Nästa avsnitt >

KRITERIER FÖR FORDRINGAR, GÅVOR & LÅN M.M.

Hur överföringar (ofta av pengar) ska tolkas då avsikten inte klart uttryckts i förväg eller då syftet strider mot lag

För att läsa samtliga avgöranden i fulltext, ladda ner appen via AppStore eller Google Play.

Materialet nedan används helt på eget ansvar. Läs användarvillkoren här.

• 2021 juli, Högsta domstolen (T 4012-20)
  

  Fråga om betalningsskyldighet för avtalsbrott vid avtalsförhållanden i flera led.
  
  

• 2021 maj, Tingsrättsdom
  

  [Mellandom] Borgenär ansågs ej ha visat att förvärv av viss fordran var giltigt, då fordran inte var bestämd eller hade "identitet" vid tidpunkten för överlåtelse. Domstolen hänvisar till NJA 1973 s. 635, 1973 års rättsfall nämns även i NJA 1989 s. 177, då i fråga om borgenärers sekundära valrätt vid avräkning av betalning och med hänsyn till proportionaliteten av de konsekvenser som skulle drabba gäldenären till följd av borgenärens avräkning.
  
  

• 2021, Hovrättsdom
  Borgenär ansågs ha visat att pengar hade lånats ut och därför skulle återbetalas, mot gäldenärens påstående om att pengarna endast hade mottagits för att därefter förmedlas; Bl.a. om bevisbördans placering utifrån vem som enklast kan säkra bevisning om motivet till varför pengar överförs och överväganden när påstående om lån står mot en invändning om förmedling.
  
  
• 2020, Hovrättsdom
  Aktieköpare ansågs ej ha visat att ytterligare överföring av pengar till bolaget hade utgjort ett lån eller villkorat aktieägartillskott; Bl.a. om bevisvärdering för att avgöra om olika betalningar för aktieöverlåtelse respektive aktieägartillskott, i själva verket är olika delar av en och samma affär.

• 2019, NJA 2019 s. 959
  Skriftligt fordringsbevis – inverkan på bevisbördans placering

• 2019, NJA 2019 s. 468
  Återvinning av betalning av skuld (hyresbetalningar) enligt 4 kap. 10 § första stycket konkurslagen har ansetts inte kunna ske från en betalningsmottagare som inte stod i ett direkt skuldförhållande till konkursgäldenären

• 2019, Hovrättsdom
  Köpare av restaurangverksamhet ansågs ej ha visat att halva köpeskillingen var ett lån till en kompanjon som denne skulle återbetala; Om bl.a. betydelsen av muntliga uppgifter samt efterföljande mailkonversationer där antydningar om lån återfinns på flera ställen

• 2019, Hovrättsdom
  Fd make ansågs ha visat att hans överskjutande betalning för del av fastighet var ett lån till hans dåvarande maka, däremot ansågs han inte ha motbevisat presumtionen om hälftenägande i samäganderättslagen; Bl.a. om regressanspråk och bevisbördan för efterskänkning av regressrätt, samt - i skiljaktig mening - tillämpningen av allmänna förmögenhetsrättsliga principer såsom jämkning enligt 36 § avtalslagen eller förutsättningsläran vid fördelning mellan makar.

• 2019, NJA 2019 s. 23
  En sambo har betalat fakturor som avsett den andra sambons egendom som inte var samboegendom men som användes av samborna gemensamt. Den betalande sambon har ansetts ha bevisbördan för sitt påstående att betalningen utgjort ett penninglån. När han inte bevisat sitt påstående uppkommer frågan om han har rätt till ersättning på den grunden att den andra sambon, sedan samboförhållandet upphört, har gjort en obehörig vinst. Frågan har besvarats nekande (Rättsfall: NJA 1975 s. 298, NJA 1975 s. 577, NJA 1992 s. 163, NJA 2009 s. 64, NJA 2013 s. 242, NJA 2014 s. 364, NJA 2017 s. 1094).

• 2018, Hovrättsdom
  Företagsägare ansågs ej ha visat att någon köpeskilling hade avtalats i samband med aktieöverlåtelse, trots skriftligt avtal med prissättning från revisor

• 2017, NJA 2017 s. 1094
  Försträckning? Fråga om bevisbördan i en situation där det står klart att en överföring har skett men det råder delade meningar om överföringens innebörd.

• 2017, Hovrättsdom
  Borgenär ansågs ha visat att borgensman enligt skriftlig förbindelse också var verklig låntagare, Bl.a. om bedömning av verklig avtalspart, upprättande av handling för skens skull och jämkning enligt 36 § avtalslagen.

• 2017, NJA 2017 s. 769
  Ett elektroniskt skuldebrev ställt till viss man eller order kan anses vara ett löpande skuldebrev endast under förutsättning att en gäldenär som erlägger betalning kan på informationsteknisk väg ställas i samma säkra position som när anteckning sker på en skuldebrevshandling eller när han återfår handlingen.

• 2017, Kammarrätsdom
  Aktiebolag ansågs ej ha visat att överföringar utgjort kapitaltillskott och inte lån; Bl.a. om betydelsen av vilka lånevillkor som hade kunnat förväntas från oberoende långivare.

• 2017, Hovrättsdom
  Borgenär och samarbetspartner ansågs ha visat att överföringar utgjorde lån och inte endast investeringar; Bl.a. om bevisbördan för gäldenär som påstår att skuldförbindelse inte föreligger trots undertecknat skuldebrev och betydelsen av andra iakttagelser rörande samarbets- och ägandeförhållanden.

• 2017, Hovrättsdom
  Borgenär ansågs i samband med återkrav som framställts långt i efterhand ej ha visat att tidigare överföringar utgjort lån; Bl.a. om bevisbördans placering när återkraven framställts flera år efter gjorda överföringar och bevisvärdet av tidigare domar vari samma transaktioner beskrivits som utvecklingskostnader för ett gemensamt projekt.

• 2016, Hovrättsdom
  Konkursbo ansågs ej ha visat att betalning av lån till en person som fått skuldebrev i gåva skulle gå åter då god tro förelåg; Bl.a. om bevisbördan vid krav på återbetalning för belopp som mottagits utan rättslig grund, exstingibla invändningar enligt skuldebrevslagen och avtalslagen, behörighetsöverskridande vid utställande av skuldebrev, samt när abstraktionsverkningar hos löpande skuldebrev i form av överlåtelsehandling inskränker allmänna fordringsrättsliga principer om att gäldenär kan göra gällande samma invändningar mot förvärvare av skuldebrev som mot ursprunglig innehavare av skuldebrev.

• 2016, Hovrättsdom
  Privatperson ansågs ej ha visat att penningöverföring hade gjorts så att denne var att anse som borgenär i förhållande till återbetalningsskyldig gäldenär.

• 2016, Hovrättsdom
  Borgenär ansågs ej ha visat att överföring till mellanman var lån; Bl.a. om olika bedömningar vid placering av bevisbördan för påstående om bindande låneavtal, respektive för påstående om att viss överföring utgör gåva, samt om huvudregeln vid placering av bevisbördan för förfalskad namnteckning på skuldebrev.

• 2016, Hovrättsdom
  Konkursbo ansågs ej ha visat att överföring utgjorde betalning för en viss bland flera fordringar; Bl.a. om fastställande av faktiskt skuldförhållande då större kontantbelopp hanteras i bostad och tidpunkt för fordrans uppkomst.

• 2016, Hovrättsdom
  Konkursbo ansågs ha visat att aktieägares utfästelse om kapitaltillskott enligt revers utgjorde aktieägartillskott och inte lån; Bl.a. om krav på betalningsduglighet hos aktieägare för att aktiebolag ska få bokföra fordran på kapitaltillskott, tidpunkt för fordrans uppkomst och ej tillåten kvittning i konkurs av aktieägares regressfordran mot fordran på aktieägartillskott.

• 2015, Hovrättsdom
  Borgenär ansågs ej ha visat fordran i enlighet med skuldebrev mot ex-make; Bl.a. om bedömning då borgenären själv stått för utlägg motsvarande angivet belopp i skuldebrev och någon överföring från borgenär till påstådd gäldenär aldrig ägt rum.

• 2015, Hovrättsdom
  Borgenär ansågs ha visat att överföring av visst belopp utgjort lån; Bl.a. om bevisbördan för innebörden av överföringar samt huruvida gäldenär mottagit visst belopp.

• 2015, Hovrättsdom
  Mellanman ansågs ej ha visat att lån upptaget för annans räkning som sedan överförts till denne i sin tur, har utgjort ett lån; Bl.a. om bevisbörda för avsikt med viss överföring.

• 2014, NJA 2014 s. 1006
  Ett företag har blivit återbetalningsskyldigt för ersättning som har betalats för en levererad tjänst. Fordran på återbetalning har ansetts vara en sådan penningfordran inom förmögenhetsrättens område som avses i 1 § räntelagen även i den del av fordran som avser mervärdesskatt.

• 2014, Hovrättsdom
  Dödsbo ansågs ha visat att överföring av visst belopp i utbyte mot 2 statyetter utgjorde lån med säkerhet och inte köp; Bl.a. om bevisbördan för att viss överföring avser köp och inte lån.

• 2014, Hovrättsdom
  Borgenär ansågs ha visat att vissa överföringar utgjort lån; Bl.a. om att tidigare gåvor inte utesluter lån och ränteberäkning då ränta inte är avtalad eller inte har begärts före stämningsansökan.

• 2014, Hovrättsdom
  Borgenär ansågs ha visat att gäldenär mottagit visst överfört belopp i form av lån; Bl.a. om bevisbördans placering och betydelsen av äkta skuldebrev som bevismedel.

• 2014, NJA 2014 s. 364
  Bevisbördan för att ett mottaget belopp har utgjort en gåva vilar på mottagaren. De beviskrav som normalt gäller i tvistemål är tillämpliga.

• 2014, Hovrättsdom
  Borgenär ansågs ha visat att lån inte utgjorde betalning motsvarande lön för vissa i och för sig utförda arbeten.

• 2012, Hovrättsdom
  Borgenär ansågs ej ha visat att skuldebrev upprättats under sådana omständigheter som fordras för skuldförbindelse; Bl.a. om gäldenärs bevisbörda för att inte ha mottagit något lån trots att skuldebrev undertecknats.

• 2012, NJA 2012 s. 804
  Gåva? Bevisbörda och beviskrav för påstående om efterskänkande av regressanspråk vid solidarisk betalningsskyldighet när medgäldenärerna är närstående (Rättsfall: NJA 1987 s. 40).

• 2012, Hovrättsdom
  Borgenär ansågs ha visat att privatperson ansvarade för lån i enlighet med skuldebrev, trots ändrad betalningsmottagare; Bl.a. om betydelsen av att återta undertecknat skuldebrev vid ändrad betalningsmottagare.

• 2009, Hovrättsdom
  I samband med bodelning ansågs bodelningsborgenär ej ha visat tillräckliga skäl för utmätning, trots fastställd fordran genom tidigare tredskodom; Bl.a. om bedömningen när bodelningsborgenär hittar ett skuldebrev som tillhör bodelningsgäldenär och som synbarligen fortfarande kan användas för att driva in skulden och huruvida ett skuldebrev kan verka bevisbördeomkastande för bodelningsborgenär då både skuldebrevets borgenär och gäldenär är överens om att skuldebrevet inte längre återspeglar någon verklig skuldförbindelse.

• 2009, NJA 2009 s. 64
  Mot en gäldenärs betalningsinvändning mot krav på betalning enligt ett skuldebrev invänder borgenären att han har avräknat betalningen mot en annan fordran. Gäldenären bestrider existensen av denna fordran. Fråga om bevisbördan (Rättsfall: NJA 1958 s. 117, NJA 1975 s. 577, NJA 1989 s. 177).

• 2008, Hovrättsdom
  Borgenär ansågs ej ha visat att gäldenär fått del av visst belopp enligt revers som upprättats under tveksamma omständigheter; Bl.a. om att enkelt skuldebrev enbart utgör bevismedel och inte är bärare av fordran.

• 2006, NJA 2006 N 59
  Dödande av förkommen handling.

• 2003, RH 2003:43
  När en borgenär åberopar ett äkta skuldebrev till stöd för sin fordran, har hovrätten ansett att gäldenären har bevisbördan för sitt påstående om att det inte finns någon skuldförbindelse. Det beviskrav som åvilar gäldenären har, med hänsyn till att det varit fråga om näringsidkare, ansetts motsvara vad som normalt gäller i tvistemål.

• 1998, RÅ 1998 ref. 9
  I aktiebolagsrättslig praxis har i vissa fall lån från ett aktiebolag till aktieägaren ansetts böra behandlas som vinstutdelning om aktieägaren inte haft förmåga att återbetala lånet. I ett mål angående utdelningsbeskattning hos en låntagande aktieägare har det långivande aktiebolagets helt dominerande tillgångspost utgjorts av fordringen på aktieägaren. Aktierna i det långivande bolaget har vid sådant förhållande ansetts inte böra beaktas vid bedömningen av aktieägarens betalningsförmåga. Eftertaxering för 1988.

• 1996, NJA 1996 s. 3
  Ett bolag erbjöd bl a sina anställda att mot erhållande av konvertibla skuldebrev låna ut pengar till bolaget. En bank beviljade anställda hos bolaget kredit för att finansiera förvärvet av skuldebrev och betalade ut lånebeloppen direkt till bolaget. Detta utfärdade emellertid inte några konvertibla skuldebrev och försattes sedermera i konkurs. Fråga om låntagarna kan undgå betalningsskyldighet för lånen.

• 1990, RÅ 1990 ref. 34
  Svenskt dotterbolag har erhållit ett lån från sitt utländska moderbolag. Dotterbolagets egna kapital har varit ovanligt litet i förhållande till dess skulder. Yrkande om att räntebetalning till moderbolaget med stöd av 43 § 1 mom kommunalskattelagen i stället skall bedömas som en inte avdragsgill utdelning har ogillats. 43 § 1 mom kommunalskattelagen (1928:370) (Rättsfall: RÅ 1970 not fi 923; RÅ 79 1:40; RÅ79 Aa 228; RÅ 80 1:59; RÅ 84 1:83).

• 1987, NJA 1987 s. 407
  Ett aktiebolag häftade, när det försattes i konkurs, i skuld till postverket på grund av att bolaget hade övertrasserat sitt postgirokonto. Sådana inbetalningar från bolagets gäldenärer som bokförts på kontot, sedan bolaget försatts i konkurs men före utgången av den i 21 § 1 st första meningen KL angivna fristen, har, vid bedömning av tillämpligheten av nämnda lagrum, till den del de motsvarade postverkets fordran mot bolaget per konkursdagen ansetts såsom betalning som bör jämställas med betalning av konkursgäldenären direkt till postverket (jfr 1937 s 351, 1944 s 571, 1969 s 27 och 1978 s 194)

• 1987, NJA 1987 s. 40
  Fråga om förutsättningarna för att gåva, som sker i form av att fordran enligt enkelt skuldebrev efterskänks, skall anses fullbordad. 3 § 2 st sista p lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva)

• 1975, NJA 1975 s. 577
  Spörsmål om res judicata och bevisskyldighet i tvistemål (se RH 2003:43).

< Föregående avsnitt  ||  Nästa avsnitt >

RÄNTA FÖR DRÖJSMÅL & AVKASTNING M.M.

När tydliga avtalsvillkor saknas, ränta på ränta, samt om dröjsmåls- och avkastningsränta.

För att läsa samtliga avgöranden i fulltext, ladda ner appen via AppStore eller Google Play.

Materialet nedan används helt på eget ansvar. Läs användarvillkoren här.

• 2021 december, Hovrättsdom
  Avtalspart ansågs ha visat rätt att återfå banklån som hade betalats enligt villkor i ett förfalskat gåvobrev, som i tidigare mål har förklarats ogiltigt. Att båda parter var okunniga om förfalskningen vid tidpunkten för avtalsprestationerna, ansågs inte ha någon betydelse. Även ränta ska utgå på beloppet som ska återbetalas.
  
  
• 2021 januari, Hovrättsdom
  Privatperson ansågs ha visat rätt till dröjsmålsränta då Kronofogdemyndigheten hade dröjt med utbetalningar avseende influtna medel efter en skilsmässa; Bl.a. om när räntelagen ska tillämpas analogt i samband med fordringar av förmögenhetsrättslig karaktär, trots inslag av myndighetsutövning.
  
  
• 2019, Hovrättsdom
  Konkursbo ansågs ha visat rätt att återfå frivilligt utbetalade rättegångskostnader eftersom rättsgrunden för betalningen (en dom som senare undanröjdes) föll efter betalningstillfället; Bl.a. om att rätt till avkastningsränta på rättegångskostnaderna varken kan grundas på bestämmelser i räntelagen eller utsökningsbalken.

• 2019, Hovrättsdom
  Husköpare ansågs ha visat rätt till avkastningsränta från Myresjöhus då återbetalning pga. förlikning utgjorde prisavdrag och inte skadestånd. Myresjöhus ansågs ej ha visat att husköparna hade gjort sig skyldiga till bedrägeri eller annars ”civilt” svek genom att inte upplysa om tidigare försäkringsersättning, vilket medförde ett högre belopp i förlikning; Bl.a. om motiven till regleringen för avkastningsränta när annat inte har avtalats.
  
  
• 2018, Hovrättsdom
  Sökande ansågs inte ha rätt till dröjsmålsränta på hela kapitalbeloppet; hänsyn ska tas till successiva avbetalningar som gjorts efter fordrans förfallodag och den första missade avbetalningen.

• 2018, Hovrättsdom
  Trafikverket ansågs ej ha visat rätt till avkastningsränta och endast delvis rätt till dröjsmålsränta på felaktigt utbetalade belopp; Bl.a. om förhållandet mellan avkastningsränta och undantagssituationer snarlika condictio indebiti, mer om analog tillämpning av bestämmelsen om avkastningsränta och betydelsen av reell möjlighet att placera felaktigt utbetalade pengar på räntebärande konto

• 2017, Allmänna reklamationsnämnden
  Eftersom säljaren inte förmått avhjälpa ett köprättsligt fel på ett varaktigt sätt hade köparen rätt att häva köpet av en bil. Även fråga om beräkning av nyttoavdrag och köparens rätt till ränta.

• 2016, NJA 2016 s. 799
  Ett tryckeri har enligt läran om condictio indebiti ansetts skyldigt att till sin kund betala tillbaka s.k. tryckerimoms. Fråga om avkastningsränta på beloppet.

• 2015, Hovrättsdom
  Borgenär ansågs ha visat att ränta hade avtalats för lån och att lånet hade förfallit till omedelbar betalning då räntebetalningar uteblivit; Bl.a. om bevisbördans placering utifrån bevissäkringsteorin m.m. med rikliga källhänvisningar, samt dröjsmålsränta på förfallen ränta.

• 2014, NJA 2014 s. 1006
  Ett företag har blivit återbetalningsskyldigt för ersättning som har betalats för en levererad tjänst. Fordran på återbetalning har ansetts vara en sådan penningfordran inom förmögenhetsrättens område som avses i 1 § räntelagen även i den del av fordran som avser mervärdesskatt.

• 2014, Hovrättsdom
  Borgenär ansågs ha visat att vissa överföringar utgjort lån; Bl.a. om att tidigare gåvor inte utesluter lån och ränteberäkning då ränta inte är avtalad eller inte har begärts före stämningsansökan.

• 2014, Tingsrättsdom
  Fastighetssäljare ansågs ha visat att köpare åberopat villkor om återgång av köp på grund av att lån ej beviljats, för sent; Bl.a. om jämkning av dröjsmålsränta enligt räntelagen och 36 § avtalslagen

• 2014, Hovrättsdom
  Borgenär ansågs ej ha visat att ränta skulle löpa på huvudfordran även efter att gäldenär framställt kvittningsinvändning.

• 2014, Hovrättsdom
  Gäldenär ansågs ha visat att avtal om 60% ränta var oskälig enligt 36 § avtalslagen; Bl.a. om betydelsen av gäldenärs bristande kreditvärdighet när ränta förhandlas och betydelsen av hur ingående räntan förhandlats.

• 2013, NJA 2013 s. 1084
  En betalning till Kronofogdemyndigheten enligt 4 kap. 28 § utsökningsbalken medför inte att dröjsmålsränta slutar löpa

• 2013, NJA 2013 s. 560
  Ränteberäkning vid utbetalning av ersättning ur trafikförsäkring.

• 2010, RH 2011:25
  Tingsrätten har i ett ordinärt tvistemål försummat att döma ut ränta på rättegångskostnad. Borgenärens yrkande i mål om verkställighet av domen att denna likväl skulle avse även räntan har avslagits.

• 2010, RH 2010:53
  Fråga om avkastning enligt 4 kap. 10 § jordabalken.

• 2010, RH 2010:18
  Ränta på inkassokostnad?

• 2009, RH 2010:65
  Fråga om beräkning av dröjsmålsränta vid kronofogdemyndighets verkställighet av dom som inte har vunnit laga kraft. Närmare om tolkningen av begreppet fördelningsdag i 13 kap. 6 § tredje stycket utsökningsbalken när endast en borgenär finns.

• 2009, RH 2009:70
  Genom en uppgift i ett hyresavtal får hyresvärden anses ha utfäst att lägenhetens yta uppgår till cirka 57 kvm. Med hänsyn bl.a. till lägenhetens storlek har en avvikelse om 5 kvm ansetts alltför stor för att rymmas inom begreppet cirka. Lägenhetens yta avvek därmed från vad som kunde anses utfäst och hyresgästen var berättigad till ersättning för den skada denne drabbats av på grund av avtalsbrottet. - Hyresgästen har ansetts berättigad till avkastningsränta på utdömda belopp (Rättsfall: NJA 2002 s. 477; NJA 1988 s. 457).

• 2008, NJA 2008 s. 392
  Ett avtal om upplåtelse av bostadsrätt har inte bundit bostadsrättsföreningen, varför erlagd insats och upplåtelseavgift skulle återgå. Föreningen har ansetts skyldig att utge avkastningsränta enligt 2 § första stycket räntelagen (1975:635) oberoende av om föreningen varit i ond tro om grunden för återgång och om det varit betalarna som föranlett återgången. Bestämmelsen i 3 § andra stycket räntelagen har inte ansetts tillämplig eftersom betalningen erlagts i avsikt att mottagaren skulle kunna förfoga över den för egen räkning, fastän det senare visade sig att rättshandlingen var ogiltig.

• 2007, NJA 2007 s. 742
  I en exekutionstitel utfärdad före den 1 juli 2002 har angetts att ränta på utdömt kapitalbelopp skall utgå enligt gällande diskonto med ett tillägg av åtta procentenheter. Det har inte ansetts möjligt att i exekutiv ordning ersätta diskontot med referensränta som grund för beräkning av dröjsmålsränta avseende tid efter denna tidpunkt. I stället har det senast gällande diskontot ansetts böra ligga till grund för beräkningen.(Samma dag avgjordes på motsvarande sätt mål Ö 2520-06 mellan Västerviks kommun och Å.R.S.).

• 2007, NJA 2007 s. 115
  Statens jordbruksverk har inte ansetts berättigat att erhålla dröjsmålsränta enligt räntelagen (1975:635) på fordran avseende återbetalning av omställningsstöd enligt den numera upphävda förordningen (1990:941) om inkomst-, omställnings- och anläggningsstöd till jordbrukare m.m.

• 2005, NJA 2005 s. 142
  Avtalsvillkor som ger leasegivare rätt att ändra avgift vid ränteändring avseende den egna finansieringen har ansetts medföra skyldighet att sänka avgiften vid räntesänkning. Tillika fråga om leasetagaren, sedan avtalet överlåtits, har rätt till återkrav mot förvärvaren för överlåtarens överdebiteringar.

• 1997, NJA 1997 s. 86
  Fråga om tolkning av villkoren i ett standardavtal om utlåning av pengar från en bank för konsuments enskilda bruk, s k falskt annuitetslån (Jmf 1995 s 362)

• 1994, NJA 1994 s. 3
  Sedan en kapitalskuld har reglerats återstod för gäldenären att erlägga upplupen dröjsmålsränta. Yrkande av borgenären om ränta på dröjsmålsräntan har ogillats.

• 1989, NJA 1989 s. 546
  Fråga om tillämpning av 4 § 2 st räntelagen på fordran på grund av proprieborgen för avbetalningsköp.

• 1988, NJA 1988 s. 363
  Prisavdrag på grund av dolt fel i fastighet har på parternas begäran bestämts med hänsyn till kostnaderna för att avhjälpa felet. På yrkande av säljaren har reparationskostnaderna omräknats till tiden för köparens tillträde av fastigheten. Ett av köparen först i HD framställt andrahandsyrkande om avkastningsränta från tillträdesdagen har upptagits till prövning och bifallits. (4 kap 19 § JB, 2 § 2 st och 5 § räntelagen samt 13 kap 3 § RB.)

• 1985, NJA 1985 s. 352
  När köpeskilling för fastighet blivit nedsatt på grund av att fastigheten avvikit från vad köparen med hänsyn till omständigheterna haft anledning räkna med vid köpet har säljaren, oavsett att han varit i god tro, ansetts skyldig att utge s k avkastningsränta på belopp som han till följd av nedsättningen haft att återbära. 2 § 2 st räntelagen (1975:635).

• 1980, RH 1980:17
  I ansökan om betalningsföreläggande har fordrats dröjsmålsränta för viss tid enligt särskild räntefaktura och därjämte dröjsmålsränta å räntefakturans belopp. Ansökan har såvitt gäller yrkandet om ränta på ränta avvisats såsom icke rättsligen grundad. 19 §, 21 § lagsökningslagen (1946:808).

• 1964, NJA 1964 s. 375
  Sedan lokaler, för vilka icke fanns grundhyra, uthyrts och hyresvärden uppburit avtalad hyra, fastställdes med verkan jämväl för förfluten tid grundhyran för lokalerna till lägre belopp än den avtalade hyran. Fråga om skyldighet för hyresvärden att till hyresgästen utgiva, förutom vad hyresvärden uppburit utöver grundhyran, ränta därå från dagen för uppbörden

< Föregående avsnitt || Nästa avsnitt >

BORGENSÅTAGANDE

Om förutsättningar för att ingå bindande borgensavtal, när borgenär kan rikta krav mot borgensman, samt omständigheter som kan medföra att borgensåtagande upphör.

För att läsa samtliga avgöranden i fulltext, ladda ner appen via AppStore eller Google Play.

Materialet nedan används helt på eget ansvar. Läs användarvillkoren här.

• 2020, Tingsrättsdom
  NCC ansågs ej ha styrkt att tilläggsavtal om leverans av nyckelfärdiga hus till beställaren skulle betraktas som en del av samma (ursprungliga) skuldförhållande, därmed ingick inte heller tilläggsavtalet i borgensmannens ansvar; Bl.a. om hur mycket ett avtalsförhållande kan förändras innan det anses vara en ny förbindelse (novation) som kanske inte längre täcks av tidigare borgensåtagande, samt skillnaden mellan kvalitativ och kvantitativ förändring av skuldförhållande.

• 2018, Hovrättsdom
  Hotell ansågs ej ha visat att borgensåtagande mot konsument som inte hade informerats tillräckligt om dess innebörd kunde göras gällande, huvudsakligen pga. oskälighet enligt 36 § avtalslagen; Bl.a. om enkel borgen (se hänvisning till tingsrättens domskäl) och överväganden som kan medföra att fordran mot borgensmannen anses utgöra en konsumentfordran, trots att huvudfordran inte gäller mot konsument.

• 2018, Hovrättsdom
  [Hovrätten fastställde tingsrättens dom avseende borgensåtagandet] Åbro Bryggeri ansågs ha visat att borgensansvar för belopp som återvunnits i konkurs kvarstod, trots förlikning; Bl.a. om när borgensansvar återuppstår pga. tidigare gäldenärs konkurs.

• 2018, Tingsrättsdom
  [Förlikt i hovrätten] Euro Finans ansågs ha visat att undertecknat borgensåtagande gällde, trots invändningar om förfalskade fakturor och bristande upplysningar om vad borgensavtalet innebar.

• 2017, Hovrättsdom
  Borgenär ansågs ej ha visat att förlikning inte omfattade del av borgensmans ansvar; Bl.a. om huruvida förlikning avsåg hela eller del av köpeskilling samt borgensåtagande och om borgenärs ansvar för oklarheter i uppgörelse med en av flera solidariskt ansvariga på grund av gäldskap eller borgensåtagande.

• 2017, NJA 2017 s. 569
  Regeln att preskription av en huvudfordran omfattar även fordran på grund av borgen är tillämplig även när huvudgäldenären är ett aktiebolag som vid tiden för preskriptionen av huvudfordran var upplöst efter en underskottskonkurs. (Jfr NJA 2005 s. 44.)

• 2017, NJA 2017 s. 482
  Vid fördelningen av regressansvar ska beloppsbegränsad proprieborgen och tredjemanspant i regel behandlas lika.

• 2016, Hovrättsdom
  Borgenär ansågs ha visat att nedsättning av borgensmans ansvar inte innebar någon eftergift mot huvudgäldenären.

• 2016, Hovrättsdom
  Borgenär ansågs ej ha visat att tidigare borgensåtagande kvarstod efter nya förhandlingar om ekonomisk säkerhet - fråga om nytt borgensåtagande diskuterades, dock inte det tidigare.

• 2015, Hovrättsdom
  Borgenär ansågs ej ha vidtagit preskriptionsavbrytande åtgärd avseende fordran mot upplöst aktiebolag jämte medansvariga; Bl.a. om skillnaden mellan borgensansvar och medansvar enligt aktiebolagslagen avseende accessorisk preskription och huruvida allmänna preskriptionsregler eller aktiebolagsrättsliga regler ska tillämpas vid krav mot upplöst aktiebolag.

• 2015, Hovrättsdom
  Kreditföretag ansågs ha visat att kreditprövning för borgensåtagande inte var så bristfällig att skäl för jämkning på grund av oskälighet förelåg.

• 2014, Hovrättsdom
  Bank ansågs, mot påstående om jämkning då ny kreditprövning underlåtits i samband med tecknande av borgen, ha visat att betalningskrav enligt borgensåtagande inte var oskäligt enligt 36 § avtalslagen.

• 2014, Hovrättsdom
  Borgensmän ansågs ej ha visat svikligt agerande från bank eller annars bristande förutsättningar för borgensåtagandes ogiltighet för att återfå inbetalning; Bl.a. om betydelsen av informationsskyldighet gentemot borgensmän avseende underliggande kreditbedömningar före- och efter upprättat borgensåtagande, samt förutsättningar utöver undertecknande för bindande borgensåtagande för bolags räkning.

• 2014, NJA 2014 s. 107
  Preskription av en huvudfordran omfattar också fordran på grund av borgen, även när gäldenären har avlidit innan huvudfordringen preskriberades.

• 2014, Hovrättsdom
  Borgenär ansågs ha visat att klausul om tillräcklig kreditsäkerhet för borgensåtagandets upphörande inte uppfyllts samt att borgensåtagandet inte var oskäligt enligt 36 § avtalslagen.

• 2012, Hovrättsdom
  Borgenär ansågs ha visat att borgensåtagande som upprättats för att upphäva konkursbeslut i hovrätten, omfattade inte endast konkurssökande borgenärer utan också övriga borgenärers förfallna fordringar.

• 2012, Hovrättsdom
  Vid säkerhet för skepp ansågs panthavare ej ha ingått i den partskonstellation som krävs för giltigt pantavtal utifrån vem som äger fordran vid pantavtalets tillkomst; Dock ansågs det aktuella pant- och borgensavtalets sekundära borgensåtagande giltigt då det i enlighet med avtalets ordalydelse ansågs föreligga ”hinder mot fullgod pantsättning”; Bl.a. om skillnaden mellan ett avtal i form av en garanti eller ett pantavtal och betydelsen av att inte ange vem som kan göra anspråk på ett borgensåtagande.

• 2012, Hovrättsdom
  Borgenär ansågs ej ha visat att viss handling utgjorde skuldförbindelse (enkelt skuldebrev) framför påstående om borgensåtagande (enkel borgen); Bl.a. om betydelsen av affärsförhållandet mellan parter som upprättar en viss handling till säkerhet för viss förpliktelse.

• 2012, Hovrättsdom
  ank ansågs mot borgensmans bestridande, ha fullgjort sina särskilda förpliktelser; Bl.a. om bankers informationsskyldighet, kreditprövning samt ansvar för att borgensmans regressmöjligheter inte går förlorade.

• 2011, Hovrättsdom
  Borgenär ansågs ha visat att borgensåtagande under undertecknat franchiseavtal var giltigt med vissa begränsningar.

• 2011, Hovrättsdom
  Bank ansågs ej ha visat att begränsning av borgensansvar var ogiltigt på grund av svikligt eller illojalt agerande; Bl.a. om huruvida felaktiga eller missvisande uppgifter av betydelse för kreditgivning.

• 2009, Hovrättsdom
  Bank ansågs ha visat att checkkredit aldrig hade upphört och därmed inte heller tillhörande borgensåtagande; Bl.a. om betydelsen av avbetalningar på checkkreditskuld och omläggning av kredit.

• 2008, NJA 2008 s. 878
  Beslut i fråga som tingsrätt hänskjutit till prövning av HD. En borgensman som ingått proprieborgen för fullgörandet av förpliktelser enligt ett avtal gällande ett löpande kontraktsförhållande har ansetts skyldig att svara endast för den skuld som återstår efter avräkning mellan fordringar och motfordringar hänförliga till avtalet.

• 2005, NJA 2005 s. 44
  Ett aktiebolag som gått i konkurs och enligt bolagsrättsliga regler upplösts efter konkursens avslutande har varit gäldenär i ett fordringsförhållande. Bolagets upplösning har inte ansetts inverka på borgensansvaret för fordringen. Regeln i 8 § andra stycket preskriptionslagen (1981:130) om accessorisk preskription av fordran på grund av borgen har inte ansetts tillämplig när gäldenärsbolaget upplösts innan fordringen preskriberats mot bolaget.

• 2000, NJA 2000 s. 557
  Eftersom borgensmän ansetts ha subrogationsrätt till en pant som utgör säkerhet för huvudfordringen, har borgensåtagandets giltighet inte påverkats av att ett överhypotek i panten pantsatts för annan skuld. 3 § och 4 § förmånsrättslagen (1970:979). 3 § och 4 § förmånsrättslagen (1970:979).

• 2000, NJA 2000 s. 482
  Genom ett förlikningsavtal hade borgensmän åtagit sig att betala ett visst belopp till borgenären. Huvudgäldenärerna hade till följd av förlikningsavtalet befriats från motsvarande del av sin skuld till borgenären. Borgensmännen har ansetts berättigade att omedelbart kräva hela beloppet regressvis av gäldenären, trots att de inte hade fullgjort sin betalningsskyldighet enligt förlikningsavtalet.

• 2000, NJA 2000 s. 97
  När en person som tecknat en proprieborgen avlidit har ansvaret för borgensförbindelsen ansetts gå över på den avlidnes dödsbo.

• 1999, NJA 1999 s. 408
  Till säkerhet för ett aktiebolags förpliktelser gentemot en bank ingick ägarna generell proprieborgen utan begränsning till belopp. Fråga om jämkning av betalningsskyldigheten enligt 36 § avtalslagen.

• 1998, NJA 1998 s. 852
  En privatperson som leasat en personbil överlät sina rättigheter och skyldigheter enligt leasingavtalet på det företag där han vid tillfället var anställd och fick samtidigt teckna borgen för avtalet. Fråga om leasingföretagets informationsskyldighet gentemot borgensmannen (jmf 1992 s 351, 1993 s 163 och 1994 s 381).

• 1997, RH 2000:60
  Vid verkställighet av lagakraftvunnet avgörande mot proprieborgensman har denne invänt att fordringen i ett senare mål mellan borgenären och huvudgäldenären genom stadfäst förlikning fastställts till ett lägre belopp. Hinder mot verkställighet har ansetts föreligga.

• 1997, NJA 1997 s. 813
  Ett lån i utländsk valuta har förfallit till betalning och därvid enligt villkoren för lånet omräknats till svenska kronor. Borgensmannen, som tillika var ställföreträdare för gäldenären (ett aktiebolag), har inte ansetts bli befriad från borgensansvaret på grund av ändringar i förhållandet mellan borgenären och gäldenären.

• 1997, NJA 1997 s. 240
  Borgensansvaret har ansetts kvarstå för en skuld som gäldenären betalat till kreditgivaren - en bank - när banken, på anfordran av förvaltaren i gäldenärens kort därefter inträffade konkurs, återbetalat beloppet till konkursboet.

• 1997, NJA 1997 s. 58
  När borgenären i ett fortlöpande affärsförhållande ersatts med ny borgenär som övertagit den tidigare borgenärens kreditverksamhet, har borgensåtagandet mot den ursprunglige borgenären ansetts gälla även mot den nye borgenären.

• 1996, NJA 1996 s. 19
  Brister i banks kreditprövning har inte ansetts vara av det mera kvalificerade slag som kunnat medföra att borgensmans ansvar till någon del faller bort (jfr 1993 s 163).

• 1994, NJA 1994 s. 381
  Fråga om kontokortsföretags informationsskyldighet gentemot borgensman (jmf 1992 s 351 och 1993 s 163).

• 1994, RH 1995:142
  Borgensman har befunnits inte vara bunden av sitt borgensåtagande då huvudavtalet, utan hans medgivande, ändrats och i något avseende kommit att innebära ett utökat åtagande.

• 1993, NJA 1993 s. 163
  Tre personer har ingått en generell borgen för en annan persons skulder till en bank. Banken har sedan beviljat gäldenären kredit vid tre olika tillfällen. Till säkerhet för två av krediterna erhöll banken företagshypotek i gäldenärens rörelse. Fråga huruvida borgensansvaret helt eller delvis har fallit bort genom att banken har gjort en otillfredsställande kreditprövning vid beviljandet av krediterna eller eftersatt sin informationsskyldighet gentemot borgensmännen eller genom att banken har gjort sig skyldig till vanvård eller annan försumlighet beträffande företagshypoteken. (jfr 1991 s och 1992 s 351).

• 1992, NJA 1992 s. 351
  Borgenär har ansetts ha en principiell skyldighet att beakta att borgensmans regressrätt inte helt eller delvis går förlorad. Bank, som åsidosatt denna skyldighet och inte kunnat visa att borgensmannen ej lidit skada på grund av försummelsen, har ansetts förlora sin rätt enligt borgensåtagandet (jfr 1991 s 277).

• 1989, NJA 1989 s. 269
  Fem personer verksamma i ett aktiebolag tecknade generell proprieborgen för bolagets förpliktelser gentemot en bank. Vidare tecknades särskild proprieborgen av två andra personer för den kredit som lämnades. Banken friskrev sedermera två av dem som tecknat generell borgen. Banken har ansetts inte ha haft rätt härtill och det solidariska ansvaret för återstående borgensmän har funnits vara upplöst till följd av den oberättigade friskrivningen. Fråga också om borgen av de två som tecknat särskild borgen skall anses vara s k efterborgen.

• 1974, NJA 1972 s. 52
  Fordran till säkerhet för vilken ingåtts borgen av två personer betalades av huvudgäldenären till borgenären och i samband därmed återställdes den handling som innehöll borgensförbindelsen till borgensmännen. Några dagar efter betalningen försattes gäldenären i konkurs och borgenären återbetalade på anmodan av konkursboet, som hänvisade till 30 § konkurslagen, beloppet till boet. Borgenären har ansetts kunna utkräva beloppet av borgensmännen.

< Föregående avsnitt || Nästa avsnitt >

Misstagsbetalning (Condictio indebiti)

Möjligheter att återfå felaktig betalning, om mottagaren t.ex. inte har inrättat sig efter betalningen eller om mottagaren borde ha undersökt anledningen till en oväntad betalning mer grundligt.

För att läsa samtliga avgöranden i fulltext, ladda ner appen via AppStore eller Google Play.

Materialet nedan används helt på eget ansvar. Läs användarvillkoren här.

• 2022 februari, Hovrättsdom
  En privatperson hade tvingats ta lån med hjälp av sitt bankid, och ansågs därför återbetalningsskyldig enligt läran om condictio in debiti; Nl.a. om bevisning avseende obehörig användning av E-legitimation och när 36 § avtalslagen inte kan användas.
  
  
• 2020 december, Hovrättsdom
  Bank ansågs ej ha visat rätt att återfå kredit enligt läran om condictio in debiti, krediten hade tecknats genom obehörig användning av privatpersonens bankID. 36 § avtalslagen hade åberopats men behövde aldrig användas eftersom tingsrätten ch hovrätten ansåg att banken inte kune kräva återbetalning, i vart fall inte från den aktuella kunden vars bankID hade utnyttjats.
  
  
• 2020, NJA 2020 s. 334
  En borgenär som av misstag har instruerat sin gäldenär att betala till tredje man kan rikta krav mot den tredje mannen, när gäldenären genom betalningen med befriande verkan har betalat sin skuld till borgenären.

• 2020, Tingsrättsdom TR
  Städföretag ansågs ha visat att betalning på 139 281 kr till tidigare anställd hade gjorts av misstag och därför skulle återgå; Bl.a. om kravet på god tro, inrättande efter betalning och övriga skäl för att betalning inte ska återgå.

• 2019, Hovrättsdom
  Inom bolagskoncern ansågs dotterbolag ha visat att moderbolag genom VD haft sådan kunskap om att rättslig grund för vissa betalningar saknades och att betalningarna därmed skulle återgå enligt principen om Condictio Indebiti; Bl.a. om beviskravet för ”befogat god tro” för att mottagare ska få behålla viss betalning och utökat krav på aktsamhet för betalningsmottagare - betalningsmottagare borde utifrån viss kunskap ha undersökt de rättsliga grunderna för mottagna betalningar närmare

• 2018, Hovrättsdom
  Kreditbolag ansågs ej ha visat att lån hade ingåtts med X och hade därför inte rätt till återbetalning. Lånet hade tecknats av Y som obehörigen hade använt X:s bankdosa och även öppnat bankkonto i X:s namn; Bl.a. om beviskravet för falsk elektronisk underskrift, vårdslös hantering av bankdosa som betalningsinstrument och kriteriet om förmögenhetsförskjutning för rätt till återbetalning enligt principen om condictio indebiti

• 2018, Hovrättsdom
  Kreditbolag ansågs ej ha visat att lån hade ingåtts med X och hade därför inte rätt till återbetalning. Lånet hade tecknats av Y som obehörigen hade använt X:s bankdosa och sedan snart fört över beloppet till eget bankkonto; Bl.a. om beviskravet för falsk elektronisk underskrift, vårdslös hantering av bankdosa som betalningsinstrument och kriteriet om förmögenhetsförskjutning för rätt till återbetalning enligt principen om condictio indebiti

• 2018, Hovrättsdom
  Trafikverket ansågs ej ha visat rätt till avkastningsränta och endast delvis rätt till dröjsmålsränta på felaktigt utbetalade belopp; Bl.a. om förhållandet mellan avkastningsränta och undantagssituationer snarlika condictio indebiti, mer om analog tillämpning av bestämmelsen om avkastningsränta och betydelsen av reell möjlighet att placera felaktigt utbetalade pengar på räntebärande konto

• 2017, Tingsrättsdom
  Person som behöll misstags-Swish ansågs ha gjort sig skyldig till olovligt förfogande varmed påföljden bestämdes till dagsböter.

• 2016, NJA 2016 s. 1074
  En person lämnade vid betalning för skatt av misstag uppgifter som medförde att beloppet krediterades annans skattekonto, som därmed kom att visa överskott. Detta togs i anspråk genom utmätning för kontohavarens skulder till enskilda borgenärer. Av läran om condictio indebiti har ansetts följa att Skatteverket inte behövde återbetala det mottagna beloppet till betalaren.

• 2016, Hovrättsdom
  Mäklarbolag som biträtt fastighetsköpare ansågs ha visat sin rätt att återfå misstagsinbetalning till fastighetsköparnas bank enligt reglerna om condictio indebiti, fastighetsköparna kan inte anses ha inrättat sig efter inbetalningen i god tro då de varit skyldiga att kontrollera varför deras banklån plötsligt löstes.

• 2016, NJA 2016 s. 799
  Ett tryckeri har enligt läran om condictio indebiti ansetts skyldigt att till sin kund betala tillbaka s.k. tryckerimoms. Fråga om avkastningsränta på beloppet.

• 2016, Hovrättsdom
  Borgenär ansågs ej ha visat att inbetalning till mellanmansgäldenär som försatts i en bedrägeriliknande situation skulle gå åter då mottagaren alltigenom får anses ha varit i god tro; Bl.a. om mottagande- och förbrukande av belopp i god tro, även om betydelsen av vem som har haft störst möjlighet att överblicka omständigheterna kring betalningen.

• 2015, NJA 2015 s. 1072
  En leverantör har enligt läran om condictio indebiti ansetts skyldig att till sin kund betala tillbaka s.k. tryckerimoms som fakturerats men som visat sig sakna stöd i bestämmelserna om mervärdesskatt.

• 2015, Hovrättsdom
  Återgångsborgenär ansågs ha visat att betalning till konkursbo hade gjorts av misstag och därför skulle återgå enligt reglerna om condictio indebiti; Bl.a. om undantagen för misstagsbetalning som utgör en disposition och mottagande av betalning i god tro.

• 2011, NJA 2011 s. 739
  Condictio indebiti. Skatteverket har ansetts återbetalningsskyldigt sedan en redovisningsbyrå på grund av misstag har betalat in skatt till fel skattekonto.
  
  
• 2010, NJA 2010 s. 448
  Sedan tingsrätten förpliktat en part att utge ett visst belopp har parten såväl överklagat domen som betalat det utdömda beloppet. För att en sådan betalning ska anses innebära en utfästelse att inte överklaga måste krävas att någon särskild omständighet utöver själva betalningen ger stöd för en sådan utfästelseavsikt. Vidare har hovrätten vid bedömningen av frågan om klagointresse föreligger att utgå från att betalningen inte är slutgiltig, om det inte framstår som uppenbart att betalningen inte kan återkrävas (Rättsfall: NJA 1912 s. 399, NJA 1916 s. 148, NJA 1961 s. 743, NJA 1963 s. 715, NJA 1980 s. 471, NJA 1982 s. 738, NJA 1999 C 53, NJA 2006 s. 101 och NJA 2008 s. 406).

• 2009, NJA 2009 s. 182
  A har från sin bank av misstag betalat för mycket till B, som kände till misstaget innan hans konto i en annan bank krediterades. A:s rätt till återbäring från B har ansetts inte gälla mot B:s bank, som i god tro tillgodogjort sig beloppet genom kvittning

• 2002, RH 2002:64
  Fråga om en säljare kan göra anspråk på tilläggsbetalning efter det att tidigare betalningskrav visat sig vara för lågt.

• 2001, NJA 2001 s. 353
  Condictio indebiti. Vid slutreglering av ett företags skuld avseende pensionsförsäkringar för företagets anställda betalade ett försäkringsbolag ut ett belopp till företaget. Försäkringsbolaget krävde tillbaka en del av beloppet nio månader senare eftersom utbetalningen i den delen hade skett av misstag. Företaget, som i god tro hade inrättat sig efter betalningen, har ansetts inte skyldigt att betala tillbaka beloppet.

• 1999, NJA 1999 s. 575
  Sedan en bank har utfört en betalning för ett företags räkning under felaktigt antagande att det på företagets konto i banken fanns medel som täckte betalningen samt betalningsmottagaren tagit emot beloppet i god tro men innan detta disponerats underrättats om att banken blivit utsatt för bedrägeri, uppkommer fråga om betalningsmottagaren är skyldig att återbära beloppet a. enligt reglerna om condictio indebiti, b. på grund av att banken svikligen förletts till betalningen (39 § andra meningen avtalslagen), c. med hänsyn till bristande förutsättningar på bankens sida (jfr betr frågan vid a. 1994 s 177).

• 1994, NJA 1994 s. 177
  n bank har felaktigt förmedlat en betalning till ett företag. Fråga om företaget är skyldigt återbetala beloppet (jmf 1933 s 25, 1961 s 18, 1970 s 539, 1989 s 224 och 1991 s 3).

• 1989, NJA 1989 s. 224
  Condictio indebiti. Ett kommunalt bostadsföretag sålde nybyggda småhus. Företaget, som ansetts inte vara berättigat att utöver preliminärt beräknad köpeskilling erhålla ersättning för indexhöjningar, har av köpare som erlagt sådan ersättning krävts på återbetalning av denna. Köparens återkravstalan har med hänsyn till omständigheterna bifallits, trots att kravet inte framställts förrän omkring två och ett halvt år efter betalningen

• 1974, NJA 1974 s. 161
  Fråga om skyldighet för borgenär med förmånsberättigad lönefordran i konkurs att återbetala sådant förskott som avses i 143-145 §§ konkurslagen i den mån detta överstiger vad han slutligen har rätt att utfå som utdelning

• 1974, NJA 1974 s. 52
  Fordran till säkerhet för vilken ingåtts borgen av två personer betalades av huvudgäldenären till borgenären och i samband därmed återställdes den handling som innehöll borgensförbindelsen till borgensmännen. Några dagar efter betalningen försattes gäldenären i konkurs och borgenären återbetalade på anmodan av konkursboet, som hänvisade till 30 § konkurslagen, beloppet till boet. Borgenären har ansetts kunna utkräva beloppet av borgensmännen

• 1970, NJA 1970 s. 539
  Condictio indebiti. Yrkande av kronan om åläggande för ett stort antal jordbrukare i Blekinge att återbetala på grund av fel vid beräkning av skördeskadeersättning till dem utbetalade belopp. -- Tillika fråga om gemensam talan (54 kap. 17 § 1 st. RB)

• 1961, NJA 1961 s. 18
  Condictio indebiti. Fråga i visst fall huruvida sparbank, vilken -- efter det från ett bolags konto i banken obehörigen uttagits visst belopp -- till bolaget erlagt beloppet utan att hava varit därtill pliktig, sedermera ägde återkräva beloppet (Jfr 1933 s. 25 och där. angivna rättsfall.)

• 1958, NJA 1958 s. 475
  Condictio indebiti. Yrkande om åläggande för A, vilken varit anställd vid statens järnvägar såsom stationskarlsaspirant, att återbära till honom under anställningstiden för mycket utbetalad lön (Jfr 1942 s. 101 och 1955 s. 310)

• 1955, NJA 1955 s. 310
  Condictio indebiti. Yrkande om åläggande för kanslibiträde vid postverket att återbetala lönebelopp, som hon för mycket uppburit på grund av att hon blivit av generalpoststyrelsen för tidigt uppflyttad till högre löneklass. (Jfr 1942 s. 101.)

• 1951, NJA 1951 s. 187
  Enligt vissa kungörelser om reglering av handeln med bl. a. strömming har en s. k. auktoriserad producentförening varit pliktig att enligt samma grunder, som gällde beträffande föreningsmedlems fångst, för försäljning mottaga färsk strömming, som inom föreningens område ilandfördes av annan fiskare. Fråga huruvida, på sätt med livsmedelskommissionens begivande skett, föreningen ägt att vid erläggande av likvid för levererad strömming påföra sådana fiskare som icke vore medlemmar högre avdrag för av föreningen tillhandahållna lådor än det avdrag som i enahanda hänseende beräknades för föreningsmedlemmarna. Spörsmål tillika -- därest nämnda fråga besvaras nekande -- om viss motsvarande tillämpning i förevarande fall av de för s. k. condictio indebiti gällande rättsgrundsatserna

< Föregående avsnitt || Nästa avsnitt >

DESTINERING AV BETALNING(PDF)

Gäldenärs eller borgenärs rätt att destinera en viss betalning specifikt till en av flera möjliga skulder

För att läsa samtliga avgöranden i fulltext, ladda ner appen via AppStore eller Google Play.

Materialet nedan används helt på eget ansvar. Läs användarvillkoren här.

• 2021, Tingsrättsdom
  [Mellandom] Borgenär ansågs ej ha visat att förvärv av viss fordran var giltigt, då fordran inte var bestämd eller hade "identitet" vid tidpunkten för överlåtelse. Domstolen hänvisar till NJA 1973 s. 635, 1973 års rättsfall nämns även i NJA 1989 s. 177, då i fråga om borgenärers sekundära valrätt vid avräkning av betalning och med hänsyn till proportionaliteten av de konsekvenser som skulle drabba gäldenären till följd av borgenärens avräkning.
  

  
  

• 2020, Tingsrättsdom
  Stockholmshem ansågs ej ha visat att det skulle strida mot autogiroavtal för hyresgäst att destinera en betalning till en särskild redan förfallen hyresskuld, framför en skuld som ännu inte hade förfallit. Hyresvärden måste dessutom ha uppfattat att att konsekvenserna av en annan avräkning skulle bli betydande för hyresgästen - hyresrätten kunde därför inte förverkas.

• 2019, Tingsrättsdom
  Hyresvärd ansågs ha visat att betalning med månadsavi för fel månad inte var ett ursäktligt misstag, eftersom hyresgästen därmed tydligt angett att betalningen avsåg nästa hyra, och inte den hyra som förfallit, fanns grund att förverka hyresrätten.

• 2019, Hovrättsdom
  Påstådd borgenär ansågs ej ha visat att gäldenären hade haft ytterligare skulder sedan tidigare som måste avbetalas före den huvudsakliga skulden.
  
  
• 2019, Hovrättsdom
  Borgenär ansågs ha visat sin rätt att avräkna gäldenärs betalning mot en tidigare skuld, borgenären ansågs dock inte ha visat att en sådan skuld fanns.
  
  
• 2018, Tingsrättsdom
  [Förlikt i Svea HovR] Entreprenör ansågs ej ha visat att viss del betalning från beställaren skulle räknas av mot återstående skuld avseende huvudkontraktet. Något avtal om avräkningsordning fanns inte. Beställaren ansågs dock betalningsskyldig i målet till entreprenören för ytterligare utförda arbeten.

• 2017, Hovrättsdom
  Hyresvärd ansågs ha visat att däckbolag inte hade destinerat viss inbetalning till rätt lokalhyresskuld och hade därmed rätt att avhysa däckbolaget; Bl.a. om när flera hyresskulder i och för sig kunde ha använts för att förverka hyreslokalen och bedömningen av oskäligt betungande rättsföljd förgäldenären till följd av odestinerad betalning.

• 2017, Hovrättsdom
  Borgenär ansågs ej ha visat överenskommelse om betalningsordning, trots uppmaning till gäldenär; Bl.a. om betydelsen av fordringar på olika juridiska personer för vilka samma personer åtagit sig solidariskt ansvar.

• 2016, Hovrättsdom
  Konkursbo ansågs ej ha visat att överföring utgjorde betalning för en viss bland flera fordringar; Bl.a. om fastställande av faktiskt skuldförhållande då större kontantbelopp hanteras i bostad och tidpunkt för fordrans uppkomst.

• 2015, Hovrättsdom
  Borgenär ansågs ha visat att överföring av visst belopp utgjort lån; Bl.a. om bevisbördan för innebörden av överföringar samt huruvida gäldenär mottagit visst belopp.

• 2015, Hovrättsdom
  Avseende obetalda kostnader för termineringstrafik för telefoni har gäldenär ej ansetts kunna destinera betalning till kapitalskuld före upplupen ränta.

• 2014, Hovrättsdom
  Fora i egenskap av borgenär ansågs ha visat sin rätt till betalning för fastställda årliga försäkringspremier då preliminära premier för respektive år kunde krediteras utan avräkning mot årets slutliga premie; Bl.a. om betydelsen av frivillig slutlig lönerapportering, tolkning av försäkringsvillkor avseende rätten att förfoga över kreditering och rätten till kvittning enligt den så kallade frigörelsetiden för fordringar som dock inte förfallit.

• 2013, NJA 2013 s. 1190
  Avräkningsordningen. Om en gäldenär har flera skulder och en viss skuld tydligt skiljer ut sig från de övriga genom att en underlåten betalning är förenad med särskilt betungande rättsföljder för gäldenären, så ska en odestinerad betalning räknas av mot den skulden, om de förhållanden som föranleder den betungande rättsföljden har varit uppfattbara för borgenären.

• 2013, Hovrättsdom
  Dödsbo ansågs ha visat att lön till fd. bageriägare inte utgjorde amortering av belånad köpeskilling.

• 2010, Hovrättsdom
  I mål om krav på betalning enligt skuldebrev ansågs borgenär ej ha visat att gäldenärs erlagda betalningar avsåg tvistiga fordringar som uppkommit i tiden efter det i målet åberopade skuldebrevet.

• 2009, NJA 2009 s. 64
  Mot en gäldenärs betalningsinvändning mot krav på betalning enligt ett skuldebrev invänder borgenären att han har avräknat betalningen mot en annan fordran. Gäldenären bestrider existensen av denna fordran. Fråga om bevisbördan (Rättsfall: NJA 1958 s. 117, NJA 1975 s. 577, NJA 1989 s. 177).

• 2004, RH 2004:80
  I ärende om verkställighet av dom på betalningsförpliktelse har sökanden ansetts ha bevisbördan för sitt påstående om att betalning som ostridigt erlagts avsett något annat än den gäldenärens skuld som ansökan om verkställighet har avsett.

• 2002, NJA 2002 s. 577
  Gäldenär, som hade flera skulder till en borgenär, har ansetts ha rätt att destinera sin betalning till en skuld för vilken frigörelsetiden var inne, utan hinder av att förfallodagen ännu inte inträtt. 9 kap. 5 § HB.

• 1992, NJA 1992 s. 574
  En utmätningsborgenär hade retentionsrätt i den utmätta egendomen på grund av annan fordran än exekutionsfordringen. Borgenären ansågs ha rätt att välja på vilken av de båda fordringarna köpeskilling från den exekutiva försäljningen skulle avräknas.

• 1989, NJA 1989 s. 177
  Fråga om gäldenär utnyttjat sin valrätt att ange på vilken av flera skulder betalning skulle avräknas. 9 kap 5 § HB. Tillika fråga om vid utövande av borgenärens subsidiära valrätt hänsyn skall tas till det betalningsansvar som kan drabba ställföreträdare för gäldenären. (Jfr 1958 s 117 och 624, 1973 s 635 samt 1986 s 454).

• 1981, NJA 1981 s. 811
  I samband med att hyresgäst för första gången erlade hyra till ny hyresvärd - vilket skedde inom den i 7 kap 17 § JB angivna sexmånaderstiden - meddelade han i skrift till denne att betalningen skedde i avvaktan på reglering av tidigare för mycket inbetalat och var att anse som en betalning a conto. Hyresvärden återsände inte beloppet och satte sig inte heller på annat sätt i förbindelse med hyresgästen. Hyresvärden har ansetts skyldig att låta hyresgästens fordran hos tidigare ägare av fastigheten gå i avräkning å hyresbelopp som förföll till betalning först efter utgången av den nämnda sexmånaderstiden.

• 1973, NJA 1973 s. 635
  Åkeriägare, som med skogsägareförening träffat avtal om vissa transporter för föreningens räkning, har till borgenär upplåtit säkerhetsrätt i bl. a. vad som framdeles kunde tillkomma honom enligt transportavtalet. Föreningen har underrättats om upplåtelsen. Sedan åkeriägaren därefter intjänat vissa tillgodohavanden hos föreningen, har han försatts i konkurs. I tvist mellan borgenären och konkursboet uppkommer frågor om giltighet och verkan av upplåtelsen. Tillika spörsmål om återvinning (Jfr 1937 s. 63 och 1953 s. 465).

• 1958, NJA 1958 s. 624
  Fråga, i fall då gäldenär häftade i skuld till borgenären på grund av två skilda avtal, å vilketdera skuldförhållandet en av gäldenären erlagd betalning vore att avräkna. 9 kap. 5 § HB. (Jfr särskilt 1881 s. 314, 1882 s. 6, 1895 s. 177, 1944 s. 536 och 1958 s. 117).

< Föregående avsnitt || Nästa avsnitt >

BORGENÄRSBYTE VID ÖVERLÅTELSE AV FORDRAN

Praktiska moment och vem som måste informeras för att en fordringsöverlåtelse ska bli giltig gentemot borgenärens borgenär(er) och gäldenär(er).

För att läsa samtliga avgöranden i fulltext, ladda ner appen via AppStore eller Google Play.

Materialet nedan används helt på eget ansvar. Läs användarvillkoren här.

• 2021 maj, Tingsrättsdom
  

  [Mellandom] Borgenär ansågs ej ha visat att förvärv av viss fordran var giltigt, då fordran inte var bestämd eller hade "identitet" vid tidpunkten för överlåtelse. Domstolen hänvisar till NJA 1973 s. 635, 1973 års rättsfall nämns även i NJA 1989 s. 177, då i fråga om borgenärers sekundära valrätt vid avräkning av betalning och med hänsyn till proportionaliteten av de konsekvenser som skulle drabba gäldenären till följd av borgenärens avräkning.
  
  

• 2019 maj, Hovrättsdom
  

  Bolag ansågs ha visat rätt att återfå aktier som överlåtits genom gåva, eller annars dess värde, aktierna ansågs dock ha saknat värde vid tidpunkten då gåvan fullbordades; Bl.a. om när överlåtelse kan vara fordringsrättsligt giltig, dock ogiltig enligt aktiebolagslagens förbud för aktiebolag att förvärva egna aktier när aktier anses ha överlåtits mot vederlag. Även om. principen om fordringsrätters fria överlåtbarhet och utförlig redogörelse för rättsföljden av ogiltighet där praxis saknas.
  
  

• 2018 december, Hovrättsdom
  

  [Hovrätten fastställde tingsrättens dom avseende borgensåtagandet] Åbro Bryggeri ansågs ha visat att borgensansvar för belopp som korrekt återvunnits i konkurs kvarstod, trots förlikning; Bl.a. om när borgensansvar återuppstår pga. tidigare gäldenärs konkurs.
  
  

• 2017, Hovrättsdom
  Konkursbo ansågs ej ha styrkt en senare tidpunkt för överlåtelse av kundfordringar för kreditkort som tillhandahållits; Bl.a. huruvida äganderätten till fordringar är beroende av rätten att rikta anspråk på betalning mot gäldenärer.

• 2017, NJA 2017 s. 353
  En fordran på kränkningsersättning kan inte överlåtas innan den har fastställts.

• 2016, Hovrättsdom
  Anspråk på betalning från borgenär på grund av fordringsförvärv ansågs ej visat genom faktureringsöverenskommelse gentemot ursprunglig borgenär; Bl.a. om skillnaden mellan tingsrättens mellandom som utgår från analog tillämpning av reglerna för överlåtelse av enkla fordringar samt motiv till skuldebrevslagen, vilken ändrades i hovrätten

• 2016, NJA 2016 s. 51
  Verkan av överlåtelseförbud i avtal. Även fråga om skiljenämnd har överskridit sitt uppdrag.

• 2016, Hovrättsdom
  Långivare ansågs ej ha visat att ny revers för att åstadkomma ett borgenärsbyte också hade omvandlat flera tidigare lån till en ny förpliktelse efter den kritiska tidpunkten för kapitalbrist och personligt ansvar enligt aktiebolagslagen; Bl.a. om tidpunkt för fordrans uppkomst och syftet med medansvarsreglerna i aktiebolagslagen.

• 2015, NJA 2015 s. 1040
  Vid totalentreprenad avseende småhus förelåg fel i entreprenaden (NJA 2015 s. 110). Ett avtalat överlåtelseförbud har inte hindrat en förvärvare av huset från att mot entreprenören göra gällande rättigheter som övertagits från beställaren. Också tolkning av en bestämmelse i ett standardavtal (ABS 95, Allmänna bestämmelser för småhusentreprenader där enskild konsument är beställare) enligt vilken entreprenören efter garantitidens utgång endast ansvarar för väsentligt fel som har sin grund i entreprenörens vårdslöshet.

• 2014, Hovrättsdom
  Borgensmän ansågs ej ha visat svikligt agerande från bank eller annars bristande förutsättningar för borgensåtagandes ogiltighet för att återfå inbetalning; Bl.a. om betydelsen av informationsskyldighet gentemot borgensmän avseende underliggande kreditbedömningar före- och efter upprättat borgensåtagande, samt förutsättningar utöver undertecknande för bindande borgensåtagande för bolags räkning

• 2013, Hovrättsdom
  Mot gäldenärs invändning om formkrav, har konstaterats att orderskuldebrev kan överlåtas muntligen.

• 2012, NJA 2012 s. 697
  I ett utmätningsmål gör ett ombud gällande att han har rätt före utmätningsborgenärerna till influtna medel avseende rättegångskostnad som hade betalats in i utmätningsärende av hans klients motparter. Rättegångsfullmakt för motpartsombudet har inte ansetts ge behörighet att ta emot underrättelse om förvärv av fordran på rättegångskostnaden. Ombudet har inte heller ansetts ha rätt till medlen på grund av direktkravsrätt.

• 2010, NJA 2010 s. 467
  Låntagare, som fått kredit från ett finansbolag för förvärv av en bostadsrätt, skrev under ett sedvanligt lånedokument ställt till finansbolaget eller order. Sedan hela lånesumman återbetalats i förtid till en bank som hade förvärvat fordringen, har fordringen överlåtits vidare i flera led inom kreditväsendet med garanti att det ursprungliga kapitalbeloppet var obetalt. Eftersom låntagarna inte inför överlåtelserna tillfrågats och bekräftat att det av överlåtaren angivna beloppet var obetalt, har det ansetts att förvärvarna vid tillämpning av 15 § skuldebrevslagen (1936:81) inte var i god tro om betalningen utan stod risken för denna.

• 2001, NJA 2001 s. 381
  Sedan en tvistig lönefordran hade förfallit till betalning träffade parterna en förlikning innebärande bl.a. att fordringsbeloppet skulle betalas vid en senare tidpunkt. Förbudet mot att överlåta en icke förfallen lönefordran har ansetts inte hindra att fordringen överläts före den betalningstidpunkt som var bestämd i förlikningsavtalet.

• 1985, RH 1986:40
  Sedan A erhållit ett lån av B, har B överlåtit lånefordringen till ett bolag som drivs av B. När bolaget yrkat betalning av A för lånet, har A kvittningsvis gjort gällande motfordran för ett borgensåtagande, som gjorts av A och B gemensamt men som A ensam infriat. Eftersom motfordringen inte infriats före huvudfordringens förfallodag, har enligt 28 § skuldebrevslagen - vilket lagrum ansetts analogt tillämpligt - kvittningsinvändningen ogillats. (jfr. rättsfall: NJA 1918 s 3; NJA 1972 s 439; RH 65:84) 28 § lagen (1936:81) om skuldebrev.
  
• 1984, RH 65:84
  Den som på avbetalning köpt en bil har ansetts äga kvittningsvis åberopa fordran, som han haft hos säljaren, mot den som därefter övertagit avbetalningskontraktet. (Se RH 1986:40) (28 § skuldebrevslagen (1936:81); 10 § konsumentkreditlagen (1977:981).

• 1977, NJA 1977 s. 530
  A levererade ett parti spannmål till C i B:s namn. Omständigheterna ansågs utgöra stöd för antagande att A i samband med leveransen överlät sin fordran på betalning för spannmålen till B. Genom beskedet till C att B var leverantör har C ansetts ha blivit underrättad om överlåtelsen på sådant sätt att den blev gällande mot A:s borgenärer (jfr. 1943 s. 399, 1962 s. 49, 1965 s. 224 och denna årgång s. 20).

• 1961, NJA 1961 s. 552
  Efter det kontrakt med äganderättsförbehåll upprättats rörande försäljning av viss vara samt köparen accepterat växel å del av köpeskillingen, har säljaren överlåtit kontraktet och växeln å en sin leverantör såsom likvid för skuld till denne. Fråga huruvida mot nye

< Föregående avsnitt || Nästa avsnitt >

GÄLDENÄRSBYTE & DIREKTKRAVSRÄTT

Praktiska moment samt vem som måste informeras för att viss överlåtelse ska gälla gentemot gäldenärens borgenär och gäldenär.

För att läsa samtliga avgöranden i fulltext, ladda ner appen via AppStore eller Google Play.

Materialet nedan används helt på eget ansvar. Läs användarvillkoren här.

• 2020, Hovrättsdom
  Privatperson ansågs ha visat att han inte hade överlåtit sin fordran på en bilfirma för en stulen bil; Bl.a. om bevisvärdering när endast muntlig bevisning finns (se tingsrättens dom).

• 2018, Hovrättsdom
  Påstådd avtalsborgenär ansågs ej ha visat att förre avtalsborgenären, som också varit avtalsgäldenär i det ömsesidigt förpliktande avtalet, haft samtycke av den andra avtalsparten för att överlåta avtalet; Bl.a. om principer för överlåtelse av samtliga rättigheter och skyldigheter i ömsesidigt förpliktande avtal.

• 2018, Hovrättsdom
  Leasingföretag ansågs ha visat att återtagandeförbehåll i avtal med detaljist som sålt husbilar vidare innan betalning erlagts var sakrättsligt giltigt, samt att senare förvärvare inte gjort något godtrosförvärv; Bl.a. om sakrättslig giltighet av återtagandeförbehåll vid försäljning till detaljist vilken i regel vill sälja vidare varor så snart som möjligt, betydelse av gäldenärsbyte avseende återtagandeförbehåll och bedömning av om förfogandemedgivande har skett från detaljists sida gentemot köpare.

• 2017, Hovrättsdom
  Borgenär ansågs ha visat att gäldenär genom sitt agerande ingått avtal om betalningsansvar för visst utfört arbete; Bl.a. om bevisbörda och beviskrav för att visst arbete jämte ansvar för felavhjälpande har varit uppdelat.

• 2016, Hovrättsdom
  Konsult ansågs ej ha visat avtal om ersättning för ytterligare arbete som utförts och inte betalats; Bl.a. om bevisbördan för att arbete beställts av privatperson eller bolag, gäldenärsbyte från bolag till privatperson i egenskap av slutkund, samt bevisvärdering avseende skäligt arvode för arbete utan avtalat pris.

• 2015, Tingsrättsdom
  Arkitektfirma ansågs ej ha visat att byggmaterial var beställt i eget namn men för slutkundens räkning; Bl.a. om motpartens vetskap om rätt avtalspart, vem som genom sitt agerande får anses ha påtagit sig slutligt betalningsansvar och analog tillämpning av kommissionslagen i mellanmansrättsliga frågor.

• 2015, Hovrättsdom
  Flyttfirma ansågs ej ha visat att en av flera beställare åtagit sig betalningsansvar för hela flyttjänsten.

• 2014, Hovrättsdom
  Beställare ansågs ej ha visat att uppdragstagare hade samtyckt till fullständigt gäldenärsbyte genom konkludent handlande; Bl.a. om närmare krav på arten av samtycke i form av ändrad fakturering m.m. som kan anses ge uttryck för samtycke till att ursprunglig gäldenär ska fritas från allt ansvar.

• 2012, Hovrättsdom
  Gäldenärsbyte ansågs ej visat; Betalningsfördelning hade diskuterats dock inte gäldenärsbyte. Även betydelsen av vem som tidigare hade fakturerats samt sen reklamation av faktura.

• 2012, Hovrättsdom
  Långivare ansågs ej ha visat att ursprunglig låntagare alltjämt var rätt gäldenär; Bl.a. om innebörden att långivaren själv ansvarat för bokföring av den aktuella skulden i ett annat bolag, samt att borgenären också bevakat sin fordran på lånebeloppet i det nya bolagets konkurs.

• 1987, NJA 1987 s. 80
  Ett aktiebolag har lämnat en företagsinteckning som säkerhet för några närstående företags förbindelser mot en bank. Fråga i aktiebolagets konkurs om bolagets ansvar var primärt eller subsidiärt?

• 1982, NJA 1982 s. 244
  Fråga i visst fall huruvida moderbolaget i en koncern, genom det sätt varpå bolaget förhållit sig, ådragit sig betalningsskyldighet för leveranser till dotterbolagen (jfr 1961 s. 658).

• 1979, NJA 1979 s. 51
  Speditör har som ombud för importör åtagit sig betalningsskyldighet enligt 18 § 3 st tullagen (1973:670) för tull, mervärdeskatt och andra införselavgifter för varor som infördes av importören. Fråga, sedan speditören i enlighet med åtagandet betalat fordringar avseende mervärdeskatt och annan införselavgift till tullverket och importören försatts i konkurs, om fordringarna genom betalningen övergått till speditören med den verkan att enligt 3 § förmånsrättslagen (1970: 979) speditören får i importörens konkurs göra gällande förmånsrätt för fordringarna enligt 11 § nämnda lag.

• 1956, NJA 1956 s. 209
  Enligt bestämmelse i hyreskontrakt åtog sig hyresgästen att betala eventuell förhöjning av brandförsäkringspremier, vilken på grund av den i lägenheten drivna verksamheten kunde komma att påföras övriga hyresgäster i fastigheten. Hyresgäst, som påförts höjd premie, har ansetts äga självständig rätt att åberopa betalningsåtagandet. (Jfr 1935 s. 258 samt 1941 s. 144 och 317 ävensom Svensk juristtidning 1918 rf. s. 82, 1920 rf. s. 6, 1929 rf. s. 3 och 1956 rf. s. 9.) NJA 2005 s 142.

< Föregående avsnitt || Nästa avsnitt >

VILSELEDANDE & RISKEN FÖR FORDRINGSGÄLDENÄRS VEDERHÄFTIGHET

Ansvaret för den som överlåter fordringar att fordringarna eller andra tillgångar har ett faktiskt värde.

För att läsa samtliga avgöranden i fulltext, ladda ner appen via AppStore eller Google Play.

Materialet nedan används helt på eget ansvar. Läs användarvillkoren här.

• 2018, NJA 2018 s. 816
  I ett mål om betalningsföreläggande har svaranden underlåtit att ta del av ansökan. Det därefter meddelade utslaget har undanröjts genom resning, eftersom svaranden inte kände till att ansökan utgjorde ett led i en otillbörlig verksamhet.

• 2017, NJA 2017 s. 882
  Vid återvinning enligt 4 kap. 5 § konkurslagen har det subjektiva rekvisitet, att medkontrahenten borde ha känt till gäldenärens insolvens, ansetts innefatta en undersökningsplikt för medkontrahenten i de situationer där omständigheterna är ägnade att väcka misstankar om gäldenärens insolvens.

• 2015, Tingsrättsdom
  Köpare av rörelse ansågs ej ha visat att uteblivet leveransavtal med bonusförskott eller uteblivet serveringstillstånd utgjorde avtalsbrott; Bl.a. om att bolaget i fråga som enligt tidigare överenskommelse skulle skaffa serveringstillstånd, inte ansågs ha gjort tillräckligt då serveringstillstånd inte beviljades (jfr RH 1995:147).

• 2014, Hovrättsdom
  Kreditföretag ansågs ha visat sin rätt till ersättning då en bil som inte slutligt avbetalats ändå såldes vidare i strid mot återtagandeförbehåll i kreditavtalet; Bl.a. om exstinktionsprincipen i godtrosförvärvslagen och betydelsen av besittningsövergång till ondtroende förvärvare.

• 2014, Tingsrättsdom
  Fastighetssäljare ansågs ha visat att köpare åberopat villkor om återgång av köp på grund av att lån ej beviljats, för sent; Bl.a. om jämkning av dröjsmålsränta enligt 36 § avtalslagen.

• 2010, Hovrättsdom
  Köpare ansågs ej ha visat sin rätt att frånträda köpeavtal med åberopande av villkor om beviljat lån; Bl.a. om att köparen själv meddelat sin bank om allt för positiv ekonomi och att köparen använt överskott för andra amorteringar i strid med sin avtalsrättsliga lojalitetsplikt mot säljaren (jfr. RH 1995:147).

• 2010, NJA 2010 s. 467
  Låntagare, som fått kredit från ett finansbolag för förvärv av en bostadsrätt, skrev under ett sedvanligt lånedokument ställt till finansbolaget eller order. Sedan hela lånesumman återbetalats i förtid till en bank som hade förvärvat fordringen, har fordringen överlåtits vidare i flera led inom kreditväsendet med garanti att det ursprungliga kapitalbeloppet var obetalt. Eftersom låntagarna inte inför överlåtelserna tillfrågats och bekräftat att det av överlåtaren angivna beloppet var obetalt, har det ansetts att förvärvarna vid tillämpning av 15 § skuldebrevslagen (1936:81) inte var i god tro om betalningen utan stod risken för denna.

• 2005, RH 2005:47
  Bättre rätt till handpenning vid avtal om köp av bostadsrätt.

• 2002, NJA 2002 s. 17
  Fråga om skadeståndsskyldighet på grund av oredligt förfarande vid kreditköp (Jfr NJA 1947 s. 612, 1960 s. 529 och 1983 s. 441).

• 1996, NJA 1996 s. 252
  Vid byggnadsentreprenad har en s k spärrförbindelse upprättats varigenom kredittagare överlåtit en del av kreditbeloppet (spärrbeloppet) till entreprenadföretaget som säkerhet. Tjänsteman hos kreditgivaren har senare lämnat entreprenadföretaget vilseledande uppgifter om höjning av spärrbeloppet. Kreditgivaren har förpliktats ersätta skada som härigenom uppkommit för entreprenad företaget (jmf 1987 s 692).

• 1995 RH 1995:147
  I ett avtal om överlåtelse av bostadsrätt genom köp intogs villkor om att köpet gällde under förutsättning att köparna erhöll erforderliga lån. Köparna ansågs inte ha visat att de till följd av villkoret saknade skyldighet att fullfölja överlåtelseavtalet. Vidare fråga om säljarens skyldighet att efter hävning av avtalet vidta åtgärder för att minska skadan på grund av avtalsbrottet. Även fråga om upphörande av allmän rättshjälp på grund av ändrade ekonomiska förhållanden.

• 1986, NJA 1986 s. 696
  En bilförsäljare sålde genom kreditköp en bil till en konsument och överlät kreditfordringen till ett finansbolag. Bilförsäljaren sålde därefter genom ett nytt kreditköp en annan bil till konsumenten och köpte samtidigt tillbaka den första bilen. Han överlät även den nya kreditfordringen till finansbolaget men underlät att underrätta detta om återköpet. Finansbolagets talan mot konsumenten om betalning för den första kreditfordringen har, ehuru 10 § 1 st konsumentkreditlagen ej ansetts tillämplig, likväl med hänsyn till omständigheterna blivit ogillad. (Jfr 1950 s 86 och 1974 s 706).

• 1979, NJA 1979 s. 62
  En person ropar in olika föremål på en auktion, däribland en kärra, vilka han omhändertar. Han lastar vissa av föremålen på kärran och lämnar denna kvar utomhus på platsen för auktionen för senare avhämtning. Efter auktionen tar auktionsförrättaren hand om kärran och de föremål som lastats på denna och vägrar under krav på kontant betalning att lämna ut det kvarlämnade till inroparen. Auktionsförrättaren har ansetts göra sig skyldig till egenmäktigt förfarande.

• 1942, NJA 1942 s. 395
  Mellan ägare av kreatursbosättning och yrkesmässig auktionsförrättare -- ett handelsbolag -- har träffats avtal enligt vilket bolaget hade att 10 dagar efter förrättad auktion å besättningen redovisa auktionssumman, med avdrag för 8 % provision, men å andra sidan, enär försäljningen skedde på dess risk, vara ensamt behörigt att uppbära ock disponera över auktionsfordringarna, vilka det ankomme på bolaget att indriva. Sedan en inropare vägrat fullgöra sitt köp, har ägaren i samförstånd med bolaget hävt köpet och fått sig tilldömt skadestånd av inroparen, därvid skadan -- i enlighet med ägarens yrkande -- beräknats med hänsyn till det nettobelopp inropet skolat tillföra ägaren. I slutredovisning till ägaren har emellertid bolaget tillgodoräknat sig provision jämväl på detta inrop. Är bolaget berättigat härtill? 27 § kommissionslagen tillämplig?

• 1941, NJA 1941 s. 150
  X har undertecknat följande å baksidan av ett skuldebrev tryckta påskrift: »Att löftesmännen å omstående förbindelse äro varför sig fullt vederhäftiga för sin därå tecknade och ingångna borgen; samt att vittnena å förbindelsen äro ojäviga och trovärdiga personer och att omstående förbindelse blir till fullo inbetalt; därför ansvarar undertecknad.» Tolkning av påskriftens senare del. Är tillämpning av denna, uttydd så att den innebär efterborgen, otillbörlig? 8 § lagen om skuldebrev. (Jfr 1893 s. 26 och 1906 s. 498 ävensom 1908 s. 420 jämte där gjorda hänvisningar).

< Föregående avsnitt || Nästa avsnitt >

VERKAN AV BETALNING

Betydelsen av hur- och till vem en viss betalning har gjorts och hur betalningar kan påverka framtida möjligheter att processa i domstol (klagointresse).

För att läsa samtliga avgöranden i fulltext, ladda ner appen via AppStore eller Google Play.

Materialet nedan används helt på eget ansvar. Läs användarvillkoren här.

• 2020, NJA 2020 s. 334
  En borgenär som av misstag har instruerat sin gäldenär att betala till tredje man kan rikta krav mot den tredje mannen, när gäldenären genom betalningen med befriande verkan har betalat sin skuld till borgenären.

• 2020, Hovrättsdom
  Privatperson ansågs ej ha visat att penningöverföring hade gjorts så att denne var att anse som borgenär i förhållande till återbetalningsskyldig gäldenär.

• 2018, Hovrättsdom
  Bolag ansågs ha visat rätt att återfå aktier som överlåtits genom gåva, eller annars dess värde, aktierna ansågs dock ha saknat värde vid tidpunkten då gåvan fullbordades; Bl.a. om när överlåtelse kan vara fordringsrättsligt giltig, dock ogiltig enligt aktiebolagslagens förbud för aktiebolag att förvärva egna aktier när aktier anses ha överlåtits mot vederlag. Även om. principen om fordringsrätters fria överlåtbarhet och utförlig redogörelse för rättsföljden av ogiltighet där praxis saknas.

• 2018, NJA 2018 s. 805
  En borgenär erhöll efter utmätning betalning för en preskriberad fordran. Verkställigheten har ansetts inte återuppväcka fordran, eftersom borgenären inte haft grund för befogad tillit till att gäldenären önskat erkänna fordran. Gäldenären har därmed haft rätt att återfå de utbetalda beloppen.

• 2018, NJA 2018 s. 617
  En köpare påstår sig ha lämnat kvar en köpt och betald vara i butiken medan butiken gör gällande att varan har lämnats ut. Frågor rörande bevisbörda och beviskrav.

• 2018, NJA 2018 s. 467
  När någon annan än svaranden betalar käranden enligt en överklagad dom, så har svaranden ändå ett klagointresse om han eller hon inte slutligt har befriats från sin betalningsskyldighet enligt domen, såväl i förhållande till käranden som i förhållande till betalaren (jfr ”A.O. Byggservice” NJA 2006 s. 101). Hovrätten ska utgå från att ett regressansvar mot betalaren föreligger, om det inte framstår som uppenbart att sådant ansvar saknas (jfr ”AQ Enclosure Systems” NJA 2010 s. 448).

• 2017, NJA 2017 s. 1140
  Fråga om när en betalningstransaktion ska anses ha skett vid tillämpning av 3 kap. 1 och 2 §§ konkurslagen när den utförts med utnyttjande av I) checkräkningskredit respektive II) innestående kontomedel.

• 2017, Hovrättsdom
  I fråga om tolkning av bodelningsavtal ansågs gäldenär ej ha visat att fordran enligt skuldebrev hade reglerats genom bodelning; Bl.a. huruvida bodelningsavtal kan jämställas med slutlig reglering av parters mellanhavanden om inget annat framgår.

• 2016, Hovrättsdom
  Finansbolag ansågs ha visat rätt att överlåta fordringar trots avtalat överlåtelseförbud och att transportföretag inte hade betalat med befriande verkan till den ursprungliga borgenären.

• 2016, Hovrättsdom
  Konkursbo ansågs ha visat att pantavtal med bank var ogiltigt samt att vid tidigare aktieförsäljning, viss betalning till bank gjordes i syfte att lösa pant och för att i efterhand snygga till bokföring; Bl.a. om när pantavtal till säkerhet för kreditavtal inte har tecknats mellan samma personer och om rättsföljden när bank har känt till att aktiebolag har ställt pant som säkerhet i form av tredjemanspant till person inom aktiebolags förbjudna lånekrets

• 2016, Hovrättsdom
  Finansbolag ansågs ha visat rätt att överlåta fordringar trots avtalat överlåtelseförbud och att transportföretag inte hade betalat med befriande verkan till den ursprungliga borgenären.

• 2015, Hovrättsdom
  Kommun ansågs ha visat att flygbolag inte var befriat från landningsavgifter. Trots att muntligt avtal fanns, ansågs det på grund av bristande behörighet inte bindande. Flygbolaget ansågs dock haft fog för att erlagda betalningar under flera år utan nyssnämnda avgift hade varit slutgiltiga och blev därför inte betalningsskyldiga retroaktivt

• 2013, NJA 2013 s. 1084
  En betalning till Kronofogdemyndigheten enligt 4 kap. 28 § utsökningsbalken medför inte att dröjsmålsränta slutar löpa.

• 2013, Hovrättsdom
  Efter röriga affärsförhållanden med ett antal korsvisa transaktioner, ansågs gäldenär ej ha visat att ett upptaget antiklån omfattades av ett redan reglerat fastighetslån.

• 2012, Hovrättsdom
  Fortifikationsverket som av misstag betalat till sin ursprungliga borgenär istället för sin senast kända borgenär, ansågs ej ha visat att borgenärerna sinsemellan träffat uppgörelse varmed skulden skulle anses slutligen reglerad.

• 2010, NJA 2010 s. 448
  Sedan tingsrätten förpliktat en part att utge ett visst belopp har parten såväl överklagat domen som betalat det utdömda beloppet. För att en sådan betalning ska anses innebära en utfästelse att inte överklaga måste krävas att någon särskild omständighet utöver själva betalningen ger stöd för en sådan utfästelseavsikt. Vidare har hovrätten vid bedömningen av frågan om klagointresse föreligger att utgå från att betalningen inte är slutgiltig, om det inte framstår som uppenbart att betalningen inte kan återkrävas (Rättsfall: NJA 1912 s. 399, NJA 1916 s. 148, NJA 1961 s. 743, NJA 1963 s. 715, NJA 1980 s. 471, NJA 1982 s. 738, NJA 1999 C 53, NJA 2006 s. 101 och NJA 2008 s. 406).

• 2007, NJA 2007 s. 86
  Köpare av fastighet har ansetts berättigad att åberopa ett fel (betydande buller från motocrossbana) som säljaren känt till men inte upplyst köparen om, trots att köparen bort upptäcka felet. Betalning till fastighetsmäklaren, som inte var behörig att ta emot denna för säljarens räkning, har blivit giltig mot säljaren sedan denne, efter vunnen kännedom om att beloppet betalats till mäklaren och att mäklaren tillgodogjort sig beloppet som provision, inte gjort invändning mot mäklaren och inte heller begärt att denne skulle vidarebefordra beloppet.

• 2006, NJA 2006 s. 101
  Sedan A och B genom dom av tingsrätt förpliktats att solidariskt betala ett belopp till C, vinner domen laga kraft mot B, som också utan förbehåll fullgör hela betalningsskyldigheten, medan A överklagar domen. Den av B erlagda betalningen har inte ansetts kunna uppfattas som en utfästelse från A:s sida att inte överklaga tingsrättens dom, men eftersom C genom betalningen erhållit slutgiltig gottgörelse och förklarat sig inte längre ha något anspråk mot A, har denne ansetts sakna rättsligt intresse av att få fortsätta processen mot C. Rättsfall: NJA 1957 s. 489 och NJA 1999 C 53).

• 2005, NJA 2005 s. 557
  Till ett bolag som skulle bedriva byggvaruhusrörelse upplät ett annat bolag för gemensam hyra dels en butikslokal på en fastighet, dels en annan fastighet för lagring och parkering. Sedan båda fastigheterna sålts till var sin ny ägare uppkommer frågan om nyttjanderättshavaren kunnat betala hela hyran till ägaren av den ena fastigheten med befriande verkan också gentemot den andre fastighetsägaren.

• 2003, RH 2004:6
  En dödsbodelägares betalning enligt ett arvskiftesavtal av viss skifteslikvid till en annan dödsbodelägare har i visst fall ansetts innebära ett preskriptionsavbrytande erkännande av återstående skuld.

• 2002, RH 2003:25
  Fråga om prövning av behörighet vid konkursansökan då fordringen grundas på muntligt avtal samt fråga om fordran vid betalningsuppmaningen varit klar

• 1998, NJA 1998 s. 23
  En betalning som skett till visst postgirokonto har ansetts fullgjord vid den tidpunkt på dagen då Postgirot avslutat sina bokföringsåtgärder.

• 1995, NJA 1995 s. 25
  Gäldenär har via bankgiro betalat skatt, som innehållits genom skatteavdrag, och arbetsgivaravgifter genom insättning på skattepostgiro hos länsskattemyndigheten. Riksbankens clearing mellan bankgiro och postgiro av beloppet har ägt rum vid viss tidpunkt. Fråga om när, med hänsyn till betalningssystemet, betalarens rådighet över beloppet och därmed hans möjlighet att återkalla betalningen har upphört (jmf 1982 s 366 och 1988 s 312).

• 1991, NJA 1991 s. 404
  A hade en köpeskillingsfordran på B. Enligt en överenskommelse skulle fordringen betalas genom att B satte in beloppet på A:s konto hos en bank som avbetalning på A:s skulder till banken. Fråga huruvida banken hade panträtt i köpeskillingsfordringen.

• 1991, NJA 1991 s. 3
  Leverantör av elektrisk ström debiterade under flera år avgifter för väsentligt mindre kvantiteter ström än dem som i verkligheten förbrukats. Felet var att tillskriva omständigheter för vilka leverantören bar ansvaret. Förbrukaren ansågs ha haft fog för att uppfatta sina betalningar på grundval av erhållna räkningar som slutgiltiga och var därför inte skyldig att i efterhand göra tilläggsbetalning (I och II). (Jfr 1973 s 315 och 1989 224)

• 1989, NJA 1989 s. 671
  I samband med att ett hyreskontrakt upprättades mellan ett bilbolag (uthyrare) och en konsument (hyresman) angående en personbil överlät bilbolaget genom påteckning på kontraktet sina rättigheter enligt kontraktet på ett finansbolag. Hyresmannen bekräftade genom påteckning att han fått del av överlåtelsen. En tid därefter återlämnade hyresmannen bilen till bilbolaget som delbetalning för en annan bil. När finansbolaget sedermera krävde hyresmannen på hyresbetalningar för den återlämnade bilen, uppkom fråga, om hyresmannen varit i god tro angående bilbolagets behörighet att mottaga bilen. Analogisk tillämpning av 29 § lagen (1936:81) om skuldebrev (jfr 1986 s. 44 och s. 696).

• 1988, NJA 1988 s. 149
  Ömsesidiga varuleveranser inom ramen för ett kontokurantförhållande har vid tillämpning av reglerna om återvinning i konkurs ansetts utgöra betalning i den mån de motsvarats av ett saldo till mottagarens förmån. Fråga därjämte om betalningarna var att betrakta som ordinära. 35 § i 1921 års KL (jfr 4 kap 10 § 1987 års KL)

• 1987, NJA 1987 s. 845
  Fastighetsköp har återgått på den grund att köpeskillingen i köpekontraktet angetts lägre än det verkliga beloppet och köpet därför enligt 4 kap 1 § JB är ogiltigt. Fråga om skyldighet dels för köparen att ersätta skada på fastigheten som vållats genom hans vanvård (I), dels för säljaren att ersätta köparen för nedlagda kostnader på fastigheten (II), dels för köparen att utge ersättning för avkastning under tid då han innehaft fastigheten (II).

• 1987, NJA 1987 s. 407
  Ett aktiebolag häftade, när det försattes i konkurs, i skuld till postverket på grund av att bolaget hade övertrasserat sitt postgirokonto. Sådana inbetalningar från bolagets gäldenärer som bokförts på kontot, sedan bolaget försatts i konkurs men före utgången av den i 21 § 1 st första meningen KL angivna fristen, har, vid bedömning av tillämpligheten av nämnda lagrum, till den del de motsvarade postverkets fordran mot bolaget per konkursdagen ansetts såsom betalning som bör jämställas med betalning av konkursgäldenären direkt till postverket (jfr 1937 s 351, 1944 s 571, 1969 s 27 och 1978 s 194).

• 1986, NJA 1986 s. 44
  Sedan ett avbetalningskontrakt i konsumentförhållande avseende en bil pantförskrivits, erlade köparen betalning inte till panthavaren utan till säljaren. 10 § 1 st konsumentkreditlagen (1977:981) har ansetts inte vara tillämpligt. Tillika fråga om köparen var i god tro angående säljarens behörighet att uppbära betalningen. 29 §, jämförd med 10 §, lagen (1936:81) om skuldebrev.

• 1982, NJA 1982 s. 366
  Gäldenär, som inte efterkommit uppmaning enligt 4 § konkurslagen att betala klar och förfallen skuld och grund härav försatts i konkurs, har i samband med att han fört talan mot konkursbeslutet visat, att han genom betalning över postgiro, som bokförts hos postgirot samma dag som konkursbeslutet meddelades, betalt skulden. Fråga om verkan av denna betalning. Tillika fråga om rättegångskostnaderna i konkursmålet.

• 1980, NJA 1980 s. 471
  Sedan betalningsföreläggande meddelats, har gäldenären utan att göra förbehåll om rätt till återvinning betalat en del av exekutionstitelns belopp. Den förbehållslösa betalningen har ansetts ej ha någon inverkan på rätten att föra återvinningstalan beträffande den icke betalade delen av beloppet.

• 1969, NJA 1969 s. 27
  Fråga om återvinning till byggnadsentreprenörs konkursbo av belopp som enligt bemyndigande av entreprenören erlagts av byggherren till underentreprenör.

• 1953, NJA 1953 s. 116
  Genom dom hava C och S förpliktats att utgiva, C visst belopp och S vad C ej vore i stånd att gälda härav. Sedan utmätningar skett hos C, har fordringsägaren efter ytterligare undersökning av C:s ekonomiska förhållanden godtagit visst lägre belopp såsom full likvid av C, och denne har i samband härmed avlagt utmätningsed. Fråga nu -- i mål, som fordringsägaren anhängiggör genom bevakning i S:s konkurs och vari blir ostridigt, att C icke förmått gälda mer än sistnämnda belopp, dock med en av vissa skäl beräknad förhöjning -- huruvida S skall anses vara fri från betalningsskyldighet för återstoden av skulden. Tillika fråga om ändring av talan vid bevakning i konkurs.

• 1947, NJA 1947 s. 150
  Enligt köpeavtal, varigenom O till Y sålde samtliga andelar i en fastighetsförening, skulle V viss dag övertaga föreningen enligt en uppställning, som upptog å ena sidan föreningens fastighet till angivet värde och å andra sidan föreningens skulder samt den därutöver betingade köpeskillingen för andelarna till sammanlagt enahanda värde. O har före tillträdesdagen å skulderna verkställt smärre amorteringar, som icke i uppställningen tagits med i räkningen. Fråga nu om skyldighet för Y att därför gott göra O.

< Föregående avsnitt || Nästa avsnitt >

KVITTNING & TIDPUNKT FÖR FORDRANS UPPKOMST

Kriterier för sambandet mellan huvudfordran och motfordran för att de ska kunna kvittas, kvittning i förhållande till tredjeman och betydelsen av konkurs.

För att läsa samtliga avgöranden i fulltext, ladda ner appen via AppStore eller Google Play.

Materialet nedan används helt på eget ansvar. Läs användarvillkoren här.

• 2021 juni, NJA 2021 s. 407

  En tidigare dom avseende ytterligare betalning för utfört arbete utgör hinder mot att pröva en ny talan om ersättning för avhjälpande av fel i arbetet även i en situation när den tidigare domen innebar att yrkandet om ytterligare betalningsskyldighet ogillades.
  
  

• 2020, Hovrättsdom
  Köpare av fakturor ansågs ha visat rätt att avräkna belopp på faktura viss, även att viss faktura inte hade förvärvats och att säljaren därmed saknade kvittningsrätt å denna faktura; Bl.a. om bevisning i form av fakturaköparens transaktionshistorik.

• 2020, Högsta domstolen
  Fråga om tillämplig lag beträffande rätten till kvittning vid internationellt köp.

• 2018, NJA 2018 s. 1117
  Kvittningsförbudet för Skatteverket i 71 kap. 4 § skatteförfarandelagen är inte analogt tillämpligt på en enskilds fordran på Skatteverket för rättegångskostnader i ett utmätningsmål rörande skatteskulder (NJA 2005 s. 3 & NJA 2015 s. 374

• 2016, Hovrättsdom
  Kvittningsgill motfordran ansågs inte ha uppkommit då köp av datorkomponenter inte hade reklamerats med tillräcklig precisering av åberopade fel och därmed inte heller de åtgärder som kunde komma i fråga vid eventuellt avhjälpande.

• 2016, Hovrättsdom
  Konkursbo ansågs ej ha visat att överföring utgjorde betalning för en viss bland flera fordringar; Bl.a. om fastställande av faktiskt skuldförhållande då större kontantbelopp hanteras i bostad och tidpunkt för fordrans uppkomst.

• 2016, Hovrättsdom
  Konkursbo ansågs ha visat att aktieägares utfästelse om kapitaltillskott enligt revers utgjorde aktieägartillskott och inte lån; Bl.a. om krav på betalningsduglighet hos aktieägare för att aktiebolag ska få bokföra fordran på kapitaltillskott, tidpunkt för fordrans uppkomst och ej tillåten kvittning i konkurs av aktieägares regressfordran mot fordran på aktieägartillskott.

• 2015, RH 2015:43
  Fråga om gäldenär kunde åberopa en skriftlig gåvoutfästelse av den ursprunglige borgenären till kvittning gentemot ny innehavare av ett löpande skuldebrev. Skuldebrevslagens bestämmelser om löpande skuldebrev har inte ansetts analogt tillämpliga när skuldebrevet förvärvats genom arv. 1 § och 3 § lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva; NJA 1972 s. 439.

• 2015, Hovrättsdom
  Underentreprenör ansågs ej ha visat att huvudentreprenörs motfordringar inte var kvittningsgilla; Bl.a. om gemensam handläggning av flera käromål, kvittning av fordringar från flera senare projekt mot huvudfordran från tidigare projekt, befogad hävning av avtal, samt fel i utfört arbete.

• 2014, Hovrättsdom
  Telia ansågs ej ha visat att kunds motfordringar inte var kvittningsgilla vid förfallotidpunkten för huvudfordran.

• 2013, NJA 2013 s. 725
  Tidpunkt för uppkomsten av hyresfordran och fordran avseende beställt arbete på hyresobjekt vid en tillämpning av medansvarsbestämmelsen i 25 kap. 18 § aktiebolagslagen (Rättsfall: NJA 1993 s. 13 och NJA 2009 s. 291.

• 2013, NJA 2013 s. 477
  Rättegångshinder. Om en domstol är behörig att pröva en kvittningsinvändning trots att motfordringen omfattas av ett tvistlösningsavtal, så hindrar inte avtalet svaranden från att i samma rättegång föra en fullgörelsetalan avseende motfordringen.

• 2012, NJA 2012 s. 876
  Statens fordran mot konkursgäldenären enligt 28 § lönegarantilagen (1992:497) för utbetalat lönegarantibelopp kan användas till kvittning enligt 5 kap. 15 § första stycket konkurslagen.

• 2012, NJA 2012 s. 441
  Kvittning i konkurs. Den omständigheten att konkursförvaltaren hade avtalat med en borgenär om hur dennes skuld till konkursgäldenären skulle betalas har inte hindrat att borgenären kunnat betala skulden genom kvittning mot en konkursfordran.

• 2012, NJA 2012 N 18
  Hinder för verkställighet ansågs föreligga pga motfordran mot förre innehavaren av huvudfordran, trots att motfordran inte fastställts som verkställbar exekutionstitel mot sökanden i verkställighetsmålet; Bl.a. om tillämpligheten av 28 § skuldebrevslagen på s.k. enkla fordringar utan skuldebrev och rättskraft avseende motfordringar som inte åberopats i tidigare mål.

• 2010, Hovrättsdom
  Gäldenärs motfordran mot ursprunglig borgenär pga. misstagsbetalning, ansågs kvittningsgill även mot senare borgenär som förvärvade huvudfordran; Bl.a. om undantagen till kvittningsrätt då motfordran som förvärvats- eller förfallit efter tidpunkten för överlåtelse av huvudfordran.

• 2009, NJA 2009 s. 291
  Får en konkursborgenär med en fordran som får göras gällande i konkursen kvitta mot en huvudfordran avseende återbetalning av förskott enligt ett leveransavtal som konkursgäldenären ingått med borgenären under den företagsrekonstruktion som föregått konkursen?

• 2009, NJA 2009 s. 64
  Mot en gäldenärs betalningsinvändning mot krav på betalning enligt ett skuldebrev invänder borgenären att han har avräknat betalningen mot en annan fordran. Gäldenären bestrider existensen av denna fordran. Fråga om bevisbördan (Rättsfall: NJA 1958 s. 117, NJA 1975 s. 577, NJA 1989 s. 177)

• 2008, NJA 2008 s. 805
  En företagsrekonstruktör har i gäldenärens efterföljande konkurs förklarat sig kvitta sitt anspråk på ersättning mot en redovisningsfordran som gäldenären haft mot rekonstruktören. Frågan om skäligheten av ersättningsanspråket har ansetts kunna prövas genom utdelningsklander. Även fråga om preskription enligt 18 kap. 9 § handelsbalken.

• 2007, NJA 2007 s. 519
  Ett konkursbo som använt en hyreslokal efter det att konkursgäldenärens hyresavtal upphört att gälla, har ådragit sig massaansvar för hyresvärdens fordran på ersättning motsvarande skälig hyra för nyttjandet av lokalen (jfr. rättsfall: NJA 1989 s. 206, NJA 1993 s. 13 och NJA 1999 s. 617).1

• 2006, NJA 2006 s. 271
  Sedan en svarande vid tingsrätten åberopat en motfordran till kvittning och tingsrätten på invändning av käranden funnit fordringen vara preskriberad, har svaranden i hovrätten hänvisat till 10 § preskriptionslagen och gjort gällande rätt att kvitta oavsett preskription. Vad svaranden sålunda anfört i hovrätten har inte ansetts vara ett åberopande av en ny omständighet enligt 50 kap. 25 § 3 st. RB.

• 2005, NJA 2005 s. 510
  En upphovsman har upplåtit mångfaldigande- och spridningsrätt till verk till ett bolag som försätts i konkurs. Fråga om massaansvar för försäljningsroyalty uppkommer när konkursboet överlåter vid konkursutbrottet befintligt lager av verk. (jfr. Rättsfall: NJA 1966 s. 241, NJA 1986 s. 136 och NJA 1999 s. 617).

• 2005, NJA 2005 s. 11
  Efter det att ett bolag har försatts i konkurs har ett ömsesidigt försäkringsbolag, där konkursbolaget var försäkringstagare, fördelat återbäringsmedel till bolaget. Beloppet har inte ansetts omfattat av företagshypotek enligt lagen (1984:649) om företagshypotek (jfr. rättsfall: NJA 1982 s. 900 och 1997 s. 759).

• 2005, NJA 2005 s. 3
  Sedan Jordbruksverket beviljat ett EU-bidrag har kronofogdemyndighet i ett "beslut om kvittning" utan utmätning tagit bidraget i anspråk för en statens fordran mot bidragsmottagaren. Åtgärden har befunnits sakna lagstöd och har undanröjts.

• 2001, NJA 2001 s. 805
  Fråga huruvida ett konkursbos krav på återbäring av en återvinningsbar betalning kan i ett utdelningsförslag kvittas mot återvinningssvarandens fordran på utdelning, sedan även återvinningssvaranden försatts i konkurs.

• 2000, NJA 2000 s. 78
  En konkursborgenär har förklarat sig kvitta en fordran enligt ett efterställt förlagsbevis mot en skuld enligt en av konkursborgenären utställd revers, som konkursgäldenären hade pantsatt före konkursen. Fråga huruvida konkursförvaltaren haft behörighet att godta kvittningsförklaringen med bindande verkan för panthavarna och konkursboet.

• 1997, NJA 1997 s. 454
  Fråga om gäldenär haft rätt till kvittning enligt 28 § skuldebrevslagen, eftersom han inte insett eller bort inse, att fordringen pantsatts och att panthavaren gjorde gällande, att fordringen grundades på löpande skuldebrev

• 1996, NJA 1996 s. 368
  När konkursbo ensidigt inträder i avtal mellan konkursgäldenären och en konkursborgenär, upphör inte den rätt till kvittning av en skuld på grund av avtalet mot en fordran på konkursgäldenären som konkursborgenären haft före konkursen. 5 kap 15 § KL och 63 § köplagen (1990:931) (jfr 1916 s 154).

• 1995, NJA 1985 s. 356
  En penningfordran har ansetts inte kunna kvittas mot en fordran på varor. Sedan en säljare brutit mot ett köpekontrakt genom att vägra leverans, har motparten yrkat återbetalning av den i förskott erlagda köpeskillingen. Säljaren har inte ansetts berättigad att kvitta med motfordringar som inte grundades på köpeavtalet.

• 1994, NJA 1994 s. 474
  Fråga vid proprieborgen huruvida borgensmannen mot borgenärens krav på att infria borgensåtagandet till kvittning äger åberopa en motfordran som huvudgäldenären har mot borgenären.

• 1989, NJA 1989 s. 185
  Enligt två leasingavtal skulle vid hyresmannens konkurs uthyraren ha rätt att säga upp avtalen, återta hyresobjekten och erhålla skadestånd motsvarande kvarstående leasingavgifter med avdrag för hyresobjektens värde. Skadeståndsanspråk i anledning av sedermera inträffad konkurs har - vid tillämpning av 37 § i st konkurslagen (1921:225) - ansetts grundat uteslutande på leasingavtalen och säkerheten, som ställts före konkursutbrottet men mer än två år efter avtalens ingående, har befunnits inte vara överlämnad "utan dröjsmål efter skuldens tillkomst" (jfr 1927 s 505, 1943 s 370, 1966 s 241, 1977 s 20, 1981 s 801 och 1987 s 320).

• 1987, NJA 1987 s. 320
  Enligt avtal om s k factoring mellan ett factoringbolag och ett transportbolag har factoringbolaget lämnat en löpande kredit efter hand som transportbolaget överlåtit kundfordringar som säkerhet. Fråga, i mål om återvinning av säkerställande som skett vid visst tillfälle, dels huruvida säkerställandet inneburit nackdel för transportbolagets övriga borgenärer dels huruvida säkerheten överlämnats utan dröjsmål efter skuldens tillkomst. 37 § 1 st KL.

• 1985, RH 1986:40
  Sedan A erhållit ett lån av B, har B överlåtit lånefordringen till ett bolag som drivs av B. När bolaget yrkat betalning av A för lånet, har A kvittningsvis gjort gällande motfordran för ett borgensåtagande, som gjorts av A och B gemensamt men som A ensam infriat. Eftersom motfordringen inte infriats före huvudfordringens förfallodag, har enligt 28 § skuldebrevslagen - vilket lagrum ansetts analogt tillämpligt - kvittningsinvändningen ogillats. (jfr. rättsfall: NJA 1918 s 3; NJA 1972 s 439; RH 65:84) 28 § lagen (1936:81) om skuldebrev.

• 1985, NJA 1985 s. 468
  En fordran på grund av löpande skuldebrev togs i anspråk genom betalningssäkring till förmån för en skattefordran, varvid kronofogdemyndigheten tog skuldebrevet i förvar. Därefter åberopade sekundogäldenären hos kronofogdemyndigheten kvittningsvis en motfordran på huvudgäldenären. Senare utmättes fordringen på grund av samma skuldebrev för betalning av en annan statens fordran på huvudgäldenären. Med stöd av 18 § skuldebrevslagen har HD funnit att motfordringen inte kunde göras gällande såvitt angick statens rätt på grund av betalningssäkringen. Kvittning har däremot ansetts ha kommit till stånd med verkan gentemot staten såsom utmätningsborgenär. (Jfr 1985 s 223).

• 1985, NJA 1985 s. 223
  Sedan en fordran på grund av enkelt skuldebrev tagits i anspråk genom betalningssäkring, åberopade sekundogäldenären mot kronofogdemyndigheten kvittningsvis en motfordran på huvudgäldenären som hon förvärvat först efter delgivning av förbud enligt 6 kap 3 § UB. Kvittning har inte ansetts tillåten.

• 1985, NJA 1985 s. 121
  Som led i en uppgörelse mellan två bolag utställer det ena bolaget ett löpande skuldebrev till det andra. Borgenären pantförskriver skuldebrevet först till en kreditgivare, till vilken skuldebrevet överlämnas, och därefter, i andra hand, till en annan kreditgivare. Primärpanthavaren underrättas om sekundärpantsättningen. Skuldebrevsgäldenären gör härefter framställning hos primärpanthavaren om kvittning med motfordringar på pantsättaren. Motfordringarna har med stöd av 18 § 2 st skuldebrevslagen kunnat göras gällande mot primärpanthavaren, som var i ond tro beträffande motfordringarna. Detta har ansetts inte i och för sig medföra att kvittningen haft verkan också gentemot sekundärpanthavaren, vilken vid tidpunkten för underrättelsen till primärpanthavaren om sekundärpantsättningen eventuellt var i god tro i fråga om motfordringarna. Skuldebrevsgäldenären har emellertid gentemot krav från sekundärpanthavaren på grund av skuldebrevet ansetts kunna åberopa att gäldenären vid kvittningen hos den genom innehavet av skuldebrevet legitimerade primärpanthavaren var i god tro i fråga om förekomsten av sekundärpantsättningen. Fråga också om den närmare innebörden av detta krav på god tro. Dessutom spörsmål om förutsättningarna för att kvittning med s k konnex motfordran skall få äga rum enligt 18 § 2 st skuldebrevslagen.

• 1984, RH 65:84
  Den som på avbetalning köpt en bil har ansetts äga kvittningsvis åberopa fordran, som han haft hos säljaren, mot den som därefter övertagit avbetalningskontraktet. (Se RH 1986:40) (28 § skuldebrevslagen (1936:81); 10 § konsumentkreditlagen (1977:981).

• 1984, NJA 1984 s. 185
  Bolaget K, som hade en fordran på bolaget A enligt revers, försattes i konkurs. A hade en fordran hos K, som fick göras gällande i konkursen. Vid tidpunkten för konkursbeslutet var emellertid K:s reversfordran pantförskriven till en bank till säkerhet för K:s förpliktelser gentemot banken. Under konkursen förklarade banken, som hade även andra säkerheter, sig avstå från panträtten i reversfordringen. A har ansetts ha rätt till kvittning i konkursen. 121 § konkurslagen.

• 1972, NJA 1972 s. 439
  Vid försäljning på offentlig auktion av pantsatta inteckningar har panthavaren åsidosatt pantägarens intressen bland annat genom att icke i förväg underrätta denne om auktionen. Panthavaren, som vid auktionen själv inropat inteckningarna, har ansetts ej berättigad att på grund av inropet göra gällande någon rätt till inteckningarna gentemot pantägaren. Stadgandet i 28 § skuldebrevslagen har ansetts analogiskt tillämpligt på makes förvärv genom bodelning av en andra maken tillhörig fordran. Förvärvaren har då också ansetts bunden av dom angående motfordran, som meddelats i mål mot fångesmannen och vunnit laga kraft innan gäldenären underrättats om eller fått skälig anledning förmoda att denne ej längre var innehavare av huvudfordringen. Fråga tillika om tillämpning av 13 kap. 7 § RB, när part övertagit kärandens talan och käranden dessförinnan medgivit ett av motparten framställt kvittningsyrkande. (jfr, beträffande den första frågan, 1920 s. 53).

< Föregående avsnitt || Nästa avsnitt >

SOLIDARISKT ANSVAR FÖR SKULDER

Solidariskt ansvar för en viss skuld enligt lag eller då tydliga avtalsvillkor saknas, samt betydelsen av att endast en av flera blir befriad från viss del av sin skuld.

För att läsa samtliga avgöranden i fulltext, ladda ner appen via AppStore eller Google Play.

Materialet nedan används helt på eget ansvar. Läs användarvillkoren här.

• 2017, NJA 2017 s. 89
  Verkställighet av dom med solidariskt betalningsansvar. Fråga om rätten till nedsatta medel hos Kronofogdemyndigheten, när det solidariska ansvaret efter överklaganden har sänkts för några av gäldenärerna.

• 2016, NJA 2016 s. 1176
  Solidariskt ansvar för penningskuld. En borgenär, som efterger sin fordran mot en gäldenär utan övriga gäldenärers samtycke, kan som utgångspunkt inte längre göra gällande medgäldenärernas ansvar för gäldenärens andel, i den utsträckning som gäldenären befrias genom eftergiften (jfr. NJA 1989 s. 269, NJA 1992 s. 351 och NJA 2014 s. 107).

• 2016, NJA 2016 s. 1057
  Samäganderätt. Ägarna till samägd egendom presumeras svara, var och en i förhållande till sin andel, för kostnader för åtgärder som någon av dem med övrigas samtycke vidtar för förvaltning eller förbättring av egendomen. I målet hade en av två makar ådragit sig en skuld för förbättringsarbeten på en samägd fastighet. Vid bodelning med anledning av den andra makens död ansågs ansvaret för skulden delat.

• 2016, Hovrättsdom
  Kompanjon ansågs ej ha visat att konkludent avtal om enkelt bolag förelåg, dock ej solidariskt betalningsansvar för skönhetstävling; Bl.a. om gemensamt ändamål och syfte som är karaktäristiskt för bolag samt bevisning om avtalsinnehåll för solidariskt ansvar.

• 2015, Hovrättsdom
  Långivares förlikning med en av flera solidariskt betalningsskyldiga ansågs inte ha utgjort en eftergift av skulden som kunde tillräknats övriga betalningsskyldiga; Bl.a. om likheter mellan sådan bibehållen rätt för borgenärer och hur gäldenärers inbördes regressrätt påverkas av borgenärs diskriminerande eftergifter (jfr. NJA 2016 s. 1176.

• 2015, Hovrättsdom
  Långivare som enligt avtal hade rätt till pantbrev med bästa rätt vid utebliven betalning, ansågs ha visat att även medlåntagaren som var lagfaren ägare till fastigheten för vilken pantbrev skulle utges, var strikt skadeståndsskyldig såsom för avtalsbrott.

• 2015, NJA 2015 s. 346
  Betydelsen av en lagakraftvunnen dom på betalningsskyldighet mot ett aktiebolag vid prövningen av en styrelseledamots medansvar enligt 25 kap. 18 § aktiebolagslagen. Rättsfall: NJA 1985 s. 466 och NJA 1989 s. 519.

• 2015, Hovrättsdom
  Om kollektiv betalningsskyldighet inom koncern, räntekostnader samt fog för uppfattning om behörighet att ingå avtal.

• 2014, NJA 2014 s. 948
  En styrelseledamot som har underlåtit att vidta åtgärd som avses i 25 kap. 18 § aktiebolagslagen är inte solidariskt ansvarig med bolaget för förpliktelse som uppkommit för bolaget under den tid som underlåtenheten består, när borgenären har haft vetskap om underlåtenheten och inte har förbehållit sig rätten att göra det solidariska ansvaret gällande.

• 2014, Tingsrättsdom
  Låntagare som av misstag avregistrerats hos banken ansågs ej ha visat att låneskulden efterskänkts eller att låneskulden skulle jämkas pga. Bankens vårdslöshet; Bl.a. om betydelsen av försämrade möjligheter till regress.

• 2014, Hovrättsdom
  Hälftenägare av bostadsrätt ansågs ha visat att erforderligt samtycke från övriga delägare enligt samäganderättslagen förelåg till vissa förvaltningsåtgärder; Bl.a. om skillnaden mellan förvaltningsåtgärd, förfogande och nyttjande enligt samäganderättslagen, samt huruvida handpenning, månadsavgift, kostnader för el och vattenskada belöper solidariskt på delägarna.

• 2013, Hovrättsdom
  Regressfordran ansågs visad på grund av betalning av annat bolags skuld till advokatbyrå; Bl.a. om behörighet att företräda bolag utifrån graden av ekonomiskt engagemang/aktieägande, vilket bolag eller konsortium som faktiskt har varit klient hos advokatbyrån, kravet på samtycke från huvudgäldenär för betalning av dennes fordran och rättsverkan av att visst styrelsebeslut har likställts med stämmobeslut av tidigare domstolar.

• 2011, Hovrättsdom
  sambo som ensam erlagt kontantinsats för villa, där dock andra sambon stått som medlåntagare för senare renoveringar, ansågs ej ha visat rätt till mer än 60% av vinsten vid försäljning av villan; Bl.a. om att avtala bort sambolagen för själva fastigheten, dock utan att reglera vad som ska gälla för övriga renoveringslån med solidariskt ansvar, vinstfördelning m.m.

• 2011, NJA 2011 s. 399
  När en god man utsetts för att sälja egendom enligt lagen (1904:48 s.1) om samäganderätt, är utgångspunkten att delägarna har ett solidariskt ansvar för ersättningen till den gode mannen.

• 2007, Hovrättsdom
  Försäkringsbolag ansågs ej ha regressrätt gentemot försäkringstagares andra försäkringsbolag enligt principen om Solidariskt ansvar vid dubbelförsäkring; Bl.a. om ansvaret jämte regressrätten är beroende av att försäkringstagaren framställt krav mot båda sina försäkringsbolag och huruvida försäkringsbolagen kunde anses ha ingått en förpliktande överenskommelse om delat ansvar innan ersättning utbetalades.

• 1989, NJA 1989 s. 519
  Fråga om handelsbolagsmans betalningsskyldighet för bolaget påförd mervärdeskatt. 2 kap 18 och 20 §§ lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag. (Jfr 1976 s 230 och 1985 s 466).

• 1989, NJA 1989 s. 269
  Fem personer verksamma i ett aktiebolag tecknade generell proprieborgen för bolagets förpliktelser gentemot en bank. Vidare tecknades särskild proprieborgen av två andra personer för den kredit som lämnades. Banken friskrev sedermera två av dem som tecknat generell borgen. Banken har ansetts inte ha haft rätt härtill och det solidariska ansvaret för återstående borgensmän har funnits vara upplöst till följd av den oberättigade friskrivningen. Fråga också om borgen av de två som tecknat särskild borgen skall anses vara s k efterborgen.

• 1987, NJA 1987 s. 56
  Vid utmätning av en fordran på räntebidrag enligt bostadsfinansieringsförordningen (1974:946), vilken tillkom två personer som var betalningsansvariga för det bostadslån som var förenat med bidraget, har endast hälften av fordringen ansetts tillhöra gäldenären i utsökningsmålet. 4 kap 17 § UB.

• 1985, NJA 1985 s. 466
  Ansökan av en komplementär i kommanditbolag att få inträda som intervenient på bolagets sida i rättegång angående fordran mot bolaget har lämnats utan bifall.

< Föregående avsnitt || Nästa avsnitt >

REGRESSANSPRÅK & EFTERSKÄNKNING

Möjligheter för den som har betalat någon annans skuld att i sin tur få betalt och när den som avstår från att kräva in betalning får anses ha efterskänkt en skuld.

För att läsa samtliga avgöranden i fulltext, ladda ner appen via AppStore eller Google Play.

Materialet nedan används helt på eget ansvar. Läs användarvillkoren här.

• 2020, NJA 2020 s. 334
  En borgenär som av misstag har instruerat sin gäldenär att betala till tredje man kan rikta krav mot den tredje mannen, när gäldenären genom betalningen med befriande verkan har betalat sin skuld till borgenären.

• 2019, NJA 2019 s. 788
  Fördelning av ansvarigheten mellan försäkringsbolag vid dubbelförsäkring. Det försäkringsbolag som har betalat ut ersättning till den försäkrade kan rikta krav mot ett annat försäkringsbolag trots att den försäkrade inte framställt anspråk på ersättning i tid enligt försäkringsavtalet med det andra bolaget

• 2019, Hovrättsdom
  Fd make ansågs ha visat att hans överskjutande betalning för del av fastighet var ett lån till hans dåvarande maka, däremot ansågs han inte ha motbevisat presumtionen om hälftenägande i samäganderättslagen; Bl.a. om regressanspråk och bevisbördan för efterskänkning av regressrätt, samt - i skiljaktig mening - tillämpningen av allmänna förmögenhetsrättsliga principer såsom jämkning enligt 36 § avtalslagen eller förutsättningsläran vid fördelning mellan makar.
  
  
• 2018, NJA 2018 s. 467
  När någon annan än svaranden betalar käranden enligt en överklagad dom, så har svaranden ändå ett klagointresse om han eller hon inte slutligt har befriats från sin betalningsskyldighet enligt domen, såväl i förhållande till käranden som i förhållande till betalaren (jfr ”A.O. Byggservice” NJA 2006 s. 101). Hovrätten ska utgå från att ett regressansvar mot betalaren föreligger, om det inte framstår som uppenbart att sådant ansvar saknas (jfr ”AQ Enclosure Systems” NJA 2010 s. 448).

• 2018, NJA 2018 s. 301
  Fråga om lokalhyresvärds ansvar när lagrat gods har förstörts, i fall då hyresgästen gentemot någon annan åtagit sig att svara för ett lagringsuppdrag för egen räkning enligt Nordiskt Speditörförbunds Allmänna Bestämmelser (NSAB 2000).

• 2017, Hovrättsdom
  Överlåtare av aktier som även betalat hälften av solidariskt upptaget lån, ansågs ha visat sin regressrätt gentemot köparen på grund av att lånet enbart hade kommit den kvarvarande aktieägaren till godo och presumtionen om hälftendelning därmed hade brutits.

• 2017, NJA 2017 s. 482
  Vid fördelningen av regressansvar ska beloppsbegränsad proprieborgen och tredjemanspant i regel behandlas lika.

• 2016, NJA 2016 s. 1176
  Solidariskt ansvar för penningskuld. En borgenär, som efterger sin fordran mot en gäldenär utan övriga gäldenärers samtycke, kan som utgångspunkt inte längre göra gällande medgäldenärernas ansvar för gäldenärens andel, i den utsträckning som gäldenären befrias genom eftergiften (jfr. NJA 1989 s. 269, NJA 1992 s. 351 och NJA 2014 s. 107).

• 2016, NJA 2016 s. 1047
  Sedan en bolagsman har utträtt ur ett handelsbolag hindrar bestämmelsen i 2 kap. 12 § handelsbolagslagen inte att han eller hon mot en annan bolagsman gör gällande fordringar som har sin grund i bolagsförhållandet. (Rättsfall: NJA 2016 s. 625).

• 2016, Hovrättsdom
  Borgenär ansågs ha visat att nedsättning av borgensmans ansvar inte innebar någon eftergift mot huvudgäldenären.

• 2016, NJA 2016 s. 625
  En bolagsman som har betalat en bolagsskuld saknar enligt 2 kap. 12 § handelsbolagslagen rätt att på grund av betalningen göra en fordran gällande mot någon annan bolagsman annat än som en del i den slutreglering som ska ske genom skifte. Det gäller också när bolaget har upplösts efter underskottskonkurs.

• 2015, Hovrättsdom
  Långivares förlikning med en av flera solidariskt betalningsskyldiga ansågs ej ha utgjort en eftergift av skulden som kunnat tillräknas övriga betalningsskyldiga; Bl.a. om likheter mellan sådan bibehållen rätt för borgenärer och hur gäldenärers inbördes regressrätt påverkas av borgenärs diskriminerande eftergifter (jfr. NJA 2016 s. 1176.

• 2015, Hovrättsdom
  Tredjemanspantsättare tillika borgensman ansågs ha proportionell regressrätt gentemot ytterligare proprieborgensman; Bl.a. om likheterna mellan borgensmans- och tredjemanspanthavares inbördes rätt, jämfört med fall av enkel borgen.

• 2014, Tingsrättsdom
  Låntagare som av misstag avregistrerats hos banken ansågs ej ha visat att låneskulden efterskänkts eller att låneskulden skulle jämkas pga. Bankens vårdslöshet; Bl.a. om betydelsen av försämrade möjligheter till regress.

• 2013, Hovrättsdom
  Regressfordran ansågs visad på grund av betalning av annat bolags skuld till advokatbyrå; Bl.a. om behörighet att företräda bolag utifrån graden av ekonomiskt engagemang/aktieägande, vilket bolag eller konsortium som faktiskt har varit klient hos advokatbyrån, kravet på samtycke från huvudgäldenär för betalning av dennes fordran och rättsverkan av att visst styrelsebeslut har likställts med stämmobeslut av tidigare domstolar.

• 2012, NJA 2012 s. 804
  Gåva? Bevisbörda och beviskrav för påstående om efterskänkande av regressanspråk vid solidarisk betalningsskyldighet när medgäldenärerna är närstående (Rättsfall: NJA 1987 s. 40).

• 2010, NJA 2010 s. 629
  Mellan en beställare och en underentreprenör har avtalats att visst vite ska utgå ifall omhändertagen egendom förkommer. Fråga om vitet utesluter skyldighet att ersätta överstigande skada och om vitesklausulen kan åberopas av underentreprenören mot entreprenören som ersatt beställaren för hela skadan.

• 2010, NJA 2010 s. RH 2011:42
  Skadeståndstalan efter brand som vållats av 15-åring, fråga om försäkringsbolags regressrätt och om 15-åringen varit grovt vårdslös. (jfr. rättsfall: NJA 1992 s. 130; NJA 1942 s. 11; Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom den 21 januari 1999 i mål T 524-97).

• 2010, NJA 2010 s. 390
  Fråga om ett överlåtelseförbud vid förvärv av en fastighet utgjorde hinder mot utmätning enligt 5 kap. 5 § UB. Vid bedömningen av om förvärvet skulle betraktas som en gåva eller ett köp, har en sidoöverenskommelse om att ett i fångeshandlingen avtalat vederlag inte skulle utges, lämnats utan beaktande. (jfr. rättsfall: NJA 1991 s. 376, NJA 1993 s. 468, NJA 1994 s. 69, NJA 1997 s. 336, NJA 1998 s. 135 och NJA 2008 s. 457).

• 2009, NJA 2009 s. 846
  Ett försäkringsbestånd har överlåtits från ett försäkringsbolag, som inte var bundet av en begränsning av regressrätten enligt vissa försäkringsbolags regressöverenskommelse RÖ 97, till ett försäkringsbolag som var bundet av denna överenskommelse. Det överlåtande bolaget har efter en tillbakaöverlåtelse eller vid talan för det förvärvande bolagets räkning ansetts inte ha bättre rätt mot skadevållaren än vad det förvärvande bolaget skulle ha haft.

• 2009, NJA 2009 s. 221
  Aktiebolagslagens bestämmelser om styrelsens medansvar för bolagets förpliktelser omfattar alla typer av förpliktelser, även ett bolags skatteskulder. En styrelseledamot som infriar en sådan förpliktelse inträder i bolagsborgenärens ställe och kan i princip göra gällande regressrätt mot övriga i styrelsen, förutsatt att styrelseledamöterna anses som medansvariga (jfr. NJA 1988 s. 620).

• 2007, Hovrättsdom
  Försäkringsbolag ansågs ej ha regressrätt gentemot försäkringstagares andra försäkringsbolag enligt principen om Solidariskt ansvar vid dubbelförsäkring; Bl.a. om ansvaret jämte regressrätten är beroende av att försäkringstagaren framställt krav mot båda sina försäkringsbolag och huruvida försäkringsbolagen kunde anses ha ingått en förpliktande överenskommelse om delat ansvar innan ersättning utbetalades.

• 2007, NJA 2007 s. 105
  Ett försäkringsbolag väckte regresstalan om ersättning för utgiven försäkringsersättning. Svarandebolaget väckte i sin tur, för det fall bolaget skulle förlora målet, talan mot sitt försäkringsbolag och yrkade ersättning för vad svarandebolaget kunde förpliktas utge till följd av huvudkäromålet. Det först nämnda försäkringsbolaget förlorade huvudkäromålet i hovrätten och hovrätten upphävde tingsrättens domslut avseende den reservationsvis förda talan. Sedan det förlorande försäkringsbolaget överklagat, yrkade svarandebolaget i sin svarsskrift till HD bifall till sin reservationsvis förda talan, för den händelse huvudkäromålet skulle bifallas. Den sålunda förda talan har tillåtits. Prövningstillstånd för denna har inte erfordrats (jfr. rättsfall: NJA 1934 s. 103).

• 2001, NJA 2001 s. 711
  Vid inbrott i ett bankvalv uppkom skador dels genom åverkan på själva valvet, dels genom tillgrepp av egendom som tillhörde bankens kunder och som förvarades i bankfack i valvet. Inbrottet möjliggjordes genom att det bevakningsföretag, som enligt avtal med banken skulle ha svarat för bevakningen av banklokalerna, agerade grovt vårdslöst vid utförandet av uppdraget. En av banken tecknad försäkring omfattade såväl bankens egendom som den bankfackskunderna tillhörande egendom som förvarades i valvet. Fråga, sedan försäkringsbolaget utgivit ersättning för den ur bankfacken tillgripna egendomen, om bolaget har ett häremot svarande regressanspråk gentemot bevakningsföretaget.

• 2000, NJA 2000 s. 773
  Part i skiljeförfarande, som erlagt hela det förskott på skiljedomskostnaderna som skiljenämnden begärt, har inte ansetts berättigad att under pågående skiljeförfarande göra gällande regressrätt mot den andra parten, såvida inte parterna har träffat överenskommelse därom.

• 2000, NJA 2000 s. 667
  Sedan A och B var för sig ställt pantsäkerhet för C:s lån i en bank, har banken gjort sig fullt betald ur den av B ställda panten och återlämnat A:s pant till denne. Fråga om regressrätt för B. Tillika fråga om avtal mellan A och B, enligt vilket B skulle avstå från regressrätt, kan göras gällande mot B:s konkursbo.

• 2000, NJA 2000 s. 482
  Genom ett förlikningsavtal hade borgensmän åtagit sig att betala ett visst belopp till borgenären. Huvudgäldenärerna hade till följd av förlikningsavtalet befriats från motsvarande del av sin skuld till borgenären. Borgensmännen har ansetts berättigade att omedelbart kräva hela beloppet regressvis av gäldenären, trots att de inte hade fullgjort sin betalningsskyldighet enligt förlikningsavtalet.

• 1995, RH 1995:152
  Fråga om tolkning av villkor i spärrförbindelse. Innehavare av byggnadskreditivkontrakt har vägrat att attestera fakturor från leverantör när den senare krävde betalning av banken på grund av spärrförbindelse. Frågan om och i vilken mån kredittagaren stod i skuld till leverantören har inte ansetts kunna prövas i en process mellan leverantören och banken.

• 1994, NJA 1994 s. 177
  En bank har felaktigt förmedlat en betalning till ett företag. Fråga om företaget är skyldigt återbetala beloppet. (Jmf 1933 s 25, 1961 s 18, 1970 s 539, 1989 s 224 och 1991 s 3).

• 1992, NJA 1992 s. 351
  Borgenär har ansetts ha en principiell skyldighet att beakta att borgensmans regressrätt inte helt eller delvis går förlorad. Bank, som åsidosatt denna skyldighet och inte kunnat visa att borgensmannen ej lidit skada på grund av försummelsen, har ansetts förlora sin rätt enligt borgensåtagandet (jfr 1991 s 277).

• 1989, NJA 1989 s. RH 1990:124
  Vid regresstalan av borgensman mot medlöftesman med anledning av infriad borgen har invändning om att regressrätten bortfallit på grund av att borgensförbindelsen infriats av ett av borgensmannen ägt bolag ogillats. (jfr. 10 kap 8 §, 9 § och 11 § handelsbalken).

• 1987, NJA 1987 s. 407
  Ett aktiebolag häftade, när det försattes i konkurs, i skuld till postverket på grund av att bolaget hade övertrasserat sitt postgirokonto. Sådana inbetalningar från bolagets gäldenärer som bokförts på kontot, sedan bolaget försatts i konkurs men före utgången av den i 21 § 1 st första meningen KL angivna fristen, har, vid bedömning av tillämpligheten av nämnda lagrum, till den del de motsvarade postverkets fordran mot bolaget per konkursdagen ansetts såsom betalning som bör jämställas med betalning av konkursgäldenären direkt till postverket (jfr 1937 s 351, 1944 s 571, 1969 s 27 och 1978 s 194)

• 1987, NJA 1987 s. 40
  Fråga om förutsättningarna för att gåva, som sker i form av att fordran enligt enkelt skuldebrev efterskänks, skall anses fullbordad. 3 § 2 st sista p lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva.

• 1984, NJA 1984 s. 215
  Talan som väckts av part om förpliktande för motparten att fullgöra betalning till tredje man har, när speciella omständigheter ej förelegat, avvisats.

• 1981, NJA 1981 s. 1104
  A tecknade med en bank kontrakt om checkkonto med kredit. Som säkerhet för fullgörande av A:s förpliktelser på grund av kontraktet ställde A och B, vilka var sammanboende, såsom pant ett pantbrev i en fastighet, vilken de ägde till hälften vardera. B gick även i borgen såsom för egen skuld för A:s förpliktelser mot banken på grund av kontraktet. Samma borgensåtagande gjorde C och D. Sedan B nödgats infria A:s skuld till banken på grund av kontraktet och skulden befunnits inte överstiga värdet av den av A och B gemensamt ställda panten, har B med hänsyn till föreliggande omständigheter ansetts sakna regressrätt mot C och D.

• 1974, NJA 1974 s. 463
  Sedan verkstadsbolag träffat avtal med pappersbruk om uthyrning av truckar till pappersbruket, har verkstadsbolaget såsom säkerhet för banklån dels till banken pantförskrivit sin rätt enligt hyresavtalet dels på hyresavtalet tecknat överlåtelse till banken av hyresbeloppen. Genom påskrift på avtalet med den därå tecknade överlåtelsen har pappersbruket förbundit sig att fortsättningsvis inbetala alla hyresbelopp enligt avtalet direkt till banken. Mellan verkstadsbolaget och pappersbruket har därefter såvitt visats utan samtycke av banken, under hyrestiden avtalats att bruket i stället skulle köpa truckarna, och köpeskillingen har erlagts till verkstadsbolaget. Köpeskillingen har befunnits åtminstone till viss del utgöra ersättning för den överenskomna hyran och har ansetts till denna del omfattad av pappersbrukets förbindelse gentemot banken (jfr 1973 s. 635).

< Föregående avsnitt || 

PREKLUSION & PRESKRIPTION

Den tidpunkt då olika fordringsrättsliga krav senast måste framställas och om möjliga åtgärder för att förlänga sådana tidsfrister.

För att läsa samtliga avgöranden i fulltext, ladda ner appen via AppStore eller Google Play.

Materialet nedan används helt på eget ansvar. Läs användarvillkoren här.

• 2019, NJA 2019 s. 136
  Preskription enligt 8 kap. 20 § försäkringsavtalslagen. Fråga om vad som krävs för att den som gör gällande anspråk på ersättning enligt en företagsförsäkring ska anses ha anmält detta i tid.

• 2018, NJA 2018 s. 805
  En borgenär erhöll efter utmätning betalning för en preskriberad fordran. Verkställigheten har ansetts inte återuppväcka fordran, eftersom borgenären inte haft grund för befogad tillit till att gäldenären önskat erkänna fordran. Gäldenären har därmed haft rätt att återfå de utbetalda beloppen

• 2017, Hovrättsdom
  Köpare av fordringsanspråk på grund av benefik nyttjanderätt ansågs ha visat att tioårig preskriptionsfrist och inte tvåårig ska tillämpas, dock ansågs köparen inte ha visat att nyttjanderätt till vissa fastigheter hade upplåtits som det skulle ha ålegat ägaren att göra förbehåll för vid överlåtelse av fastigheterna

• 2017, NJA 2017 s. 569
  Regeln att preskription av en huvudfordran omfattar även fordran på grund av borgen är tillämplig även när huvudgäldenären är ett aktiebolag som vid tiden för preskriptionen av huvudfordran var upplöst efter en underskottskonkurs. (Jfr NJA 2005 s. 44.).

• 2017, Hovrättsdom
  Bolagsman ansågs ha väckt talan för personlig- och inte för kommanditbolags räkning, varför preskriptionsavbrott ej ansågs visat; Bl.a. om preskriptionsavbrott genom stämning, bevisbördan för tillräckligt intresse i bolagsangelägenheter för att kunna vidta preskriptionsavbrytande åtgärder och bevisning om verkliga ägarförhållanden i bolag.

• 2017, NJA 2017 s. 357
  Att en borgenär inte har anmält sin fordran inom kungjord tidsfrist medför inte att den prekluderas. Gäldenären är fullt ut betalningsskyldig för sina skulder till dess skuldsaneringsbeslutet har fått laga kraft.

• 2016, NJA 2016 s. 981
  Preklusion enligt lagen om kallelse på okända borgenärer. Omständigheterna var inte sådana att det var visat att gäldenären känt till att det fanns en fordran. Preklusion hade därför inträtt av en fordran på skatt enligt skatteflyktslagen.

• 2016, NJA 2016 s. 332
  Om borgenären har sänt två kravbrev till en adress där gäldenären har anledning att bevaka sin post, är detta normalt tillräckligt som bevis om att preskription har avbrutits. (Rättsfall: NJA 1998 s. 750, NJA 2007 s. 157, NJA 2012 s. 172 och NJA 2012 s. 435).

• 2016, Tingsrättsdom
  Advokatbyrå ansågs, mot uppdragsgivarens åberopande av preskription och reklamation, ha visat kvarstående skulder i form av preskriptionsavbrott genom årlig fakturering och sammanställning av upplupen skuld.

• 2015, Hovrättsdom
  Borgenär ansågs ej ha vidtagit preskriptionsavbrytande åtgärd avseende fordran mot upplöst aktiebolag jämte medansvariga; Bl.a. om skillnaden mellan borgensansvar och medansvar enligt aktiebolagslagen avseende accessorisk preskription och huruvida allmänna preskriptionsregler eller aktiebolagsrättsliga regler ska tillämpas vid krav mot upplöst aktiebolag.

• 2015, Hovrättsdom
  Skatteverket ansågs såsom okänd borgenär vid likvidation av bolag ej ha visat att gäldenären kände till fordran före anmälningstidens utgång; Bl.a. om att skattskyldiga normalt inte behöver räkna med ytterligare skatteskulder utöver sådana som redovisats när beslut om skatt meddelats och hur kännedom om fordringar bör bedömas i förhållande till praxis (här tillämpligheten av lagen mot skatteflykt) efter tidpunkten för kallelse på borgenärer.

• 2014, NJA 2014 s. 844
  En konkursgäldenär har rätt att avbryta preskription av en fordran som hör till konkursboet (jfr. NJA 1999 s. 777).

• 2014, Hovrättsdom
  Skadeståndstalan mot fastighetsägare ansågs ej prekluderad med anledning av fastighetsöverlåtelse; Bl.a. om de rättigheter- och skyldigheter avseende arrende som tillkommer ny fastighetsägare gentemot arrendator, samt vilken typ av fordringar som enbart kan hävdas gentemot tidigare fastighetsägare.

• 2014, NJA 2014 s. 114
  En skattefordran kan prekluderas enligt lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer. Frågan huruvida kännedom föreligger om fordringen ska bedömas på samma sätt som när det gäller andra fordringar.

• 2014, NJA 2014 s. 107
  Preskription av en huvudfordran omfattar också fordran på grund av borgen, även när gäldenären har avlidit innan huvudfordringen preskriberades.

• 2013, NJA 2013 s. 980
  Treårspreskription enligt 2 § andra stycket preskriptionslagen har inte ansetts tillämpligt på en lantmäterimyndighets fordran avseende förrättningskostnader.

• 2013, NJA 2013 s. 894
  Vid återgång enligt 3 kap. 22 § utsökningsbalken av verkställighet ska bestämmelserna i 3 kap. 21 § tillämpas. Den ursprungliga borgenären kan därmed göra invändning om att återgångskravet är preskriberat. Preskriptionstiden löper från den tidpunkt då utmätningen av medlen från den ursprungliga gäldenären medförde att pengarna fördes över till borgenären.

• 2013, NJA 2013 s. 253
  Enligt en rättsskyddsförsäkring förlorade försäkringstagaren sin rätt, om han inte framställde sitt anspråk till försäkringsbolaget inom viss tid från det att han hade "fått kännedom om sin fordran". Tidsfristen har ansetts börja löpa när försäkringstagaren anlitade ombud i tvisten.

• 2012, Hovrättsdom
  Försäkringsbolag ansågs ha visat att begäran om rättsskydd inkommit för sent och därmed var preskriberat; Bl.a. om avtalstolkningsmetod för försäkringsavtal och när försäkringstagare senast får anses ha fått kännedom om fordran och därmed anledning att utnyttja rättsskyddsförsäkring.

• 2012, NJA 2012 N 18
  Hinder för verkställighet ansågs föreligga pga motfordran mot förre innehavaren av huvudfordran, trots att motfordran inte fastställts som verkställbar exekutionstitel mot sökanden i verkställighetsmålet; Bl.a. om tillämpligheten av 28 § skuldebrevslagen på s.k. enkla fordringar utan skuldebrev och rättskraft avseende motfordringar som inte åberopats i tidigare mål.

• 2012, NJA 2012 s. 172
  En borgenär har skickat ett flertal kravbrev till en gäldenär under dennes folkbokförings-adresser. Trots gäldenärens invändning att han inte har bott på adresserna och inte tagit del av kravbreven har det ansetts att preskriptionen har avbrutits.

• 2011, RH 2011:46
  Återkrav av arbetslöshetsersättning har ansetts inte röra sig om en konsumentfordran, varför tioårig preskriptionstid har ansetts gälla enligt preskriptionslagen.

• 2011, NJA 2011 s. 306
  En talan mot en gäldenär som var i konkurs om en fordran som fick göras gällande i konkursen har tagits upp till prövning.

• 2010, Hovrättsdom
  Fakturor ansågs kända för aktiebolag då de kommit bolaget till handa innan tidpunkten för kallelse på okända borgenärer, trots att de inte bokförts och trots att bolaget trätt i likvidation; Bl.a. om bevisbördan för gäldenärens vetskap om fakturor som inte bokförts och när fordringar anses kända för aktiebolag genom styrelsen före ett likvidationsbeslut.

• 2010, RH 2010:49
  Fråga om preskriptionstidens längd för en fordran grundad på övertrassering av ett inlåningskonto hos bank.

• 2010, RH 2010:19
  Trots att en borgenär sänt ett flertal kravbrev till en gäldenär under dennes vid var tid gällande folkbokföringsadress har hovrätten ansett att borgenären med hänsyn till omständigheterna inte styrkt preskriptionsavbrott.

• 2008, NJA 2008 s. 805
  En företagsrekonstruktör har i gäldenärens efterföljande konkurs förklarat sig kvitta sitt anspråk på ersättning mot en redovisningsfordran som gäldenären haft mot rekonstruktören. Frågan om skäligheten av ersättningsanspråket har ansetts kunna prövas genom utdelningsklander. Även fråga om preskription enligt 18 kap. 9 § handelsbalken.

• 2007, NJA 2007 s. 879
  Preskriptionsbestämmelserna i 41 § lagen (1974:610) om inrikes vägtransport har ansetts vara tillämpliga i ett fall där avsändarens försäkringsbolag har riktat krav mot fraktföraren med anledning av att avsändaren ersatt mottagaren för skada som fraktföraren av oaktsamhet orsakat på annan egendom än det befordrade godset.

• 2007, NJA 2007 s. 303
  När en hyresgäst hyrt en lokal och tecknat nytt hyresavtal avseende en del av lokalen, har preskriptionsfristen enligt 12 kap. 61 § JB för fordringsanspråk avseende det ursprungliga hyresförhållandet beräknats från tidpunkten när det nya avtalet började gälla.

• 2007, NJA 2007 s. 157
  En borgenär har sänt ett flertal kravbrev till en gäldenär under dennes vanliga adress. Fråga om beviskravet när gäldenären gör gällande att han inte har fått något av breven.

• 2007, NJA 2007 s. 9
  Fråga om en ansökan om verkställighet i eget namn av annan än borgenären har avbrutit preskription av fordringen. Dessutom frågor om rättskraft hos ett tidigare avgörande enligt lagen om domstolsärenden och om fördelning av rättegångskostnader vid avskrivning av desert ärende. (Rättsfall: NJA 1926 s. 617, NJA 1949 s. 352, NJA 1966 s. 489, NJA 1979 s. 769, NJA 1988 s. 86 och NJA 2002 s. 166 samt RH 1984:34).

• 2006, NJA 2006 s. 592
  Frågan om en fordran som det allmänna har mot en återbetalningsberättigad konkursgäldenär uppkommit före eller efter konkursutbrottet saknar betydelse för om fordran skall läggas till grund för avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.

• 2005, NJA 2005 s. 44
  Ett aktiebolag som gått i konkurs och enligt bolagsrättsliga regler upplösts efter konkursens avslutande har varit gäldenär i ett fordringsförhållande. Bolagets upplösning har inte ansetts inverka på borgensansvaret för fordringen. Regeln i 8 § andra stycket preskriptionslagen (1981:130) om accessorisk preskription av fordran på grund av borgen har inte ansetts tillämplig när gäldenärsbolaget upplösts innan fordringen preskriberats mot bolaget.

• 2004, NJA 2004 s. 499
  Preskription av hyresfordran (jfr NJA 2002 s.358).

• 2003, RH 2004:6
  En dödsbodelägares betalning enligt ett arvskiftesavtal av viss skifteslikvid till en annan dödsbodelägare har i visst fall ansetts innebära ett preskriptionsavbrytande erkännande av återstående skuld.

• 2003, NJA 2003 s. 302
  Säljaren av en fastighet väcker skadeståndstalan mot köparen på grund av att köpeavtalet är ogiltigt. Preskriptionstid för säljarens fordran har ansetts löpa från den dag då fastigheten vidareförsåldes och säljarens möjlighet att hävda äganderätt upphörde.

• 2002, NJA 2002 s. 358
  Fråga om återuppväckande av en preskriberad fordran hos en konsument.

• 2001, NJA 2001 s. 486
  Sedan det genom lagakraftägande dom fastställts att en försäkringsmäklare var skadeståndsskyldig mot sin uppdragsgivare har mäklarens försäkringsgivare utbetalat ersättning ur dennes ansvarsförsäkring till den skadelidande. Försäkringsgivaren har ansetts ha förlorat rätten att åberopa specialpreskription enligt 29 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal

• 2000, NJA 2000 s. 569
  Borgensförbindelse för en konsumentfordran preskriberas tre år efter förbindelsens tillkomst. 2 § preskriptionslagen (1981:130).

• 1999, NJA 1999 s. 52
  Fråga om tillämpning av preskriptionsbestämmelsen i 18 kap. 9 § handelsbalken.

• 1998, NJA 1998 s. 750
  Kravbrev, som sänts med post som rekommenderad försändelse, har med hänsyn till omständigheterna ansetts inte ha brutit preskription enligt 5 § 2 st. preskriptionslagen (1981:130).

• 1998, NJA 1998 s. 438
  I syfte att undvika preskription har en part väckt talan om fastställelse av att motparten är skadeståndsskyldig, trots att det ännu inte kan avgöras om någon slutlig skada uppkommer. Denna talan har ansetts tillåtlig

• 1996, NJA 1996 s. 809
  För att ett kravbrev skall medföra preskriptionsavbrott åligger det borgenären att styrka att gäldenären har fått brevet.

• 1996, NJA 1996 s. 560
  Preskription av huvudfordran inskränker inte borgenärens rätt att få betalning ur tredjemanspant som ställts till säkerhet för fordringen.

• 1994, NJA 1994 s. 95
  Vid förvärv av en fritidsbåt på avbetalning har X, till vilken båten skulle levereras, tecknat borgen på kontraktet såsom för egen skuld, medan som köpare angivits X:s f d maka Y. I överensstämmelse med vad som var förutsatt mellan parterna har amorteringar och räntebetalningar fullgjorts av X, till vilken också borgenären ställt aviseringarna. Vid det förhållandet att X fick anses vara gäldenärerna emellan ansvarig för skulden har varken aviseringarna eller betalningarna ansetts ha preskriptionsavbrytande verkan beträffande Y:s betalningsförpliktelse.

• 1989, NJA 1989 s. 224
  Condictio indebiti. Ett kommunalt bostadsföretag sålde nybyggda småhus. Företaget, som ansetts inte vara berättigat att utöver preliminärt beräknad köpeskilling erhålla ersättning för indexhöjningar, har av köpare som erlagt sådan ersättning krävts på återbetalning av denna. Köparens återkravstalan har med hänsyn till omständigheterna bifallits, trots att kravet inte framställts förrän omkring två och ett halvt år efter betalningen

• 1986, NJA 1986 s. 198
  Sedan två personer solidariskt gått i borgen såsom för egen skuld för fullgörande av viss ersättningsskyldighet som kunde åläggas hyresvärd mot hyresgäst, har hyresgästen inom den tvååriga preskriptionstid som är föreskriven i 12 kap 61 § JB väckt talan mot borgensmännen och yrkat ersättning. Hyresgästen har underlåtit att inom samma tid väcka talan i saken mot hyresvärden. Preskriptionen av hyresgästens fordran mot hyresvärden har inte ansetts omfatta fordran på grund av borgensåtagandet (jfr 1935 s 199).