en andraavtalsparten och därmed självständig. Dessutom vittnade hyresvärden B i målet53Jfr Westerberg s. 318.Se t.ex. Adlercreutz s. 167 ff, Dotevall s. 136 f, Mossberg s. 250 ff, Zackariasson s. 185.55NJA 2014 s. 760.5424att avsikten med avtalet inte var att hyresvärden skulle agera som mellanmanmellan A och övriga hyresgäster. Utifrån detta rättsfall går det att utläsa att HDansåg att tredje mans rätt var självständig utifrån ordalydelsen i avtalet samt attparterna hade avsett att tredje man skulle ha en självständig rätt enligt avtalet.562.3 Kravet på precision av tredje manEn utgångspunkt för att ett avtal ska uppfattas som ett tredjemansavtal är att detfaktiskt finns en tredje man som genom avtalet blir berättigad. Ibland kan detvara så att det finns flera utomstående parter som blir berättigade genom avtalet.Ett tredjemansavtal behöver således inte ange en särskild person utan kan riktasig till ett kollektiv.57 Till exempel i NJA 1956 s. 209 hade samtliga hyresgäster ilägenhetskomplexet en självständig rätt att göra gällande betalningsutfästelsenför höjda försäkringspremier mot A. Ytterligare exempel är NJA 1994 s. 359 därHD konstaterade att avtalet mellan bolaget och kommunen innebar att samtligafastighetsägaretilldeuppräknadefastigheternavarbefriadefrånavloppsavgifterna och kunde självständigt åberopa bestämmelsen.I normala fall brukar det anges i avtalet vem eller vilka som blir berättigadegenom avtalet.58 En intressant fråga i sammanhanget är vilka krav på precisionska ställas på angivandet av tredje man. Viss vägledning i frågan kan hämtas frånUnidroit artikel 5.2.2 som anger att i tredje mans avtal måste den berättigade vara"identifiable with adequate certainty by the contract" eller på svenskaidentifierad med tillräcklig säkerhet.59 Ett exempel på där den berättigadeskulle kunna anses vara identifierad med tillräckligt säkerhet är att A skaf

sbolaget B som innebär att A:s ofödda barn C har rätttill försäkringsersättning om A skulle dö. I förhållande att identifiera enskildapersoner med tillräcklig säkerhet bör det enligt min uppfattning räcka med namn,56Betydelsen av den gemensamma partsavsikten vid tolkning av tredjemansavtal kommer att beröras iavsnitt 3.1.57Jfr Ramberg s. 137.58Jfr NJA 2010 s. 629.59Ramberg SvJT 2011 s. 50.25personnummer eller genom användning av särskilda lydelser i avtalet. I exempletovan skulle en lydelse där det framgår att samtliga av A:s barn är berättigade tillförsäkringsersättning vid A dödsfall vara tillräckligt för att identifiera deberättigade. När avtalet istället berättigar ett kollektiv bör det enligt minuppfattning krävas att kollektivet är på något sätt avgränsbart för att kravet påidentifikation ska vara uppfyllt. Om avtalet berättigar ett obestämt antal personerborde kravet på identifikation inte vara uppfyllt.60 T.ex. i NJA 1956 s. 209 kandet hävdas att de berättigade personerna var hyresgästerna i lägenhetskomplexetmedan i NJA 1994 var de berättigade personerna fastighetsägarna till specifikafastigheter. Ibland kan det dock vara svårt att identifiera de berättigadepersonerna. Ett tydligt exempel på detta är det ovan redogjorda NJA 2010 s. 559.I NJA 2010 s. 559 nämner HD, som redogjorts ovan, i sina domskäl att omupphovsrättsinnehavare upplåter rätten att använda ett verk för att t.ex. pryda envara avsedda för konsumentmarknaden anses det vara underförstått attupplåtelsen även omfattar en rätt för producenten och för försäljare i senare ledatt utnyttja verket i sin marknadsföring. På grund av att varan kan behöva passeraflera säljled och återförsäljare innan den når konsumentmarknaden innebär dettaatt avtalet ger ett i princip obestämt antal tredje män rätt att användafotografierna. Det är därför möjligt att tolka upplägget mellan fotografen ochskivbolaget so

gheter i övrigt kan beaktas.I ett avgörande frÃ¥n 2013, NJA 2013 s. 491, har HD yttrat sig angÃ¥ende vad somkrävs för att ett visst avtal ska anses gälla till förmÃ¥n för tredje man, ellerannorlunda uttryckt när ett tredjemansavtal ska anses föreligga. I domskälensammanfattar HD rättsläget angÃ¥ende tredjemansavtal och gör följande uttalandei punkt 13 och 14: Tredjemansavtal har sedan länge godtagits i svensk rätt. EttsÃ¥dant avtal föreligger när tvÃ¥ parter träffar ett avtal genom vilket de tillägger entredje person en rättighet enligt avtalet. För att avtalet ska ge tredje man dennarätt krävs att bÃ¥da avtalsparterna har avsett detta. Ett tredjemansavtal behöverinte utpeka nÃ¥got särskilt subjekt utan kan vända sig till ett kollektiv av personerEtt annat krav för att det ska vara frÃ¥ga om ett tredjemansavtal är att tredje mankan göra gällande rätten självständigt, dvs. utan att vara beroende av nÃ¥gonavtalspart (Se bl.a. rättsfallet NJA 1956 s. 209). FrÃ¥gan om tredje man har en29sÃ¥dan självständig rätt avgörs genom tolkning av avtalet enligt allmännaprinciper för avtalstolkning.HD:s uttalande kan ses som en kort sammanfattning av begreppettredjemansavtal i svensk rätt som anknyter till befintliga traditioner i svenskavtalstolkning.65 Det som är särskilt intressant med HD:s uttalande är attavtalsparterna mÃ¥ste ha avsett att ge tredje man en rättighet för att avtalet ska haen sÃ¥dan verkan. HD:s uttalande ger intryck av att det är den gemensammapartsviljan som är avgörande för om ett avtal ska betraktas som ett tredje mansavtal eller inte. Ett möjligt sätt att se pÃ¥ HD uttalande är att tolkning avtredjemansavtal, och även andra avtal, följer en hierarkisk struktur där den manförst försöker utröna den gemensamma partsviljan.66 Om den gemensammapartsviljan inte ger svar pÃ¥ tolkningsfrÃ¥gan fÃ¥r man falla tillbaka pÃ¥ allmännaprinciper för avtalstolkning. I dessa fall brukar man fÃ

t enligt min uppfattning krävas attkollektivet på något sätt är avgränsbart. Till exempel borde ett tredjemansavtalsom berättigar alla hyresgäster inom en viss fastighet eller alla fastighetsägareinom ett visst område uppfylla kravet på precision. 156En intressant fråga i sammanhanget är hur kan man fastställa att etttredjemansavtal faktiskt innebär att tredje man har en självständig rätt enligtavtalet Denna fråga måste besvaras enligt allmänna principer för sedvanligavtalstolkning, men vad innebär detta egentligen Frågan kring vilkettillvägagångssätt man ska välja när man tolkar ett avtal är omdiskuterat. Minuppfattning är att tolkning av tredjemansavtal, och även andra avtal, följer enhierarkisk struktur där man först försöker utröna den gemensamma partsviljan.Ifall den gemensamma partsviljan inte ger något svar på tolkningsfrågan får mansöka vägledning i avtalets ordalydelse. Ifall vägledning inte kan hämtas från156Jfr NJA 1956 s. 209 och NJA 1996 s. 400.68ordalydelsen får man falla tillbaka på andra relevanta tolkningsdata som avtaletssystematik och det aktuella avtalsvillkorets samband med övriga villkor,bakgrunden till regleringen det vill säga villkorets syfte, avtalsföremålets naturoch ibland parternas ställning. Andra menar dock att det inte är möjligt att ställaupp en hierarkisk struktur för avtalstolkning och menar istället att avtalstolkningär skönsmässigt. Anledningen till att jag föredrar en mera systematisk ochhierarkisk avtalstolkningsmetod är främst för att jag anser att en sådan metod ärförhindrar godtycke, förenklar avtalstolkningar, och skapar ett förutsägbarträttsläge. Ett bra exempel på där kreativa avtalstolkningar har bidragit till attförsvåra rättsläget är HD:s tillämpning av s.k. fingerade tredjemansavtal. Detfinns flera exempel i praxis, som NJA 1995 s. 167, NJA 1996 s. 400 och NJA2010 s.559 där HD har tillämpat fingerade tredjemansavtal f

sakrättsliga verkningar ur ett rättsekonomiskt perspektiv, Juridisk Publikation2/2017 s. 399Mossberg, O,. Avtalets räckvidd I om avtals tredjemansverkningar särskilt vidtredjemansavtal och direktkrav, Iustus Förlag AB, Uppsala 2020.Radetzki, M., Tolkning av försäkringsvillkor, Upplaga 2, Norstedts Juridik AB,2020.Ramberg, J. och Ramberg, C., Allmän avtalsrätt Upplaga 8, Norstedts Juridik,2020.Ramberg, C., En ny avtalslag, SvJT 2011 s. 32.Rodhe, K., Svensk rättspraxis, obligationsrätt 1945-1949, SvJT 1951 s. 581.Samuelsson, J., Något om tolkning av försäkringsvillkor, SvJT 2014 s 695.Sundberg, J., Avtalstyper och typavtal, SvJT 1961 s 26.Van der Sluijs, J., Direktkravsrätt, Vid ansvarsförsäkring, Jure Förlag AB,Stockholm 2006.Westberg, P., Konflikt och Kontrakt, Jure Förlag AB, Stockholm 2020.Zackariasson, L., Direktkrav, Om rätt att rikta anspråk mot gäldenärens gäldenär,Iustus Förlag AB, Uppsala 1999.PraxisNJA 1939 s. 592NJA 1949 s. 645.NJA 1956 s. 209NJA 1978 s. 307NJA 1986 s. 712NJA 1987 s. 692,74NJA 1989 s. 117.NJA 1992 s. 403NJA 1994 s. 359NJA 1995 s. 197NJA 1996 s. 400NJA 1996 s. 700NJA 1998 s. 520NJA 2000 s. 48NJA 2001 s. 711NJA 2005 s. 142.NJA 2007 s. 758NJA 2010 s. 559NJA 2010 s. 629NJA 2012 s. 697NJA 2013 s. 233NJA 2013 s. 491NJA 2014 s. 760NJA 2015 s. 741NJA 2015 s. 1040NJA 2017 s. 289NJA 2021 s. 62275