Ikon för appen Lagens möjligheter - rättvisans våg, förgylld

Nästa avsnitt >

När finns ett giltigt testamente?


Om formkraven för giltigt testamente, muntligt nödtestamente och bedömning av förfalskade underskrifter på vittnesintyg mm


För att läsa samtliga avgöranden i fulltext, ladda ner appen via AppStore eller Google Play.


Materialet nedan används helt på eget ansvar. Läs användarvillkoren här.


  • 2019, Hovrättsdom
    Dödsbodelägare ansågs ej ha visat att tillägg till testamente hade tillkommit genom urkundsförfalskning, eller att testamentet hade tillkommit på annat sätt än vad som framgick av dess vittnesintyg; Bl.a. om presumtion för äkta testamente när vittnesintyg finns, samt utförlig bevisvärdering av flera utlåtanden rörande äkthet av underskrift.

  • 2019, Tingsrättsdom

    Dödsbodelägare ansågs ha visat att testamente inte var giltigt då det inte hade upprättats i enlighet med formkraven; Bl.a. om betydelsen av vittnens samtidiga närvaro och att vittnena känt till innebörden av vittnesintyget.

  • 2018, Hovrättsdom
    [Hovrätten fastställde tingsrättens dom] Allmänna arvsfonden ansågs ha visat att namnteckning var förfalskad och att testamente till förmån för påstådd universell testamentstagare därmed inte var giltigt; Bl.a. om värdering av tekniska bevis för förfalskning.


  • 2016, Hovrättsdom
    Legatarie ansågs ej ha visat att dödsbo var förhindrat att göra invändning om testamentes giltighet, inte heller att senare testamente genom tolkning utgjorde tillägg till de föregående.


  • 2014, Hovrättsdom
    Förfördelade arvtagare ansågs ej ha visat att muntligt testamente, s.k. nödtestamente, var ogiltigt; Bl.a. om bevisbörda och beviskrav för skriftligt testamente utifrån flera olika handlingar, möjligheten att i undantag upprätta muntligt testamente och bevisvärdering om tvång/inverkan av psykisk störning.


  • 2014, Hovrättsdom
    Särkullbarn ansågs ha visat att formkraven för testamente – namnteckning och i närvaro av två vittnen – inte var uppfyllda; Bl.a. om värdering av omständigheter när testamente hittades och dess påstådda upprättande.


  • 2013, Hovrättsdom
    Släktingar ansågs ej ha visat att testatorns namnteckning på testamentet var äkta; Bl.a. om ogiltighetsbedömning avseende vittnesintyg och bevisbördan för att testamente har upprättats i enlighet med formkraven.


  • 2012, RH 2012:80
    Ett testamente har försetts med ett vittnesintyg enligt 10 kap. 2 § andra stycket ärvdabalken. Bevisbördan för påståendet att testamentsvittnenas underskrifter varit falska åvilar därmed den som klandrat testamentet (Rättsfall: NJA 1994 s. 34; Svea hovrätts dom 2010-03-05 i mål T 8903-08; Svea hovrätts dom 2010-10-06 i mål T 9983-09)


  • 2010, Hovrättsdom
    Av Harry Schein förordnad legatarie ansågs ha visat att senare testamente, inte hade undertecknats av Harry Schein; Bl.a. om beviskravet för ogiltigt vittnesintyg och för att formkraven för testamente är uppfyllda, samt bevisvärdering av vittnesutsagor om långvariga relationer.


  • 2009, Hovrättsdom
    Syster till den avlidne ansågs ha visat att grannens påstådda testamente var förfalskat; Bl.a. om bevisvärdering av vittnesmål som gör det i vart fall sannolikt att underskrift är förfalskad.


  • 2008, Hovrättsdom
    Påstådd arvinge ansågs ej ha visat att åberopad handling utgjorde något testamente, därför behövde dödsbodelägarna inte ens klandra det.


  • 1995, RH 1995:145
    Testators vidkännande av sin underskrift har i visst fall ansetts kunna ske genom konkludent handlande


  • 1994, 1994 s. 145
    Föreskriften att testamentsvittnen skall bestyrka testamentshandlingen med sina namn har ansetts innebära att bestyrkandet skall ske i nära anslutning till att testator skriver under handlingen eller vidkänns sin underskrift. 10 kap 1 § ÄB


  • 1994, NJA 1994 s. 34
    Två testamentsvittnen har på testamente tecknat intyg om att testator i deras samtidiga närvaro skrivit under testamentet. Fråga om beviskravet när ett av vittnena i klanderprocess rörande testamentet påstår att testator ej var närvarande då testamentet bevittnades


  • 1993, NJA 1993 s. 341
    Fråga, beträffande s k holografiskt testamente, dels om det förelegat en nödfallssituation dels om testamentshandlingen kunde anses undertecknad. 10 kap 3 § 1 st ÄB.


  • 1986, NJA 1986 s. 590
    Fråga om giltigt muntligt testamente förelåg när avsikten var att ett skriftligt testamente med vittnen skulle upprättas vid ett senare tillfälle. 10 kap 3 § ÄB (Jfr 1939 s 364 II)


  • 1977, NJA 1977 s. 168
    Testamente har efter testators död inte kunnat företes i huvudskrift, men en fotokopia har anträffats i ett av testator och hans hustru disponerat bankfack. Med hänsyn till föreliggande omständigheter har det antagits för visst, att förordnandet enligt kopian innefattade den avlidnes yttersta vilja ännu vid tiden för hans bortgång (Jfr 1933 s 52, 1945 s 544, 1959 s 658 och 1960 s 227)


  • 1932, NJA 1932 s. 40
    Jäv mot testamentsvittnen -- två bröder -- på den grund att den ene genom testamentet förordnats till testamentsexekutor. Äldre rätt; jfr 2 kap, 4 § st. lagen om testamente (Jfr 1907 A 256, 1911 s. 538, 1919 s. 206 och 549, 1920 s. 438 samt 1925 s. 668 och A 546.)


  • 1930, NJA 1930 s. 78
    Tvist mellan svenska medborgare rörande kvarlåtenskap i Sverige -- fast och lös egendom -- efter en i Finland avliden finländsk medborgare har förklarats höra under svensk jurisdiktion och böra upptagas av den domstol, inom vars område den fasta egendomen är belägen. Konventionen d. 9 april 1889 mellan Sverige och Norge samt Ryssland ävensom ministeriell notväxling d. 11 nov. 1919 mellan Sverige och Finland. Tolkning av testamente. Sedan X. till förmån särskilt för söner till en av sina systrar upprättat testamente rörande sin egendom i Sverige, har X. utflyttat till Finland, gift sig och i nytt testamente förordnat, att hans kvarlåtenskap i Finland skulle tillfalla hans hustru, varemot hans tillgångar i Sverige skulle övertagas av hans »övriga arvingar». Fråga nu, efter det X. avlidit (barnlös), huruvida det tidigare testamentet upphävts genom det senare, så att X:s kvarlåtenskap i Sverige skall fördelas efter lag mellan hans sidoarvingar.

< Föregående avsnitt  ||  Nästa avsnitt >

NNär är ett testamente ogiltigt eller otillåtet?


Om påtryckningar, villfarelse och kognitiva faktorer som kan ha påverkat testator att upprätta testamente, vittnesjäv, samt gåvor som inte får tas emot.


För att läsa samtliga avgöranden i fulltext, ladda ner appen via AppStore eller Google Play.


Materialet nedan används helt på eget ansvar. Läs användarvillkoren här.


  • 2020, Tingsrättsdom
    Klagande ansågs ej ha visat att testamente var ogiltigt, eller att det hade tillkommit genom otillbörlig påverkan; Bl.a. om beviskravet för att testamente är ogiltigt, jävsgrunder för testamentsvittnen och värdering av vittnesmål om otillbörlig påverkan, svikligt förledande m.m.


  • 2020, Hovrättsdom
    Legatarie ansågs ha visat att 93åring hade påverkats till att underteckna ett nytt testamente, genom missbruk av oförstånd och viljesvaghet; Bl.a. om bevisbördan för ogiltighet av testamente på materiell grund, bevisvärdering i fråga om inverkan av psykisk störning och omständigheterna när det nya testamentet presenterades för testatorn.


  • 2020, Hovrätt
    Åklagaren ansågs ha visat att personal inom äldrevården hade tagit emot muta i form av pengar och fastighet till ett värde om ca 460 000 kr; Bl.a. om ”tjänstesamband”, och de alldeles särskilda skäl i form av vänskapsrelation som måste föreligga för att undantag från den straffrättsliga huvudregeln om förbud för testamente till förmån för vårdpersonal ska vara aktuellt.


  • 2019, Tingsrättsdom
    Arvingar ansågs ej ha visat att testamente var ogiltigt pga. otillbörlig påverkan, utnyttjande av viljesvaghet eller annars att det hade upprättats under psykisk störning, även om demens kunde påvisas; Bl.a. om bevisvärdering av flertalet förhör angående den avlidnes dåvarande mottaglighet för otillbörlig påverkan, grad av demens och skildring av vänskapsrelationer.


  • 2019, Hovrättsdom
    Arvsberättigade ansågs ha visat att nyare testamente var upprättat under inflytande av psykisk störning (Alzheimer) och därmed ogiltigt; Bl.a. om bevisvärdering av filmer hos testatorn, partsutsagor m.m.


  • 2017, Hovrättsdom
    Universell testamentstagare ansågs ej ha visat att upprättat testamente till hennes nackdel, berodde på otillbörlig påverkan av den avlidnes systersöner; Bl.a. om orsakssamband mellan påstådd psykisk störning och upprättande av testamente, samt bevisbördan för att viljesvaghet eller bristande omdömesförmåga har utnyttjats vid upprättande av testamente.


  • 2017, Hovrättsdom
    Allmänna arvsfonden ansågs ej ha visat att testamente var ogiltigt pga. missbruk av utsatt situation, villfarelse eller annan brist i formkraven för giltigt testamente; Bl.a. om bedömning av tillräcklig medvetenhet för att kunna upprätta testamente trots medelsvår demens.


  • 2014, Hovrättsdom
    Förfördelade arvtagare ansågs ej ha visat att muntligt testamente, s.k. nödtestamente, var ogiltigt; Bl.a. om bevisbörda och beviskrav för skriftligt testamente utifrån flera olika handlingar, möjligheten att i undantag upprätta muntligt testamente och bevisvärdering om tvång/inverkan av psykisk störning.


  • 2014, Hovrättsdom
    [Hovrätten fastställde tingsrättens dom] Dödsbodelägare ansågs ej ha visat att testamente om större villa som upprättats två veckor före testatorns bortgång var ogiltigt pga. otillbörlig påverkan eller på någon annan grund.


  • 2012, Hovrättsdom
    Son ansågs ha visat att moderns testamenten var upprättade under påverkan av psykisk störning och att klanderfristen inte hade börjat löpa endast därför att han hade mottagit kopior av dessa; Bl.a. om bevisvärdering avseende inverkan av psykisk störning och principer för korrekt delgivning av handlingar.


  • 2012, Hovrättsdom
    Legal arvinge ansågs ej ha visat att testamente eller avtal till förmån för sambo hade upprättats under inflytande av psykisk störning som kunde leda till att handlingarna skulle förklaras ogiltiga, trots långt framskriden demenssjukdom; Bl.a. om bevisvärdering av omständigheterna kring upprättande av testamente och avtal.

  • 2010, Hovrättsdom
    Syskonbarn till avliden ansågs ej ha visat att testamente till förmån för den avlidnes systers barnbarn var upprättat under inverkan av psykisk störning, trots konstaterad begynnande demens, eller i övrigt missbruk av oförstånd eller genom påtryckningar; Bl.a. om bevisvärdering av läkarintyg om psykos och påverkan av tidigare bilolycka som medfört konstaterade kognitiva nedsättningar.


  • 2009, NJA 2009 s. 249
    Att en testamentstagare, vars närstående medverkat till upprättandet av ett testamente, har varit vårdare och god man för testator har inte ansetts utgöra tillräckliga skäl för en omkastad bevisbörda för att testamentet upprättats under påverkan av en psykisk störning eller för att testator förmåtts upprätta det genom sådant missbruk som avses i 13 kap. 3 § ärvdabalken (Rättsfall: NJA 1936 s. 131)


  • 1991, RH 1993:79
    Universell testamentstagare är ett aktiebolag. Skyldskap föreligger mellan testamentsvittnena och aktieägare som genom bolaget kan gynnas av testamentet. Fråga om ogiltighet av testamente på grund av vittnesjäv.


  • 1987, NJA 1987 s. 604
    En äldre man testamenterade sin fädernegård och övrig egendom till ett vårdbiträde, som utfört hemtjänst åt honom. Sedan han avlidit, tog vårdbiträdet emot den testamenterade egendomen. I mål mot henne om ansvar för mutbrott har det, med hänsyn till den utredning som förekommit om den särskilda bakgrunden till testamentet, inte ansetts visat att hon tagit emot egendomen såsom belöning i den mening som förutsätts för straffansvar. 20 kap 2 § BrB (Jfr NJA 1969 s. 490 och NJA 1985 s. 477)


  • 1985, NJA 1985 s. 477
    Föreståndaren för ett servicehus medverkade till att en i huset boende person upprättade testamente till hennes förmån och mottog den testamenterade egendomen, sedan testator avlidit. Mutbrott har ansetts föreligga.


  • 1944, NJA 1944 s. 548
    Yrkande att testamente måtte förklaras ej vara gällande på grund av att det tillkommit genom missbruk av testators viljesvaghet.

< Föregående avsnitt || Nästa avsnitt >

Gåvor som likställs med testamente, laglottsskydd & jämkning


Kriterier för att gåva ska anses likställd med testamente såsom att testatorn avser att ordna sin succession eller behålla nyttan av det bortgivna in till sin bortgång, förskott på arv & återgång av gåvor för att skydda laglott.


För att läsa samtliga avgöranden i fulltext, ladda ner appen via AppStore eller Google Play.


Materialet nedan används helt på eget ansvar. Läs användarvillkoren här.


  • 2020, Hovrättsdom
    Dödsbos konkursbo ansågs ha visat att även legatarie hade ansvar för skatteskuld till följd av fastighetsförsäljning i dödsboet; Bl.a. bedömningen av om skatteskuld utgör en sådan skuld som dödsbodelägare och även legatarie kan påverka och som därför kan krävas åter av dödsboet.


  • 2020, Hovrättsdom
    Dödsbo ansågs ej ha visat att gåva hade använts i strid mot uppställda villkor om överlåtelse, gåvan var därför inte ogiltig, dock ansågs den likställd med testamente enligt 7:4 ÄB och därmed skulle viss del av dess värde återbördas till dödsboet såsom förstärkt laglottsskydd.


  • 2020, Hovrättsdom
    Dödsbodelägare ansågs ej ha visat att skiftesman hade bedömt del i fastighetsrenovering felaktigt, inte heller att gåvor i form av penningöverföringar hade utgjort förskott på arv.


  • 2020, Hovrättsdom
    Dödsbodelägare ansågs ej ha visat att skiftesman hade bedömt del i fastighetsrenovering felaktigt, inte heller att gåvor i form av penningöverföringar hade utgjort förskott på arv.


  • 2020, Hovrättsdom
    Dödsbodelägare ansågs ha visat att försäljning av fastighet på offentlig auktion till tiodubbla värdet jämfört med boutredningsmannens värdering, utgjorde en så kraftig förändring av förutsättningarna för lottläggning och skifte, att bodelningen skulle rivas upp och göras om; Även om att avvika från huvudregeln att tappande part står för rättegångskostnaderna.


  • 2019, Tingsrättsdom
    Särkullbarn ansågs ej ha visat att miljongåva till faderns och kvarlevande hustruns gemensamma barn var att likställas med testamente - gåvorna ansågs bl.a. ha inneburit en betydande ekonomisk uppoffring för testatorn redan under dennes livstid.


  • 2019, Tingsrättsdom
    Syskon ansågs ha visat att faderns gåvor, en bostadsrätt och en större transaktion, hade gjorts i syfte att ordna successionen och de ska därför återbäras; Bl.a. om regler för laglottsskydd, beviskravet vid bedömning av arvlåtarens avsikt att ordna sin succession genom gåva och skäl för att endast återföra hälften av gåvornas värde vid slutlig lottläggning.


  • 2019, Tingsrättsdom
    Syskon ansågs ha visat att fastighetsgåva skulle likställas med testamente då syftet var att ordna successionen, samt att testatorn nyttjat fastigheten även även efter gåvotillfället.


  • 2019, Tingsrättsdom
    Barn till avliden ansågs ha visat att gåvor till dennes hustru i form av bl.a. fritidshus på ofri grund var att likställa med testamente då syftet varit att ordna successionen, samt då nyttjanderätten utnyttjats även efter gåvotillfället.

  • 2019, Tingsrättsdom
    Dödsbodelägare ansågs ha visat att gåva av fastighet var att likställa med testamente och att penninggåvor skulle räknas av som förskott på arv enligt presumtionsregeln; Bl.a. om kriterierna för förstärkt laglottsskydd och bedömning av testatorns vilja avseende förskott på arv då inget testamente har upprättats som anger hur kvarlåtenskap eller tidigare gåvor ska avräknas.

  • 2019, Hovrättsdom
    Broder ansågs ha visat att gåva av fastighet á tiotals miljoner till syster var att jämställa med testamente, dock fanns särskilda skäl att frångå huvudregeln om det förstärkta laglottsskyddet och återbäring av gåva då detta skulle ha medfört en alltför oskälig fördelning av arvet med hänsyn till tidigare överföringar från modern till brodern.

  • 2019, Tingsrättsdom
    Broder ansågs ha visat att moderns fastighetsgåva som låg nära hennes bortgång, och som hade hållits hemlig, var att likställa med testamente och därför skulle återgå; Bl.a. om att värdehöjande arbete på fastigheter måste kunna bevisas i detalj för att frångå huvudregeln i de förstärkta laglottsskyddet så att gåvan inte behöver återlämnas.

  • 2018, Tingsrättsdom
    Dödsbodelägare ansågs ha visat att fastighetsgåva var att likställa med testamente och därför skulle återgå till dödsboet med dess försäljningsbelopp enligt reglerna om laglottsskydd, dock efter jämkning till ett betydligt mindre belopp pga. utförda renoveringar och diverse utlägg för förbättringar som inte skäligen borde komma annan till del.

  • 2017, Tingsrättsdom
    Dödsbodelägare ansågs ej ha visat rätt till återbäring av laglott då särskilda skäl förelåg; dödsbodelägaren hade tidigare åsamkat dödsboet processkostnader i fråga om ogiltighet av gåva och hade redan erhållit gåvor som kompensation för laglottskränkningen.

  • 2017, Hovrättsdom
    Bröstarvinge ansågs ha visat att gåvor skulle likställas med testamente, syftet att reducera laglottens storlek var så pass tydligt och gåvorna kunde inte anses innebära någon stor uppoffring för testatorn.

  • 2016, NJA 2016 s. 1057
    Samäganderätt. Ägarna till samägd egendom presumeras svara, var och en i förhållande till sin andel, för kostnader för åtgärder som någon av dem med övrigas samtycke vidtar för förvaltning eller förbättring av egendomen. I målet hade en av två makar ådragit sig en skuld för förbättringsarbeten på en samägd fastighet. Vid bodelning med anledning av den andra makens död ansågs ansvaret för skulden delat


  • 2015, NJA 2015 s. 558
    Vid värderingen av aktier kan en skiftesman ta hänsyn till den realisationsvinstskatt som en försäljning av aktierna kan beräknas medföra för den som får aktierna på sin lott (Rättsfall: NJA 1975 s. 288)


  • 2015, Hovrättsdom
    Barnbarn ansågs ha visat att gåva av fastighet skulle likställas med testamente och därmed ingå i kvarlåtenskapen efter deras mormor; Bl.a. om bedömning av förutsättningar vid gåvotillfället, gåvans villkor utifrån gåvogivarens egna intressen och särskilda skäl för att inte tillämpa laglottsreglerna.


  • 2014, Hovrättsdom
    [Tingsrättens dom fastställdes] Dödsbodelägare ansågs ej ha visat att testamente om större villa som upprättats två veckor före testatorns bortgång var ogiltigt pga. otillbörlig påverkan eller på någon annan grund.


  • 2014, Hovrättsdom
    [Tingsrättens dom fastställdes] Efterarvinge till först avliden make, ansågs ha visat att gåvor till syster från systrarnas gemensamma mor i form av bostadsrätt och pengar hade inkräktat på hennes efterarv, dock var yrkandet om återgång så märkligt utformat att det inte kunde bifallas, det fanns ex. ingen utredning i målet som visade att det skulle ha saknats pengar i dödsboet efter deras avlidna mor.

  • 2013, Hovrättsdom
    Utomäktenskapligt barn ansågs ej ha visat att Bonniers gåvor var att likställa med testamente; Bl.a. om lägre beviskrav för den som måste bevisa att en gåva ska jämställas med testamente samt om att ordna succession genom att behålla det verkliga ägarinflytandet i bolagsandelar som ges bort, eller att uppfylla ett på förhållandena under livstiden inriktat intresse.


  • 2011, RH 2011:38
    En man avled och efterlämnade som dödsbodelägare sin hustru och ett barn från ett tidigare äktenskap. Mannen och hustrun hade träffat avtal om bodelning som innebar att giftorättsgodset delades lika och att hustrun från mannen tillskiftades en bostadsrätt och hälften av bohaget som hörde till bostadsrätten. Två dagar senare upprättade makarna ett äktenskapsförord som innebar att bostadsrätten med tillhörande bohag och ett tillgodohavande på ett bankkonto blev hustruns enskilda egendom medan giftorättsgemenskap skulle råda i övrigt mellan makarna. Några månader senare upprättade makarna ett inbördes testamente med sekundosuccession. Rättshandlingarna har inte ansetts utgöra ett förfarande som vid tillämpningen av 7 kap. 4 § ärvdabalken ska jämställas med gåva.


  • 2007, Hovrättsdom
    Arvingar ansågs ej ha visat att mångmiljongåvor till stiftelse var att likställa med testamente, därmed hade deras laglott inte kränkts; Bl.a. om att 2 av 4 bröstarvingars barn inte kunde föra talan i mål om laglottsskydd, talan avvisades delvis.


  • 2005, NJA 2005 s. 295
    Ett i mål om klander av testamente framställt andrahandsyrkande om jämkning för utfående av laglott har ansetts inte utgöra en ändring av talan i den mening som avses i 13 kap. 3 § rättegångsbalken (Rättsfall: NJA 1959 s. 658, NJA 1996 s. 751 och NJA 2003 s. 460)


  • 2002, NJA 2002 s. 136
    Dödsbo har på begäran av borgenär avträtts till förvaltning av boutredningsman när arvingarna, under påstående att fordringen inkräktade på deras rätt till laglott, skiftat boet utan att först betala borgenären eller avsätta medel till betalning åt denne.


  • 1998, NJA 1998 s. 534
    Fråga huruvida gåva till syftet är att likställa med testamente. 7 kap 4 § ÄB.


  • 1996, NJA 1996 s. 428
    Bröstarvinge, vilken insatts som förmånstagare till en livförsäkring, har inte ansetts skyldig att avräkna rätten till utfallande försäkringsbelopp som förskott på sitt arv efter försäkringstagaren annat än om detta föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste anses ha varit försäkringstagarens avsikt. 6 kap 1 § och 7 kap 2 § ÄB, 104 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal.


  • 1991, NJA 1991 s. 604
    Fråga om överlåtelse av bostadsrätt utgjorde förfogande över kvarlåtenskap. 17 kap 3 § första meningen ÄB.


  • 1987, NJA 1987 s. 943
    Tillämpning av 23 kap 3 § 1 st ÄB vid s k tvångsskifte enligt 8 § 2 st samma kapitel


  • 1985, NJA 1985 s. 414
    En man avled 1979 och efterlämnade som dödsbodelägare sin hustru och en utom äktenskap född dotter. Under en kort period i slutet av 1969 hade makarna företagit en serie rättshandlingar - äktenskapsförord och bodelningar - vilka sammantagna fått till resultat att den alldeles övervägande delen av makarnas giftorättsgods blivit hustruns enskilda egendom. Fråga huruvida och i vad mån rättshandlingarna kan enligt 7 kap 4 § ÄB jämkas för tillgodoseende av dotterns laglottsanspråk


  • 1973, NJA 1973 s. 687
    För tillämpning av de i 7 kap. 4 § ÄB givna bestämmelserna om nedsättning av gåva, som till syftet är att likställa med testamente, har avsikt hos givaren att kringgå laglottsreglerna ansetts icke krävas. Fråga tillika i målet om och i vad mån särskilda skäl mot nedsättning av gåvan förelåg.


  • 1963, NJA 1963 s. 345
    Kvinnan N., moder till en år 1901 utom äktenskap född son S., gifte sig år 1915 med C. Sedan missämja uppstått mellan S. och makarna, sökte dessa år 1926 boskillnad. Efter dom å sådan skedde s. å. skifte, varvid all boets egendom tillades C. I samband härmed upprättades mellan N. och C. inbördes testamente, enligt vilket N. vid C:s död skulle med nyttjanderätt erhålla hela hans kvarlåtenskap och denna, när jämväl N. avlidit, med äganderätt tillfalla en angiven förening. C. dog år 1931, varefter N. satt i orubbat bo till sin död år 1960. Under anförande att det år 1926 verkställda skiftet innefattat gåva från N. till C. påkallade så S., genom stämning å N:s dödsbo och föreningen i deras egenskap av dödsbodelägare efter C., tillämpning av 7 kap. 4 § ÄB. Fråga bl. a., huruvida särskilda skål förelåge mot jämkning (Jfr 1937 s. 74. Se även Avd. II 1928 s. 443 ff.)


  • 1949, NJA 1949 s. 625
    Fråga om återbäring av gåvor jämlikt 2 kap. 3 § lagen om arv. Gåva för dödsfalls skull?
  • 1941, NJA 1941 s. 708
    Enligt avtal mellan delägarna i ett dödsbo -- änka och hennes bröstarvingar -- avstod änkan till bröstarvingarna viss del av sin rätt i boet. Fråga, sedan jämväl änkan avlidit, huruvida vad hon sålunda avstått skulle vid arvskifte efter henne avräknas såsom förskott å arv.


  • 1940, NJA 1940 s. 54
    Vid beräkning av laglott enligt bestämmelsen i 7 kap. 4 § lagen om arv bör ansetts att -- om ej särskilda skäl däremot äro -- hänsyn skall tagas till avkastning av bortgiven egendom från dagen för dödsfallet (Jfr 1938 s. 388.)


< Föregående avsnitt || Nästa avsnitt >

Testamentstolkning & succession


Om principer för tolkning av ordalydelse i testamente och testators vilja, konkret arvsrätt och fall då legatarie har avlidit före testatorn.


För att läsa samtliga avgöranden i fulltext, ladda ner appen via AppStore eller Google Play.


Materialet nedan används helt på eget ansvar. Läs användarvillkoren här.


  • 2021-12-03, T 4457-20
    NJA-ingress: Tolkning av testamente. Ett legat avsåg enligt sin lydelse endast en fastighet, men andra villkor i testamentet och omständigheterna i övrigt innebar att det fanns klara belägg för en annan tolkning. Förordnandet ansågs omfatta flera fastigheter.

  • 2021 oktober, Hovrättsdom
    Föräldrar ansågs ej ha visat bättre rätt till livförsäkring efter avliden dotter, då dotterns sambo kunde bevisa att de båda, trots ett asexuellt parförhållande, hade haft en gemensam vilja att dela på allt framöver och bli betraktade som sambor i juridisk mening; Bl.a. om att högre beviskrav kan uppställas vid asexuella förhållanden, betydelsen av vittnesmål från grannar och att paret hade anlitat juridisk expertis för att testamente m.m. skulle bli juridiskt bindande enligt deras vilja.

  • 2020, Hovrättsdom
    Legatarie ansågs ej ha visat att formuleringen av visst legat i testamente skulle tolkas så att fler fastigheter pga. villkor om viss sorts förfogandeinskränkning också skulle omfattas.


  • 2020, Tingsrättsdom
    Cancerfonden ansågs ha visat att ordalydelsen ”Riksföreningen mot Cancer” i testamente skulle tolkas som Cancerfonden och inte till förmån för Sveriges Cancersjukas Riksförbund; Bl.a. om principerna för tolkning av testamente och betydelsen av vad som har antecknats vid bouppteckning m.m.


  • 2019, Hovrättsdom
    [Tingsrättens dom fastställdes] Bröder i andra arvsklassen till först avliden maka, ansågs ej ha visat konkret rätt till arv trots att rätt till efterarv aktualiseras vid makens frånfälle; Bl.a. om parentelprincipen att egendom som tillfaller efterlevande make med fri förfoganderätt ska tillfalla den först avlidnes arvingar och begreppet konkret arvsrätt.


  • 2019, Tingsrättsdom
    Barn till avliden make ansågs ej ha visat att tidigare klanderprocess avseende testamentes giltighet mot kvarlevande maka som åberopade 12:1 ÄB skulle påverka rätten för den kvarlevande makans dotter att ta arv efter maken såsom särkullbarn enligt samma testamente. Testamentet omtolkades dock - till följd av utgången i den tidigare processen ansågs det inte förenligt med den avlidne makens vilja att hans särkullbarn skulle ärva honom.


  • 2019, Tingsrättsdom
    Universella testamentstagare ansågs ha visat att strykning av deras namn och förtydligande tillägg, inte hade gjorts på sådant sätt att originaltestamentet hade återkallats; Bl.a. om när tillägg och förtydligande av strykningar i testamente inte behöver uppfylla formkraven för testamente, samt vem som måste visa att testator själv gjort överstrykningar i testamente.


  • 2018, Tingsrättsdom
    Allmänna arvsfonden ansågs ej ha visat att ordalydelsen i inbördes testamente mellan makar skulle tolkas så att allmänna arvsfonden hade rätt till arv före den först avlidnes släktingar – enligt testamentet skulle den efterlevande ärva den först avlidne med fri förfoganderätt varefter arvet efter den sist avlidne skulle fördelas enligt lag.


  • 2014, Hovrättsdom
    Allmänna arvsfonden ansågs ha visat rätt till en betydande del av arv framför ett anspråk på efterarv från närstående, därför att anspråket på efterarv ansågs ha sin grund i ett mellan makar upprättat testamente och inte enligt 3 kap. ärvdabalken.


  • 2014, Hovrättsdom
    Son till avliden fader ansågs ej ha visat att överstrykning i testamente innebar att förordnande till syskonbarn var återkallat; Bl.a. beviskravet för att den som antagligen har förstört ett testamente helt ska förlora sin rätt till arv även som bröstarvinge.


  • 2008, Hovrättsdom
    [Tingsrättens dom fastställdes] Barn till sist avlidna hustru ansågs ha visat att denne hade haft rätt att förfoga över värdet av andel i fastighet i förhållande till arvingar efter tidigare avlidne maken, oaktat vissa fastighetsförhållanden och ej genomförd avstyckning vid tidigare fastighetsaffär.


  • 2007, Hovrättsdom
    [Tingsrättens dom fastställdes] Brorsbarn till avliden ansågs ej ha visat att testamente skulle tolkas så att de släktingar som hade utsetts till universella testamentstagare, hade utsetts endast i förhållande till den blygsamma förmögenhet som fanns i Sverige. När miljonerna utomlands hittades ansågs släktingarna även vara universella testamentstagare till denna förmögenhet.


  • 2007, Hovrättsdom
    Dödsbodelägare ansågs ha visat att fastighet skulle tillskiftas dem innan försäljning - trots att dödsboet enligt testamentets ordalydelse först skulle sälja fastigheten, får testamentets andemening ändå anses vara att ta tillvara på de skattemässiga fördelar som kan vinnas genom att dödsbodelägarna säljer fastigheten själva.


  • 2004, NJA 2004 s. 487
    Fråga om tolkning av testamente med förordnande om sekundosuccession (Rättsfall: NJA 1983 s. 628)


  • 2001, NJA 2001 s. 865
    Ett före år 1988 mellan makar upprättat inbördes testamente med förbehåll för bröstarvinges laglott har vid bestämmande av arvsskatt tolkats så att bröstarvingarna inte erhållit rätt att vid den först avlidne makens frånfälle utfå laglott.


  • 1999, NJA 1999 s. 117
    Fråga huruvida förmånstagarförordnande vid försäkring till namngiven sambo fortsatt att gälla trots att samboendet upphört före försäkringstagarens död.


  • 1998, RH 1999:16
    Tolkning av testamente.


  • 1992, NJA 1992 s. 758
    Arvsskattemål. I ett testamente förordnades att huvuddelen av testators kvarlåtenskap skulle tillfalla ett kusinbarn eller, om kusinbarnet avlidit, dess arvingar. Fråga om uttrycket "arvingar" innefattat kusinbarnets make. 11 kap 1 § ÄB


  • 1991, NJA 1991 s. 152
    I testamente har förordats att en fastighet skall tillfalla viss person som inte var släkt med testator. Testamentstagaren har avlidit före testator. Testamentet har tolkats så att fastigheten skall tillfalla testamentstagarens släktingar.


  • 1983, NJA 1983 s. 628
    Arvsskattemål. Äkta makar förordade i inbördes testamente att den av makarna som överlevde den andre skulle med äganderätt erhålla all boets egendom samt att, vid den efterlevandes död, vissa legat skulle utgå och återstoden fördelas mellan ett flertal universella testamentstagare. Bland legaten upptogs att välgörenhetsföreningen X skulle erhålla en viss fastighet. Denna ingick i mannens giftorättsgods. Sedan mannen avlidit, förordnade hustrun i nytt testamente att föreningen i stället för fastigheten skulle erhålla ett penningbelopp. Vid arvsskattens bestämmande efter hustruns död uppkommer fråga huruvida, på grund av förordnandet i det inbördes testamentet, fastigheten i sin helhet eller endast hälften därav skall anses ha tillfallit X som legat efter mannen.


  • 1965, NJA 1965 s. 62
    Arvsskattemål . Makar som sakna bröstarvingar hava genom inbördes testamente förordnat om rätt för efterlevande maken till den först avlidnes kvarlåtenskap. Fråga huruvida den efterlevandes rätt till kvarlåtenskapen är att anse såsom nyttjanderätt eller fri förfoganderätt dels i ett fall när testamentet upprättats år 1918 (I) dels i ett annat fall när testamentet upprättats år 1952 (II).


  • 1942, NJA 1942 s. 265
    Tolkning av testamente. A förordnade 1933 genom testamente, att A:s kvarlåtenskap skulle tillfalla B. Fråga, sedan A 1939 avlidit, huruvida åt testamentet borde givas den tolkningen att, i stället för B som dött 1935, B:s syster -- uti annan handling av A betecknad såsom A:s »fosterdottersdotter» -- ägde erhålla A:s kvarlåtenskap eller om denna tillkomme A:s arvinge enligt lag (en brorsdotter) (Jfr 1942 s. 135.#)


  • 1936, NJA 1936 s. 47
    Fråga huruvida en såsom äktenskapsförord betecknad handling jämväl innefattade lagligt testamente samt, i jakande fall, huruvida i handlingen meddelad bestämmelse att upprättarens bo skulle, om han (på sätt skedde) avlede före andra maken, skiftas enligt lag vore att tolka såsom avseende den vid handlingens tillkomst (1922) gällande men före upprättarens frånfälle ändrade lagstiftningen om arvsdelning (fråga om makes arvsrätt) (Jfr bl. a. 1935 s. 1.)

< Föregående avsnitt || Nästa avsnitt >

EFTERARV & BEGRÄNSNINGAR VID ARV MED FRI FÖRFOGANDERÄTT


Skillnaden mellan att ha rätt till efterarv genom lag eller genom testamente och vad en efterlevande från äktenskap får göra med egendom som ärvs med fri förfoganderätt.


För att läsa samtliga avgöranden i fulltext, ladda ner appen via AppStore eller Google Play.


Materialet nedan används helt på eget ansvar. Läs användarvillkoren här.


  • 2019, Hovrättsdom
    [Tingsrättens dom fastställdes] Bröder i andra arvsklassen till först avliden maka, ansågs ej ha visat konkret rätt till arv trots att rätt till efterarv aktualiseras vid makens frånfälle; Bl.a. om parentelprincipen att egendom som tillfaller efterlevande make med fri förfoganderätt ska tillfalla den först avlidnes arvingar och begreppet konkret arvsrätt.

  • 2018, Tingsrättsdom
    Efterarvingar till först avliden make ansågs ha visat att efterlevande maka väsentligt hade minskat deras efterarv utan att visa tillbörlig hänsyn, minskningen skulle kompenseras vid arvsskiftet efter makan; Bl.a. om bedömning av makas dolda samäganderätt till bostadsrätt utifrån ett inbördes avtal, som dock aldrig har registrerats i offentliga register, tidpunkten för bedömning av om efterlevande make har minskat arv med fri förfoganderätt ”väsentligt” och praxis om begreppet ”tillbörlig hänsyn” enligt 3:3 ÄB.


  • 2018, Tingsrättsdom
    Allmänna arvsfonden ansågs ej ha visat att ordalydelsen i inbördes testamente mellan makar skulle tolkas så att allmänna arvsfonden hade rätt till arv före den först avlidnes släktingar – enligt testamentet skulle den efterlevande ärva den först avlidne med fri förfoganderätt varefter arvet efter den sist avlidne skulle fördelas enligt lag.

  • 2018, Hovrättsdom
    Efterarvingar till först avlidne make ansågs ha visat att den sist avlidna makan väsentligt hade minskat sin egendom med 2 miljoner av det hon ärvt av sin make med fri förfoganderätt, utan att visa tillbörlig hänsyn mot makens arvingar; Bl.a. om bevisbördan för enskild egendom i samband med arvskifte.

  • 2017, Tingsrättsdom
    Efterarvinge ansågs ha visat att hennes del väsentligt hade minskats och att hon därför skulle kompenseras - i målet hade först avlidna makan tecknat kapitalförsäkring för sitt barn, efterlevande make tecknade därefter kapitalförsäkringar för att återupprätta balansen mellan de totalt 3 arvingarna, vilket till slut inte visade sig hjälpa.

  • 2016, NJA 2016 s. 442
    Bestämmelsen om rätt till efterarv i 3 kap. 8 § äktenskapsbalken omfattar också fall då efterarvsrätt för den som är arvsberättigad har föreskrivits även i testamente. Det gäller i den mån testamentet inte utesluter en tillämpning av bestämmelsen.

  • 2014, Hovrättsdom
    Allmänna arvsfonden ansågs ha visat rätt till en betydande del av arv framför ett anspråk på efterarv från närstående, därför att anspråket på efterarv ansågs ha sin grund i ett mellan makar upprättat testamente och inte enligt 3 kap. ärvdabalken.

  • 2014, Hovrättsdom
    [Tingsrättens dom fastställdes] Efterarvinge till först avliden make, ansågs ha visat att gåvor till syster från systrarnas gemensamma mor i form av bostadsrätt och pengar hade inkräktat på hennes efterarv, dock var yrkandet om återgång så märkligt utformat att det inte kunde bifallas, det fanns ex. ingen utredning i målet som visade att det skulle ha saknats pengar i dödsboet efter deras avlidna mor.

  • 2014, Hovrättsdom
    Efterarvingar till den först avlidne maken ansågs ej ha rätt att klandra den därefter avlidna hustruns testamente, då den sist avlidna hustrun hade egna arvingar; Bl.a. om specialfall då efterarvingar till först avliden i och för sig kan klandra den sist avlidnes testamente.


  • 2013, NJA 2013 s. 736
    För att en efterarvinge ska ha rätt till ersättning enligt 3 kap. 3 § ärvdabalken måste egendomens värde normalt ha minskat med i vart fall en fjärdedel.


  • 2008, Hovrättsdom
    [Tingsrättens dom fastställdes] Barn till sist avlidna hustru ansågs ha visat att denne hade haft rätt att förfoga över värdet av andel i fastighet i förhållande till arvingar efter tidigare avlidne maken, oaktat vissa fastighetsförhållanden och ej genomförd avstyckning vid tidigare fastighetsaffär.


  • 2005, NJA 2005 s. 400
    Vid makes död har den efterlevande maken avstått från sin rätt vid arvskiftet till förmån för den avlidne makens barn. Fråga om barnen, som vid den efterlevande makens död saknat rätt till efterarv, är arvsberättigade i den mening som avses i 3 kap. 8 § ärvdabalken.


  • 1995, NJA 1995 s. 303
    När efterlevande make har erhållit egendom med fri förfoganderätt har begränsning av makens testationsrätt ansetts gälla endast med avseende på en ideell andel av behållningen och inte i fråga om bestämd egendom.


  • 1993, NJA 1993 s. 145
    Enligt ett inbördes testamente skulle efterlevande make erhålla den andre makens kvarlåtenskap med full äganderätt. Den först avlidne makens arvingar ansågs inte ha någon rätt till den sist avlidne makens kvarlåtenskap enligt 3 kap 8 § AB (Prejudikatfrågedispens).

< Föregående avsnitt || Nästa avsnitt >

NÄR ANSES TESTAMENTE ÅTERKALLAT?


Bedömning av situationer där originaltestamente inte längre finns, när originaltestamente har modifierats eller rivits sönder, när endast ett av flera originaltestamenten ändras och om kriterier för senare upprättad återkallandehandling.


För att läsa samtliga avgöranden i fulltext, ladda ner appen via AppStore eller Google Play.


Materialet nedan används helt på eget ansvar. Läs användarvillkoren här.


  • 2020, Tingsrättsdom
    Assistent som arbetat för testator i många år ansågs ej ha visat att originaltestamente till hennes fördel hade funnits kvar vid testators bortgång, inte heller att testamentet inte hade återkallats på annat sätt; Bl.a. om bevisbörda och beviskrav när fråga är om testamente har återkallats eller inte.

    • 2020, Tingsrättsdom

      Legala arvingar ansågs ej ha visat att testamente till förmån för utomstående hade återkallats eller att det annars var ogiltigt; Bl.a. om bevisvärdering av kortfattad handling i förhållande till kraven på att otvetydigt återkalla ett testamente, om bevisbördan för att en handling i syfte att återkalla testamente är förfalskad, samt om övriga möjligheter i stort att försöka få ett testamente ogiltigförklarat pga. otillbörligt utnyttjande av sinnestillstånd eller omständigheterna i övrigt.

    • 2019, Tingsrättsdom
      Universella testamentstagare ansågs ha visat att strykning av deras namn och förtydligande tillägg, inte hade gjorts på sådant sätt att originaltestamentet hade återkallats; Bl.a. om när tillägg och förtydligande av strykningar i testamente inte behöver uppfylla formkraven för testamente, samt vem som måste visa att testator själv gjort överstrykningar i testamente.

    • 2018, Hovrättsdom
      Dödsbodelägare ansågs ej ha visat att senare upprättat testamente utgjorde en återkallelse av det tidigare testamentet; Bl.a. om praxis för vilket testamente som ska gälla när nyare testamente är likalydande, helt oförenligt eller om testamentena skiljer sig åt, men ändå kan verkställas.


    • 2018, Hovrättsdom
      Dödsbodelägare ansågs ej ha visat att en nyare viljeförklaring upprättad av testatorn uppfyllde kraven för återkallande av testamente; Bl.a. om försiktighet vid bedömningar av återkallelse av testamente pga. risken för yttre påverkan m.m.


    • 2017, NJA 2017 s. 362
      Återkallelse av testamente. Testamentstagaren har bevisbördan för sådana omständigheter som har betydelse för att en sönderriven testamentshandling inte ska anses utgöra en återkallelse. Det är dock tillräckligt att testamentstagaren kan göra detta övervägande sannolikt (Rättsfall: NJA 1959 s.658, NJA 1960 s.227, NJA 1974 s.646, NJA 1977 s.168 och NJA 2009 s.249)


    • 2016, Hovrättsdom
      Arvinge ansågs ej ha visat att testamente till förmån för Cancerfonden hade återkallats trots anteckningar jämte muntliga uttalanden från testatorn; Bl.a. om beviskravet för återkallelse av testamente i förhållande till formkraven för upprättande.


    • 2014, Hovrättsdom
      Dödsbo m.fl. ansågs ej ha visat att försvunnet testamente innebar att testamentet hade återkallats, troligare att testamentet hade förkommit genom våda; Bl.a. om bevisbördan under vissa omständigheter för att handling om återkallat testamente är äkta och presumtion för att den som ensam har förvarat ett testamente också får antas vara ansvarig för dess försvinnande.


    • 2014, Hovrättsdom
      Son till avliden fader ansågs ej ha visat att överstrykning i testamente innebar att förordnande till syskonbarn var återkallat; Bl.a. beviskravet för att den som antagligen har förstört ett testamente helt ska förlora sin rätt till arv även som bröstarvinge.


    • 2012, Hovrättsdom
      Arvsberättigad ansågs ha visat att visst testamente, vars original försvunnit, var återkallat och därmed saknade verkan; Bl.a. om beviskravet för att testamente inte har återkallats.


    • 2011, Hovrättsdom
      Arvsberättigade enligt ett förstört originaltestamente, ansågs ha visat att testamentet fortfarande gällde, då det inte hade återkallats korrekt på uppdrag av testatorn; Bl.a. om vem som bär bevisbördan för att någon annan än testatorn har förstört testamentet på uppdrag av testatorn.


    • 1994, RH 1994:67

      Fråga, vid arvsbeskattning, om ett tidigare testamente återkallats genom ett senare eller om testator med det senare testamentet endast avsett att göra vissa mindre tillägg och, i den mån oförenlighet förelåg, ändringar i förhållande till det tidigare testamentet. Även frågor om förhållandet mellan olika legat och beräkningen av dessa.


    • 1974, NJA 1974 s. 646
      Fråga huruvida testator muntligen återkallat visst förordnande i testamente eller endast uttryckt sin avsikt att framdeles i samband med upprättande av nytt förordnande återkalla det tidigare. Tillika spörsmål om tillämpning av tilltrosregeln i 55 kap. 14 § RB.


    • 1963, NJA 1963 s. 512
      Å det ena exemplaret av ett i två exemplar upprättat testamente har skett överstrykning. Fråga huruvida testator kunde anses hava därigenom otvetydigt givit tillkänna, att förordnande i testamentet till förmån för viss person icke längre var uttryck för testators yttersta vilja (Jfr 1948 s. 768 och 1960 s. 227).

    • 1944, NJA 1944 s. 78
      Sedan en person genom testamente bortgivit viss egendom, har han genom ett senare testamente -- utan att däri omnämna det förra eller på annat sätt angiva någon begränsning -- meddelat föreskrifter om fördelningen av sin kvarlåtenskap. Fråga huruvida härigenom det först upprättade testamentet blivit återkallat (Jfr 1909 s. 261.)

    • 1930, NJA 1930 s. 78
      Tvist mellan svenska medborgare rörande kvarlåtenskap i Sverige -- fast och lös egendom -- efter en i Finland avliden finländsk medborgare har förklarats höra under svensk jurisdiktion och böra upptagas av den domstol, inom vars område den fasta egendomen är belägen. Konventionen d. 9 april 1889 mellan Sverige och Norge samt Ryssland ävensom ministeriell notväxling d. 11 nov. 1919 mellan Sverige och Finland. Tolkning av testamente. Sedan X. till förmån särskilt för söner till en av sina systrar upprättat testamente rörande sin egendom i Sverige, har X. utflyttat till Finland, gift sig och i nytt testamente förordnat, att hans kvarlåtenskap i Finland skulle tillfalla hans hustru, varemot hans tillgångar i Sverige skulle övertagas av hans »övriga arvingar». Fråga nu, efter det X. avlidit (barnlös), huruvida det tidigare testamentet upphävts genom det senare, så att X:s kvarlåtenskap i Sverige skall fördelas efter lag mellan hans sidoarvingar.


    < Föregående avsnitt || Nästa avsnitt >

    AVSTÅENDE FRÅN RÄTT TILL ARV


    Hur tydligt ett avstående från rätten till arv måste vara och om att dödsbodelägare måste underrättas om avstående av arv eller överlåtelse av andel i dödsbo, för att ex. hindra att andelen kan utmätas av Kronofogden


    För att läsa samtliga avgöranden i fulltext, ladda ner appen via AppStore eller Google Play.


    Materialet nedan används helt på eget ansvar. Läs användarvillkoren här.


    • 2019, Hovrättsdom
      Cancerfonden ansågs ha visat att inbördes testamente inte hade återkallats trots att det hade rivits itu, Cancerfonden hade visserligen avstått från sin rätt till arv, ett avtal som dock ansågs oskäligt med stöd av 36 § avtalslagen [se tingsrättens dom] då det utgick från felaktiga förutsättningar; Bl.a. om bevisvärdering vid ev. förändring av testators yttersta vilja utifrån vittnesmål, samt de förhållandevis höga krav på bevis som måste ställas för att en arvinge ska anses ha avstått från sitt arv.

    • 2018, Tingsrättsdom
      Privatperson ansågs ej ha visat att han hade avstått från arv, några bevis presenterades aldrig, därmed fanns inget hinder för utmätning av delen som motsvarade arvet.

    • 2017, Tingsrättsdom
      Talan om att testamente inte uppfyllde formkraven medgavs, eftersom svaranden inte självmant hade gått med på att inte åberopa testamentet innan processen inleddes, ansågs det nödvändigt att klandra testamentet och svaranden fick därför betala även kärandens rättegångskostnader.

    • 2016, Tingsrättsdom
      Talan om ogiltighet av testamente som inte var undertecknat ansågs befogad eftersom svarandena inte hade avstått skriftligt från sin rätt enligt testamentet, dock ansågs målet inte särskilt komplicerat och ersättning för rättegångskostnader beviljades därför endast för 15 timmars arbete.

    • 2015, Tingsrättsdom
      Talan om ogiltighet av testamente där vittnen inte varit närvarande samtidigt ansågs befogad eftersom svaranden inte hade avstått skriftligt från sin rätt enligt testamentet, dock ansågs målet inte särskilt komplicerat och ersättning för rättegångskostnader beviljades därför endast för 15 timmars arbete á 2 250 kr.

    • 2012, Hovrättsdom
      Dödsbodelägare ansågs ej ha styrkt att viss andel i dödsboet hade överlåtits till tredjeman – dödsbodelägarna hade inte underrättats tillräckligt och bl.a. därför ansågs överlåtelsen inte sakrättsligt skyddad, andelen kunde därför utmätas av Kronofogden.

    • 2008, Hovrättsdom
      Arvinge ansågs ha visat att testators arvsavstående under dennes livstid som inte hade fullföljts, kunde åberopas senare av arvingen gentemot testatorns dödsbo; Bl.a. om den obligationsrättsliga innebörden av att avstå arv.

    • 2005, NJA 2005 s. 400
      Vid makes död har den efterlevande maken avstått från sin rätt vid arvskiftet till förmån för den avlidne makens barn. Fråga om barnen, som vid den efterlevande makens död saknat rätt till efterarv, är arvsberättigade i den mening som avses i 3 kap. 8 § ärvdabalken.

    • 2005, NJA 2005 s. 309
      Fråga om ett som arvskifte benämnt avtal mellan en efterlevande make och makarnas enda barn, tillika efterarvinge enligt testamente, inneburit att barnet avstått från sin rätt till efterarv.


    • 2001, NJA 2001 s. 59
      En efterlevande make har avstått från kvotdelar av sin rätt enligt ett inbördes testamente med förbehåll att delarna skulle tillfalla endast vissa av de i testamentet angivna sekundosuccessorerna. Dessa har trots förbehållet blivit dödsbodelägare genom avståendet.

    • 1993, NJA 1993 s. 34
      Fråga, beträffande s k holografiskt testamente, dels om det förelegat en nödfallssituation dels om testamentshandlingen kunde anses undertecknad. 10 kap 3 § 1 st ÄB.

    • 1992, NJA 1992 s. 820
      Efter det att en testamentstagare avstått från sin rätt enligt testamentsförordnandet, väckte likväl två arvingar talan enligt 14 kap 5 § ÄB mot testamentstagaren med yrkande att testamentet skulle för klaras ogiltigt. Talan har avvisats (13 kap 2 § RB).

    • 1963, NJA 1963 s. 57

      Stämpelskattemål. Arvinge avstod till förmån för bl a A arv till ett angivet belopp. Genom en såsom "verkställande av arvsavstående" betecknad handling överenskom dödsbodelägarna att A skulle påföras dödsboets fastighet mot avräkning av ett belopp motsvarande fastighetens marknadsvärde. Arvsavståendet har ansetts jämförligt med ett legat som skall fullgöras av den avstående arvingen. A:s fastighetsförvärv har befunnits utgöra köp för vilket stämpelskatt skall erläggas (Jfr 1982 s. 125)

    • 1987, NJA 1987 s. 185

      Stämpelskattemål. Arvinge avstod till förmån för bl a A arv till ett angivet belopp. Genom en såsom "verkställande av arvsavstående" betecknad handling överenskom dödsbodelägarna att A skulle påföras dödsboets fastighet mot avräkning av ett belopp motsvarande fastighetens marknadsvärde. Arvsavståendet har ansetts jämförligt med ett legat som skall fullgöras av den avstående arvingen. A:s fastighetsförvärv har befunnits utgöra köp för vilket stämpelskatt skall erläggas (Jfr 1982 s. 125)

    < Föregående avsnitt || Nästa avsnitt >

    BOUTREDNING & GRÄNSER FÖR BOUTREDARENS UPPDRAG M.M.


    Om ansvar i samband med boutredares förvaltning av egendom, kriterier för att förordna eller entlediga boutredare, och registrering av bouppteckning m.m.


    För att läsa samtliga avgöranden i fulltext, ladda ner appen via AppStore eller Google Play.


    Materialet nedan används helt på eget ansvar. Läs användarvillkoren här.


    • 2020, Tingsrättsdom
      Dödsbodelägare som känt till vissa ägarförhållanden rörande bostadsrätt i 17 år, ansågs ej ha visat tillräckliga skäl för att så långt i efterhand få åberopa dessa skäl gentemot den sedan länge registrerade ägaren till bostadsrätten i syfte att åstadkomma ett arvskifte som uppfyller formkraven.

    • 2020, Hovrättsdom
      Dödsbodelägare ansågs ej ha visat att skiftesman hade bedömt del i fastighetsrenovering felaktigt, inte heller att gåvor i form av penningöverföringar hade utgjort förskott på arv.


    • 2020, Hovrättsdom
      Dödsbodelägare ansågs ha visat att försäljning av fastighet på offentlig auktion till tiodubbla värdet jämfört med boutredningsmannens värdering, utgjorde en så kraftig förändring av förutsättningarna för lottläggning och skifte, att bodelningen skulle rivas upp och göras om; Även om att avvika från huvudregeln att tappande part står för rättegångskostnaderna.


    • 2020, Tingsrättsdom
      Påstådd arvinge genom uppvisat testamente ansågs ha möjlighet att yttra sig om lämplig boutredningsman även om giltigheten av det uppvisade testamentet inte hade prövats; Bl.a. om att påstående om giltigt testamente kan räcka för att räknas som dödsbodelägare.

    • 2018, Tingsrättsdom
      Dödsbodelägare ansågs ej ha visat att tillägg till testamente var ogiltigt vid en s.k. begränsad förhandsprövning, inte heller att det fanns skäl att ifrågasätta testamentsexekutorns lämplighet som boutredningsman.

    • 2017, Hovrättsdom

      Dödsbo ansågs ha visat att advokatfirma som förvaltat mångmiljonarv genom uppdrag som kan likställas med uppdrag för boutredningsman, dock endast utifrån en generalfullmakt som utställts av den avlidne, inte hade ingått ett giltigt uppdragsavtal med dödsboet och därmed inte hade rätt till betalning för utfört arbete. Även skadeståndsskyldighet för vårdslösa råd om avtal för olika tjänster; Bl.a. om avtalslagens fullmaktsreglering i förhållande till ärvdabalkens tvingande reglering, obehörig vinst och läran om tjänster utan uppdrag (s.k. negotiorum gestio).

    • 2016, HFD 2016:32,
      En frånskild make ska kallas till bouppteckningsförrättning med anledning av den tidigare makens bortgång när bodelning med anledning av äktenskapsskillnaden inte har ägt rum.


    • 2015, NJA 2015 s. 558
      Vid värderingen av aktier kan en skiftesman ta hänsyn till den realisationsvinstskatt som en försäljning av aktierna kan beräknas medföra för den som får aktierna på sin lott (Rättsfall: NJA 1975 s. 288)


    • 2014, Hovrättsdom
      Uppdragsavtal ansågs visat mellan dödsbo och förmedlare av fastighet inrymmande köpcentrum; osannolikt att dödsboet inte förstått att uppdragsavtal hade träffats bl.a. med anledning av undertecknande av letter of intent. Även om betydelsen av passivitet och realhandlande i form av underlåtenhet att upplysa uppdragstagaren om den egna uppfattningen.


    • 2013, RH 2013:22
      Fråga om förordnande av boutredningsman på ansökan av borgenär. En person som hade lån hos borgenären mot säkerhet i fast egendom avled. Borgenären hade ingen praktisk möjlighet att ta säkerheten i anspråk eftersom det inte förrättats bouppteckning för dödsboet. Hovrätten fann att borgenärens rätt måste anses äventyras på ett sådant sätt att ansökan om boutredningsman skulle bifallas.


    • 2010, Hovrättsdom
      Dödsbodelägare ansågs ej ha visat att boutredningsman varit vårdslös genom att sälja samtliga värdepapper i dödsboet, trots tydliga instruktioner från dödsbodelägare att inte sälja och trots att den tidiga försäljningen medförde en väsentlig förlust jämfört med om värdepappren hade sålts några månader senare.


    • 2010, Hovrättsdom
      Missad registrering medförde förhöjd arvsskatt och rätt till skadestånd för dödsbo


    • 2009, NJA 2009 s. 90
      Fråga om förutsättningarna för rättens tillstånd enligt 19 kap. 13 § ärvdabalken för boutredningsman att överlåta dödsbos fastighet (Rättsfall: NJA 1983 s. 802, NJA 1987 s. 943 och NJA 1994 s. 141)


    • 2007, RÅ 2007:63
      Det krävs inte att dödsbodelägare har tagit del av kallelse till bouppteckningsförrättning för att registrering av bouppteckning skall få ske.


    • 2007, NJA 2007 s. 410
      Enbart den omständigheten att en testamentsexekutor biträtt även arvlåtarens sambo med upprättande av testamente har inte ansetts utgöra skäl mot att testamentsexekutorn förordnas som boutredningsman (Rättsfall: NJA 1988 s. 594)


    • 2004, RÅ 2004:37
      Bestämmelsen i 20 kap. 2 § ärvdabalken att två gode män skall utses att förrätta bouppteckning har inte ansetts innefatta ett krav på att de gode männen måste vara samtidigt närvarande vid bouppteckningsförrättningen.


    • 2004, RH 2004:55
      Har en särskilt förordnad boutredningsman i ett internationellt dödsbo ådragit sig skadeståndsskyldighet för en ren förmögenhetsskada genom att inte bevaka ett testamente efter den döda? Omfattar principalansvaret i så fall en sådan skada som vållats av en anställd? (Jfr NJA 2000 s. 639)


    • 2002, NJA 2002 s. 428
      Prövning av fråga om förordnande av boutredningsman.


    • 2002, NJA 2002 s. 136
      Dödsbo har på begäran av borgenär avträtts till förvaltning av boutredningsman när arvingarna, under påstående att fordringen inkräktade på deras rätt till laglott, skiftat boet utan att först betala borgenären eller avsätta medel till betalning åt denne.


    • 2001, NJA 2001 s. 559
      Fråga om entledigande av boutredningsman


    • 1999, RH 1999:110
      En boutredningsman ansökte om rättens tillstånd enligt 19 kap. 13 § ärvdabalken att försälja fast egendom tillhörig dödsboet. Det ansågs ankomma på denne - och inte rätten - att avgöra frågan om det förelåg skriftligt samtycke till försäljningen från samtliga dödsbodelägare eller om tillstånd till försäljningen av rätten erfordrades.


    • 1995, RH 1995:77
      Bouppteckning har ansetts ogiltig, eftersom efterarvingar varit gode män.


    • 1995, NJA 1995 s. 148
      Fråga, vid ansökan om att ett dödsbo skall avträdas till förvaltning av boutredningsman, under vilka förutsättningar den som åberopar ett tvistigt anspråk på universell testamentsrätt skall kunna provisoriskt anses som dödsbodelägare.


    • 1994, NJA 1994 s. 141
      Fråga om rättens tillstånd enligt 19 kap 1 § ÄB för boutredningsman att överlåta dödsbos fastigheter till utomstående, då en delägare i dödsboet förklarat sig villig att förvärva fastigheterna till samma pris.


    • 1993, NJA 1993 s. 570
      Fråga om rätt för make att lång tid efter äktenskapsskillnad påkalla bodelning och förordnande av bodelningsförrättare.

    • 1987, NJA 1987 s. 943
      Tillämpning av 23 kap 3 § 1 st ÄB vid s k tvångsskifte enligt 8 § 2 st samma kapitel


    • 1983, NJA 1983 s. 802
      Fråga om erforderligt underlag för rättens prövning av ansökan om tillåtelse enligt 19 kap 13 § ÄB för boutredningsman att överlåta dödsbos fastighet.


    • 1980, RH 108:82
      Person, som enligt 11 kap 20 § giftermålsbalken i dess lydelse före den 1 januari 1974 förordnats att förrätta bouppteckning i anledning av hemskillnad, har ansetts behörig att hos rätten ansöka om vitesföreläggande för make att lämna uppgifter till bouppteckningen.


    • 1980, RH 24:81
      Sedan banks notariatavdelning förordnats till boutredningsman dödsbo, har firmatecknare i banken ansetts utesluten från att såsom god man förrätta bouppteckning efter den avlidne (Rättsfall: NJA 1925 s 389 och 1978 s 136)


    • 1978, NJA 1978 s. 132
      Den omständigheten att den i 23 kap 8 § ÄB stadgade klanderfristen försuttits har ansetts utgöra sådant hinder mot klandertalans upptagande som rätten enligt 34 kap 1 § RB haft att självmant beakta. Tillika fråga huruvida delgivning av bodelningshandling skett i överensstämmelse med föreskrifterna i 23 kap 8 § ÄB.


    • 1972, NJA 1972 s. 214
      Tillämpning av 23 kap. 3 § ÄB då skiftesman förrättar arvskifte i dödsbo, vari ingår en majoritetspost av aktier i s. k. fåmansbolag.


    • 1964, NJA 1964 s. 54
      En av fem delägare i dödsbo klandrar av testamentsexekutor förrättat arvskifte bl. a. på grund av att i skiftet ingått en fordran delägaren, ehuru den vore tvistig och boet således icke vore berett till skifte. Två andra delägare yrka i stämning å denne delägare fastställelse av att fordringen består. Fråga huruvida sistnämnda talan må upptagas till prövning.


    • 1940, NJA 1940 s. 463
      Sedan testamentsexekutorer, tillika utsedda att vara boutredningsmän, vid huvudredovisning i samband med arvskiftet -- vid vilket medel avsattes för betalning av vissa boets skulder -- tillgodofört sig ett jämförelsevis betydande och i avrundat belopp bestämt arvode, hava de ansetts icke vara berättigade att uppbära särskilt arvode för sådana av uppdraget föranledda bestyr som lågo i tiden efter arvskiftet.


    • 1936, NJA 1936 s. 28
      Tvist mellan dödsbodelägare om personvalet vid förordnande av boutredningsman.

    • 1932, NJA 1932 s. 40
      Jäv mot testamentsvittnen -- två bröder -- på den grund att den ene genom testamentet förordnats till testamentsexekutor. Äldre rätt; jfr 2 kap, 4 § st. lagen om testamente (Jfr 1907 A 256, 1911 s. 538, 1919 s. 206 och 549, 1920 s. 438 samt 1925 s. 668 och A 546.)

    < Föregående avsnitt || Nästa avsnitt >

    TESTAMENTSEXEKUTOR


    Möjligheter för testamentsexekutor att också förordnas som boutredningsman och testamentsexekutors rättshandlingsförmåga.


    För att läsa samtliga avgöranden i fulltext, ladda ner appen via AppStore eller Google Play.


    Materialet nedan används helt på eget ansvar. Läs användarvillkoren här.


    • 2020, Tingsrättsdom
      Dödsbodelägare ansågs ej ha visat tillräckliga skäl för att testamentsexekutor inte också skulle förordnas till boutredningsman; Bl.a. om skäl som kan medföra att testamentsexekutor inte bör utses till boutredningsman.

    • 2018, Tingsrättsdom
      Dödsbodelägare ansågs ej ha visat att tillägg till testamente var ogiltigt vid en s.k. begränsad förhandsprövning, inte heller att det fanns skäl att ifrågasätta testamentsexekutorns lämplighet som boutredningsman.

    • 2007, NJA 2007 s. 410
      Enbart den omständigheten att en testamentsexekutor biträtt även arvlåtarens sambo med upprättande av testamente har inte ansetts utgöra skäl mot att testamentsexekutorn förordnas som boutredningsman (Rättsfall: NJA 1988 s. 594)


    • 1988, NJA 1988 s. 594
      Av arvlåtare i testamente utsedd testamentsexekutor har förordnats till boutredningsman trots att efterarvingar till arvlåtarens tidigare avlidna make motsatt sig detta. 19 kap 3 § ÄB


    • 1973, NJA 1973 s. 472
      Fråga i mål angående ränta på legat om tillämpning av 10 kap. 9 § RB om arvsforum.


    • 1966, NJA 1966 s. 3
      Sedan stiftelse bildats och styrelse för densamma utsetts i enlighet med föreskrifter i testamente, har testamentsexekutor jämlikt grunderna för 22 kap. 7 § ÄB jämförd med 7 § lagen om tillsyn över stiftelser ansetts behörig att föra talan om utseende av andra ledamöter i styrelsen. Frågan härom har ansetts som en fråga om rättegångshinder, vilken omedelbart skulle prövas. (I)


    • 1965, NJA 1965 s. 248
      E, en av fem delägare i dödsbo, klandrade ett av testamentsexekutor förrättat arvskifte bl. a. på den grund att i skiftet ingick en fordran å honom, ehuru den vore tvistig och boet således ej vore berett till skifte. C och Å erhöllo jämte andra delägare i dödsboet vid skiftet andelar i fordringen. I ansökan om stämning yrkade C och A att av E få ut vad som tillskiftats dem av fordringen. Invändning att, enär skiftet ej vunnit laga kraft, fordringen alltjämt vore dödsboets egendom samt att följaktligen endast testamentsexekutorn och i allt fall icke C och Å ensamma ägde föra talan om betalning för fordringen.


    • 1964, NJA 1964 s. 54
      En av fem delägare i dödsbo klandrar av testamentsexekutor förrättat arvskifte bl. a. på grund av att i skiftet ingått en fordran delägaren, ehuru den vore tvistig och boet således icke vore berett till skifte. Två andra delägare yrka i stämning å denne delägare fastställelse av att fordringen består. Fråga huruvida sistnämnda talan må upptagas till prövning.


    • 1940, NJA 1940 s. 463
      Sedan testamentsexekutorer, tillika utsedda att vara boutredningsmän, vid huvudredovisning i samband med arvskiftet -- vid vilket medel avsattes för betalning av vissa boets skulder -- tillgodofört sig ett jämförelsevis betydande och i avrundat belopp bestämt arvode, hava de ansetts icke vara berättigade att uppbära särskilt arvode för sådana av uppdraget föranledda bestyr som lågo i tiden efter arvskiftet.


    • 1932, NJA 1932 s. 40
      Jäv mot testamentsvittnen -- två bröder -- på den grund att den ene genom testamentet förordnats till testamentsexekutor. Äldre rätt; jfr 2 kap, 4 § st. lagen om testamente (Jfr 1907 A 256, 1911 s. 538, 1919 s. 206 och 549, 1920 s. 438 samt 1925 s. 668 och A 546.)


    • 1916, NJA 1916 s. 36
      Exekutor av testamente, enligt vilket testators kvarlåtenskap skulle vid angivna tidpunkter utbetalas till hans enda arvinges barns nu varande omyndiga eller möjligen blivande barn eller dessas arvingar samt tillsvidare förvaltas av exekutorn, har »för samtliga vederbörandes räkning» bevakat testamentet. Fråga nu huruvida åt denna bevakning kunde mot testators arvinges bestridande tillerkännas laga verkan vid det förhållande att arvingens barn, vilka underlåtit att bevaka testamentet, förklarat sig ej vilja för egen eller för sina descendenters räkning begagna sig av exekutorns bevakning.

    < Föregående avsnitt || Nästa avsnitt >

    ATT PROCESSA I FRÅGOR RÖRANDE ARVSRÄTT OCH BOUTREDNING


    Om dödsbodelägares- och andras möjligheter att klandra testamente eller processa i arvsfrågor om ex. boutredning, samt hur detta får göras utifrån bl.a. kriterier för onödiga processer.


    För att läsa samtliga avgöranden i fulltext, ladda ner appen via AppStore eller Google Play.


    Materialet nedan används helt på eget ansvar. Läs användarvillkoren här.


    • 2020, 653-20, Högsta domstolen
      Ett föreläggande för en svarande att inkomma med svaromål vid påföljd av att tredskodom annars kan komma att meddelas måste vara skriftligt. Det gäller också när handläggningen återupptas efter att en tidigare tredskodom har återvunnits. Även fråga om svaranden kan föreläggas att inkomma med svaromål vid påföljd av tredskodom i ett mål om klander av bodelning när inställningen till kraven har angetts under bodelningsförrättningen.

    • 2020, Tingsrättsdom
      Att klandra testamente ansågs ha varit befogat, trots att svaranden sagt sig villig att avstå från sin rätt till arv, vilket dock inte är samma sak som att medge att ett testamente är ogiltigt. Då omständigheterna var ganska oklara, ansåg tingsrätten att käranden borde ha hört av sig till svaranden innan hon klandrade testamentet, vardera part fick därför stå för sina respektive rättegångskostnader.

    • 2020, Tingsrättsbeslut
      Påstådd arvinge genom uppvisat testamente ansågs ha möjlighet att yttra sig om lämplig boutredningsman även om giltigheten av det uppvisade testamentet inte hade prövats; Bl.a. om att påstående om giltigt testamente kan räcka för att räknas som dödsbodelägare.

    • 2018, NJA 2018 s. 405
      En talan om klander av arvskifte ska som huvudregel föras mot alla övriga dödsbodelägare. Även en klandertalan som är riktad mot enbart vissa dödsbodelägare ska dock prövas, när det framstår som klart att det inte skulle fylla någon praktisk funktion att väcka talan också mot övriga dödsbodelägare.

    • 2018, Tingsrättsdom
      Svaranden medgav talan, dock hade käranden föranlett en onödig rättegång genom att inte ha utnyttjad kvarvarande klanderfrist för att få svarandens inställning klarlagd och tvingades stå även för svarandens rättegångskostnader; Bl.a. om när en klandertalan av testamente kan anses ”obehövlig”.

    • 2017, Tingsrättsdom
      Talan om att testamente inte uppfyllde formkraven medgavs, eftersom svaranden inte självmant hade gått med på att inte åberopa testamentet innan processen inleddes, ansågs det nödvändigt att klandra testamentet och svaranden fick därför betala även kärandens rättegångskostnader.

    • 2016, Hovrättsdom
      Legatarie ansågs ej ha visat att dödsbo var förhindrat att göra invändning om testamentes giltighet, inte heller att senare testamente genom tolkning utgjorde tillägg till de föregående.

    • 2016, Tingsrättsdom
      Talan om ogiltighet av testamente som inte var undertecknat ansågs befogad eftersom svarandena inte hade avstått skriftligt från sin rätt enligt testamentet, dock ansågs målet inte särskilt komplicerat och ersättning för rättegångskostnader beviljades därför endast för 15 timmars arbete.

    • 2015, Tingsrättsdom
      Talan om ogiltighet av testamente där vittnen inte varit närvarande samtidigt ansågs befogad eftersom svaranden inte hade avstått skriftligt från sin rätt enligt testamentet, dock ansågs målet inte särskilt komplicerat och ersättning för rättegångskostnader beviljades därför endast för 15 timmars arbete á 2 250 kr.

    • 2015, NJA 2015 s. 290
      Rätt svarandepart rörande en talan om ogiltighet av en testamentarisk ändamålsbestämmelse som ska verkställas före skifte är testators dödsbo. Frågan om bestämmelsens giltighet kan därför inte med verkan mot dödsboet avgöras genom en process mellan dödsbodelägarna. Dödsboet har följaktligen ansetts sakna befogat intresse av att intervenera i en sådan process (Rättsfall: NJA 1899 s. 319)


    • 2014, RH 2015:3
      I tingsrätten förde V.F.R. och C.M.R. dels en talan om klander av testamente, dels en talan om förverkande avL.R:srätt att ta testamente. Tingsrätten avvisade käromålet i dess helhet med hänvisning till att V.F.R. och C.M.R. godkänt det aktuella testamentet. I sitt avgörande berörde tingsrätten emellertid inteV.F.R:sochC.M.R:stalan om förverkande. Hovrätten ansåg att en talan om förverkande av testamente kan föras oberoende av en klandertalan, att tingsrätten brustit i att motivera sitt avgörande i denna del och att rättegångsfel därför förekommit vid tingsrätten. Även fråga om testamentstagarnas godkännanden kunde betraktas som ogiltiga med hänvisning till avtalslagens allmänna ogiltighetsregler och förutsättningsläran.


    • 2014, Hovrättsdom
      Efterarvingar till den först avlidne maken ansågs ej ha rätt att klandra den därefter avlidna hustruns testamente, då den sist avlidna hustrun hade egna arvingar; Bl.a. om specialfall då efterarvingar till först avliden i och för sig kan klandra den sist avlidnes testamente.


    • 2013, RH 2013:22
      Fråga om förordnande av boutredningsman på ansökan av borgenär. En person som hade lån hos borgenären mot säkerhet i fast egendom avled. Borgenären hade ingen praktisk möjlighet att ta säkerheten i anspråk eftersom det inte förrättats bouppteckning för dödsboet. Hovrätten fann att borgenärens rätt måste anses äventyras på ett sådant sätt att ansökan om boutredningsman skulle bifallas.

    • 2009, NJA 2009 s. 143
      Bestämmelserna i 18 kap. 1 och 1 a §§ ärvdabalken utgör inte hinder mot att en eller flera enskilda dödsbodelägare för talan mot andra dödsbodelägare, när denna talan hänför sig till arvskiftet och inte till någon förvaltningsåtgärd som rör dödsboet


    • 2007, NJA 2007 s. 69
      Två av tre delägare i ett dödsbo, som var avträtt till förvaltning av boutredningsman, har väckt talan i eget namn men för dödsboets räkning mot den tredje delägaren och en utomstående. Talan mot dödsbodelägaren har stött sig på en annan rättslig grund än talan mot den utomstående. De båda dödsbodelägarna har ansetts sakna behörighet att föra den sist nämnda talan.


    • 2007, Hovrättsdom
      Arvingar ansågs ej ha visat att mångmiljongåvor till stiftelse var att likställa med testamente, därmed hade deras laglott inte kränkts; Bl.a. om att 2 av 4 bröstarvingars barn inte kunde föra talan i mål om laglottsskydd, talan avvisades delvis.


    • 2001, NJA 2001 s. 59
      En efterlevande make har avstått från kvotdelar av sin rätt enligt ett inbördes testamente med förbehåll att delarna skulletillfalla endast vissa av de i testamentet angivna sekundosuccessorerna. Dessa har trots förbehållet blivit dödsbodelägare genom avståendet.

    • 1992, NJA 1992 s. 820
      Efter det att en testamentstagare avstått från sin rätt enligt testamentsförordnandet, väckte likväl två arvingar talan enligt 14 kap 5 § ÄB mot testamentstagaren med yrkande att testamentet skulle för klaras ogiltigt. Talan har avvisats (13 kap 2 § RB).


    • 1983, NJA 1983 s. 635
      Enligt bodelning i anledning av äktenskapsskillnad mellan A och B skulle A erhålla visst belopp av B. A klandrade bodelningen med yrkande om högre belopp. Innan klandertalan avgjorts väckte A talan mot B med yrkande att utfå det belopp som skulle utgå enligt den klandrade bodelningen. I detta läge ansågs A:s fordran på B enligt bodelningen inte vara förfallen till betalning. A ålades att ersätta B:s rättshjälpskostnader, då A ansågs ha inlett rättegång utan att B givit anledning därtill. 18 kap 3 § RB.


    • 1979, NJA 1979 s. 448
      I testamente, vari A och B upptagits som testamentstagare under 3 a samt C, D och E upptagits som testamentstagare under 3 b, har föreskrivits bl a att viss egendom skall fördelas lika mellan de under 3 a och 3 b nämnda testamentstagarna. Genom ett av skiftesman förrättat arvskifte rörande ifrågavarande egendom, som utgjordes av enbart bankmedel, har envar av testamentstagarna tillskiftats en femtedel av egendomen. Genom ansökan om stämning å C, D och E har envar av A och B klandrat arvskiftet med yrkande att en fjärdedel av egendomen måtte tillskiftas henne. Deras yrkanden har upptagits till prövning utan hinder av att de inte väckt talan även mot varandra. 23 kap 8 § 2 st ÄB. (Jfr 1957 s 745).


    • 1973, NJA 1973 s. 472
      Fråga i mål angående ränta på legat om tillämpning av 10 kap. 9 § RB om arvsforum.


    • 1966, NJA 1966 s. 3
      Sedan stiftelse bildats och styrelse för densamma utsetts i enlighet med föreskrifter i testamente, har testamentsexekutor jämlikt grunderna för 22 kap. 7 § ÄB jämförd med 7 § lagen om tillsyn över stiftelser ansetts behörig att föra talan om utseende av andra ledamöter i styrelsen. Frågan härom har ansetts som en fråga om rättegångshinder, vilken omedelbart skulle prövas (I).


    • 1965, NJA 1965 s. 248
      E, en av fem delägare i dödsbo, klandrade ett av testamentsexekutor förrättat arvskifte bl. a. på den grund att i skiftet ingick en fordran å honom, ehuru den vore tvistig och boet således ej vore berett till skifte. C och Å erhöllo jämte andra delägare i dödsboet vid skiftet andelar i fordringen. I ansökan om stämning yrkade C och A att av E få ut vad som tillskiftats dem av fordringen. Invändning att, enär skiftet ej vunnit laga kraft, fordringen alltjämt vore dödsboets egendom samt att följaktligen endast testamentsexekutorn och i allt fall icke C och Å ensamma ägde föra talan om betalning för fordringen.


    • 1964, NJA 1964 s. 54
      En av fem delägare i dödsbo klandrar av testamentsexekutor förrättat arvskifte bl. a. på grund av att i skiftet ingått en fordran delägaren, ehuru den vore tvistig och boet således icke vore berett till skifte. Två andra delägare yrka i stämning å denne delägare fastställelse av att fordringen består. Fråga huruvida sistnämnda talan må upptagas till prövning.

    • 1963, NJA 1963 s. 57
      Då dödsbodelägare avstått från arv intill ett angivet belopp men ej från hela arvet eller från viss kvotdel därav, har avståendet ansetts ej hava till följd att den, till vilken detsamma skett, blivit delägare i dödsboet.

    < Föregående avsnitt || Nästa avsnitt >

    Klanderfrister & preskription avseende arvsrätt & boutredning


    Om korrekt delgivning av testamente, bouppteckning m.m. som avgör när tidsfrister börjar löpa. Ärvdabalken och Äktenskapsbalken m.fl. innehåller ett mycket stort antal olika tidsfrister som kan vara helt avgörande i processer rörande arv, bara några har tagits upp i olika rättsfall och det här avsnittet kan därför inte användas som en lista över vilka tidsfrister som måste beaktas när det gäller arv och bodelning!


    För att läsa samtliga avgöranden i fulltext, ladda ner appen via AppStore eller Google Play.


    Materialet nedan används helt på eget ansvar. Läs användarvillkoren här.


    • 2020, Tingsrättsdom
      Dödsbodelägare som känt till vissa ägarförhållanden rörande bostadsrätt i 17 år, ansågs ej ha visat tillräckliga skäl för att så långt i efterhand få åberopa dessa skäl gentemot den sedan länge registrerade ägaren till bostadsrätten i syfte att åstadkomma ett arvskifte som uppfyller formkraven.

    • 2018, NJA 2018 s. 341
      Utgångspunkten för talefristen i 7 kap. 4 § ärvdabalken.


    • 2014, NJA 2014 s. 996
      En arvinge får del av ett testamente på sådant sätt att klanderfristen börjar löpa endast om det klart framgår att testamentstagarens syfte är att delge testamentet. Så har inte ansetts vara fallet när (I) arvinge har fått del av ett testamente i ett ärende om förordnande av boutredningsman eller när (II) ett testamente har kvitterats med mottagningsbevis men försändelsen innehåller instruktioner som anger att arvingen ska vidta ytterligare åtgärd för att klanderfristen ska börja löpa (Rättsfall: NJA 1979 s. 481, NJA 1980 s. 630 och NJA 1981 s. 988)


    • 2012, Hovrättsdom
      Son ansågs ha visat att moderns testamenten var upprättade under påverkan av psykisk störning och att klanderfristen inte hade börjat löpa endast därför att han hade mottagit kopior av dessa; Bl.a. om bevisvärdering avseende inverkan av psykisk störning och principer för korrekt delgivning av handlingar.


    • 2009 NJA 2009 s. 717
      Fråga om utgångspunkten för fristen för klandertalan beträffande boutredningsmans förvaltning. 19 kap 19 § ÄB och 18 kap 9 § HB.


    • 2004, RH 2004:25
      Dödsbodelägare ingav till tingsrätten en skrivelse rörande klander av testamente inom sex månader från det att testamentet delgavs honom. I skrivelsen angavs ingen svarande. Efter sexmånadersfristen angavs en testamentstagare som svarande. Talan har avvisats såsom för sent väckt.


    • 1999, NJA 1999 s. 512
      Fråga om utgångspunkten för fristen för klandertalan beträffande boutredningsmans förvaltning. 19 kap 19 § ÄB och 18 kap 9 § HB.


    • 1997, NJA 1997 s. 285
      Den i 16 kap 4 § ÄB föreskrivna preskriptionstiden för arv, räknad från dödsfallet, gäller även för den som ärver arvlåtaren enligt 8 § i samma kapitel.


    • 1995, NJA 1995 s. 648
      Fråga om utgångspunkten för fristen för klandertalan beträffande boutredningsmans förvaltning. 19 kap 19 § ÄB och 18 kap 9 § HB.


    • 1993, NJA 1993 s. 594
      Uppgifter om gåvor från en avliden till vissa bröstarvingar lämnades först i en tilläggsbouppteckning. Bröstarvinge, som kallats till förrättningen för huvudbouppteckning, väckte enligt 7 kap 4 § ÄB talan om återbäring av gåvorna för utfående av laglott sedan mer än ett år förflutit från huvudbouppteckningen men inom ett år räknat från tilläggsbouppteckningen. Talan ansågs ha väckts för sent (Jfr 1980 s 305)


    • 1993, NJA 1993 s. 570
      Fråga om rätt för make att lång tid efter äktenskapsskillnad påkalla bodelning och förordnande av bodelningsförrättare.

    • 1978, NJA 1978 s. 132
      Den omständigheten att den i 23 kap 8 § ÄB stadgade klanderfristen försuttits har ansetts utgöra sådant hinder mot klandertalans upptagande som rätten enligt 34 kap 1 § RB haft att självmant beakta. Tillika fråga huruvida delgivning av bodelningshandling skett i överensstämmelse med föreskrifterna i 23 kap 8 § ÄB.


    • 1912, NJA 1912 s. 382
      I testamente har förordnats, att legat skulle utgå till vissa personer -- däribland testators närmaste arfvinge -- äfvensom angifna stiftelser, samt att kvarlåtenskapen i öfrigt skulle tillfalla X. Sedan upplyst blifvit, att stiftelserna vore obefintliga, uppkommer tvist huruvida arfvingen vore framför X. berättigad till de för stiftelserna afsedda medlen.

    < Föregående avsnitt || 

    KURIOSA OCH SVÅRFÖRUTSEDDA SITUATIONER

    För att läsa samtliga avgöranden i fulltext, ladda ner appen via AppStore eller Google Play.


    Materialet nedan används helt på eget ansvar. Läs användarvillkoren här.


    • NJA 2021 s. 1073, Högsta domstolen

      Återgång av legat enligt 21 kap. 5 § ärvdabalken kan ske bara för betalning av den dödes skulder och inte för betalning av dödsboets andra skulder.

    • Svea hovrätt
      [Senare avgjort av Högsta domstolen i T 5999-20] Dödsbos konkursbo ansågs ha visat att även legatarie hade ansvar för skatteskuld till följd av fastighetsförsäljning i dödsboet; Bl.a. bedömningen av om skatteskuld utgör en sådan skuld som dödsbodelägare och även legatarie kan påverka och som därför kan krävas åter av dödsboet.

    • Svea hovrätt

      Dödsbodelägare ansågs ej ha visat att tillägg till testamente hade tillkommit genom urkundsförfalskning, eller att testamentet hade tillkommit på annat sätt än vad som framgick av dess vittnesintyg; Bl.a. om presumtion för äkta testamente när vittnesintyg finns, samt utförlig bevisvärdering av flera utlåtanden rörande äkthet av underskrift.


    • RH 2015:43

      Fråga om gäldenär kunde åberopa en skriftlig gåvoutfästelse av den ursprunglige borgenären till kvittning gentemot ny innehavare av ett löpande skuldebrev. Skuldebrevslagens bestämmelser om löpande skuldebrev har inte ansetts analogt tillämpliga när skuldebrevet förvärvats genom arv. 1 § och 3 § lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva; NJA 1972 s. 439


    • RH 2015:54

      [Senare avgjort av HD genom NJA 2017 s. 289] En fastighet har överlåtits till tre bröder genom gåva. I gåvobrevet uppställdes ett villkor om att fastighetsägarnas samägande av fastigheten inte ska vara underkastat reglerna i samäganderättslagen (1904:48 s. 1). Fråga om villkoret även gäller för bröstarvingarna till den ene brodern efter att han avlidit och de förvärvat hans fastighetsandel genom arv.


    • RH 2015:3

      I tingsrätten förde V.F.R. och C.M.R. dels en talan om klander av testamente, dels en talan om förverkande avL.R:srätt att ta testamente. Tingsrätten avvisade käromålet i dess helhet med hänvisning till att V.F.R. och C.M.R. godkänt det aktuella testamentet. I sitt avgörande berörde tingsrätten emellertid inteV.F.R:sochC.M.R:stalan om förverkande. Hovrätten ansåg att en talan om förverkande av testamente kan föras oberoende av en klandertalan, att tingsrätten brustit i att motivera sitt avgörande i denna del och att rättegångsfel därför förekommit vid tingsrätten. Även fråga om testamentstagarnas godkännanden kunde betraktas som ogiltiga med hänvisning till avtalslagens allmänna ogiltighetsregler och förutsättningsläran


    • NJA 2014 s. 107

      Preskription av en huvudfordran omfattar också fordran på grund av borgen, även när gäldenären har avlidit innan huvudfordringen preskriberades


    • RH 2013:22

      Fråga om förordnande av boutredningsman på ansökan av borgenär. En person som hade lån hos borgenären mot säkerhet i fast egendom avled. Borgenären hade ingen praktisk möjlighet att ta säkerheten i anspråk eftersom det inte förrättats bouppteckning för dödsboet. Hovrätten fann att borgenärens rätt måste anses äventyras på ett sådant sätt att ansökan om boutredningsman skulle bifallas.


    • RH 2012:80

      Ett testamente har försetts med ett vittnesintyg enligt 10 kap. 2 § andra stycket ärvdabalken. Bevisbördan för påståendet att testamentsvittnenas underskrifter varit falska åvilar därmed den som klandrat testamentet (Rättsfall: NJA 1994 s. 34; Svea hovrätts dom 2010-03-05 i mål T 8903-08; Svea hovrätts dom 2010-10-06 i mål T 9983-09).

    • RH 2011:38

      En man avled och efterlämnade som dödsbodelägare sin hustru och ett barn från ett tidigare äktenskap. Mannen och hustrun hade träffat avtal om bodelning som innebar att giftorättsgodset delades lika och att hustrun från mannen tillskiftades en bostadsrätt och hälften av bohaget som hörde till bostadsrätten. Två dagar senare upprättade makarna ett äktenskapsförord som innebar att bostadsrätten med tillhörande bohag och ett tillgodohavande på ett bankkonto blev hustruns enskilda egendom medan giftorättsgemenskap skulle råda i övrigt mellan makarna. Några månader senare upprättade makarna ett inbördes testamente med sekundosuccession. Rättshandlingarna har inte ansetts utgöra ett förfarande som vid tillämpningen av 7 kap. 4 § ärvdabalken ska jämställas med gåva.


    • RH 2010:43

      Ett dödsbo har ålagts skyldighet att stå för kostnaderna för den avlidnes begravning när en enskild dödsbodelägare beställt begravningstjänsten. Fråga om frångående av kravet på så kallad samförvaltning i 18 kap. 1 § ärvdabalken.

    • NJA 2008 s. 660

      Sedan en person med hemvist i USA och både svenskt och amerikanskt medborgarskap avlidit och efterlämnat egendom i båda länderna, sker boutredning i Sverige av den egendom som finns här. Det amerikanska dödsboet efter den avlidne, som gör anspråk på egendom som efterlämnats i USA, har ansetts ha behörighet att som part väcka talan vid svensk domstol, eftersom boet har rättskapacitet och kan uppträda som part enligt rättsordningen i USA. Fråga också om vem som kan företräda det amerikanska dödsboet.


    • NJA 2008 s. 451

      Efterlevande make har genom en särskild framställning begärt att bodelningen mellan honom och den avlidna hustruns arvingar skall jämkas så att vardera sidan som sin andel behåller sitt giftorättsgods (12 kap. 2 § första stycket första meningen ÄktB). Det har ansetts att framställningen skall beaktas utan hinder av att bodelning skett först sedan båda makarna har avlidit.


    • NJA 2008 s. 353

      Verksam ändring av testamente?


    • RH 2004:74

      I mål om edgång enligt 17 kap. 5 § andra stycket äktenskapsbalken har tingsrätten dömt ut förelagt vite mot make som vägrat att avlägga ed. Frågan om vitet inte borde dömts ut eftersom dels sådant vitesföreläggande som avses i paragrafens första stycke inte förekommit, dels maken inte velat lämnat några uppgifter till bouppteckningen har besvarats nekande. Även fråga om vitet förlorat sin betydelse eller skäl för jämkning av vitet föreligger.

    • NJA 2004 s. 529

      Fråga huruvida en i dödsbo förordnad boutredningsman bör entledigas på ansökan av dödsbodelägarna när mot dödsboet görs gällande anspråk som är tvistiga.

    • RH 2004:55

      Har en särskilt förordnad boutredningsman i ett internationellt dödsbo ådragit sig skadeståndsskyldighet för en ren förmögenhetsskada genom att inte bevaka ett testamente efter den döda? Omfattar principalansvaret i så fall en sådan skada som vållats av en anställd? (Jfr NJA 2000 s. 639)


    • NJA 2002 s. 136

      Dödsbo har på begäran av borgenär avträtts till förvaltning av boutredningsman när arvingarna, under påstående att fordringen inkräktade på deras rätt till laglott, skiftat boet utan att först betala borgenären eller avsätta medel till betalning åt denne.


    • NJA 2001 s. 59

      En efterlevande make har avstått från kvotdelar av sin rätt enligt ett inbördes testamente med förbehåll att delarna skulle tillfalla endast vissa av de i testamentet angivna sekundosuccessorerna. Dessa har trots förbehållet blivit dödsbodelägare genom avståendet.


    • NJA 1999 s. 220

      Skyldigheten för dödsbo som innehar fast egendom som är taxerad som lantbruksenhet att avveckla innehavet inom viss tid gäller även dödsbo med bara en delägare.

    • NJA 1999 s. 117

      Fråga huruvida förmånstagarförordnande vid försäkring till namngiven sambo fortsatt att gälla trots att samboendet upphört före försäkringstagarens död.


    • RH 1999:99

      Ett testamente har översänts till en arvinge tillsammans med en begäran om arvingens ställningstagande i syfte bl.a. att delgivningen av testamentet skulle äga rum. Fristen för klandertalan har ansetts börja löpa den dag då arvingen kvitterade ut försändelsen.


    • NJA 1997 s. 645

      En dom, varigenom en man förklarats ej vara far till ett barn som fötts i hans äktenskap, har inte ansetts böra medföra att ett tidigare arvskifte efter mannen, i vilket barnet deltagit som mannens bröstarvinge, skall förklaras ogiltigt.

    • NJA 1997 s. 22

      I överklagande av TR:s beslut om arvsskatt har angetts att den till grund för beslutet liggande bouppteckningen felaktigt saknat uppgift om att behållningen utgjorts av andel i oskiftat dödsbo. Felet har ansetts vara sådant som enligt 20 kap 10 § ÄB skall föranleda förrättande av tilläggsbouppteckning. Överklagandet har därför avvisats.


    • NJA 1995 s. 577

      Makar, som gemensamt köpt fastigheter, har betalat en del av köpesumman kontant och återstoden med lånade medel. Av kontantdelen har vardera maken erlagt hälften, varvid den ena maken betalat med sin enskilda egendom. Denna makes hälftendel av fastigheterna har ansetts utgöra enskild egendom.

    • NJA 1995 s. 148

      Fråga, vid ansökan om att ett dödsbo skall avträdas till förvaltning av boutredningsman, under vilka förutsättningar den som åberopar ett tvistigt anspråk på universell testamentsrätt skall kunna provisoriskt anses som dödsbodelägare.


    • NJA 1994 s. 141

      Fråga om rättens tillstånd enligt 19 kap 1 § ÄB för boutredningsman att överlåta dödsbos fastigheter till utomstående, då en delägare i dödsboet förklarat sig villig att förvärva fastigheterna till samma pris.


    • NJA 1994 s. 34

      Två testamentsvittnen har på testamente tecknat intyg om att testator i deras samtidiga närvaro skrivit under testamentet. Fråga om beviskravet när ett av vittnena i klanderprocess rörande testamentet påstår att testator ej var närvarande då testamentet bevittnades.


    • NJA 1993 s. 341

      Fråga, beträffande s k holografiskt testamente, dels om det förelegat en nödfallssituation dels om testamentshandlingen kunde anses undertecknad. 10 kap 3 § 1 st ÄB.