Ikon för appen Lagens möjligheter - rättvisans våg, förgylld

Lagens möjligheter

Ersättningsrätt, förmögenhetsrätt och Rådgivaransvar

FORDRINGSRÄTT


Borgensåtagande (PDF)


Om förutsättningar för att ingå bindande borgensavtal, när borgenär kan rikta krav mot borgensman, samt omständigheter som kan medföra att borgensåtagande upphör.


För att läsa samtliga avgöranden i fulltext, ladda ner appen via AppStore eller Google Play.


Materialet nedan används helt på eget ansvar. Läs användarvillkoren här.


Läs sammanfattningarna till samtliga avgöranden redan här på hemsidan, eller hämta PDF-dokumentet via länken ovan och läs när Ni vill.


  • 2020, Tingsrättsdom
    NCC ansågs ej ha styrkt att tilläggsavtal om leverans av nyckelfärdiga hus till beställaren skulle betraktas som en del av samma (ursprungliga) skuldförhållande, därmed ingick inte heller tilläggsavtalet i borgensmannens ansvar; Bl.a. om hur mycket ett avtalsförhållande kan förändras innan det anses vara en ny förbindelse (novation) som kanske inte längre täcks av tidigare borgensåtagande, samt skillnaden mellan kvalitativ och kvantitativ förändring av skuldförhållande.

 

  • 2018, Hovrättsdom
    Hotell ansågs ej ha visat att borgensåtagande mot konsument som inte hade informerats tillräckligt om dess innebörd kunde göras gällande, huvudsakligen pga. oskälighet enligt 36 § avtalslagen; Bl.a. om enkel borgen (se hänvisning till tingsrättens domskäl) och överväganden som kan medföra att fordran mot borgensmannen anses utgöra en konsumentfordran, trots att huvudfordran inte gäller mot konsument.

 

  • 2018, Hovrättsdom
    [Hovrätten fastställde tingsrättens dom avseende borgensåtagandet] Åbro Bryggeri ansågs ha visat att borgensansvar för belopp som återvunnits i konkurs kvarstod, trots förlikning; Bl.a. om när borgensansvar återuppstår pga. tidigare gäldenärs konkurs.

 

  • 2018, Tingsrättsdom
    [Förlikt i hovrätten] Euro Finans ansågs ha visat att undertecknat borgensåtagande gällde, trots invändningar om förfalskade fakturor och bristande upplysningar om vad borgensavtalet innebar.

 

  • 2017, Hovrättsdom
    Borgenär ansågs ej ha visat att förlikning inte omfattade del av borgensmans ansvar; Bl.a. om huruvida förlikning avsåg hela eller del av köpeskilling samt borgensåtagande och om borgenärs ansvar för oklarheter i uppgörelse med en av flera solidariskt ansvariga på grund av gäldskap eller borgensåtagande.

 

  • 2017, NJA 2017 s. 569
    Regeln att preskription av en huvudfordran omfattar även fordran på grund av borgen är tillämplig även när huvudgäldenären är ett aktiebolag som vid tiden för preskriptionen av huvudfordran var upplöst efter en underskottskonkurs. (Jfr NJA 2005 s. 44.)

 

  • 2017, NJA 2017 s. 482
    Vid fördelningen av regressansvar ska beloppsbegränsad proprieborgen och tredjemanspant i regel behandlas lika.

 

  • 2016, Hovrättsdom
    Borgenär ansågs ha visat att nedsättning av borgensmans ansvar inte innebar någon eftergift mot huvudgäldenären.

 

  • 2016, Hovrättsdom
    Borgenär ansågs ej ha visat att tidigare borgensåtagande kvarstod efter nya förhandlingar om ekonomisk säkerhet - fråga om nytt borgensåtagande diskuterades, dock inte det tidigare.

 

  • 2015, Hovrättsdom
    Borgenär ansågs ej ha vidtagit preskriptionsavbrytande åtgärd avseende fordran mot upplöst aktiebolag jämte medansvariga; Bl.a. om skillnaden mellan borgensansvar och medansvar enligt aktiebolagslagen avseende accessorisk preskription och huruvida allmänna preskriptionsregler eller aktiebolagsrättsliga regler ska tillämpas vid krav mot upplöst aktiebolag.

 

  • 2015, Hovrättsdom
    Kreditföretag ansågs ha visat att kreditprövning för borgensåtagande inte var så bristfällig att skäl för jämkning på grund av oskälighet förelåg.

 

  • 2014, Hovrättsdom
    Bank ansågs, mot påstående om jämkning då ny kreditprövning underlåtits i samband med tecknande av borgen, ha visat att betalningskrav enligt borgensåtagande inte var oskäligt enligt 36 § avtalslagen.

 

  • 2014, Hovrättsdom
    Borgensmän ansågs ej ha visat svikligt agerande från bank eller annars bristande förutsättningar för borgensåtagandes ogiltighet för att återfå inbetalning; Bl.a. om betydelsen av informationsskyldighet gentemot borgensmän avseende underliggande kreditbedömningar före- och efter upprättat borgensåtagande, samt förutsättningar utöver undertecknande för bindande borgensåtagande för bolags räkning.

 

  • 2014, NJA 2014 s. 107
    Preskription av en huvudfordran omfattar också fordran på grund av borgen, även när gäldenären har avlidit innan huvudfordringen preskriberades.

 

  • 2014, Hovrättsdom
    Borgenär ansågs ha visat att klausul om tillräcklig kreditsäkerhet för borgensåtagandets upphörande inte uppfyllts samt att borgensåtagandet inte var oskäligt enligt 36 § avtalslagen.

 

  • 2012, Hovrättsdom
    Borgenär ansågs ha visat att borgensåtagande som upprättats för att upphäva konkursbeslut i hovrätten, omfattade inte endast konkurssökande borgenärer utan också övriga borgenärers förfallna fordringar.

 

  • 2012, Hovrättsdom
    Vid säkerhet för skepp ansågs panthavare ej ha ingått i den partskonstellation som krävs för giltigt pantavtal utifrån vem som äger fordran vid pantavtalets tillkomst; Dock ansågs det aktuella pant- och borgensavtalets sekundära borgensåtagande giltigt då det i enlighet med avtalets ordalydelse ansågs föreligga ”hinder mot fullgod pantsättning”; Bl.a. om skillnaden mellan ett avtal i form av en garanti eller ett pantavtal och betydelsen av att inte ange vem som kan göra anspråk på ett borgensåtagande.

 

  • 2012, Hovrättsdom
    Borgenär ansågs ej ha visat att viss handling utgjorde skuldförbindelse (enkelt skuldebrev) framför påstående om borgensåtagande (enkel borgen); Bl.a. om betydelsen av affärsförhållandet mellan parter som upprättar en viss handling till säkerhet för viss förpliktelse.

 

  • 2012, Hovrättsdom
    ank ansågs mot borgensmans bestridande, ha fullgjort sina särskilda förpliktelser; Bl.a. om bankers informationsskyldighet, kreditprövning samt ansvar för att borgensmans regressmöjligheter inte går förlorade.

 

  • 2011, Hovrättsdom
    Borgenär ansågs ha visat att borgensåtagande under undertecknat franchiseavtal var giltigt med vissa begränsningar.

 

  • 2011, Hovrättsdom
    Bank ansågs ej ha visat att begränsning av borgensansvar var ogiltigt på grund av svikligt eller illojalt agerande; Bl.a. om huruvida felaktiga eller missvisande uppgifter av betydelse för kreditgivning.

 

  • 2009, Hovrättsdom
    Bank ansågs ha visat att checkkredit aldrig hade upphört och därmed inte heller tillhörande borgensåtagande; Bl.a. om betydelsen av avbetalningar på checkkreditskuld och omläggning av kredit.

 

  • 2008, NJA 2008 s. 878
    Beslut i fråga som tingsrätt hänskjutit till prövning av HD. En borgensman som ingått proprieborgen för fullgörandet av förpliktelser enligt ett avtal gällande ett löpande kontraktsförhållande har ansetts skyldig att svara endast för den skuld som återstår efter avräkning mellan fordringar och motfordringar hänförliga till avtalet.

 

  • 2005, NJA 2005 s. 44
    Ett aktiebolag som gått i konkurs och enligt bolagsrättsliga regler upplösts efter konkursens avslutande har varit gäldenär i ett fordringsförhållande. Bolagets upplösning har inte ansetts inverka på borgensansvaret för fordringen. Regeln i 8 § andra stycket preskriptionslagen (1981:130) om accessorisk preskription av fordran på grund av borgen har inte ansetts tillämplig när gäldenärsbolaget upplösts innan fordringen preskriberats mot bolaget.

 

  • 2000, NJA 2000 s. 557
    Eftersom borgensmän ansetts ha subrogationsrätt till en pant som utgör säkerhet för huvudfordringen, har borgensåtagandets giltighet inte påverkats av att ett överhypotek i panten pantsatts för annan skuld. 3 § och 4 § förmånsrättslagen (1970:979). 3 § och 4 § förmånsrättslagen (1970:979).

 

  • 2000, NJA 2000 s. 482
    Genom ett förlikningsavtal hade borgensmän åtagit sig att betala ett visst belopp till borgenären. Huvudgäldenärerna hade till följd av förlikningsavtalet befriats från motsvarande del av sin skuld till borgenären. Borgensmännen har ansetts berättigade att omedelbart kräva hela beloppet regressvis av gäldenären, trots att de inte hade fullgjort sin betalningsskyldighet enligt förlikningsavtalet.

 

  • 2000, NJA 2000 s. 97
    När en person som tecknat en proprieborgen avlidit har ansvaret för borgensförbindelsen ansetts gå över på den avlidnes dödsbo.

 

  • 1999, NJA 1999 s. 408
    Till säkerhet för ett aktiebolags förpliktelser gentemot en bank ingick ägarna generell proprieborgen utan begränsning till belopp. Fråga om jämkning av betalningsskyldigheten enligt 36 § avtalslagen.

 

  • 1998, NJA 1998 s. 852
    En privatperson som leasat en personbil överlät sina rättigheter och skyldigheter enligt leasingavtalet på det företag där han vid tillfället var anställd och fick samtidigt teckna borgen för avtalet. Fråga om leasingföretagets informationsskyldighet gentemot borgensmannen (jmf 1992 s 351, 1993 s 163 och 1994 s 381).

 

  • 1997, RH 2000:60
    Vid verkställighet av lagakraftvunnet avgörande mot proprieborgensman har denne invänt att fordringen i ett senare mål mellan borgenären och huvudgäldenären genom stadfäst förlikning fastställts till ett lägre belopp. Hinder mot verkställighet har ansetts föreligga.

 

  • 1997, NJA 1997 s. 813
    Ett lån i utländsk valuta har förfallit till betalning och därvid enligt villkoren för lånet omräknats till svenska kronor. Borgensmannen, som tillika var ställföreträdare för gäldenären (ett aktiebolag), har inte ansetts bli befriad från borgensansvaret på grund av ändringar i förhållandet mellan borgenären och gäldenären.

 

  • 1997, NJA 1997 s. 240
    Borgensansvaret har ansetts kvarstå för en skuld som gäldenären betalat till kreditgivaren - en bank - när banken, på anfordran av förvaltaren i gäldenärens kort därefter inträffade konkurs, återbetalat beloppet till konkursboet.

 

  • 1997, NJA 1997 s. 58
    När borgenären i ett fortlöpande affärsförhållande ersatts med ny borgenär som övertagit den tidigare borgenärens kreditverksamhet, har borgensåtagandet mot den ursprunglige borgenären ansetts gälla även mot den nye borgenären.

 

  • 1996, NJA 1996 s. 19
    Brister i banks kreditprövning har inte ansetts vara av det mera kvalificerade slag som kunnat medföra att borgensmans ansvar till någon del faller bort (jfr 1993 s 163).

 

  • 1994, NJA 1994 s. 381
    Fråga om kontokortsföretags informationsskyldighet gentemot borgensman (jmf 1992 s 351 och 1993 s 163).

 

  • 1994, RH 1995:142
    Borgensman har befunnits inte vara bunden av sitt borgensåtagande då huvudavtalet, utan hans medgivande, ändrats och i något avseende kommit att innebära ett utökat åtagande.

 

  • 1993, NJA 1993 s. 163
    Tre personer har ingått en generell borgen för en annan persons skulder till en bank. Banken har sedan beviljat gäldenären kredit vid tre olika tillfällen. Till säkerhet för två av krediterna erhöll banken företagshypotek i gäldenärens rörelse. Fråga huruvida borgensansvaret helt eller delvis har fallit bort genom att banken har gjort en otillfredsställande kreditprövning vid beviljandet av krediterna eller eftersatt sin informationsskyldighet gentemot borgensmännen eller genom att banken har gjort sig skyldig till vanvård eller annan försumlighet beträffande företagshypoteken. (jfr 1991 s och 1992 s 351).

 

  • 1992, NJA 1992 s. 351
    Borgenär har ansetts ha en principiell skyldighet att beakta att borgensmans regressrätt inte helt eller delvis går förlorad. Bank, som åsidosatt denna skyldighet och inte kunnat visa att borgensmannen ej lidit skada på grund av försummelsen, har ansetts förlora sin rätt enligt borgensåtagandet (jfr 1991 s 277).

 

  • 1989, NJA 1989 s. 269
    Fem personer verksamma i ett aktiebolag tecknade generell proprieborgen för bolagets förpliktelser gentemot en bank. Vidare tecknades särskild proprieborgen av två andra personer för den kredit som lämnades. Banken friskrev sedermera två av dem som tecknat generell borgen. Banken har ansetts inte ha haft rätt härtill och det solidariska ansvaret för återstående borgensmän har funnits vara upplöst till följd av den oberättigade friskrivningen. Fråga också om borgen av de två som tecknat särskild borgen skall anses vara s k efterborgen.

 

  • 1974, NJA 1972 s. 52
    Fordran till säkerhet för vilken ingåtts borgen av två personer betalades av huvudgäldenären till borgenären och i samband därmed återställdes den handling som innehöll borgensförbindelsen till borgensmännen. Några dagar efter betalningen försattes gäldenären i konkurs och borgenären återbetalade på anmodan av konkursboet, som hänvisade till 30 § konkurslagen, beloppet till boet. Borgenären har ansetts kunna utkräva beloppet av borgensmännen.