Ikon för appen Lagens möjligheter - rättvisans våg, förgylld

Lagens möjligheter

Ersättningsrätt, förmögenhetsrätt och Rådgivaransvar

ARVSRÄTT


Att processa i frågor om arvsrätt & boutredning (PDF)


Om dödsbodelägares- och andras möjligheter att klandra testamente eller processa i arvsfrågor om ex. boutredning, samt hur detta får göras utifrån bl.a. kriterier för onödiga processer.


För att läsa samtliga avgöranden i fulltext, ladda ner appen via AppStore eller Google Play.


Materialet nedan används helt på eget ansvar. Läs användarvillkoren här.


Läs sammanfattningarna till samtliga avgöranden redan här på hemsidan, eller hämta PDF-dokumentet via länken ovan och läs när Ni vill.

  • 2020, 653-20, Högsta domstolen
    Ett föreläggande för en svarande att inkomma med svaromål vid påföljd av att tredskodom annars kan komma att meddelas måste vara skriftligt. Det gäller också när handläggningen återupptas efter att en tidigare tredskodom har återvunnits. Även fråga om svaranden kan föreläggas att inkomma med svaromål vid påföljd av tredskodom i ett mål om klander av bodelning när inställningen till kraven har angetts under bodelningsförrättningen.

  • 2020, Tingsrättsdom
    Att klandra testamente ansågs ha varit befogat, trots att svaranden sagt sig villig att avstå från sin rätt till arv, vilket dock inte är samma sak som att medge att ett testamente är ogiltigt. Då omständigheterna var ganska oklara, ansåg tingsrätten att käranden borde ha hört av sig till svaranden innan hon klandrade testamentet, vardera part fick därför stå för sina respektive rättegångskostnader.

  • 2020, Tingsrättsbeslut
    Påstådd arvinge genom uppvisat testamente ansågs ha möjlighet att yttra sig om lämplig boutredningsman även om giltigheten av det uppvisade testamentet inte hade prövats; Bl.a. om att påstående om giltigt testamente kan räcka för att räknas som dödsbodelägare.

  • 2018, NJA 2018 s. 405
    En talan om klander av arvskifte ska som huvudregel föras mot alla övriga dödsbodelägare. Även en klandertalan som är riktad mot enbart vissa dödsbodelägare ska dock prövas, när det framstår som klart att det inte skulle fylla någon praktisk funktion att väcka talan också mot övriga dödsbodelägare.

  • 2018, Tingsrättsdom
    Svaranden medgav talan, dock hade käranden föranlett en onödig rättegång genom att inte ha utnyttjad kvarvarande klanderfrist för att få svarandens inställning klarlagd och tvingades stå även för svarandens rättegångskostnader; Bl.a. om när en klandertalan av testamente kan anses ”obehövlig”.

  • 2017, Tingsrättsdom
    Talan om att testamente inte uppfyllde formkraven medgavs, eftersom svaranden inte självmant hade gått med på att inte åberopa testamentet innan processen inleddes, ansågs det nödvändigt att klandra testamentet och svaranden fick därför betala även kärandens rättegångskostnader.

  • 2016, Hovrättsdom
    Legatarie ansågs ej ha visat att dödsbo var förhindrat att göra invändning om testamentes giltighet, inte heller att senare testamente genom tolkning utgjorde tillägg till de föregående.

  • 2016, Tingsrättsdom
    Talan om ogiltighet av testamente som inte var undertecknat ansågs befogad eftersom svarandena inte hade avstått skriftligt från sin rätt enligt testamentet, dock ansågs målet inte särskilt komplicerat och ersättning för rättegångskostnader beviljades därför endast för 15 timmars arbete.
     

  • 2015, Tingsrättsdom
    Talan om ogiltighet av testamente där vittnen inte varit närvarande samtidigt ansågs befogad eftersom svaranden inte hade avstått skriftligt från sin rätt enligt testamentet, dock ansågs målet inte särskilt komplicerat och ersättning för rättegångskostnader beviljades därför endast för 15 timmars arbete á 2 250 kr.

  • 2015, NJA 2015 s. 290 
    Rätt svarandepart rörande en talan om ogiltighet av en testamentarisk ändamålsbestämmelse som ska verkställas före skifte är testators dödsbo. Frågan om bestämmelsens giltighet kan därför inte med verkan mot dödsboet avgöras genom en process mellan dödsbodelägarna. Dödsboet har följaktligen ansetts sakna befogat intresse av att intervenera i en sådan process (Rättsfall: NJA 1899 s. 319)

 

  • 2014, RH 2015:3
    I tingsrätten förde V.F.R. och C.M.R. dels en talan om klander av testamente, dels en talan om förverkande avL.R:srätt att ta testamente. Tingsrätten avvisade käromålet i dess helhet med hänvisning till att V.F.R. och C.M.R. godkänt det aktuella testamentet. I sitt avgörande berörde tingsrätten emellertid inteV.F.R:sochC.M.R:stalan om förverkande. Hovrätten ansåg att en talan om förverkande av testamente kan föras oberoende av en klandertalan, att tingsrätten brustit i att motivera sitt avgörande i denna del och att rättegångsfel därför förekommit vid tingsrätten. Även fråga om testamentstagarnas godkännanden kunde betraktas som ogiltiga med hänvisning till avtalslagens allmänna ogiltighetsregler och förutsättningsläran.

 

  • 2014, Hovrättsdom
    Efterarvingar till den först avlidne maken ansågs ej ha rätt att klandra den därefter avlidna hustruns testamente, då den sist avlidna hustrun hade egna arvingar; Bl.a. om specialfall då efterarvingar till först avliden i och för sig kan klandra den sist avlidnes testamente.

 

  • 2013, RH 2013:22 
    Fråga om förordnande av boutredningsman på ansökan av borgenär. En person som hade lån hos borgenären mot säkerhet i fast egendom avled. Borgenären hade ingen praktisk möjlighet att ta säkerheten i anspråk eftersom det inte förrättats bouppteckning för dödsboet. Hovrätten fann att borgenärens rätt måste anses äventyras på ett sådant sätt att ansökan om boutredningsman skulle bifallas.

  • 2009, NJA 2009 s. 143 
    Bestämmelserna i 18 kap. 1 och 1 a §§ ärvdabalken utgör inte hinder mot att en eller flera enskilda dödsbodelägare för talan mot andra dödsbodelägare, när denna talan hänför sig till arvskiftet och inte till någon förvaltningsåtgärd som rör dödsboet

 

  • 2007, NJA 2007 s. 69
    Två av tre delägare i ett dödsbo, som var avträtt till förvaltning av boutredningsman, har väckt talan i eget namn men för dödsboets räkning mot den tredje delägaren och en utomstående. Talan mot dödsbodelägaren har stött sig på en annan rättslig grund än talan mot den utomstående. De båda dödsbodelägarna har ansetts sakna behörighet att föra den sist nämnda talan.

 

  • 2007, Hovrättsdom
    Arvingar ansågs ej ha visat att mångmiljongåvor till stiftelse var att likställa med testamente, därmed hade deras laglott inte kränkts; Bl.a. om att 2 av 4 bröstarvingars barn inte kunde föra talan i mål om laglottsskydd, talan avvisades delvis.

 

  • 2001, NJA 2001 s. 59
    En efterlevande make har avstått från kvotdelar av sin rätt enligt ett inbördes testamente med förbehåll att delarna skulletillfalla endast vissa av de i testamentet angivna sekundosuccessorerna. Dessa har trots förbehållet blivit dödsbodelägare genom avståendet.

  • 1992, NJA 1992 s. 820
    Efter det att en testamentstagare avstått från sin rätt enligt testamentsförordnandet, väckte likväl två arvingar talan enligt 14 kap 5 § ÄB mot testamentstagaren med yrkande att testamentet skulle för klaras ogiltigt. Talan har avvisats (13 kap 2 § RB).

 

  • 1983, NJA 1983 s. 635 
    Enligt bodelning i anledning av äktenskapsskillnad mellan A och B skulle A erhålla visst belopp av B. A klandrade bodelningen med yrkande om högre belopp. Innan klandertalan avgjorts väckte A talan mot B med yrkande att utfå det belopp som skulle utgå enligt den klandrade bodelningen. I detta läge ansågs A:s fordran på B enligt bodelningen inte vara förfallen till betalning. A ålades att ersätta B:s rättshjälpskostnader, då A ansågs ha inlett rättegång utan att B givit anledning därtill. 18 kap 3 § RB.

 

  • 1979, NJA 1979 s. 448
    I testamente, vari A och B upptagits som testamentstagare under 3 a samt C, D och E upptagits som testamentstagare under 3 b, har föreskrivits bl a att viss egendom skall fördelas lika mellan de under 3 a och 3 b nämnda testamentstagarna. Genom ett av skiftesman förrättat arvskifte rörande ifrågavarande egendom, som utgjordes av enbart bankmedel, har envar av testamentstagarna tillskiftats en femtedel av egendomen. Genom ansökan om stämning å C, D och E har envar av A och B klandrat arvskiftet med yrkande att en fjärdedel av egendomen måtte tillskiftas henne. Deras yrkanden har upptagits till prövning utan hinder av att de inte väckt talan även mot varandra. 23 kap 8 § 2 st ÄB. (Jfr 1957 s 745).

 

  • 1973, NJA 1973 s. 472 
    Fråga i mål angående ränta på legat om tillämpning av 10 kap. 9 § RB om arvsforum.

 

  • 1966, NJA 1966 s. 3
    Sedan stiftelse bildats och styrelse för densamma utsetts i enlighet med föreskrifter i testamente, har testamentsexekutor jämlikt grunderna för 22 kap. 7 § ÄB jämförd med 7 § lagen om tillsyn över stiftelser ansetts behörig att föra talan om utseende av andra ledamöter i styrelsen. Frågan härom har ansetts som en fråga om rättegångshinder, vilken omedelbart skulle prövas (I).

 

  • 1965, NJA 1965 s. 248
    E, en av fem delägare i dödsbo, klandrade ett av testamentsexekutor förrättat arvskifte bl. a. på den grund att i skiftet ingick en fordran å honom, ehuru den vore tvistig och boet således ej vore berett till skifte. C och Å erhöllo jämte andra delägare i dödsboet vid skiftet andelar i fordringen. I ansökan om stämning yrkade C och A att av E få ut vad som tillskiftats dem av fordringen. Invändning att, enär skiftet ej vunnit laga kraft, fordringen alltjämt vore dödsboets egendom samt att följaktligen endast testamentsexekutorn och i allt fall icke C och Å ensamma ägde föra talan om betalning för fordringen.

 

  • 1964, NJA 1964 s. 54 
    En av fem delägare i dödsbo klandrar av testamentsexekutor förrättat arvskifte bl. a. på grund av att i skiftet ingått en fordran delägaren, ehuru den vore tvistig och boet således icke vore berett till skifte. Två andra delägare yrka i stämning å denne delägare fastställelse av att fordringen består. Fråga huruvida sistnämnda talan må upptagas till prövning.

  • 1963, NJA 1963 s. 57
    Då dödsbodelägare avstått från arv intill ett angivet belopp men ej från hela arvet eller från viss kvotdel därav, har avståendet ansetts ej hava till följd att den, till vilken detsamma skett, blivit delägare i dödsboet.