Ikon för appen Lagens möjligheter - rättvisans våg, förgylld

Lagens möjligheter

Ersättningsrätt, förmögenhetsrätt och Rådgivaransvar

AVTALSRÄTT


Skenhandlingar, förfalskningar & vilseledande (PDF)


Bevisbördan för att viss betalningsmetod har använts, att viss användning har skett obehörigen, att handling har upprättats för skens skull, att underskrift har förfalskats samt vem som är verklig ägare då transaktioner har gjorts med hjälp av mellanmän.

För att läsa samtliga avgöranden i fulltext, ladda ner appen via AppStore eller Google Play.


Materialet nedan används helt på eget ansvar. Läs användarvillkoren här.


Läs sammanfattningarna till samtliga avgöranden redan här på hemsidan, eller hämta PDF-dokumentet via länken ovan och läs när Ni vill.

 

  • 2020, Tingsrättsdom
    Bank ansågs ha visat att bank-ID som hade använts inte var kapat och att låntagare därmed var återbetalningsskyldig; Bl.a. om bevisbördan för att digital signatur/bank-ID har använts obehörigen och betydelsen av tidigare avbetalningar.

 

  • 2019, Tingsrättsdom
    Kreditföretag ansågs ej ha visat att låntagaren själv hade använt sitt Bank-ID för att signera ett låneavtal; Bl.a. om beviskravet för att annan person olovligen har använt personlig elektronisk signatur.

 

  • 2019, NJA 2019 s. 845
    Prövningen av ett enskilt anspråk i anledning av brott när åtalet har ogillats. Även frågor om bevisbörda och beviskrav när det har invänts att underskriften på ett avtal är förfalskad

  • 2019, Hovrättsdom
    Husköpare ansågs ha visat rätt till avkastningsränta från Myresjöhus då återbetalning pga. förlikning utgjorde prisavdrag och inte skadestånd. Myresjöhus ansågs ej ha visat att husköparna hade gjort sig skyldiga till bedrägeri eller annars ”civilt” svek genom att inte upplysa om tidigare försäkringsersättning, vilket medförde ett högre belopp i förlikning; Bl.a. om motiven till regleringen för avkastningsränta när annat inte har avtalats.

 

  • 2018, Hovrättsdom
    Köpare av husbil ansågs ha visat att fel förelåg på sådant sätt som berättigade till ersättning för följdförlust i form av utebliven semester; Bl.a. om konsumenters rätt till ersättning vid avtalsbrott för icke helt obetydlig följdförlust.

 

  • 2017, NJA 2017 s. 1105
    En elektronisk låneförbindelse har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift. Innehavaren av underskriften har invänt att denna använts obehörigen av någon annan. Det har ansetts att långivaren måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen.

 

  • 2017, Hovrättsdom
    Borgenär ansågs ha visat att borgensman enligt skriftlig förbindelse också var verklig låntagare, Bl.a. om bedömning av verklig avtalspart, upprättande av handling för skens skull och jämkning enligt 36 § avtalslagen.

 

  • 2017, Hovrättsdom
    Part ansågs inte ha visat att entreprenadavtal upprättats för skens skull med hänvisning till att en viss partskonstellation var nödvändig för att få banklån och byggfelsförsäkring beviljade; Bl.a. om betydelsen av låneupplägg, vilket bolag som sedan fakturerats och parternas agerande som kan tyda på vilket bolag som var reell avtalspart.

 

  • 2017, Hovrättsdom
    [Förlikt i HovR], TR; Bl.a. om vem som är verklig ägare under tiden för köp i kommission (här av bostadsrätt) och bevisbördan för bulvanavtal.

 

  • 2016, Hovrättsdom
    Skuldebrev i samband med aktieköp vid import av silke ansågs inte ha tillkommit genom svikligt förfarande, inte varande i strid mot tro och heder och ansågs därför giltigt; Bl.a. om bakomliggande presumtion för fordringsförhållande som blir följden av äkta skuldebrev, samt betydelsen av att visst avtal ingåtts under motpartens försäkran att det var ett skenavtal.

 

  • 2016, Hovrättsdom
    Investerare ansågs ej ha visat att samarbetspartner uppsåtligen hade lämnat vilseledande information, varför ersättningsskyldighet för ren förmögenhetsskada pga. brottslig gärning inte förelåg.

 

  • 2016, Hovrättsdom
    Borgenär ansågs ej ha visat att överföring till mellanman var lån; Bl.a. om olika bedömningar vid placering av bevisbördan för påstående om bindande låneavtal, respektive för påstående om att viss överföring utgör gåva, samt om huvudregeln vid placering av bevisbördan för förfalskad namnteckning på skuldebrev.

 

  • 2016, Hovrättsdom
    Skuldebrev ansågs ha visst bevisvärde för påstått fordringsförhållande; Om bl.a. betydelsen av utlåtande från SKL, bevisvärdet av banköverföringar samt parternas skriftväxling.

 

  • 2016, RH 2016:33
    Vid påstående om innehållsförfalskning av gåvobrev har gåvogivaren ansetts ha bevisbördan för att handlingens text har ändrats efter undertecknandet och sålunda inte gett uttryck för någon gåvoavsikt. Beviskravet har utformats så att gåvogivaren ska göra detta övervägande sannolikt. Även fråga om ocker (Rättsfall: NJA 1992 s. 263; NJA 1976 s. 667; RH 2013:16; RH 2009:49; RH 2003:43; och SvJT 1924 s. 65).

 

  • 2016, NJA 2016 s. 39
    En person har lämnat falska bud vid försäljning av en bostadsrätt vilket påverkat det pris som köparna har betalat för bostadsrätten. Handlandet har utgjort ett vilseledande som medfört skada och vinning. Förutsättningarna för ansvar för bedrägeri har därmed varit uppfyllda. Även fråga om skadeståndsberäkningen. (Rättsfall: NJA 1982 s. 863).

 

  • 2015, Hovrättsdom
    Om bevisbördan för äkta underskrift på borgensåtagande.

 

  • 2015, Hovrättsdom
    Fastighetsägare ansågs ej ha visat att skuldebrev var falskt.

 

  • 2015, RH 2015:45
    I ett fordringsmål har gäldenären invänt att namnteckningen på ett åberopat fordringsbevis är förfalskad. Hovrätten har betraktat frågan om namnteckningens äkthet som ett processuellt rättsfaktum i en särskild bevisbörderegel, där ett äkta fordringsbevis utlöser en presumtion för att det finns ett lån. För att presumtionen ska utlösas har det ansetts ankomma på borgenären att göra gäldenärens undertecknande övervägande sannolikt (jfr. NJA 1975 s. 577; NJA 1976 s. 667; NJA 1992 s. 263; RH 2003:43; RH 2013:16; RH 2014:27).

 

  • 2014, RH 2014:27
    Vid en invändning i ett fordringsmål om att gäldenärens underskrift är förfalskad har den som påstår att namnteckningen är äkta i regel bevisbördan för detta. Denna huvudregel har ansetts gälla i ett mål avseende ersättning för ett telefonabonnemang (Rättsfall: NJA 1976 s. 667; 1992 s. 263; 2008 s. 890; 2009 s. 244; Svea hovrätts dom den 16 november 2011 i mål nr T 6836-10; Svea hovrätts dom den 2 januari 2012 i mål nr T 6564-11).

 

  • 2013, Hovrättsdom
    Aktieköpare ansågs ej ha visat att säljare lämnat så pass felaktiga garantier om kundfordringar och leverantörsskulder att agerandet har varit grovt vårdslöst eller i strid mot tro och heder, varför reklamation först efter 18 månader har gjorts för sent.

 

  • 2012, NJA 2012 s. 725
    Två personer har undertecknat ett kontrakt avseende ett kreditköp av en båt som skulle levereras av annan än säljaren. Enligt en på framsidan förtryckt bestämmelse godkände köparen leveransen av båten, och enligt de förtryckta bestämmelserna på baksidan förbehöll sig säljaren äganderätten till båten. Frågor om köparnas ansvar mot säljaren för leveransuppgiften, sedan det visat sig att båten inte hade levererats.

 

  • 2012, RH 2013:16
    Bevisbörda och beviskrav i mål där svaranden gjort invändning om att namnteckningen på ett skuldebrev har förfalskats (Rättsfall: NJA 1992 s. 263; NJA 1976 s. 667; NJA 2008 s. 890; NJA 2009 s. 244).

 

  • 2012, Tingsrättsdom
    Reversavtal i samband med finansiering samt ett flertal transaktioner fram och åter till bilfirma ansågs ej förfalskat; Om bl.a. kravet på borgenär att styrka sin fordran, relativt lågt beviskrav för gäldenär som invänder att namnteckning är förfalskad samt innebörden av vid olika tidpunkter överförda belopp.

 

  • 2012, Hovrättsdom
    Gåvobrev ansågs vara falskt vilket medförde upphävd lagfart; Om bl.a. att beviskravet för att namnteckning blivit förfalskad är sannolikt eller i vart fall ska göras antagligt, bevisvärdet av utlåtande från SKL samt dröjsmål med bevittnande av gåvobrevet efter påstått undertecknande.

 

  • 2009, NJA 2009 s. 244
    I mål mot A med krav på att denne såsom registrerad ägare till en bil skall utge trafikförsäkringsavgift har A invänt att han inte är ägare till bilen och att hans namnteckning förfalskats på anmälan om ägarbyte. Försäkringsplikten har ansetts åvila A när han inte gjort sitt påstående sannolikt (Rättsfall: NJA 1986 s. 758).

 

  • 2009, RH 2009:70
    Genom en uppgift i ett hyresavtal får hyresvärden anses ha utfäst att lägenhetens yta uppgår till cirka 57 kvm. Med hänsyn bl.a. till lägenhetens storlek har en avvikelse om 5 kvm ansetts alltför stor för att rymmas inom begreppet cirka. Lägenhetens yta avvek därmed från vad som kunde anses utfäst och hyresgästen var berättigad till ersättning för den skada denne drabbats av på grund av avtalsbrottet. - Hyresgästen har ansetts berättigad till avkastningsränta på utdömda belopp (Rättsfall: NJA 2002 s. 477; NJA 1988 s. 457).

 

  • 2009, RH 2009:49
    I mål om klander av bodelning har den ena maken åberopat ett äktenskapsförord till stöd för att bodelning inte ska ske. Han har, när den andra maken bestritt handlingens äkthet, ansetts ha bevisbördan för att äktenskapsförordet är äkta. För att uppnå beviskravet har han haft att göra övervägande sannolikt att den andra maken undertecknat äktenskapsförordet (jfr. rättsfall: NJA 1976 s. 667; NJA 1992 s. 263; RH 1992:72; RH 1996:73).

 

  • 2002, NJA 2002 s. 17
    Fråga om skadeståndsskyldighet på grund av oredligt förfarande vid kreditköp (Jfr NJA 1947 s. 612, 1960 s. 529 och 1983 s. 441)

 

  • 1992, NJA 1992 s. 263
    I mål om fordran på grund av inköp med användande av kontokort har kontokortsinnehavaren invänt att de av kontokortsföretaget åberopade inköpsnotorna var falska. Det har ansetts åvila kontokortsinnehavaren att göra åtminstone antagligt att det förelåg en förfalskning, underskrifts- eller innehållsförfalskning. Om detta krav uppfyllts fordras för bifall till kontokortsföretagets talan att det visar att inköpsnotan är äkta (jfr 1976 s 667).

 

  • 1982, NJA 2002 s. 17
    Fråga om skadeståndsskyldighet på grund av oredligt förfarande vid kreditköp (Jfr NJA 1947 s. 612, 1960 s. 529 och 1983 s. 441).

 

  • 1982, NJA 1982 s. 863
    Fråga i mål angående bedrägeribrott om skada uppkommit vid fullgörande av avtal.

 

  • 1976, NJA 1976 s. 667
    I mål om försträckning åberopas till stöd för krav på betalning skriftlig handling och invändes mot kravet att handlingens underskrift ej är äkta. Frågor angående bevisbördan (jfr. RH 2003:43).