans. HDvalde i målet att bedöma friskrivningsklausulen med hjälp av en helhetsbild avavtalsrelationen och en analys av riskfördelningen mellan parterna. HD lägger i detomtalade målet fram

1998/1999, s. 151 f.64uppmärksamma konsumenten på villkor som för denne kan verka betungande elleröverraskande.I tidigare praxis och doktrin har en allmänt restriktiv inställning till friskrivningsklausuler hållits. Redan på 1950-talet tolkades friskrivningsklausuler snävt i rätten.I praxis har två metoder för att kontrollera friskrivningsklausulers verkan på avtalsförhållanden tagits fram, dels en öppen, dels en dold kontroll. Enligt dessa kanfriskrivningsklausuler tolkas restriktivt genom antingen en förhöjd avtalströskel förinförlivandet likt den nämnd precis samt genom att tolka ett villkor snävt eller i eninskränkande riktning. Den öppna kontrollen innebär att avtalsvillkoret ska jämkaseller åsidosättas med hjälp av 36 avtalslagen efter en helhetsbedömning av avtalsförhållandet. HD har visat sig obenägen att åsidosätta friskrivningsklausuler ikommersiella avtalsförhållanden men valde att åsidosätta en friskrivningsklausul iNJA 1979 s. 483 till följd av att en snedbelastning av avtalsbalansen hade skett idet aktuella fallet. HD fastställde att det inte ska vara omöjligt att åsidosätta enfriskrivningsklausul mellan näringsidkare då en part visar sig ha underlägsen ställning efter en helhetsbedömning.Det förekommer också fall där en begränsningsklausul satts åt sidan då en skadegörande part handlat särskilt klandervärt eller uppsåtligen (se NJA 1981 s. 400 ochNJA 1998 s. 390). I förarbetena till 1973 års konsumentköplag fanns förslag på entvingande regel som gav konsumenten rätt till full ersättning då säljaren agerat grovtvårdslöst. Regeln infördes inte då en princip redan ansågs gälla att en friskrivningsklausul inte var giltig då skadevållaren agerat grovt vårdslöst. De internationellaregelverken återspeglar en sådan princip. Enligt exempelvis DCFR:s regler skaansvarsbegränsningar alltid anses vara oskäliga på vissa avtalsförhållanden.655 Det nya rättslägetH

e men urskilja en allmänt restriktivinställning till friskrivningsklausuler. Redan på 1950-talet tolkades friskrivningsklausuler snävt i rätten. I praxis utgjordes kontrollen av friskrivningsklausuler aven dold kontroll. Enligt den dolda kontrollen tolkades friskrivningsklausulerrestriktivt genom antingen en förhöjd avtalströskel för införlivandet av villkoreteller genom att tolka villkoret snävt eller i en inskränkande riktning.Friskrivningsklausuler kom senare att kontrolleras genom en öppen kontroll med276277Se 3.2 Gällande rätt för rådgivare.Se 3.6.1 Besiktningsmän.84stöd av 36 avtalslagen. Denna kontroll ansågs vara mer flexibel och transparentän den dolda och gjordes efter en skälighetsbedömning utifrån samtligaföreliggande omständigheter i det aktuella fallet. HD visade sig obenägen attåsidosätta friskrivningsklausuler i kommersiella avtalsförhållanden men valde attåsidosätta en friskrivningsklausul genom en dold kontroll i NJA 1979 s. 483 tillföljd av att avtalsbalansen hade rubbats i det aktuella fallet med följden att det intevar omöjligt att åsidosätta en friskrivningsklausul mellan näringsidkare då en partvisade sig ha underlägsen ställning efter en helhetsbedömning.Kleineman menade i en artikel från 1995 att det kunde ifrågasättas om en rådgivareskulle kunna friskriva sig från de etiska regler som styr uppdraget. Han menadedäremot inte att åsidosättande av de etiska normerna direkt skulle leda till ettåsidosättande av friskrivningsklausulerna men att de borde ligga till grund för enculpabedömning.278Den dolda kontrollen ledde till en princip i doktrinen att friskrivningsklausuleråsidosattes då en part agerat grovt vårdslöst i avtalsförhållandet. Det förekom ocksåfall där ansvarsbegränsningsklausuler sattes åt sidan då den skadegörande partenhandlat särskilt klandervärt eller uppsåtligen, se NJA 1981 s. 400 och NJA 1998 s.390. I förarbetena till 1973 års konsumen

åne och BlekingeHovrätten över Skåne och Blekinge dom 1993-02-11 dom nr. DT 1028 mål nr. T214/92Hovrätten över Skåne och Blekinge dom 1995-05-23, RH 1996:47Hovrätten över Skåne och Blekinge dom 1997-06-09 mål nr. T 34795Göta HovrättGöta Hovrätts dom 1993-11-23 dom nr. DT 1066 mål nr. T 1493Göta Hovrätts dom 1994-05-06 dom nr. DT 2024 mål nr. T 12493Hovrätten för �vre NorrlandHovrätten för �vre Norrland dom 1990-02-12, dom nr. DT 2015Hovrätten för övre Norrland dom 1990-02-12, dom nr. DT 2015 mål nr. T 61/8996KammarrätternaKammarrätten i Stockholm dom 2013-09-04 mål nr. 201513Kammarrätten i Sundsvall disciplinärt prövningsförfarande dom 1992-02-17Högsta domstolenPrövningstillståndPrövningstillstånd meddelat 2015-12-03 mål nr. T 303415Prövningstillstånd meddelat 2018-05-09 mål nr. T 284118Nytt Juridiskt ArkivNJA 1951 s. 138NJA 1954 s. 573NJA 1959 s. 280NJA 1966 s. 70NJA 1975 s. 545NJA 1978 s. 432NJA 1979 s. 483NJA 1980 s. 555NJA 1981 s. 400NJA 1981 s. 1091NJA 1985 s. 274NJA 1985 s. 871NJA 1986 s. 61NJA 1986 s. 670NJA 1987 s. 692NJA 1988 s. 230NJA 1989 s. 346NJA 1990 s. 24NJA 1992 s. 130NJA 1992 s. 243NJA 1992 s. 502NJA 1994 s. 532NJA 1995 s. 693NJA 1996 s. 11897NJA 1997 s. 65NJA 1997 s. 127 INJA 1997 s. 127 IINJA 1998 s. 390NJA 1999 s. 408NJA 1999 s. 629NJA 2001 s. 269NJA 2001 s. 878NJA 2007 s. 86NJA 2007 s. 962NJA 2008 s. 733NJA 2009 s. 672NJA 2011 s. 600NJA 2014 s. 272NJA 2016 s. 237NJA 2017 s. 113NJA 2018 s. 414Skiljedomar:Skiljedomen ProfilGruppen AB ./. KPMG Bohlins AB, Datum för skiljedom:2010-12-22 tillgänglig genom resning till Svea Hovrätt- dom 2011-01-08 mål nr. T10851198

t skulledet kunna medföra osäkerhet och besvärliga bevisfrågor kring vad som kan anses förutsebartför en part i ett tidigare led. Det finns dock vissa meningsskiljaktigheter kring principen omavtalets subjektiva begränsning. Ett argument mot principen är att den är ekonomisktofördelaktig då transaktionskostnader uppstår i varje led ett krav kanaliseras genom.1393.1.2 Friskrivningar och ansvarsbegränsningsklausulerMöjligheten att begränsa sitt ansvar är en viktig del av avtalsfriheten inom näringslivet. Småfel i en industriell produkt kan leda till att köparen drabbas av stora och svårförutsebaraindirekta förluster.140 Avtalsparterna i ett köpeavtal kan exempelvis använda friskrivningar föratt omfördela risker och det är vanligt att en part använder friskrivningsklausuler för att minskasin riskexponering.141 Att det är viktigt för parterna inom näringslivet att kunna bedöma deekonomiska riskerna vid ingåendet av ett avtal framhålls av HD i NJA 1979 s. 483. Däruttrycker HD också att ett medvetet risktagande ofta är en del av kommersiella förhållandenoch att det finns ett behov för parterna att kunna begränsa sitt skadeståndsansvar.135KöpL 3 .Lundmark, Friskrivningsklausuler, s. 205.137Bernitz, Standardavtalsrätt, s. 194.138Bernitz, Standardavtalsrätt, s. 57.139Hellner, Hager och Persson, Speciell avtalsrätt II: Kontraktsrätt, s. 135 f.140Bernitz, Standardavtalsrätt, s. 196 f.141Lundmark, Friskrivningsklausuler giltighet och räckvidd, s. 77 f.13621Friskrivningar är vanligt förekommande i köpeavtal.142 I den nordiska rätten finns ingenlagstadgad definition av begreppet143 men av Bernitz beskrivs friskrivningsklausuler somklausuler genom vilka den ena parten friskriver sig från eller begränsar ansvar ellerförpliktelser som annars skulle ha åvilat parten enligt dispositiv rätt.144 Klausulerna kan varautformade som flera olika typer av villkor.145 Ett exempel är klausuler om att en v

är lämplig för ett särskilt ändamål eller säljarens uppträdandeansetts jämförligt med att utfästa vissa egenskaper. I NJA 2001 s. 309 menade HD att dennapraxis fortfarande bör kunna beaktas, förutsatt att ingen nytillkommen lagstiftning ändratförutsättningarna för detta. HD öppnade dessutom upp för en vidareutveckling avproduktansvaret genom praxis. Dessa rättsfall visar enligt mig att det finns vissaomständigheter som medför ett större ansvar för en säljare, även om två parter har avtalat ombegränsningar av ansvaret i förhållande till vad som gäller enligt köplagen. Detta gäller inteendast skadevållaren, utan det gäller även för säljare som inte är den part i handelskedjan somorsakat felet.Av de undersökta rättsfallen framgår också att avtalsfriheten har en mycket stor betydelse inomköprättens område. Att det finns ett behov för avtalsparter i kommersiella förhållanden attkunna begränsa sitt ansvar lyftes fram av HD redan i NJA 1979 s. 483, och i NJA 2007 s. 758betonades möjligheterna för avtalsparter i kommersiella sammanhang att själva regleraskadeståndet omfattning. I NJA 2007 s. 758 förhindrades dessutom en kanalisering avskadeståndsansvaret till det led varifrån felet härstammade genom ett åsidosättande avprincipen om avtalets subjektiva begränsning. �sidosättandet av principen medförde att enunderentreprenör omfattades av ansvarsbegränsningarna mellan köparen ochgeneralentreprenören. I samma rättsfall uttalade HD också att ansvarsbegränsningar i ett34standardavtal befriade en underentreprenör från skadeståndsansvar, förutsatt attunderentreprenören inte åsidosatt en särskild säkerhetsförpliktelse eller orsakat skadanuppsåtligen eller av grov vårdslöshet. Tidigare har det, som nämnts ovan, verkat vara allmäntgällande att ansvarsbegränsningar inte skulle tas i beaktande om en part orsakat skadauppsåtligen eller genom grov oaktsamhet.223 Numera verkar det dock vara

r, kommer B sannolikt inte fånågon ersättning för beloppet som betalats till C.Friskrivningsklausuler tolkas dock restriktivt,246 och det finns några förutsättningar under vilkaA:s friskrivning skulle kunna ogiltigförklaras eller jämkas. Exempelvis om A har lämnat engaranti eller särskild utfästelse om kugghjulen och felet innebär att de avviker från det utfästaskicket kommer A trots friskrivningen behöva ersätta B. Detta eftersom konkreta uppgifter omen vara har företräde framför generella egenskapsfriskrivningar.247 Genom NJA 2001 s. 309framgår det att det kan räcka med en underförstådd garanti för att A ska ådra sigskadeståndsansvar. En annan förutsättning som skulle kunna innebära att A blirskadeståndsskyldig gentemot B är om skadan vållats genom uppsåt eller grov vårdslöshet.Standardavtal innehåller exempelvis ofta ett förbehåll om att friskrivningar inte gäller vid grov243Ramberg och Malmström, Malmströms Civilrätt, s. 135.NJA 1979 s. 483.245Prop. 1975/76:81 s. 144.246Dotevall, Avtal, s. 195.247Ramberg och Herre, Allmän köprätt, s. 46.24439vårdslöshet.248 Efter HD:s uttalande i NJA 2017 s. 113 är det inte längre säkert att grovoaktsamhet enligt köprätten är tillräckligt för att jämka en ansvarsbegränsning, då HD uttaladeatt frågan om huruvida en ansvarsbegränsning är acceptabel numera bör bedömas enligt 36 avtalslagen. Grov vårdslöshet är dock något som skulle beaktas i en sådan bedömning.249 Ocksåi fall där ingen garanti eller särskild utfästelse föreligger eller där felet inte beror på grovvårdslöshet kan friskrivningsklausulen jämkas enligt 36 , om avtalsvillkoret anses oskäligt iförhållande till exempelvis förhållandena vid avtalets tillkomst eller avtalets innehåll. Detta ärdock enligt min bedömning osannolikt då näringsidkare som nämnts ovan har ett stort ansvarför att själva tillvarata sina intressen, och då det i förarbetena till 36

rt ska få full ersättning för sina förluster, och att det är denskadevållande parten som ska stå för ersättningen, är det faktum att köplagen är dispositiv.Parter i köpeavtal har således omfattande möjligheter att begränsa sitt skadeståndsansvar.Disposiviteten bygger på principen om avtalsfrihet, vilken ger uttryck för uppfattningen attavtalsparterna själva är bäst lämpade att bedöma vilka avtal de föredrar och att de inte kommervälja att ingå avtal som är ofördelaktiga.261 Baserat på att köplagen omfattar många olika typerav köp och många olika typer av parter kan det vara en stor fördel för parterna att själva kunnaanpassa sitt avtal efter det specifika köpets förutsättningar. På så sätt kan de få en bättreöverblick över riskerna och de kan själva välja hur de vill fördela och värdera dessa.Lagstiftaren är överlag mer benägen att låta näringsidkare själva fördela och förhandla om sinarisker än privatpersoner och i NJA 1979 s. 483 har HD också uttryckt att ett medvetetrisktagande ofta är en del av kommersiella förhållanden. I domen uttryckte HD dessutom attdet finns ett behov för avtalsparter att kunna begränsa sitt skadeståndsansvar. Detta ligger ilinje med förarbetena till 36 avtalslagen där det lyfts fram att näringsidkare har ett omfattandeansvar att själva tillvarata sina intressen.262Avtalsfrihetens stora betydelse på köprättens område framgår också tydligt i undersökningen,bland annat genom sin framträdande roll inom CISG och i NLS 19. Utifrån undersökningen iuppsatsen är min uppfattning att det skulle vara orimligt att överge principen om avtalsfrihet,och därmed förvägra avtalsparter möjligheten att begränsa omfattningen av sittskadeståndsansvar, för att uppfylla önskemålet om att skadevållaren ska betala. Kanske är detså som Elbert Hubbard har sagt; Responsibility is the price of freedom.263Det finns också anledning att fråga sig om det är önsk

Elbert Hubbard Quotes.https://www.brainyquote.com/quotes/elberthubbard139182 (Hämtad 2020-12-01)Cornell Law School. Force Majeure. https://www.law.cornell.edu/wex/forcemajeure(Hämtad 2020-10-20)Naturvårdsverket. Om ansvar för miljöskulder i mark och vatten: Miljöbalkens regler omskyldigheter och ansvar för förorenade områden.https://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-5242-X.pdf (Hämtad 202011-09)Teknikföretagen. Informationsskrift avseende NLS 19.https://www.teknikforetagen.se/globalassets/medlemsportalen/standardavtal/produktleveranser/gratis/nls-19-informationsskrift.pdf (Hämtad 2020-11-10)50Teknikföretagen. Om oss. https://www.teknikforetagen.se/om-oss/ (Hämtad 2020-10-23)Walker Morris LLP. Will an Act of God offer a way out of a contracthttps://www.walkermorris.co.uk/publications/disputes-matter-spring-summer-2019/will-anact-of-god-offer-a-way-out-of-a-contract/ (Hämtad 2020-10-20)RättsfallsförteckningHögsta domstolenNJA 1979 s. 483NJA 1985 s. 641NJA 1993 s. 436NJA 1997 s. 44NJA 2001 s. 309NJA 2007 s. 758NJA 2010 s. 629NJA 2011 s. 600NJA 2014 s. 760NJA 2017 s. 9NJA 2017 s. 113NJA 2018 s. 834HovrättenGöta hovrätts dom den 20 december 2001 i mål T 229-0151

rivning påverkar dock intesäljarens ansvar för de i detta avtal lämnade garantier.80Under rubriken garanti var inte arean upptagen. HD ansåg att klausulen var en allmänfriskrivning och att den inte kunde ges verkan mot en preciserad uppgift som arean.81HD anförde att säljaren inte kunde å ena sidan ge en preciserad uppgift om varan somvar felaktig och å andra sidan göra en allmän friskrivning från allt ansvar och lägga risken77Grauers, Fastighetsköp, s. 220. Andra möjliga indelningar av friskrivningsklausuler har diskuteratsav Herre, Något om ansvarsbegränsningar och positiva uppgifter s. 244. Se även ThorstenLundmark, Friskrivningsklausuler. Giltighet och räckvidd: särskilt om friskrivning i kommersiella avtalom köp av lös egendom (Uppsala: Iustus, 1996), s. 181 ff. Intressanta uttalanden finnes även igeneralklausulsutredningen SOU 1974:83 s. 174 ff.78Grauers, Fastighetsköp, s. 220.79Ett exempel på detta återfinns i rättsfallet NJA 1979 s. 483 (Bergman Bewing).80NJA 2016 s. 237 (Bostadsrättslokalen), se citat från stycke 4 i HD:s domskäl.81NJA 2016 s. 237 (Bostadsrättslokalen), se citat från stycke 30 i HD:s domskäl.31på köparen. För detta krävs att friskrivningen på ett tillräckligt tydligt sätt befriar säljarenfrån ansvar för den preciserade uppgiften.824.3.3.Allmänt förbehåll, så kallat befintligt skick eller liknandeUttrycket befintligt skick betyder egentligen precis som den är eller as is som detheter på engelska.83 Egentligen säljs alla varor språkligt sett precis som de är varmeddet finns stor risk att uttrycket missförstås då befintligt skick har en helt annan juridiskinnebörd numera än den rent språkliga. Detta kan inte understrykas nog. Risken för attparterna missförstår innebörden av denna formulering ska inte underskattas.84 Vissasäljare verkar tro att det är en total friskrivning. Likaså verkar vissa köpare tro att

nslistaSvenskt offentligt tryckNU 1984:5, Nordiska köplagar förslag av den nordiska arbetsgruppen förköplagstiftning, Nordiska rådet/Nordiska ministerrrådet.Proposition 1970:20, del B 1 Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag tilljordabalk.Proposition 1971:15, Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om förbudmot otillbörliga avtalsvillkor, m.m.Proposition 1973:138, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till konsumentköplag, m. m.Proposition 1988/89:76, om ny köplag.Proposition 1989/90:89, om ny konsumentköplag.SOU 1974:83, Generalklausul i förmögenhetsrätten.SOU 1972:28, Konsumentköplag delbetänkande av köplagsutredningen.Finskt offentligt tryckRP 89/2001 rd Regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lag om ändring avkonsumentskyddslagen.Svenska rättsfallNJA 1971 s. 51 (Den rostskadade bilen)NJA 1975 s. 545 (Diffusionsspärren)NJA 1976 s. 217 (Råttfallet)NJA 1978 s. 307 (ej namngivet)NJA 1979 s. 483 (Bergman Bewing)68NJA 1983 s. 808 (ej namngivet)NJA 1986 s. 865 (Bjälklaget)NJA 1996 s. 598 (Husbilsbytet)NJA 1998 s. 792 (Kackerlackorna)NJA 2014 s. 760 (Cargo Center)NJA 2016 s. 237 (Bostadsrättslokalen)NJA 2019 s. 807 (Badrummet)NJA 2020 s. 951 (Badrummet i radhuset)HD:s dom 2021-06-21 (mål nr. 3372-70, Grannhusets vattenskada)Svea hovrätts dom 2016-02-09 (mål nr. T 1113814)Svea hovrätts dom 2019-11-20 (mål nr. T 994718)Svea hovrätts dom 2020-03-11 (mål nr. T 1081818)Malmö tingsrätts dom 2019-11-28 (mål nr. T 1133718)Attunda tingsrätts dom 2019-12-10 (mål nr. T 849018)Stockholms tingsrätts dom 2020-06-04 (mål nr. T 654619)Göteborgs tingsrätts dom 2020-06-30 (mål nr. T 1282919Attunda tingsrätts dom 2020-11-05 (mål nr. 1199918)Göteborgs tingsrätts dom 2020-11-10 (mål nr. T 1541019)Malmö tingsrätts dom 2020-12-03 (mål nr. T 999419)Nacka tingsrätts dom 2020-12-15 (mål nr. T 699-19).69Attunda tin

L kräver att domstolarna tilldelas en stor frihet att åsidosätta vissaansvarsbegränsningar. Av den anledningen kan gränsen för möjligheten att tillämpa enansvarsbegränsning inte dras vid grov vårdslöshet eller uppsåt, utan bedömningen måstegörasutifrånenvärderingavsamtligaföreliggandeomständigheter. 81IGeneralklausulsutredningen finns även stöd för att den rättsliga kontrollen avansvarsbegränsningar bör vidtas genom en öppen kontroll i stället för genom en doldkontroll. Det senare skulle endast innebära att domstolen vidtar inskränkande tolkningareller tillämpar förhöjda avtalströsklar på avtalsvillkoret, och på så sätt undviker attbesvara frågan om ansvarsbegränsningens skälighet.82 Således får det anses att stöd förskiljenämndens utgångspunkt finns i förarbetena.�ven rättspraxis kan sägas ge stöd åt skiljenämndens valda utgångspunkt i frågan omansvarsbegränsningen utgjort en rimlig riskavvägning. I NJA 1979 s. 483 Bergman Beving behandlades frågan om en friskrivningsklausuls räckvidd. I målet hade HD attbedöma oskäligheten av en friskrivningsklausul i ett köpeavtal mellan två kommersiellaparter. Klausulen avsåg att befria säljaren från ansvar för följdskador, och för giltighetengjorde villkoret undantag för fall av grov vårdslöshet. Efter att ha anfört att grovvårdslöshet inte förelåg hos den kontraktsbrytande parten gick domstolen över till attpröva oskäligheten (obilligheten83) av den aktuella friskrivningsklausulen. I sinoskälighetsprövning utgick domstolen från en helhetsbedömning av avtalsrelationen för79Se KPMG-domen, s. 41.En sådan grund kan t.ex. vara grov vårdslöshet eller uppsåt.81SOU 1974:83 s. 178.82Se NJA 2017 s. 113, HD:s dom, p. 23.83Målet avgjordes innan 36 AvtL hunnit träda i kraft vilket gjorde att omständigheterna bedömdesenligt 8 SkbrL. Lagrummet upphävdes i samband med införandet av 36 AvtL. Doc

ansvarsbegränsningsklausul i ettavtal om överlåtelsebesiktning för en bostadsfastighet där besiktningsmannen i sittutlåtande försummat att notera vissa fel i bostaden. Underlåtenheten orsakade köparenskador till ett belopp om 1 800 000 kr samtidigt som ansvarsbegränsningens takbeloppuppgick till 15 prisbasbelopp, ca 650 000 kr. Frågan i målet var om denansvarsbegränsningsklausul som avtalats mellan parterna kunde upprätthållas.Det ska påtalas att målet gällde ett konsumentförhållande och ger därför endastbegränsad vägledning för uppsatsens syfte. I sammanhanget ska dock framhållas att NJA2017 s. 113 har beskrivits vara det avgörande varigenom HD kommit att utveckla vissatankesätt för friskrivningsklausuler som inte haft mer än allmänna spridningar innan tillsynes inspirerade av skiljedomen.88 Det är också det första avgörandet sedan skiljedomensom hanterat jämkning av ansvarsbegränsningar utifrån en helhetsbedömning med stöd84NJA 1979 s. 483, se särskilt s. 515.Lindmark, s. 285, Andr� SvJT 1986, s. 536, Lundmark, s. 114, Ramberg Ramberg 2010, s. 178, 215,Adlercreutz Gorton, s. 215 (se not 386), 312, Bernitz 2008, s. 55, 158.86Se avsnitt 3.3.87Med undantag för att prejudikatet berör skatterådgivning och inte finansiell rådgivning.88Se Kleineman, Festskrift til Mads Bryde Andersen, s. 529 ff. där denne redogör för sitt synsätt. Särskiltpå s. 541 utrycker Kleineman att NJA 2017 s. 113 utformats med skiljedomen som råmodell och på s.543 uttrycker denne att prejudikatet visserligen bygger på skiljedomen, även om HD till synes ärbetydligt försiktigare i sin bedömning än vad skiljenämnden varit.8531av 36 AvtL. I målet uttalades att en viktig och generell utgångspunkt för bedömningenav om en ansvarsbegränsning är oskälig enligt generalklausulen är om den får anses geuttryck för en rimlig eller skälig omfördelning av risken mellan parterna.89 I NJA 2017s

ändigheter som nämnden inrymde i bedömningen av professionsaktörens befogadeintresse av att skydda sig mot vårdslösa misstag och förbiseenden.3.4.3Andra metoder än ansvarsbegränsning för att begränsa rådgivarens riskFör att avgöra om KPMG haft ett sådant befogat intresse av skydd undersökteskiljenämnden om en riskbegränsning hade kunnat åstadkommas genom andra metoderän just genom användningen av en ansvarsbegränsning. Enligt skiljenämnden hade ensådan riskbegränsning kunnat uppnås om det aktuella uppdraget hade preciserats tydligti avtalet, både vad gällde dess begränsningar och förutsättningar. Skiljenämnden anfördeatt en sådan precisering av uppdraget var en omständighet som talade emot attansvarsbegränsningen i form av en beloppsbegränsning borde godtas.104I målet hävdade KPMG att omfattningen av uppdraget var mer begränsat än vad somkunde utläsas av själva uppdragsavtalet till vilket KPMG:s slutrapport genomgående101Se NJA 1979 s. 483, särskilt s. 514.Jfr. Lundmark, s. 114, Lindmark, s. 285, Andr� SvJT 1986, s. 536, Ramberg 2010, s. 178, 215,Adlercreutz Gorton, s. 215 (se not 386 med däri gjord hänvisning), 312, Bernitz 2008, s. 55, 158.103Se HD:s dom, p. 3435.104Se KPMG-domen, s. 39.10235hänvisade. Profilgruppen hävdade emellertid motsatsen. 105 Skiljenämnden gjordebedömningen att det inte funnits stöd för KPMG:s uppfattning om att avtalet var begränsattill sin omfattning och anförde att Profilgruppens talan därför var befogad.106Skiljenämnden konstaterade därefter att KPMG i egenskap av professionsaktör skullekunnat ha åstadkommit en tydligare precisering vad gällde uppdragets omfattning ochdärigenom begränsat sin egen risk. Till denna bedömning hörde att den aktuellaansvarsbegränsningen var generellt utformad samt var avsedd att gälla alla typer avskador, vilket enligt skiljenämnden förstärkte villkorets oskälighet.107Kleineman förespråkar utformandet av ty

, och att denne nämner specifikt avtal om immateriella tjänster. Frågan blirdärefter om karaktären för juridiska rådgivningsavtal är så pass särpräglad, och attegenskaperna därför ska hållas isär från andra avtalstyper, att det inte ens går att dra någragenerella slutsatser kring dem Frågan besvaras i kapitel 4.Det ska i sammanhanget även framhållas att Ullman är av uppfattningen att det intefinns några generella svar på frågan om försäkringens betydelse vid avtaladeansvarsbegränsningar. Denne uttalar att man i stället får se till den försäkringspraxis somfinns i respektive bransch samtidigt som man beaktar de risker som är vanligtförekommande i branschen, när man har att avgöra vilka krav på försäkring som kanställas på respektive part i ett avtalsförhållande.148 Särskilt intressant blir detta medhänsyn till det krav på ansvarsförsäkring som åvilar bland annat advokater. �ven dennadiskussion utvecklas i kapitel 4.144Se NJA 1979 s. 483, särskilt s. 514.Det ska dock uppmärksammas att Bergman Beving-fallet har kritiserats för att inte ta hänsyn till densvagare parten i avtalet. I målet var det den skadelidande köparen.146Se NJA 1998 s. 390, särskilt s. 398.147Se särskilt Hellner JT 1998/99 och Ramberg, Festskrift tillägnad Lars Gorton.148Ullman, s. 217.145453.4.5Skyddsändamålet med den åsidosatta normen det centrala åtagande somåsidosattsSom den sista omständigheten av betydelse för bedömningen av KPMG:s befogadeintresse av skydd prövade skiljenämnden också skyddsändamålet med den åsidosattanormen, liksom normens rättsliga fundament och karaktär. Enligt skiljenämnden var detrelevant att ta hänsyn till om en skada beror på att uppdragstagaren inte fullgjort ettcentralt åtagande (underlåtenheten må vara oavsiktlig sålunda att den beror på ettförbiseende) eller om det rört sig om en på allmänna lojalitetsgrundsatser vilandeförpliktelse av mer p

. 383390 (cit: Ramberg,Festskrift tillägnad Ulf K. Nordenson)Ramberg, C, Skiljedom om jämkning av ansvarsbegränsning, reklamation,rådgivaransvar, skadeståndsberäkning och prisavdrag, JT 2010/11 s. 918933 (cit:Ramberg JT 2010/11)Ramberg, J, Ansvarsfriskrivning och försäkring. I: Festskrift till Lars Gorton,Juristförlaget i Lund 2007, s. 511520 (cit: Ramberg, Festskrift tillägnad Lars Gorton)71Simon-Almedal, T, Felaktig skatterådgivning straff- och civilrättsligaansvarskonsekvenser, SvSkT 2011 s. 1218 (cit: Simon-Almedal SvSkT 2011)InternetkällorAdvokatsamfundets publikation Regler för advokatverksamhet 2020 (hämtad 2023-0115),https://www.advokatsamfundet.se/globalassets/advokatsamfundetsv/advokatetik/regler-for-advokatverksamhet-2020.pdf (cit: VRGA)72RättsfallsförteckningHögsta domstolenNJA 2022 s. 354NJA 2021 s. 943NJA 2019 s. 877NJA 2018 s. 414NJA 2017 s. 113NJA 1998 s. 390NJA 1992 s. 130NJA 1987 s. 692NJA 1981 s. 400NJA 1979 s. 483NJA 1971 s. 36HovrättSvea hovrätts dom den 27 september 2011 i mål T 108511SkiljedomsavgörandenKPMG ./. Profilgruppen, meddelad i Stockholm den 22 december 201073

r.166 En sådan bedömning skulle dock ta mer hänsyn till detenskilda partsförhållandet och omständigheterna i det enskilda fallet, vilket också skulle innebäraett starkare skydd för den svagare parten. Detta kan dock uppfyllas genom enbart enskälighetsbedömning i det enskilda fallet att bedömningen utgår från vad som skäligen kanförväntas av parterna.Det har i NJA 1954 s 573 av HD anförts att friskrivningsklausuler för att undvika ansvarbör tolkas restriktivt. HD har i ett antal avgörande behandlat friskrivningsklausulers genomslag,och har i NJA 2016 s 237 p 28 uttryckt att de måste vara klara och tydliga för att vara giltiga.167Därtill ska ändringar av täckbestämmelser och fasta bestämmelser i AB 04 tydligt anges i deadministrativa föreskrifterna, vilket framgår av rangordningen i AB 04 kap 1 3. I nämndabestämmelse anges att de ändringar som är listade i de administrativa föreskrifterna har företrädeframför AB 04. HD har också i NJA 1979 s 483 uttryckt att av vikt av bedömningen av enfriskrivningsklausuls giltighet är om standardavtalet upprättats av ena parten, eller om det utarbetatsmed hänsyn till båda parternas intressen. Utterström har dock uttryckt att man vid bedömningenav AB 04 kap 4 3 bör man iaktta mindre restriktivitet än vid bedömningar av force majeureklausuler i allmänhet.168 Detta innebär en begränsad möjlighet för parterna att friskriva sig frånansvar kopplade till uppkomna hinder.Utterström, s 232.Kommentar till AB 04 kap 4 3.166 Utterström, s 232.167 I NJA 2016 s 237 var förvisso KöpL tillämpligt lagrum, men rimligen skulle en liknande bedömning vara för handenäven vid entreprenadavtal, särskilt mot bakgrund av NJA 2013 s 1174. Se avsnitt 2.7.168 Utterström, s 210.16416540Om någon av de i AB 04 kap 4 3 uppräknade omständigheterna föreligger och är av sådanomfattning att entreprenören hindras från att slutföra arbetena inom avtalad tid har entrep

eckling med inriktning påstandardavtal), och det bör gälla även förbättringssyftande justeringar. Först om ettkonsumentskyddsintresse gör sig gällande (fastän standardavtalet tar sikte påkommersiella förhållanden) eller avtalsförhållandet på något annat sätt präglas avBernitz, s 171.AvtL 36 2 st.259 Prop 1975/76:81 s 130.260 Bernitz, s 172.261 Se AvtL 36 st 1.262 Bernitz, s 174.263 NSAB står för Nordiskt speditörsförbunds allmänna bestämmelser.25725860ojämlika styrkeförhållanden finns det anledning att visa mindre återhållsamhet med attkomplettera eller korrigera villkoren.264Uttalandet ger en tydlig indikation på att Lindskog bör förespråka att BKK ska ges sådantförtroende att HD i högsta möjliga mån ska undvika inblandning i BKK:s framtagna standardavtal,vilket är en skiftning gentemot den förändringen vi sett med HD:s möjligheter att döma ientreprenadtvister.265 Lindmark har, mot bakgrund av HD:s bedömning i NJA 1979 s 483, uttrycktatt möjligheten att tillämpa AvtL 36 är större om parterna inte använder sig av ett standardavtal.Om det istället skulle röra sig om individuella avtal, ensidigt upprättade avtal, eller avtalsvillkor medovanlig karaktär, finns det större möjligheter till jämkning enligt AvtL 36 .266Samuelsson har uttalat att en vacklande avtalsbalans vid tillämpning av AB 04 kan varaett särskilt skäl för att tillämpa generalklausulen i AvtL 36 . Därtill anför han att ett yrkande omtillämpning av AvtL 36 dock inte är beroende av en ojämn avtalsbalans. Som grund för dettahänvisar han till syftet i AB 04 en optimal riskfördelning mellan parterna.267 Detta ligger även ilinje med den kritik till AB 04 kap 5 4 som anförs av Hedberg och lyfts i avsnitt 5.3.Sammantaget blir min uppfattning att en jämkning av avtalsvillkoren med hjälp av AvtL 36 möjligen kan göras i de situationer en sidoentreprenör orsakat en annan sidoentreprenörf�

Anna, Olsson, Johan, Eriksson, Martin,Hur visar en entreprenör rätt till tidsförlängning, Kilpatrick Townsend, 2020-08-19,(https://www.kilpatricktownsend.se/entreprenor-ratt-till-tidsforlangning/) [hämtad: 2023-03-17[cit: Björklund m flByggandets Kontraktskommitt�, BKK:s Förtydligande nr 1, 2012-04-25,(https://foreningenbkk.se/wp-content/uploads/2016/11/BKK-Fortydligande-nr-1.pdf)[hämtad: 2023-04-25 [cit: BKK:s Förtydligande nr 166Byggandets Kontraktskommitt�, Om BKK, (https://foreningenbkk.se/verksamhet/) [hämtad:2023-04-14 [cit: Byggandets Kontraktskommitt�, Om BKKFrankki, Standardavtal i bygg- och fastighetsbranschen vad är vad, Delphi, 2021-03-30,(https://www.delphi.se/sv/publikationer/fastighet-och-entreprenad-sv/standardavtal-i-byggoch-fastighetsbranschen-vad-ar-vad-2/) [hämtad: 2023-03-20 [cit: Frankki67RättsfallsförteckningHovrätt:Svea hovrätt, dom 2014-01-17, mål T 893412Högsta domstolen:NJA 1954 s 573NJA 1963 s 195NJA 1979 s 483NJA 1996 s 700NJA 1999 s 408NJA 2009 s 388NJA 2010 s 629NJA 2012 s 597NJA 2013 s 271NJA 2013 s 1174NJA 2014 s 425NJA 2014 s 760NJA 2014 s 960NJA 2015 s 3NJA 2015 s 862NJA 2016 s 237NJA 2017 s 203NJA 2018 s 653NJA 2021 s 94368